Den som inte kan försörja sig själv har aldrig annat än begränsad frihet. Det är ett axiom, en politisk självklarhet med andra ord. Men som med allt annat självklart är det en faktor som förblir nästan osynlig i många sammanhang där den verkligen skulle behöva lyftas upp.
Som nu i diskussionen om den beramade elkabeln mellan Finland och Åland. För att Åland skall kunna utveckla nya näringar, nya arbetsplatser, öka sin befolkning etc etc så går det åt mer energi. Tveklöst sant även om oändligt mycket mer kunde göras lokalt för att minska energislöseriet. (Bättre kollektivtrafik, mer värmeekonomiska åtgärder i fastighetsbeståndet, energisnålare maskinparker etc) och minska beroendet av importerad energi.
Men hur mycket får det kosta att bli mindre sårbar? Blundar man för det faktum att energi är en fråga om kontroll och makt från den levererandes sida till den beroende så för man frågan på ett alltför begränsat och närsynt perspektiv.
Är Finland intresserat av och eller rent av ansvarigt för att även Åland skall vara lika välförsörjt som alla andra landsdelar? Åligger det då inte Finland och den finska regeringen att se till att försörjningen av den landsdelen är säkrad? Betalar karelerna och kajanalandsborna själva för sina elförsörjningssystem? Betalar Helsingfors pengar till landskapen runt om i landet för sin energi? Är principen att landskapen själva skall betala för sin energiförsörjning oavsett egenproduktion lika för alla?
Att göra Åland mer beroende av el från Finlands fastland bromsar med automatik ålänningars egen utveckling av egen energi. Därav följer att Finlands intresse av att bara delvis bistå med medel till navelsträngen är kristallklart politiskt betingat: Det är önskvärt att Åland skall betala för sitt fortsatta beroende av Finland för det man betalar för värdesätter man mer än det man får gratis. Och beroendet blir mindre synligt om det ser ut som att vi får vad vi betalr för. Om Finlandskabeln inte bara är en fråga om säkerställning av skatteunderlaget för både Åland och Finland utan också är en förstärkt 'bonding' som gör utvecklingen av åländsk självständighet än mer ihålig och på sikt förvandlar den till allt tommare retorik då skall kabelns alter ego som 'intrångsmakt genom energiprogram' synliggöras.. Innan det läggs en enda meter!
Moder Finland vill att barnet Åland skall hållas kopplat, med navelsträng, med elkabel, med beroendets halsfängsel. Tro inget annat, vad än politikerna säger.. Och Moder Finland vill att barnet självt skall delbetala för den selen.
Så länge Åland inte kan lösa sin energiförsörjnings säkerhet utan den finska 'navelsträngen' så har vi inte så mycket att anföra. Men vi skall veta vad vi gör när kabeln läggs: Vi tappar momentum i självstyrelsefrågan och beroendet av finsk energi knyter Åland hårdare till StorFinland. Vi tappar motivation till att både energieffektivisera och utveckla egenförsörjningsmodeller. Men det kostar mer än hutlösa elpriser.
Hur ser alternativet ut? En kabel till Sverige? Den har vi ju redan. Är det beroendet inte lika känsligt för oss ålandslevande?
Energi är makt. Alltid.
Den som upplyser ditt hus upplyser dig också om din frihets begränsning. Om du vill lyssna ett ögonblick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar