måndag 30 juli 2018

Blogtext: "Kristen Pride?"

Kamikaze!

Under andra världskriget blev japanska stridsflygare fruktade för att de inte bara fällde bomber ur alla vinklar utan också valde att bli bomber själva genom att med sina fullastade plan dyka rakt in i de fientliga fartygen med den egna döden som en del av strategin. Plan, pilot och pyroteknisk last blev en hammare med förödande effekt. Banzai!

Jag känner mig något som en sådan kamikaze pilot inför denna blogtext. När jag tidigare har yppat några av dessa åsikter har jag förlorat hundratals 'vänner' på sociala medier. Känslan av att vara 'motvalls' är stark. Och naturligtvis frågar jag mig vad jag vinner på att inte flyta med strömmen. Jag får ju bara s k skit för mina ståndpunkter. Jag kanske inte vinner något alls. Troligen påverkar mina ord inte mer än en handfull människors tillfälliga uppmärksamhet. Sådan är den nutida tankevärlden. Om jag nu inte anser att det jag gör ger mig något utom fler bekymmer, varför gör jag det? Borde jag inte vara mer aktsam om mitt skinn, mitt tveksamma anseende, mina övertygelser än att låta dem löpa gatlopp? Som alla andra människor söker jag med ljus och lykta efter svaret: vem kan man lita på?


Jag har med absolut övertygelse modet att säga att jag har funnit en sådan.  Det räcker för mig om jag får Hans erkännande för att jag ställer mig upp och höjer min röst. Får jag det inte, måste jag ändå göra det för min egen skull. Om jag skulle tiga skulle en eld i mig förtära mig inifrån.

För att försvara 'Pride' och fortsätta att låtsas att det är en 'kristen' dygd att göra det måste man göra följande åverkan på det som är all kristen tros  fundament.

Man måste koppla loss kristen tro från de heliga skrifterna som sådana och endast ha kvar ytterst små fragment, fragment som godtyckligt väljs av dem som är väl medvetna om att det som den kristna kyrkan till för några decennier sedan höll för sant, omöjliggjorde att kyrkan gav ens en handsbredd utrymme åt 'Pride' i någon som helst form.


Priderörelsen och alla dess försvarare måste göra följande våld på de heliga skrifterna:

1 Den måste förneka att Gud Skaparen har gjort sitt verk fullkomligt och att Guds avbild på jorden är Människan, skapad till man och kvinna. Den ursprungliga skapelseordningen följer som en röd tråd genom den historiska försoningshistorien och samma grundtes om vad som är Guds vilja upprepas i båda förbundstestamenten. Hela skriftens sammanlagda förståelse är denna, människan är man och kvinna och släktets överlevnad hänger på den biologiska ordningen.


2 Den måste förneka att syndafallet är och var en omstörtande start på ett omfattande förfall, inte början på en lysande evolution. Priderörelsen förfäktar att den har en progressiv och människovänlig syn på individens frihet och att övergivandet av 'moraliska protokoll' är en frihetsyttring. Bibelns budskap är raka motsatsen: förfallet i de mellanmänskliga relationerna är progressivt på samma sätt som förstörelseprocessen i ett ruttnande ägg, det är visserligen en slags utveckling, men knappast åt rätt håll. Dessutom pågår en gradvis degeneration av människan som sådan. Genetiskt, biologiskt och moraliskt förfall.

"Det Gud har sammanfogat, skall människan inte åtskilja"
har priderörelsen gjort till sin måltavla och arbetar aktivt för att allt skall fragmenteras och individualiseras. Det ger sken av att vara befriande 'normkritik' men är i själva verket enbart en långt gående upplösning av fundamentet för ett fungerande samhälle.

 Ingen av Guds ordningar får bestå, undergången tecknas i multicolor. Och kyrkorna som saknar förstånd hyllar dårskapen. De viftar med en kastrerad regnbåge. Den har som mest 6 färger, inte de sju. Den sjunde är konungens färg, den har de eliminerat. Det är nämligen viktigt att konungen inte längre får komma till tals, för ett maktord från Honom slår undan fötterna på hela priderörelsen. Att de valt just regnbågen som symbol är i sig ytterst komiskt. Den är nämligen först då en del av vår miljöbild när Gud har dömt det som är synden och det enda den säger är nästa påföljd till dom inte kommer att vara en flodvåg.

Att missförstå detta är oförlåtligt för de som hävdar sig vara kristna. Det är vad som generellt menas med 'tolkning' numera;  att genom verbala krumbukter tömma texten på sitt innehåll.


3 Den måste förneka att Gud är den samme från evighet till evighet och att Hans ord gäller för all tid.  Gud måste visa sig vara anpassningsbar till våra föränderliga normer, annars får Gud vackert ge sig av. För det är inte Priderörelsens budskap att:  "ske din vilja, inte min." Tvärtom det är människans egen vilja som Gud skall instämma i. Hur dessa som kallar sig kristna förhåller sig till "Fader vår" är sannerligen en gåta. Men hyckleriets ansikte är aldrig så fagert som när det uppträder i klerikala ornat. Alla de lagar som gavs av Gud är inramade av Guds egen heliga karaktär och väsen.
"Ni skall vara heliga, ty jag är Helig." Lagarna gavs för att människan, som bara är gäst och främling i Guds värld skulle kunna leva i den världen utan att landet skulle spy dem ut. Om de orenade landet genom att leva på tvärs mot dessa, ägarens föreskrifter, kan de som släkte, som folk, som politisk enhet inte överleva. Världshistorien visar hur det över tid alltid har gått likadant för det ena s k civiliserade samhället efter det andra. Priderörelsen bidrar aktivt till att utplåna även denna sin egen kultur. Och kyrkorna jamar med. O sankta simplicitas! 


När slutade Gud vara Gud?

4 Den måste förneka att det är någon fara på taket när man av syndakatalogerna gör pappersmassa och drar löje över "de konservativa" som envist säger: gör inte så om ni vill leva.


"Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider.  Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa,  kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud   och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!"  Nej, nej säger kyrkorna idag: vi skall gå i samma tåg som de, för de är ju alla av samma skrot och korn som vi. Vi hyllar insikten om att det inte finns någon skillnad mellan den troende och den icke ännu troende. Alla är vi Guds barn."Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom.  Allt som är i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – det kommer inte från Fadern utan från världen.  Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja består för evigt."  
Behöver det påpekas att Högmod är detsamma som "Pride"? Och att högmod alltid går före fall?

5 Den måste förneka att människan är en syndare som måste bli räddad från sin synd och sina synder tillika. Den enda synd som ännu finns kvar att tala om är, förvänt nog, deras synd som inte godtar att synden upphöjs till norm och att man skriver om sin troslära till att högakta syndaren medan den ännu håller fast vid sin rätt att synda. "Ni är kärlekslösa, säger de, ni skall älska till och med era fiender, för Gud är kärlek!"  Det de naturligtvis bortser ifrån är att kärleken är stor just för att den är villkorad.  Det vill säga den är till för att rädda de som var förlorade, redan förlorade, och att den kärleken är till för att befria dem från det som gjorde att de var förlorade: deras 'pride'.

Ingenstans blir dessa förfäktare för Guds ordets demontering mer fingerfärdiga än hur det misshandlar centralpunkten: "
Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd,  för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv.  Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.  Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.  Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda.   Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas.  Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud."


 De hävdar 'älska' som gyllene regel och påtvingar Gud sin egen definition av detta ord, det betyder "allt vad du har lust till är kärlek", men ignorerar både tron och domen som är den inramning i vilken kärleken alltid är förankrad. Guds kärlek är något helt annat än kärlek ur den fallna människans synpunkt. Guds kärlek har inga likheter med det som paraderar under Pride flaggan. Det är olyckligtvis samma form på ordet men meningen är en helt annan. Förföraren och den sanne älskaren använder sig båda av frasen:"Jag älskar dig!"

När dessa "klipp och klistra" artister citerar "Kärlekens höga visa" från 1 Korintierbrevet ignorerar de i princip alla kvalificerande inslag i texten. Som: "kärleken söker inte sitt, kärleken gläds åt rätten, kärleken förhäver sig inte.." etc  Dvs allt det som Pride står för är raka motsatsen till Kärlek sådan den är definierad i Guds ord.  Det måste vara väldigt konservativt att insistera att ord inte betyder vad jag vill att de skall betyda utan bara har den innebörden språkets upphovsman givit orden. "Jaja, men det är  bara din tolkning!" Så lätt gör de det för sig..

6 Den måste förneka de insikter om vart ett moraliskt förfall av detta slag med automatik för. Följande  delar av Guds ord får inte citeras och får inte användas emot dem. Hävdar de. Dock är Gud av motsatt uppfattning.
"
 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.  Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem.  Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.


  Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 
Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.


Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.


Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.


När den som säger sig vara en kristen tar fram stora saxen och klipper bort vad som stör dennes deltagande i Prideyran klipper den människan också bort sin del i Livets träd. Om den människan tror sig vara en del av Guds rike, men hävdar Priderörelsens manifest som 'riktigt' så förnekar hon sin egen delaktighet i Guds rike.

"Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande."
Det enda Priderörelsen i realiteten förespråkar är det som Guds ord kallar för orättfärdighet. Om kyrkorna vore med i Pride för att arbeta för det "förr och nu" perspektiv som finns i senare delen av texten, då vore deras medverkan kanske motiverad. Men den dagen har inte sett ljuset där en präst går i tåget och ropar Jesus egna ord: "Gör bättring!" De erbjuder medlemskap i kyrkan utan omvändelse, utan rättfärdighet och utan bättring från synd.

7 Den måste förneka att sann kristendom mynnar i en radikal skillnad mellan ett liv i 'köttet' och ett liv i "Anden". Att leva i köttet är att höja den opånyttfödda människans normalliv till normen för vad det är att vara människa. Att vara en kristen är att ha kommit till den människans vägs ände. Den som inte är född på nytt kan inte se Guds rike. Än mindre komma in i det.
"
 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill.  Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen.  Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier,  avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike. Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.
 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden.  Låt oss inte vara fåfänga, inte utmana varandra och inte avundas varandra."
De som gör anspråk på att vara kristna men inte vill veta av döden åt det egna jaget är varken medlemmar i Kristi kyrka eller i det kommande Guds riket. De tror på en förvanskad och förfalskad Kristusbild. För om det finns något 'evangelium' alls så finns det i hela bibeln, inte i den legobyggnad av lösryckta bibelord som pridekyrkorna företräder.

Vem vågar göra sig till tolk för en sådan radikal förvanskning av "den tro som en gång för alla är given åt alla de heliga." Det är bara att läsa och lyssna. 
8 Den måste totalt ignorera allt Gud säger om den kommande domen över all orättfärdighet och invagga människor i tron att Gud inte bryr sig, eller rentav uppskattar att det som sedan 4000 år i klartext beskrivits vara i direkt uppror mot Gud, nu är helt i enlighet med Guds vilja!  
 "Detta är nu det andra brevet som jag skriver till er, mina älskade. I båda har jag med mina påminnelser velat väcka ert rena sinne,  så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.
Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er  och säger: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början."
De bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under.  Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under.
Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag.  Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.  Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna[a]upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till.
 När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva  medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta!   Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor."

9 Den måste göra en helomvändning när det gäller sexualitetens plats i människans liv. Denna  egenhet hos människan att hon genom sexualiteten både förökar sig och binder sig i starka allianser med sin medmänniska är en gåva, en charisma, och den förblir en gåva så länge den inhägnas av Skaparens intentioner och begränsningar . Inte för inte upptas en stor del av Guds lag av gränssättningar för sexualitetens utlevande. Sex är en egenskap och en gåva. Priderörelsen omdefinierar människan och gör hennes förmenta sexuella identitet till en definition av vad människan är. Hon är inte längre skapad till Guds avbild utan definieras utifrån det urartade könslivets vrångbild.  Det som är en sekundär egenskap av jordiskt begränsat slag görs till gudom. Den vanligaste avgudadyrkan i världen är "baalsdyrkan". Den har sexualiteten som en del av riten och barnamorden som logisk pendang. Samma människor som stolt följer Prideflaggan leder försvaret för aborten.

10 Den måste förneka att Jesus är Herre.  Den kyrka som ansluter sig till Pride måste tvinga Jesus Kristus, Guds son, till abdikation och sätta sig själv och sina sjävvalda 'auktoriteter'  i Hans ställe. Att de därigenom förlorar sitt mandat att tala som om de vore bemyndigade av Honom förstår de inte. Och de är falska lärare som drar med sig sina får till avgrunden. Deras egentliga religion är enbart ett kittlande av öronen hos dem som vill ha rättigheter utan att bejaka sina skyldigheter "att tala vad sant är".

Vad återstår av kristen tro när bibeln förts genom denna dokumentförstörare?  Det är bara att studera kristenhetens utveckling i Sverige sedan 60-talet för att veta svaret. Mindre än en procent är längre i någon biblisk mening 'kristna'. Uppdraget för den som uppträder som Kristi tjänare är att föda fåren med stadig mat, inte bara mjölk. Kyrkornas pågående utarmning och tömning beror på sanningen om den andliga undernäring som är påtaglig, och den  vägran att predika Kristus och honom korsfäst, som är signum för den 'nutida' kristenheten.

Summa summarum. För att kunna stå för Pridekristenhetens tolkning av bibeln måste jag i stort sett förvaska, förtiga, förvränga allt om vilket bibeln faktiskt talar.  Det är det främsta skälet till att den rörelsen, både inom och utom kyrkornas hank och stör är en fullständig villfarelse. Denna i fritt fall varande avvart av mänsklig opposition mot Gud började i tidens begynnelse, och den tar inte slut förrän i tidens slut. Synden är inte primärt det eller det sättet att leva, homosexualiteten är inte vare sig mer eller mindre syndig än heterosexuell otukt, synden är nämligen i första hand ett uppror mot Gud, Gud som skapare, Gud som ägare av den värld vi orenar och besudlar, och mot Gud som frälsare och Domare. 
Våra handlingar bli fel för att vi har gjort oss själva till förmer än Gud.

Kyrie eleison!


- - - - - - - - - - - -
Björn Donobauer, Doncaster  30 juli 2018



fredag 27 juli 2018

Blogtext: Ni vanärar mitt namn



Hesekiel 36:16-30 

16 Herrens ord kom till mig: 17  ”Män­niskobarn, när Israels folk ännu bodde i sitt land orenade de det genom sitt levnadssätt och sina gärningar. Som en kvinnas orenhet var deras levnadssätt för mig. 18 Då öste jag min vrede över dem på grund av det blod som de spillt över landet, och för att de orenat det med sina avgudar. 19 Jag spred ut dem bland hednafolken, och de skingrades i länderna. Efter deras levnadssätt och deras gärningar dömde jag dem. 20  Men vart de än kom till hednafolken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: ’Detta är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land.’ 21  Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels folk vanärade bland folken dit de kom.
22  Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud: Det är inte för er skull jag gör det, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namn som ni har vanärat bland folken dit ni kommit. 23  Jag vill helga mitt stora namn som blivit vanärat bland folken, därför att ni har vanärat det bland dem, och de ska inse att jag är Herren, säger Herren Gud, när jag visar mig helig bland er inför deras ögon.
24  För jag ska hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. 25  Jag ska stänka rent vatten på er[a] så att ni blir rena. Jag ska rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. 26  Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag ska låta min Ande komma in i er[b] och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.
28  Så ska ni få bo i det land som jag gav era fäder, och ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud. 29  Jag ska frälsa er från all er orenhet. Jag ska kalla fram säden och föröka den och inte längre låta er drabbas av svält. 30  Jag ska föröka trädens frukt och markens gröda, för att ni inte mer ska förödmjukas bland folken genom svält.


Den obegripna termen

Den allt överskuggande verkligheten i kyrka och samhälle är att ordet "Gud" numera saknar innehåll och används för allt och inget utan störrre reflektion. Vilka beteenden som helst rättfärdigas med "Gud" i en eller annan form. Det är som att man finner ett tomt snigelhus i trädgården och sedan får för sig att åteskapa det som skapade skalet utifrån den egna föreställningsvärlden, oavsett hur "frisk" eller "sjuk" den världen är. Att världen, det vill säga den värld som förnekar Guds existens, ivrigt omdanar och förvränger gudsbegreppet ligger i sakens natur. Den som är på flykt beskriver sin förföljare i de mest skrämmande formerna. Den hotbilden legitimerar ju undanflykten. Och påskyndar flykten, ger energi åt själva flykten till och med. Ingen springer väl fortare än den som gör det av rädsla. De skall vara oroliga, Gud kommer att hinna i fatt och fånga in dem alla, och alla, utan undantag, skall böja sin knän inför Honom.

Det som gör världens belägenhet än mer allvarlig är att den "måne" som är satt att ge ledljus i denna natt, timmarna innan koltrasten sjunger före gryningen, inte bara är i nedan, utan är utsatt för den längsta månförmörkelsen någonsin. (Jag vet, det är en billig retorisk poäng eftersom det i afton är dags för "Blodmåne" månförmörkelse, denna den 27 juli 2018.) Men det är inte bara skenbart som denna månförmörkelse i realiteten vittnar om den långt värre förmörkelsen som stora delar av det som kallas "Kyrkan" är inbegripen i och instängd av sedan länge.

Bibeln beskriver vår tidsålder som ett tillstånd om natten, där råder det en längtan till att "morgonsolen skall gå upp med läkedom under sina vingar". Det är vår törst efter gryningen som gör att vi  väntar på att Han vars ansikte är som Solen i sitt fullaste sken skall komma på skyarna. Det råder natt nu, och ett stort ljus skall gå upp. Men medan det stora ljuset väntar i kulisserna står månen i sin fulla fas och återspeglar den osynliges härlighet till dem som finns där i skumrasket. "Ibland detta släkte lyser ni som himlaljus i världen", kan aposteln utbrista. "Vi alla, med avhöljt ansikte återspeglar Kristus" som världen bara ser i hans kyrka tills att Han själv kommer. Detta förhållande mellan Kristus och Hans kropp på jorden, detta att vi ser på Honom och är vända mot honom för världen är vårt enda existensberättigande. Det är därigenom som Guds härlighet blir synlig i och genom församlingen, som är Hans kropp.

Det är denna frånvaro av Guds härlighet som har sänkt världen i sitt nuvarande mörker. Därför att Gud är ljus och i Honom finns alls inget mörker. "Ljuset har kommit in i världen, och mörket har inte fått någon makt därmed." Det ljus Gud är och har lämnat kvar i världen är summan av oss som har "övergått från mörkets rike till ljusets rike". Summan av oss, inte den enskilda skärvan. Kunskapen om Gud är den omistliga kärnan i all tro. "Detta är evigt liv, att de känner dig, den ende Sanne Guden och den som Han har sänt: sin Son."

"Vi kan bara tala om Gud i olika termer om vi hela tiden minns att Gud alltid är mer än ordet gud."
Det är den grava okunnigheten om Gud som sig själv som är profetens måltavla.  Gå tillbaka till Hesekiels ord ovan. Lägg märke till hur Gud vinnlägger sig om att förtydliga skälen till sitt handlande i nåd och straff med sitt folk. Lägg märke till det enorma spänningsfältet mellan "Ni har vanärat mitt namn" och Guds handlingskäl: "att upprätta mitt namn". "Det jag gör, gör jag inte för er skull, utan för min egen." Gud framställer sig inte alls som en altruistisk välgörare som av kärlek till sitt verk känner sig nödsakad att ge oss vad vi vill ha. För det majoriteten vill ha är rätten till att återskapa Gud i sin egen avbild. Den Gud som är, som definierar sig som "Jag är den jag är" vill hans kyrka inte veta av. Det första och största budet enligt båda 'testamenten' är kärleken till Gud sådan Gud är, och som en följd av denna hjärtats totala hängivenhet till Gud, av all kraft, med allt förstånd, följer kärleken till nästan. Ordningen är given. Dynamiken som måste till för att praktisera nästankärleken finns bara där kärleken till den kände Guden har företräde och upptar det första rummet.

"Häri är Guds kärlek uppenbarad: medan vi ännu var hjälplöst förlorade syndare dog Jesus Kristus för vår skull." 
Den nya, i nutiden omskrivna gudsbilden, förnekar att människor skulle vara syndare.
Den förnekar att Kristi död och uppståndelse skulle vara i den verkliga 'rymd-tiden' skedda händelser.
Den förnekar att Gud först definierar vad synd är för att därefter förklara vår hjälplöshet till självräddning, och den förnekar att vi skulle vara i ett sådant behov av räddning.
Både till insikt, omvändelse, varseblivning av vårt eländiga tillstånd är det enligt Guds ord Guds handlande för oss som är startpunkten.
"Modern" teologi har radikalt avvikande uppfattning.
Bibelns centrala tema förnekas av många av kyrkornas ledare oavsett var vi undersöker saken i världen.

Om Gud inte är den Gud som har uppenbarat sig i hela skriften, finns det inget mer att säga om Gud än dina och mina fria fantasier. Då reduceras allt tal om Gud till luftbubblor ur det döda köttet. Stämbandsfladder utan mening. "Vi är alla döda genom synderna och överträdelserna." Av vilken anledning de redan döda skulle höra på de fortsatt döda för att höra vad som inte på minsta sätt förändrar tillståndet hos de andligt döda undandrar sig alla vettiga förklaringar. Men det är inte svårt att hitta annonser som garanterar att så sker.

Teologi utan theos. Världen över ges utbildningar i teologi. Kyrkornas staber leds av teologer oavsett om en enda av dem har den minsta aning om varom de talar. Talespersoner uttrycker sig om heliga ting utifrån sin egen föreställning om ting utanför deras erfarenhet. Inte sällan har de gjort teologi av sina egna lidelser och svagheter och deras teologi syftar till att rättfärdiga det som Gud har kallat orent och orättfärdigt. Men det är den akademiska världens förvillelse: att ha inhämtat "ord om" ger illusionen att 'känna den om vilken man talar.' Mina elever i filosofi kan redogöra för Platons ideér, men känner honom inte. En teologistudent som inte har haft ett livsavgörande möte med Gud har ingenting att säga om Gud eller det heliga, annat än som en uthungrad som sett en teckning av en leverpastejsmörgås och som nu ivrigt vittnar om det han tror sig ha sett. Men för att möta den verkliga andliga hunger och törst efter rättfärdighet som människorna fortsatt har, duger inte en akademisk examen, dvs en teckning av en leverpastejsmörgås.

Predikstol efter predikstol bjuder andligt döda mer näring för det religiöst uppblåsta köttet.

Att hålla Guds namn högre än alla människors egen namn påverkar en rad väsentliga tidsfrågor och ställer kyrkornas undfallenhet för världen i absolut kontrast. Bara två exempel:

Om Tatueringar: "Ni skall inte märka ert kött eller 'måla på ert kött'. Jag är Herren.
Om homosexualitet: "Ingen av er skall ha sexuellt umgänge med någon av samma kön...Ni skall vara heliga inför mig ty jag är helig och har skiljt ut er från andra folk för att ni skall vara mina."
Om tillbedjan: "Du skall inga andra gudar tillbe vid sidan om mig, eller göra dig bilder av Gud." Hör Israel, Herren din Gud är en ..

Att orena landet är just att sätta människors vilja över den ordning Gud skapade. Progressionen är tydlig enligt Romarbrevets första kapitel. Först fattar människorna inte skillnaden mellan Gud skaparen och skapelsen utan gör den senare till gudomlig, och därmed upphöjer människans sig själv och sina begär till 'gudomliga'. Exvis; sätter likhetstecken mellan sin sexualitet och dess utlevelse och Guds kärlek. När lusten efter ett förbjudet liv fått fäste övergår det till allt mer skapelsefientliga beteenden, dessa övergår till ett förvänt och sjukt tänkande. "Alla människors tankar är ständigt inriktade på det onda." Landet kvider, rister som en kvinna i barnsnöd och kommer att spy ut oss.

Mörker

Det är månförmörkelse i ordets inre mening. Världen har slutat se på kyrkan för den vet numera att kyrkan bara speglar den värld av vilken hon är en del. Men då kyrkan inte förstår skillnaden mellan att vara "I världen men inte av den" och inte heller bryr sig om att låta "Gud vara sann om än var människa befinns vara en lögnare" så är nog hennes förmörkelse permanent. Också den möjligheten har apostlarna förmedlat i klartext. Och Kristus själv undrar "skall Människosonen, när Han kommer, finna tro på jorden." Han kommer att finna oerhört mycket avfällig teologi, det är säkert.

Men den som håller ut till änden i denna värld och denna trolöshetens tidsålder skall få se alla sina hopp uppfyllda. Att  lyda de gudlösa är att nödga sig själv till en undergång tillsammans med dem. Att stå gudlösheten emot är kyrkans enda "raison d'etre". När gudlösheten paraderar i kyrkan är slutet nära.

Det är allt för få namn som skrivs in i Livets bok för närvarande. Och många som började väl men som återvänt till ett liv utanför Kristus raderas ur Lammets bok. "Ve den som förleder en av dessa mina minsta". "Inte många av er skall uppträda som lärare, för de skall få en dess strängare dom."

Vi har att välja sida: att tala vad rätt är om Gud, eller inte. De som talar rätt om Gud blir i rask takt allt färre. Det är deras uppgift som ännu gör det att be för 'sina vänner i villfarelsens teologier' så att Gud inte vredgas på dem. Så länge de ännu lever kan de ännu räddas, om än som bränder ryckta ur elden.

Hesekiel skrev naturligtvis för Israel i första hand. Men Hesekiels Gud är samma Gud som Paulus, Johannes och Marias. Det nya förbundet skyddar inte från gudlöshet under en täckmantel av teologisk och politisk korrekthet. Det är fortfarande "ett förfärligt ting att falla i den levande Gudens händer."

Vi gallrar i skrifternas vittnesbörd om Gud på bekostnad av det eviga livet. Undras om den varningen  ingår i de teologiska grundkurserna.



Björn Donobauer, Doncaster 27 juli 2018

onsdag 4 juli 2018

Blogtext: Redemption Insight



Insight into the issue of Redemption.

Oswald Chambers: The Philosophy of Sin p 17-20

”How much more shall the Blood of Christ, who through the eternal Spirit offered himself without blemish to God, cleanse our conscience from dead works to serve the living God? (Heb 9:14)

As we go on with God, the Holy Spirit brings us back more and more to the one absorbing theme of the New Testament, viz, the death of the Lord Jesus Christ and its meaning from his standpoint. Our right to ourselves in every shape and form was destroyed once and for ever by the death of Jesus, and we have to be eductaed into the realization of what it means in all its fulness. We have to come to a relationship to the cross in thought as well as in life.

”How much more..” How much more is there to know, for instance, after sanctification? Everything! Before sanctification we know nothing, we are simply placed in the place of knowing; that is, we are led up to the cross, in sanctification we are led through the cross- for what purpose? For a life of outpouring service for God. Thde characteristic of a saint after the identification with the death of Jesus is that he is brought down from the ineffable glory of the heavenly places into the valley to be crushed and broken in service for God. We are here we no right to ourselves, for no spiritual blessing for ourselves, we arre here for one purpose only- to be made sewrvants of God as Jesus was. Have we as saints allowed our minds to be brought face to face with this great truth? The death of Jesus not only gives us remission from our sins, it enables us to assimilate the very nature of Jesus until in every detail of our lives we are like him. ”How much more” does the death of Jesus mean to us today than it ever has before? Are we beginning to be lost in wonder, love and praise at the marvelous loosening from sin, and are we so assimilating the nature of Jesus that we bear a strong family likeness to him?

...Shall the Blood of Christ..”. It was not the blood of a martyr, not the blood of goats and calves, that was shed, but ”the blood of Christ”. The very life of God was shed for the world - ”the church which he purchased with His own blood.” (Acts 20:28) All the perfections of the essential nature of God were in that blood; all the holiest attainments of man were in that blood. The death of Jesus reaches away down underneath the deepest sin human nature ever comitted. This aspect of His death takes us into a spsiritual domain beyond the threshold of the thinking of the majority of us. The cry on the cross; ”My God, my God , why hast thou forsaken me?” is unfathomable to us. The only ones - I want to say this very deliberately – the only ones who come close to the threshold of understanding the cry of Jesus are not the martyrs, they knew that God had not forsaken them, His presence was so wonderful; not the lonely missionaries who are killed or forsaken, they experience exultant joy, for God is with them when men forsake them: the only ones who come near them are men like Cain - ”My sin is greater than I can bear”, men like Esau, ”..an exceeding bitter cry.”, Men like Judas.

Jesus Christ knew and tasted to a fuller depth than any man could ever taste what it is to be separated from God by sin. If Jesus was a martyr, our salvation is a myth. We have then followe3d cunningly devised fables if Jesus Christ is not all that this cry represents him to be – the incarnate God becoming identified with sin in order to save men from hell and damnation. The depth of this cry of Jesus is deeper than any man can go because this is the cry from the heart of God. The height end depth of our salvation are only measured by God Almighty on His throne and Jesus Christ in the heart of Hell. The most devout among us are flippant about this great subjecy of the death of Jesus Christ.

When we stand before the cross, is our every commonplace pious mood stripped off, or do we get caught up by the modern spirit and think of the cross only as delivering us from sin or as i type of sanctification? Thank God for salvation thorugh the cross, for sanctification through the cross, but thank God also for insight into what it cost God to make that salvation and sanctification possible. God grant that the pulsing power of identification with the death of Jesus may come again into our testimony and make it glow with devotion for Him for His unspeakable salvation.

Who through the eternal Spirit..” The life of Jesus portrays the handiwork of the Holy Spirit; we know what the Holy Spirit will be in us if we let him have His way. The underlying consciousness of Jesus was the Eternal God Himself; the eternal Spirit was behind all he did. It is not so with us. There is a fundamental difference as well as a similarity between the Spirit in Jesus and the Holy Spirit in us. The Eternal Spirit was incarnated in Jesus; he never is in us. By gegeneration and sanctification He energizes our spirits and brings us into Oneness with Jesus, so that our underlying consciousness is ”hid with Christ in God”. We are only acceptable to God by relying on the Eternal Spirit who was incarnated absolutely in Jesus Christ. The Spirit in us will never allow us to forget that the death of Jesus was the death of God incarnate. ” God was in Christ reconciling the world to Himself.” 2 Cor 5:19

”..Offered Himself without blemish to God..” Who offered Himself? The Son of God. He was immaculate, without blemish, yet He was crucified. This rules out once and for ever the conception that Jesus died the death of a martyr; He died a death no martyr could touch. He died the death, not of a good man. But the death of a bad man, with the vicarious pain of God Almighty in his heart. Our hearts are wrung with pathos when we read of the offering of Issac and the sacrifice of Jephtah’s daughter, for they are both unbearably pathetic. The offering of Jesus we cannot begin to touch, is not pathetic in the tiniest degree; it is beyond all pathos.

There is something infinitely profounder than pathos in the death of Jesus; there is a mystery we cannot begin to touch. The death of Jesus is the death of God, at the hands of man, inspired by the devil. He gathered around him the rageing hate of humanity, and was crucified. He offered Himself through the eternal Spirit – he died in the Spirit in which he lived.

Are we being true to the cross in our preaching, putting first the Holiness of God that makes men know that they are sinners? When we preach the love of God there is a danger of forgetting that the Bible reveals, not first His love, but his intense, blazing Holiness of God, with his Love at the centre of that Holiness. The awful nature of the conviction of sin that the Holy Spirit brings makes us realize that God cannot, dare not, must not forgive sin; if God forgave sin without atoning for it our sense of justice would be greater than His.

....p 23

I am convinced that what is needed in spiritual matters is reckless abandonment to the Lord Jesus Christ, reckless and uncalculating abandonment, with no reserve anywhere about it; not sad, you canno be sad if you are absolutely abandoned. Are you thankful to God for your salvation and sanctification, thankful that he has purged your conscience from dead works? Then go a step further; let Jesus Christ take you straight into identification with his death until there is nothing left but the light at the foot of the cross, until the whole sphere of life is hid with Christ in God.




Oswald Chambers, (Best known for the book of daily meditations: ”My Utmost for His Highest”

fredag 25 maj 2018

Hela Guds vapenrustning.


I vilket skick är din rustning?

Det var aposteln Paulus som på sin tid skrev detta i det vi kallar Efesierbrevet och dess 6 kapitel med början på v 10:

Τοῦ λοιποῦ ἐνδυναμοῦσθε ἐν κυρίῳ καὶ ἐν τῷ κράτει τῆς ἰσχύος αὐτοῦ. ἐνδύσασθε τὴν πανοπλίαν τοῦ θεοῦ πρὸς τὸ δύνασθαι ὑμᾶς στῆναι πρὸς τὰς μεθοδείας τοῦ διαβόλου·  ὅτι οὐκ ἔστιν ἡμῖν ἡ πάλη πρὸς αἷμα καὶ σάρκα, ἀλλὰ πρὸς τὰς ἀρχάς, πρὸς τὰς ἐξουσίας, πρὸς τοὺς κοσμοκράτορας τοῦ σκότους τούτου, πρὸς τὰ πνευματικὰ τῆς πονηρίας ἐν τοῖς ἐπουρανίοις. διὰ τοῦτο ἀναλάβετε τὴν πανοπλίαν τοῦ θεοῦ, ἵνα δυνηθῆτε ἀντιστῆναι ἐν τῇ ἡμέρᾳ τῇ πονηρᾷ καὶ ἅπαντα κατεργασάμενοι στῆναι. στῆτε οὖν περιζωσάμενοι τὴν ὀσφὺν ὑμῶν ἐν ἀληθείᾳ, καὶ ἐνδυσάμενοι τὸν θώρακα τῆς δικαιοσύνης,  καὶ ὑποδησάμενοι τοὺς πόδας ἐν ἑτοιμασίᾳ τοῦ εὐαγγελίου τῆς εἰρήνης, ἐν πᾶσιν ἀναλαβόντες τὸν θυρεὸν τῆς πίστεως, ἐν ᾧ δυνήσεσθε πάντα τὰ βέλη τοῦ πονηροῦ πεπυρωμένα σβέσαι·  καὶ τὴν περικεφαλαίαν τοῦ σωτηρίου δέξασθε, καὶ τὴν μάχαιραν τοῦ πνεύματος, ὅ ἐστιν ῥῆμα θεοῦ,  διὰ πάσης προσευχῆς καὶ δεήσεως, προσευχόμενοι ἐν παντὶ καιρῷ ἐν πνεύματι, καὶ εἰς αὐτὸ ἀγρυπνοῦντες ἐν πάσῃ προσκαρτερήσει καὶ δεήσει περὶ πάντων τῶν ἁγίων.

Och det förstod ni ju alla rakt av.  Men om inte så får vi ge en svensk översättning av nutida snitt:  
 "Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.  Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna.  Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar.   Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.  Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar.  Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.  Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.
Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga.
Är det krig nu? Många av er som läser detta och annat jag skrivit skulle utan tvekan svara ja. Ni är inbegripna i diverse skärmytslingar med den flod som väller in över den kristna församlingen från alla håll och kanter. Det är värdeglidningar hit och förvanskningar av Guds ord dit, det är ömsom marginella avsteg och ömsom kolossala villfarelser i en enda osalig blandning. Hur man skall skilja rösterna från varandra, hur man skall höra Guds ord i en överfylld informationsstorm är allt annat än enkelt. Det är till och med så svårt att majoriteten av alla som är matrikelförda i kyrkorna inte alls tror på någon andlig strid och som därför inte bara är outrustade för en sådan utan gladeligen accepterar att de nog närmast är vapenvägrare med en pacifistisk vurm för frid och ordning och frihet från all konflikt. Blundar man tillräckligt finns det inget inbördeskrig i Syrien heller.

Innan vi går in i det som Paulus meddelade här i sista avsnittet av sitt brev till Efesos är det kanske på sin plats att summera vad han sagt i de första fem kapitlen. Det hör till vårt besynnerliga vis att läsa bibeln att vi glatt kan strunta i helheterna och drunkna i detaljer som bjuder motstånd att förstås enbart för att man behandlar dem som fristående fragment istället som en del av en helhet. Vi gör partiklar av helheter och det är som att krossa en spegel för att därefter finna sitt ansikte i ett av fragmenten. Absurt nog syns där i det fragmentet mitt öga, men inte det som ögat borde se.

En av mina vänner tog upp frågan om denna överindividualiserade frälsningslära i ett mail nyligen. Allt tycks idag handla om "Mig, Mitt, Min och Jag", medan det i bibeln nästan alltid förhåller sig tvärt emot.
Nämligen "hela världen, de heliga (som kollektiv), vi skall älska varandra (inte främst oss själva), vi är inbjudna till bröllop som ett kollektiv, vi tillsammans utgör en kropp, vi är bara armée tillsammans."  Således är det inte fråga om en privat rustkammare där individen kan vraka och välja vad den vill bära och hur den  vill engagera sig i striden.  Det finns heller ingen plats för andliga vapenvägrare! Den kristna kyrkan är en värnpliktsarmé där det är Hövdingen över Herrens härskaror (Yahweh Sebaoth) som bestämmer utrustningens sammansättning och som dessutom gör dess användning obligatorisk för alla i samma armé.  Det är också Han som bestämmer vilka frontavsnitt som är i behov av soldater. Hans är striden, Hans är generalstabens kommandocentral och det är inte våra privata krig som vi utrustas för.

Om detta hör de flesta aldrig något i den gemena förkunnelsen.

