fredag 25 maj 2018

Hela Guds vapenrustning.


I vilket skick är din rustning?

Det var aposteln Paulus som på sin tid skrev detta i det vi kallar Efesierbrevet och dess 6 kapitel med början på v 10:

Τοῦ λοιποῦ ἐνδυναμοῦσθε ἐν κυρίῳ καὶ ἐν τῷ κράτει τῆς ἰσχύος αὐτοῦ. ἐνδύσασθε τὴν πανοπλίαν τοῦ θεοῦ πρὸς τὸ δύνασθαι ὑμᾶς στῆναι πρὸς τὰς μεθοδείας τοῦ διαβόλου·  ὅτι οὐκ ἔστιν ἡμῖν ἡ πάλη πρὸς αἷμα καὶ σάρκα, ἀλλὰ πρὸς τὰς ἀρχάς, πρὸς τὰς ἐξουσίας, πρὸς τοὺς κοσμοκράτορας τοῦ σκότους τούτου, πρὸς τὰ πνευματικὰ τῆς πονηρίας ἐν τοῖς ἐπουρανίοις. διὰ τοῦτο ἀναλάβετε τὴν πανοπλίαν τοῦ θεοῦ, ἵνα δυνηθῆτε ἀντιστῆναι ἐν τῇ ἡμέρᾳ τῇ πονηρᾷ καὶ ἅπαντα κατεργασάμενοι στῆναι. στῆτε οὖν περιζωσάμενοι τὴν ὀσφὺν ὑμῶν ἐν ἀληθείᾳ, καὶ ἐνδυσάμενοι τὸν θώρακα τῆς δικαιοσύνης,  καὶ ὑποδησάμενοι τοὺς πόδας ἐν ἑτοιμασίᾳ τοῦ εὐαγγελίου τῆς εἰρήνης, ἐν πᾶσιν ἀναλαβόντες τὸν θυρεὸν τῆς πίστεως, ἐν ᾧ δυνήσεσθε πάντα τὰ βέλη τοῦ πονηροῦ πεπυρωμένα σβέσαι·  καὶ τὴν περικεφαλαίαν τοῦ σωτηρίου δέξασθε, καὶ τὴν μάχαιραν τοῦ πνεύματος, ὅ ἐστιν ῥῆμα θεοῦ,  διὰ πάσης προσευχῆς καὶ δεήσεως, προσευχόμενοι ἐν παντὶ καιρῷ ἐν πνεύματι, καὶ εἰς αὐτὸ ἀγρυπνοῦντες ἐν πάσῃ προσκαρτερήσει καὶ δεήσει περὶ πάντων τῶν ἁγίων.

Och det förstod ni ju alla rakt av.  Men om inte så får vi ge en svensk översättning av nutida snitt:  
 "Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.  Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna.  Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar.   Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.  Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar.  Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.  Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.
Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga.
Är det krig nu? Många av er som läser detta och annat jag skrivit skulle utan tvekan svara ja. Ni är inbegripna i diverse skärmytslingar med den flod som väller in över den kristna församlingen från alla håll och kanter. Det är värdeglidningar hit och förvanskningar av Guds ord dit, det är ömsom marginella avsteg och ömsom kolossala villfarelser i en enda osalig blandning. Hur man skall skilja rösterna från varandra, hur man skall höra Guds ord i en överfylld informationsstorm är allt annat än enkelt. Det är till och med så svårt att majoriteten av alla som är matrikelförda i kyrkorna inte alls tror på någon andlig strid och som därför inte bara är outrustade för en sådan utan gladeligen accepterar att de nog närmast är vapenvägrare med en pacifistisk vurm för frid och ordning och frihet från all konflikt. Blundar man tillräckligt finns det inget inbördeskrig i Syrien heller.

Innan vi går in i det som Paulus meddelade här i sista avsnittet av sitt brev till Efesos är det kanske på sin plats att summera vad han sagt i de första fem kapitlen. Det hör till vårt besynnerliga vis att läsa bibeln att vi glatt kan strunta i helheterna och drunkna i detaljer som bjuder motstånd att förstås enbart för att man behandlar dem som fristående fragment istället som en del av en helhet. Vi gör partiklar av helheter och det är som att krossa en spegel för att därefter finna sitt ansikte i ett av fragmenten. Absurt nog syns där i det fragmentet mitt öga, men inte det som ögat borde se.

En av mina vänner tog upp frågan om denna överindividualiserade frälsningslära i ett mail nyligen. Allt tycks idag handla om "Mig, Mitt, Min och Jag", medan det i bibeln nästan alltid förhåller sig tvärt emot.
Nämligen "hela världen, de heliga (som kollektiv), vi skall älska varandra (inte främst oss själva), vi är inbjudna till bröllop som ett kollektiv, vi tillsammans utgör en kropp, vi är bara armée tillsammans."  Således är det inte fråga om en privat rustkammare där individen kan vraka och välja vad den vill bära och hur den  vill engagera sig i striden.  Det finns heller ingen plats för andliga vapenvägrare! Den kristna kyrkan är en värnpliktsarmé där det är Hövdingen över Herrens härskaror (Yahweh Sebaoth) som bestämmer utrustningens sammansättning och som dessutom gör dess användning obligatorisk för alla i samma armé.  Det är också Han som bestämmer vilka frontavsnitt som är i behov av soldater. Hans är striden, Hans är generalstabens kommandocentral och det är inte våra privata krig som vi utrustas för.

Om detta hör de flesta aldrig något i den gemena förkunnelsen.

Börja med att notera hur Efesierbrevet betraktar oss. Innan du tar del av detta studium om vapenrustningen kräver (!) jag att du minst två gånger har läst hela Efesierbrevet! Notera hur ofta det handlar om vad som har gjorts för oss, hur vi har att förhålla oss till det. Vilka effekter det skall ha på vår världsbild och på våra mellanmänskliga förhållanden. Det är med visst vemod jag konstaterar att Paulus talar för döva öron om man jämför vad han hade att meddela från Herren om den kristna församlingen och vad som idag uppträder under det begreppet. Men jag tror och därför talar jag.

Τοῦ λοιποῦ, (slutligen,sammanfattningsvis)
Efter att ha dragit upp de stora riktlinjerna för vad Gud har gjort för oss och med oss kommer nu den nödvändiga tillämpningen. "När jag nu har visat er allt detta så förstår ni att detta måste krönas med något som ankommer på er." Folkbibeln har det som "till sist", men det är för klent. "Sammanfattingsvis, som sista trappsteget i denna upptrappning säger jag vad detta jag sagt måste leda till." Er livskraft kommer inte sig av att ni har läst allt som står i kapitel 1-5 utan i att ni har del av Herrens kraft. Det är inte på basis av huvudets teorier som ni blir soldater, utan genom att fullt medvetet enrolleras i  Hans armé och  låta er utrustas till den gemensamma striden. Genom den union, den inre närvaron av Hans liv genom den Helige Ande, som ni har allt sedan er andliga födelse finns nu hans kraft tillgänglig och verksam i er. För varje uppdrag som generalen ger soldaterna är Han själv dynamiken till dess genomförande. 

En illustration till denna kraftöverföringens hemlighet ligger lätt dolt i ordet dynamik. Förr hade varje cykel en dynamo spm mestadels var anbringad på framhjulet. Man tryckte på en platt spak och dynamons räfflade huvud föll mot däcksidan. När du sedan trampade drog däcket via friktionen dynamons  aktiva rotordel och simsalabim strålade det ljus ur dina lampor. Generatiorn ligger på rulle så att säga. På samma sätt som en cyklist drar fördel av den fartvind en framförvarande medtävlare skapar ligger den troende på rulle hos sin Herre. "Håll fast vid Honom som är huvudet för kroppen"För att kraften skall överföras från däck till generator krävs tätast tänkbara anliggning. Bara så finns det kraft till uppgifterna vid fronten.

 För den som påtar sig uppgifter utöver befälets ordergivning finns ingen tillgänglig styrka. Att misslyckas är då helt naturligt. Och borde även vara helt förväntat. "Mig förutan kan ni ingenting åstadkomma".

Hur många är det inte som kastade sig ut på egen hand i strider i vilka de grymt sargades och sedan kröp tillbaka i sin ömklighet och med sina sår bara för att finna att de inte hyllas som hjältar alls? Vi väljer inte hur vi skall engagera oss i striden, vi inväntar anvisningen från staben. Att strida utan härförarens kristallklara ordergivning är i sig ett myteri. Missuppfattade order eller order som inte åtlyddes därför att underbefälen tolkade dem som de ville har avgjort stora fältslag. Sällan lyckosamt.

Var alltså starka i Herren, inte i er egen ambition att göra något för honom.

τὴν πανοπλίαν τοῦ θεοῦ (Guds hela vapenrustning, den kompletta fältutrustningen som bara kommer från Gud)  Det finns inte utrymme för eget tyckande när det gäller utrustningens sammansättning. När vi en gång hade en värnpliktsarmé och man blev inkallad övergick man från sin egen stil och klädsel till arméns. Och första dagen gick åt till att med en två sidors persedellista gå till mönstringsförrådet och få varenda pryl på listan. Hade man tur passade de någorlunda. Och man ställdes under personligt ansvar för varenda pryl. Förlust måste anmälas och i förekommande fall utredas. Och alla persedlarna skulle skötas och hållas i gott skick åt nästa generation beväringar. Där skiljer sig den andliga rustningen på vis att den inte är vidareförbar från släkte till släkte. Där är den verkligen personlig. Ingen ärver trons sköld, man förvärvar själv den från Trons hövding.

När jag en gång i min ungdom gjorde värnplikt  på  I17 i Uddevalla var vi på vinterläger i Björnänge. En uppställning på morgonen en iskall vinterdag var jag extrautrustad med ett granatgevär. (Karl Gustav) Vid uppställningen väntade vi på att den visiterande officeren skulle komma tillbaka från inspektionen av logementet. När han sedan visiterade oss soldater för att kontrollera vår utrustning stannade han upp framför mig och efter att ha förvissat sig om min utrustning frågade han "Och var har Donobauer sitt handeldvapen". Min kpist, detta var före Ak4:s tid, hängde kvar på sängstolpen. Det var ingen godtagbar ursäkt att jag hade en grövre kanon att skjuta med. Kompaniförbud följde för den som gick mot fienden utan eget vapen. Vid en verklig strid hade det kanske kostat livet.

Mönstra en genomsnittlig flock församlingsmedlemmar och fråga efter deras skicklighet och vana vid att använda Andens svärd. Då bleve det många kompaniförbud!

Hela utrustningen således. Frasen upprepas ännu en gång i den 13 versen. Paulus tydliggör skälet till och vikten av hela rustningen genom att nu intensivt och koncentrerat klarlägga några saker om fienden.

στῆναι πρὸς τὰς μεθοδείας τοῦ διαβόλου· (Att stå pall inför fiendens metodiska angrepp).
Insikterna om den andliga stridens verklighet är ringa, insikten att fienden går metodiskt tillväga likaså. Att fienden har strategi, plan och mål undgår de flesta. Men alla drabbas av dem. Vilka är fiendens strategier? Lika lite som de flesta förmår ange en genomtänkt anledning till det hopp de har om sin eviga framtid, lika lite vet de vad de dagligen är utsatta för av den Ondes alla listiga angrepp. Det man inte vet sig vara utsatt för kan mana heller inte vara utrustad för att hantera.

En av Satans strategier är att isolera individen från helheten i gemenskapen, att skilja lärjungen från mästaren och att förmå lärjungen att  se sig själv antingen som totalt oviktig eller total oumbärlig. Båda är grundfel. Satans titlar ger vink om hans mål: Åklagaren, Mördaren, Lögnaren osv. I flera videor och bloggtexter har jag berört detta ämne. För att kunna bemöta angreppen måste hela rustningen vara på plats. Det är den verkliga innebörden av "söndagsskolramsan:" huvud, axlar knä och tå". Helrustning m a o.

Striden är inte av det fysiska slaget även om kroppen inte undgår att drabbas av den. Det handlar om insikten av och om en andlig värld som pågår bakom tingens ridåer. Det som synes ske på Jorden har aldrig enbart fysiska anledningar. Det är som att tro att schackpjäser själva skulle flytta runt på måfå på brädet. De gör de inte, allt som sker har osynliga bakomliggande makter och dominanter som har som ett primärt intresse att agera i lönndom och att hålla sig borta från rampljuset. De är mörkrets gärningsmän och avskyr att något ljus kastas på dem alls.  Striden må gälla jorden och dess inbyggare men har hela sin bakomliggande verklighet i den andliga sfären och det handlar om världshärskande maktambitioner (pantokrator=allhärskare). Hela världen är i den Ondes våld. Inte blir utan är.  Det är i syfte att stå emot dem som utrustningen ges. Inte att anfalla och angripa dem i sina högsäten. Det har ofta nog påpekats att det inte finns någon del av rustningen som skyddar ryggen. Skälet är helt enkelt att ingen får förlora fienden ursikte eller fly fältet. Den som gör det riskerar "att en pil skjuts på måfå och dödar den flyende" , om han så är kung eller fotsoldat.

En annan av den Ondes metodiska aktiviteter är att förneka sin egen existens. Han har lyckats ganska bra. Jag minns att jag för länge sedan kallades till en bibelstudievecka och när jag lät meddela att jag tänkte tala över ämnet "Den ondes alla listiga angrepp" ställdes möteserien in. Det var inget intressant  ämne för evangeliska frikyrkliga på den orten. Men jag vet att det hade behövts. Den församlingen finns inte längre. Dess ljus har slocknat och dess ljusstake har flyttats bort. Som det sker undan för undan med fler och fler. Av samma skäl. Utan insikt om sin närvaros betydelse inom ramen för den andliga striden kan bara nederlagen garanteras. Vill man inte veta vad som är Herrens uppgift för församlngen och heller inte utrusta sig för den så kan man inte räkna med att vara välsignad eller bli till välsignelse. Svårare än så är det inte.

Stå emot, stå fasta.. Var huvud, inte svans. "Håll fast vid det ni har". När vi ser dominoeffekten av att den ena efter den andra församlingen förvinner ur tiden förstår vi att Efesierbrevet i sin helhet inte längre har någon betydelse i den kristna gemenskapen. Saker och ting hänger samman över tid. Där sanningen inte förkunnas kan den heller inte finnas. Det som inte undervisas finns varken i medvetandet eller i görandet av det som borde vara viktigt.

στῆτε οὖν περιζωσάμενοι τὴν ὀσφὺν ὑμῶν ἐν ἀληθείᾳ (stå med sanningens bälte väl fastspänt runt era höfter). När vi nu kommer till rustningens detaljer blir vi helt utelämnade t den utrustning som framför alt de romerska soldaterna hade. Judarna själva hade inte rätt att bära vapen.
Paulus hade gott om tillfällen att studera de romerska soldaterna på mycket nära håll.  Han hade noterat att deras knälånga kjolliknande höftskynken hölls på plats av ett bälte. Sannolikt fanns det också möjligheter att förvara eller hänga fast olika attiraljer på bältet, men framför allt skulle det hålla fast höftklädseln under strid så att benen inte blev snärjda av kjolstyget. Sanningens bälte kallar Paulus det.

Vad står begreppet länder/höfter för i bibeln?  Det står för det som är allas vårt upphov. Den sexuella prokreationen. Utan sex hade ingen av oss funnits i världen. Det som döljs av höftklädet är det som enligt Gud bör förbli fördolt och ges ära men inte tillåtas medföra skamliga nakenheter. Att blotta någons nakenhet är en styggelse inför Gud. Sanningen om detta har kastats överbord av hela världen, och gradvis gör kyrkorna det också. Vi har ingen sanning till skydd för våra mest komplicerade  delar. Sex utan ansvar är dagens ordning och dess konsekvenser är förödande. När kärlek förlorar sin förutsättning: heligheten, så övergår den till att handla om något som inte längre är kärlek alls. Det handlar numera mest om lust, om jagbekräftelse och självhävdelse och jagcentrerad personlig tillfredställelse på medmänniskans bekostnad.  Sanningens bälte håller inte samman något längre och därför orkar också blott de få hålla ut i den tävlingskamp som är vår. Man orkar inte springa med kjolar som fladdrar.  Mycket av ångest och nöd  ses i skriften också som något som drabbar just höfterna och det som döljs däremellan. Vånda och nödtillstånd beskrivs som orostillstånd i de nedre regionerna. (Magknipens teologi behöver utredas?)

I båda förbundens grunddokument talas det om omskärelse, Under det förra förbundet som männens omskärelse av deras manliga lem och i det senare förbundet om hjärtats omskärelse för alla troende. Ingen som menar sig älska sanningen kan gå förbi dessa tecken på förbundet. Det som förbundet främst påminner om med den manliga omskärelsen är att deras sexuella kraft måste underställas förbundet med Gud om det skall vara till välsignelse. Det är med sitt kön som människan åsamkar sig en stor mängd möda vånda och synd. Och i det nya förbundet kan ingen tjäna Gud som inte ger sig själv till Gud som ett felfritt offer, där hjärtats omskärelse i klartext betyder: "Ske Din vilja, inte min".

Baalsdyrkan i GT gjorde ett och samma av religion och sexuell utlevelse. Dvs sex uppphöjdes till religions nerv och upplevelse bas. Den nutida fanflykten från biblisk etik går i samma fotspår. Med samma resultat. Mer om det i en annan bloggtext.

Utan detta sanningens bälte ingen stridsduglighet. Ingen alls. Den kommer först i listan och det är ingen tillfällighet. "Herre låt ingenting binda de vingar vilka du en gång har givit åt mig."  Sexuell synd binder till hundra procent. Minns också symboliken i detta med höfterna från  Jesu samtal med Petrus enligt Joh 21:18 "Jag säger dig sanningen: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre ska du sträcka ut dina händer, och en annan ska spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill."  Det är inom det självvalda gudstjänstlivets råmärken som människor gör vad de vill, men den som tjänar Gud gör inte vad han eller hon själv vill. Hon tar sina marschorder från Honom som är trons hövding och fullkomnare. Det är inte kroppen som dikterar för huvudet vad det skall göra.

καὶ ἐνδυσάμενοι τὸν θώρακα τῆς δικαιοσύνης (Och iklätt er rättfärdighetens 'thorax' skydd, den rättfärdighet som stavar både integritet och moralisk hållning och består i en tillräknad rättfärdighet, inte en som ni själva tagit till er.) Thorax är det medicinska namnet på bröstkorgen, Bröstskölden nådde från nyckelbenen ner till bäckenet. Det täcker framför allt hjärtat men också alla andra vitala inre organ, lever njure, mjälte etc. I det bibliska språket är det viktigt därför att alla de mänskliga själsfunktionerna anses höra hemma i dem. Men framför allt skyddas hjärtat av den rättfärdighet som tillräknas oss genom att Han blev vår rättfärdighet utan vår förtjänst och utan någon insats från oss för att få den. Vi är rättfärdiggjorda genom tron på Honom. Det var den stora upptäckten Martin Luther gjorde och som är kärnan i den reformerade kyrkans liv. "Så om än vårt hjärta fördömmer oss så är Han större än vårt hjärta." 
Att ha hela sin själ instängd och i säkert förvar bakom rättfärdiggörelsens skyddande pansar är en fristad från en mängd onödiga sorger och tvivel. Det är en befrielse från känslolivets tyranni eftersom tron inte bygger på känsla utan på en sanning som är utanför känslornas maktsfär. Barmhärtigheten, omsorgen, broderskärleken är alla inom detta område. Utan den rätta färdigheten att leva i relation till Herrens rättfärdighet blir våra gärningar lätt vår egenrättfärdighet. Dess motivationer är andra än Guds Andes.  De eftersträvar kortsiktiga bekräftelser av vårt ego, men saknar intresse för den lön som kommer sedan. Den söker människors berömmelse famom Guds erkännande.

Guds "thorax" klinik återfinns i Titusbrevet kap 3:4-7, 14  "Men när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor  frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort utan på grund av sin barmhärtighet. Han frälste oss genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande,  som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare,  för att vi ska stå rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar med hopp om evigt liv. V 14:  Även de våra måste lära sig att göra goda gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte är utan frukt."  Dynamiken till ett praktiskt tjänande kommer som ett resultat av denna rättfärdiggörelse; det är inte vårt görande som  skapar rättfärdighet hos oss .  Att skydda hjärtat med rättfärdigheten från Gud bevarar oss också i förtröstan och den barnlika tilltro till Gud som är ett av våra arv.

Den som är 'vankelmodig' dvs utan ett fast hjärta, blir opålitlig i kampen. Paulus hade en uppgörelse med Barnabas om unge Markus. Dennes mod svek vid ett tillfälle på en av missionsresorna och han vände apostlarna ryggen. Paulus ville sen inte mer ha med honom att göra Apostlarna blev ovänner på kuppen, för en tid. Gideons  trupper reducerades kvickt när de ombads redovisa hjärtats tillstånd, majoriteten skickades hem för att de plötsligt insåg att krig är för de modiga, inte för de vankelmodiga och klenhjärtade. Av 32.000 vände 20.000 om på fläcken.  "Vi har inte fått en försagdhetens och klenmodets ande, utan en kraftens och självkontrollens Ande." 2 Tim 1:7

τοὺς πόδας ἐν ἑτοιμασίᾳ τοῦ εὐαγγελίου τῆς εἰρήνης (På fötterna har ni den beredvillighet att stå emot fienden som fridens evangelium ger.) De goda nyheterna om frälsningen har givit er en full beredskap att trampa ormar under fötterna. Ni vet att ni är köpta med ett högt pris, ert egenvärde är definierat av  Herrens död och ni har delat den döde och är nu i färd med att varsebli hans uppståndelses kraft i era liv. Ni kan inte dö, ni övergår bara till mer liv. Ni vet att ni inte har någon permenent uppehållsrättighet i denna värld, ni vet att ni hör hemma någon annanstans. Ni hör till ett släkte som under hot om döden kan säga med full frimodighet:"Om Han än dräper mig, skall jag ändå förtrösta på Honom." Vi tillhör ett folk som inte har sådan aktsamhet om detta livet att vi för dess skull är beredda att försaka hemkomsten till vårt rätta hem. "Om vi har uppstått med Jesus till ett nytt liv så sätter vi vårt sinne och vår håg till det som är därovan, dit där Kristus sitter på Guds högra sida." Kol 3:1-2  Vi ser fienden i vitögat, inget av hans hot kan förmå oss att slå ner ögonen. Vi har med oss en som är större än alla andra makter. Våra fötter är skodda med marschkängor, inte plyschtofflor. Den romerska armén var en marscherande armé med skodon goda nog att trava många mil på kullerstenarna i det romerska vägsystemet.  Deras förflyttningsmodell var den samlade truppens marsch, inte dagdrömmares lullande.

Deras stridsformationer var 'en för alla, alla för en.' Inför anfallande fiender formerade man sköldborgar. Runt om sköldar till skydd, bakom och på sidorna i den fyrkant som bildas av 10x10 soldater, där de som är i de inre leden håller sina sköldar över huvudet och på så vis kan marschera likt en mänsklig pansarvagn.  De hundra soldaterna hade en Centurion som anförare. Inte en som satt i en vagn långt bakom soldatesken och skrek order i Megafon (Mikrofon) utan en som gick med dem i främsta ledet.  Det bibliska mandatet till Kristi trupper är i alla delar samma slags "en för alla, alla för en" modell. Efesierbrevet 4:3-6  "Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp vid er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Far, han som är över alla, genom alla och i alla."
Man kan bara bevara vad som redan finns.

ἀναλαβόντες τὸν θυρεὸν τῆς πίστεως, (Ta tag i och höj trons sköld med vilken ni kan avfärda alla den Ondes brinnande pilar.)  Den romerska kohorten har två slags sköldar. Den ena är den fyrkantiga skyddskölden som är mer statisk och därmed mindre rörlig än den mindre runda skölden som snabbt kan vändas mot svingade klingor eller svävande pilar och kastade lansar. Här handlar det kanske om den mindre, (ca 1 m i diameter) runda och ofta läderklädda skölden. Lädret dränktes med vatten, när fienden la moteld med pilar vars spetsar var lindade med tjärdränkt ull och därför ställde till stor skada på huden, fräste dessa pilar ut i den våta ytan på skölden.
Den ondes brinnande pilar är alla inrymda i begreppen "falska vittnesbörd, orättfärdiga anklagelser, skvaller och förtal  etc etc," Många har betydande brännskador av sådana pilar idag. