Individen och kollektivet

För er som följt mig hit från min sida på Facebook följer här den utlovade blänkaren om Gustav Le Bon. Fransmannen i fråga föddes 1841 och och blev 90 år gammal. Han tillhörde den tidens mångsidiga vetenskapligt nyfikna globetrotters. Studieresorna tog honom bland annat till arabvärlden. Han studerade medicin, arkeologi och antropologi. Han är en av hjärnorna bakom det som kallas 'crowd control'. Eller hur man styr människor genom kollektiven.


Den passus i hans biografier som fastnade hos mig var denna, först på engelska, sen min översättning.


Gustave Le Bon's fame comes primarily from his book "Psychologie des foules" (1895), with which he became the founder of mass psychology. He proposed the theory that the individual in a crowd, even in a highly developed culture, loses his critical capacities and behaves in a affective, primitive, barbaric way. In the situation of the crowd, the individual is easily convinced and is subject to the psychological contagion which allows leaders to easily steer crowds where they please.


'Gustav le Bons berömmelse och ryktbarhet härstammar främst från hans bok 'Psychologie des foules' från 1895.
I och med den boken blev han grundaren av ämnet 'masspsykologi'. Han formulerade teorin att en individ i ett kollektiv, i en massa, även om den är del av en högt utvecklad kultur, förlorar sin kritiska förmåga och beter sig affekterat, primitivt och barbariskt. Inlemmad i kollektivet låter sig individen lätt övertygas och infångas av den stora massans psykos och kan lätt styras vart ledarna vill.'


1936 var min mamma 13 år gammal och befann sig på en läktare på Olympiastadion i Berlin tillsammans med 100.000 andra tyskar. Adolf Hitler höll ett av sina brandtal och vrålade 'Wollt ihr den totalen Krieg' (vill ni ha det totala kriget?) Mamma berättar ännu med en rysning hur hon såg sig själv ge den höjda handens obligatoriska hälsning och hör sig själv vråla ja till svar. Ja till ett totalt krig? En trettonåring? Ja tom ett helt folk. Folkmanipulationen eller 'propagandatekniken' som jag antydde i förra blogginlägget fick i den tyska propaganda apparaten ett av sina mest historiskt märkbara uttryck. 


Sedan min barndom är jag allt annat än flockmänniska Om än ensam ingalunda är stark, så är den ensamme mindre lätt påverkad än den som bara söker sin tillflykt i en 'mindless' massa. Mobbing är ett pack beteende.  Huliganism är ett annat. Fanklubbar (apberg) som vrålar smädesord åt motståndarlagets spelare och domare är ett uttryck för den osv. MC-gäng helt att förtiga.


Mötet med Inger Segerström i Lagtingets auditorium igår kväll gav bland annat flera signaler om att just individen måste tas på allvar i alla kollektiva rörelser. Schablonmässiga styrmekanismer och massrörelser måste granskas i sömmarna. Vi måste våga analysera på vilket sätt de rörelser vi är en del av har medfört att vi enskilt har tappat den egna kritiska förmågan och låtit kollektivets stämningar, ideologier och världsbild ta över våra liv. 


Att vägra enfaldigas av det som 'alla' just nu håller för sant eller anser vara viktigt har aldrig varit så viktigt som under en valrörelse.


Om 'alla' är överens om en viss sak kan man misstänka att Gustav Le Bons arv varit väldigt effektivt förvaltat av de som dominerar vårt informationsintag. Den 'allmäna opinionen' behöver inte med nödvändighet vara ett uttryck för universell sanning, den kan vara ett resultat av universell förförelse.


Är inte tilltron till den ständiga och alltid välsigelsebringande 'utvecklingen' en sådan?


I ett ruttnade ägg sker också en utveckling.


Milda Matilda..