Börja med att notera hur Efesierbrevet betraktar oss. Innan du tar del av detta studium om vapenrustningen kräver (!) jag att du minst två gånger har läst hela Efesierbrevet! Notera hur ofta det handlar om vad som har gjorts för oss, hur vi har att förhålla oss till det. Vilka effekter det skall ha på vår världsbild och på våra mellanmänskliga förhållanden. Det är med visst vemod jag konstaterar att Paulus talar för döva öron om man jämför vad han hade att meddela från Herren om den kristna församlingen och vad som idag uppträder under det begreppet. Men jag tror och därför talar jag.

Τοῦ λοιποῦ, (slutligen,sammanfattningsvis)
Efter att ha dragit upp de stora riktlinjerna för vad Gud har gjort för oss och med oss kommer nu den nödvändiga tillämpningen. "När jag nu har visat er allt detta så förstår ni att detta måste krönas med något som ankommer på er." Folkbibeln har det som "till sist", men det är för klent. "Sammanfattingsvis, som sista trappsteget i denna upptrappning säger jag vad detta jag sagt måste leda till." Er livskraft kommer inte sig av att ni har läst allt som står i kapitel 1-5 utan i att ni har del av Herrens kraft. Det är inte på basis av huvudets teorier som ni blir soldater, utan genom att fullt medvetet enrolleras i  Hans armé och  låta er utrustas till den gemensamma striden. Genom den union, den inre närvaron av Hans liv genom den Helige Ande, som ni har allt sedan er andliga födelse finns nu hans kraft tillgänglig och verksam i er. För varje uppdrag som generalen ger soldaterna är Han själv dynamiken till dess genomförande. 

En illustration till denna kraftöverföringens hemlighet ligger lätt dolt i ordet dynamik. Förr hade varje cykel en dynamo som mestadels var anbringad på framhjulet. Man tryckte på en platt spak och dynamons räfflade huvud föll mot däcksidan. När du sedan trampade drog däcket via friktionen dynamons  aktiva rotordel och simsalabim strålade det ljus ur dina lampor. Generatorn ligger på rulle så att säga. På samma sätt som en cyklist drar fördel av den fartvind en framförvarande medtävlare skapar ligger den troende på rulle hos sin Herre. "Håll fast vid Honom som är huvudet för kroppen". För att kraften skall överföras från däck till generator krävs tätast tänkbara anliggning. Bara så finns det kraft till uppgifterna vid fronten.

För den som påtar sig uppgifter utöver befälets ordergivning finns ingen tillgänglig styrka. Att misslyckas är då helt naturligt. Och borde även vara helt förväntat. "Mig förutan kan ni ingenting åstadkomma".

Hur många är det inte som kastade sig ut på egen hand i strider i vilka de grymt sargades och sedan kröp tillbaka i sin ömklighet och med sina sår bara för att finna att de inte hyllas som hjältar alls? Vi väljer inte hur vi skall engagera oss i striden, vi inväntar anvisningen från staben. Att strida utan härförarens kristallklara ordergivning är i sig ett myteri. Missuppfattade order eller order som inte åtlyddes därför att underbefälen tolkade dem som de ville har avgjort stora fältslag. Sällan lyckosamt.

Var alltså starka i Herren, inte i er egen ambition att göra något för honom.

τὴν πανοπλίαν τοῦ θεοῦ (Guds hela vapenrustning, den kompletta fältutrustningen som bara kommer från Gud)  Det finns inte utrymme för eget tyckande när det gäller utrustningens sammansättning. När vi en gång hade en värnpliktsarmé och man blev inkallad övergick man från sin egen stil och klädsel till arméns. Och första dagen gick åt till att med en två sidors persedellista gå till mönstringsförrådet och få varenda pryl på listan. Hade man tur passade de någorlunda. Och man ställdes under personligt ansvar för varenda pryl. Förlust måste anmälas och i förekommande fall utredas. Och alla persedlarna skulle skötas och hållas i gott skick åt nästa generation beväringar. Där skiljer sig den andliga rustningen på så vis att den inte är vidareförbar från släkte till släkte. Där är den verkligen personlig. Ingen ärver trons sköld, man förvärvar själv den från Trons hövding.

När jag en gång i min ungdom gjorde värnplikt  på  I17 i Uddevalla var vi på vinterläger i Björnänge. En uppställning på morgonen en iskall vinterdag var jag extrautrustad med ett granatgevär. (Karl Gustav) Vid uppställningen väntade vi på att den visiterande officeren skulle komma tillbaka från inspektionen av logementet. När han sedan visiterade oss soldater för att kontrollera vår utrustning stannade han upp framför mig och efter att ha förvissat sig om min utrustning frågade han "Och var har Donobauer sitt handeldvapen". Min kpist, detta var före Ak4:s tid, hängde kvar på sängstolpen. Det var ingen godtagbar ursäkt att jag hade en grövre kanon att skjuta med. Kompaniförbud följde för den som gick mot fienden utan eget vapen. Vid en verklig strid hade det kanske kostat livet.

Mönstra en genomsnittlig flock församlingsmedlemmar och fråga efter deras skicklighet och vana vid att använda Andens svärd. Då bleve det många kompaniförbud!

Hela utrustningen således. Frasen upprepas ännu en gång i den 13 versen. Paulus tydliggör skälet till och vikten av hela rustningen genom att nu intensivt och koncentrerat klarlägga några saker om fienden.

στῆναι πρὸς τὰς μεθοδείας τοῦ διαβόλου· (Att stå pall inför fiendens metodiska angrepp).
Insikterna om den andliga stridens verklighet är ringa, insikten att fienden går metodiskt tillväga likaså. Att fienden har strategi, plan och mål undgår de flesta. Men alla drabbas av dem. Vilka är fiendens strategier? Lika lite som de flesta förmår ange en genomtänkt anledning till det hopp de har om sin eviga framtid, lika lite vet de vad de dagligen är utsatta för av den Ondes alla listiga angrepp. Det man inte vet sig vara utsatt för kan mana heller inte vara utrustad för att hantera.

En av Satans strategier är att isolera individen från helheten i gemenskapen, att skilja lärjungen från mästaren och att förmå lärjungen att  se sig själv antingen som totalt oviktig eller total oumbärlig. Båda är grundfel. Satans titlar ger vink om hans mål: Åklagaren, Mördaren, Lögnaren osv. I flera videor och bloggtexter har jag berört detta ämne. För att kunna bemöta angreppen måste hela rustningen vara på plats. Det är den verkliga innebörden av "söndagsskolramsan:" huvud, axlar knä och tå". Helrustning m a o.

Striden är inte av det fysiska slaget även om kroppen inte undgår att drabbas av den. Det handlar om insikten av och om en andlig värld som pågår bakom tingens ridåer. Det som synes ske på Jorden har aldrig enbart fysiska anledningar. Det är som att tro att schackpjäser själva skulle flytta runt på måfå på brädet. De gör de inte, allt som sker har osynliga bakomliggande makter och dominanter som har som ett primärt intresse att agera i lönndom och att hålla sig borta från rampljuset. De är mörkrets gärningsmän och avskyr att något ljus kastas på dem alls.  Striden må gälla jorden och dess inbyggare men har hela sin bakomliggande verklighet i den andliga sfären och det handlar om världshärskande maktambitioner (pantokrator=allhärskare). Hela världen är i den Ondes våld. Inte blir utan är.  Det är i syfte att stå emot dem som utrustningen ges. Inte att anfalla och angripa dem i sina högsäten. Det har ofta nog påpekats att det inte finns någon del av rustningen som skyddar ryggen. Skälet är helt enkelt att ingen får förlora fienden ursikte eller fly fältet. Den som gör det riskerar "att en pil skjuts på måfå och dödar den flyende" , om han så är kung eller fotsoldat.

En annan av den Ondes metodiska aktiviteter är att förneka sin egen existens. Han har lyckats ganska bra. Jag minns att jag för länge sedan kallades till en bibelstudievecka och när jag lät meddela att jag tänkte tala över ämnet "Den ondes alla listiga angrepp" ställdes möteserien in. Det var inget intressant  ämne för evangeliska frikyrkliga på den orten. Men jag vet att det hade behövts. Den församlingen finns inte längre. Dess ljus har slocknat och dess ljusstake har flyttats bort. Som det sker undan för undan med fler och fler. Av samma skäl. Utan insikt om sin närvaros betydelse inom ramen för den andliga striden kan bara nederlagen garanteras. Vill man inte veta vad som är Herrens uppgift för församlngen och heller inte utrusta sig för den så kan man inte räkna med att vara välsignad eller bli till välsignelse. Svårare än så är det inte.

Stå emot, stå fasta.. Var huvud, inte svans. "Håll fast vid det ni har". När vi ser dominoeffekten av att den ena efter den andra församlingen förvinner ur tiden förstår vi att Efesierbrevet i sin helhet inte längre har någon betydelse i den kristna gemenskapen. Saker och ting hänger samman över tid. Där sanningen inte förkunnas kan den heller inte finnas. Det som inte undervisas finns varken i medvetandet eller i görandet av det som borde vara viktigt.

στῆτε οὖν περιζωσάμενοι τὴν ὀσφὺν ὑμῶν ἐν ἀληθείᾳ (stå med sanningens bälte väl fastspänt runt era höfter). När vi nu kommer till rustningens detaljer blir vi helt utelämnade t den utrustning som framför alt de romerska soldaterna hade. Judarna själva hade inte rätt att bära vapen.
Paulus hade gott om tillfällen att studera de romerska soldaterna på mycket nära håll.  Han hade noterat att deras knälånga kjolliknande höftskynken hölls på plats av ett bälte. Sannolikt fanns det också möjligheter att förvara eller hänga fast olika attiraljer på bältet, men framför allt skulle det hålla fast höftklädseln under strid så att benen inte blev snärjda av kjolstyget. Sanningens bälte kallar Paulus det.

Vad står begreppet länder/höfter för i bibeln?  Det står för det som är allas vårt upphov. Den sexuella prokreationen. Utan sex hade ingen av oss funnits i världen. Det som döljs av höftklädet är det som enligt Gud bör förbli fördolt och ges ära men inte tillåtas medföra skamliga nakenheter. Att blotta någons nakenhet är en styggelse inför Gud. Sanningen om detta har kastats överbord av hela världen, och gradvis gör kyrkorna det också. Vi har ingen sanning till skydd för våra mest komplicerade  delar. Sex utan ansvar är dagens ordning och dess konsekvenser är förödande. När kärlek förlorar sin förutsättning: heligheten, så övergår den till att handla om något som inte längre är kärlek alls. Det handlar numera mest om lust, om jagbekräftelse och självhävdelse och jagcentrerad personlig tillfredställelse på medmänniskans bekostnad.  Sanningens bälte håller inte samman något längre och därför orkar också blott de få hålla ut i den tävlingskamp som är vår. Man orkar inte springa med kjolar som fladdrar.  Mycket av ångest och nöd  ses i skriften också som något som drabbar just höfterna och det som döljs däremellan. Vånda och nödtillstånd beskrivs som orostillstånd i de nedre regionerna. (Magknipens teologi behöver utredas?)

I båda förbundens grunddokument talas det om omskärelse, Under det förra förbundet som männens omskärelse av deras manliga lem och i det senare förbundet om hjärtats omskärelse för alla troende. Ingen som menar sig älska sanningen kan gå förbi dessa tecken på förbundet. Det som förbundet främst påminner om med den manliga omskärelsen är att deras sexuella kraft måste underställas förbundet med Gud om det skall vara till välsignelse. Det är med sitt kön som människan åsamkar sig en stor mängd möda vånda och synd. Och i det nya förbundet kan ingen tjäna Gud som inte ger sig själv till Gud som ett felfritt offer, där hjärtats omskärelse i klartext betyder: "Ske Din vilja, inte min".

Baalsdyrkan i GT gjorde ett och samma av religion och sexuell utlevelse. Dvs sex uppphöjdes till religions nerv och upplevelse bas. Den nutida fanflykten från biblisk etik går i samma fotspår. Med samma resultat. Mer om det i en annan bloggtext.

Utan detta sanningens bälte ingen stridsduglighet. Ingen alls. Den kommer först i listan och det är ingen tillfällighet. "Herre låt ingenting binda de vingar vilka du en gång har givit åt mig."  Sexuell synd binder till hundra procent. Minns också symboliken i detta med höfterna från  Jesu samtal med Petrus enligt Joh 21:18 "Jag säger dig sanningen: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre ska du sträcka ut dina händer, och en annan ska spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill."  Det är inom det självvalda gudstjänstlivets råmärken som människor gör vad de vill, men den som tjänar Gud gör inte vad han eller hon själv vill. Hon tar sina marschorder från Honom som är trons hövding och fullkomnare. Det är inte kroppen som dikterar för huvudet vad det skall göra.

καὶ ἐνδυσάμενοι τὸν θώρακα τῆς δικαιοσύνης (Och iklätt er rättfärdighetens 'thorax' skydd, den rättfärdighet som stavar både integritet och moralisk hållning och består i en tillräknad rättfärdighet, inte en som ni själva tagit till er.) Thorax är det medicinska namnet på bröstkorgen, Bröstskölden nådde från nyckelbenen ner till bäckenet. Det täcker framför allt hjärtat men också alla andra vitala inre organ, lever njure, mjälte etc. I det bibliska språket är det viktigt därför att alla de mänskliga själsfunktionerna anses höra hemma i dem. Men framför allt skyddas hjärtat av den rättfärdighet som tillräknas oss genom att Han blev vår rättfärdighet utan vår förtjänst och utan någon insats från oss för att få den. Vi är rättfärdiggjorda genom tron på Honom. Det var den stora upptäckten Martin Luther gjorde och som är kärnan i den reformerade kyrkans liv. "Så om än vårt hjärta fördömmer oss så är Han större än vårt hjärta." 
Att ha hela sin själ instängd och i säkert förvar bakom rättfärdiggörelsens skyddande pansar är en fristad från en mängd onödiga sorger och tvivel. Det är en befrielse från känslolivets tyranni eftersom tron inte bygger på känsla utan på en sanning som är utanför känslornas maktsfär. Barmhärtigheten, omsorgen, broderskärleken är alla inom detta område. Utan den rätta färdigheten att leva i relation till Herrens rättfärdighet blir våra gärningar lätt vår egenrättfärdighet. Dess motivationer är andra än Guds Andes.  De eftersträvar kortsiktiga bekräftelser av vårt ego, men saknar intresse för den lön som kommer sedan. Den söker människors berömmelse famom Guds erkännande.

Guds "thorax" klinik återfinns i Titusbrevet kap 3:4-7, 14  "Men när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor  frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort utan på grund av sin barmhärtighet. Han frälste oss genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande,  som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare,  för att vi ska stå rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar med hopp om evigt liv. V 14:  Även de våra måste lära sig att göra goda gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte är utan frukt."  Dynamiken till ett praktiskt tjänande kommer som ett resultat av denna rättfärdiggörelse; det är inte vårt görande som  skapar rättfärdighet hos oss .  Att skydda hjärtat med rättfärdigheten från Gud bevarar oss också i förtröstan och den barnlika tilltro till Gud som är ett av våra arv.

Den som är 'vankelmodig' dvs utan ett fast hjärta, blir opålitlig i kampen. Paulus hade en uppgörelse med Barnabas om unge Markus. Dennes mod svek vid ett tillfälle på en av missionsresorna och han vände apostlarna ryggen. Paulus ville sen inte mer ha med honom att göra Apostlarna blev ovänner på kuppen, för en tid. Gideons  trupper reducerades kvickt när de ombads redovisa hjärtats tillstånd, majoriteten skickades hem för att de plötsligt insåg att krig är för de modiga, inte för de vankelmodiga och klenhjärtade. Av 32.000 vände 20.000 om på fläcken.  "Vi har inte fått en försagdhetens och klenmodets ande, utan en kraftens och självkontrollens Ande." 2 Tim 1:7

τοὺς πόδας ἐν ἑτοιμασίᾳ τοῦ εὐαγγελίου τῆς εἰρήνης (På fötterna har ni den beredvillighet att stå emot fienden som fridens evangelium ger.) De goda nyheterna om frälsningen har givit er en full beredskap att trampa ormar under fötterna. Ni vet att ni är köpta med ett högt pris, ert egenvärde är definierat av  Herrens död och ni har delat den döde och är nu i färd med att varsebli hans uppståndelses kraft i era liv. Ni kan inte dö, ni övergår bara till mer liv. Ni vet att ni inte har någon permenent uppehållsrättighet i denna värld, ni vet att ni hör hemma någon annanstans. Ni hör till ett släkte som under hot om döden kan säga med full frimodighet:"Om Han än dräper mig, skall jag ändå förtrösta på Honom." Vi tillhör ett folk som inte har sådan aktsamhet om detta livet att vi för dess skull är beredda att försaka hemkomsten till vårt rätta hem. "Om vi har uppstått med Jesus till ett nytt liv så sätter vi vårt sinne och vår håg till det som är därovan, dit där Kristus sitter på Guds högra sida." Kol 3:1-2  Vi ser fienden i vitögat, inget av hans hot kan förmå oss att slå ner ögonen. Vi har med oss en som är större än alla andra makter. Våra fötter är skodda med marschkängor, inte plyschtofflor. Den romerska armén var en marscherande armé med skodon goda nog att trava många mil på kullerstenarna i det romerska vägsystemet.  Deras förflyttningsmodell var den samlade truppens marsch, inte dagdrömmares lullande.

Deras stridsformationer var 'en för alla, alla för en.' Inför anfallande fiender formerade man sköldborgar. Runt om sköldar till skydd, bakom och på sidorna i den fyrkant som bildas av 10x10 soldater, där de som är i de inre leden håller sina sköldar över huvudet och på så vis kan marschera likt en mänsklig pansarvagn.  De hundra soldaterna hade en Centurion som anförare. Inte en som satt i en vagn långt bakom soldatesken och skrek order i Megafon (Mikrofon) utan en som gick med dem i främsta ledet.  Det bibliska mandatet till Kristi trupper är i alla delar samma slags "en för alla, alla för en" modell. Efesierbrevet 4:3-6  "Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp vid er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Far, han som är över alla, genom alla och i alla."
Man kan bara bevara vad som redan finns.

ἀναλαβόντες τὸν θυρεὸν τῆς πίστεως, (Ta tag i och höj trons sköld med vilken ni kan avfärda alla den Ondes brinnande pilar.)  Den romerska kohorten har två slags sköldar. Den ena är den fyrkantiga skyddskölden som är mer statisk och därmed mindre rörlig än den mindre runda skölden som snabbt kan vändas mot svingade klingor eller svävande pilar och kastade lansar. Här handlar det kanske om den mindre, (ca 1 m i diameter) runda och ofta läderklädda skölden. Lädret dränktes med vatten, när fienden la moteld med pilar vars spetsar var lindade med tjärdränkt ull och därför ställde till stor skada på huden, fräste dessa pilar ut i den våta ytan på skölden.
Den ondes brinnande pilar är alla inrymda i begreppen "falska vittnesbörd, orättfärdiga anklagelser, skvaller och förtal  etc etc," Många har betydande brännskador av sådana pilar idag. Armen med denna sköld är rörlig men når inte bak på ryggen. Framåt Kristi stridsmän... ingen reträtt. Paulus kallar denna sköld för "thureia" som betyder dörr. Men det är normalt begreppet för den fyrkantiga skölden som formerar skyddet. Hur som helst kan vi nog vara överens att utan sköld lämnar man dörren vidöppen för allt annat än just tron.

τὴν περικεφαλαίαν τοῦ σωτηρίου (Ta på er "huvudomslutaren", den hjälm till skydd för era tankar och er tillbedjan som är frälsningen.)  Huvudet är det som symboliserar både vår vördnad och vår tillbedjan men också vår sorg och vår klagan. "O Huvud blodigt sårat" ."Du kröner Honom med ära och härlighet". Skammen över  illdådet  sänker blicken på Kain, "Om du har gott till sinnet ser du upp frimodigt, har du ont i sikte faller din blick."  De romerska hjälmarna har sidostycken med skydd för de ömtåliga tinningarna, i förekommande fall också visir till skydd för ögonen. Huvudet som är kroppens kommandocentral där allt övrigt löper samman till den integrerade människan skyddas bara adekvat av Frälsningens Hjälm.
I denna Herrens armé finns det bara soldater som redan känner sin frälsare. Utan hjälm skulle de omedelbart permitteras från striden. De har ingen del i den om de än i övrigt ser alldeles ut som de andra. Deras saknade hjälmar gör dem farliga medarbetare i striden, när de faller drar de med sig andra.

τὴν μάχαιραν τοῦ πνεύματος, ὅ ἐστιν ῥῆμα θεοῦ (Och greppa tag i och lär dig hantera Andens svärd, som är Guds ord.)  Det förekommer olika slags svärd i den romerska armén. Detta är det kortare och personliga handvapnet  (machairos) som alltid är till för strider in på bara kroppen. Det saknas lans i dessa soldaters utrustning, de har heller inte något 'broadsword' (romfaia) alltså slagsvärd, utan ett vapen som är till för att värja sig mot angrepp.

Jakobs brottningskamp med Herren ängel ger en vink om närkampens  intensitet.

Denna rustning är en daglig utstyrsel utan vilken ingen ställer upp till tjänst. Hur sker detta påtagande av rustningen? När det sker är väl lätt att besvara, innan man lämnar sitt nattläger bereder man sig för sin dag. 

διὰ πάσης προσευχῆς καὶ δεήσεως, προσευχόμενοι ἐν παντὶ καιρῷ ἐν πνεύματι, καὶ εἰς αὐτὸ ἀγρυπνοῦντες ἐν πάσῃ προσκαρτερήσει καὶ δεήσει περὶ πάντων τῶν ἁγίων.

"Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.
Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga."

En kollektiv och gemensam attityd till ett gemensamt liv i Herrens armé gäller alla de heliga. Förbön är rustning och påklädande till lika. Jag tar under bön på mig plagg efter plagg eller utrustningsdetalj efter detalj tils jag är redo att gå till fronten. Jag går inte ensam. Jag går med de andra  som tjänar samma Herre vid samma frontavsnitt.

Idag är dessa tankar minst sagt skymda av så mycket annat. Men om vi inte vaknar över stridens verklighet och inte vill klä oss för kamp har vi redan förlorat även denna strid. Motståndaren, Satan, erbjuder aldrig vapenvila, han vet att hans tid är kort.

Där är han mycket klokare än Guds församling." Skall människosonen, när han kommer, finna tro på jorden?"


Teddy Donobauer, Doncaster  25 maj 2018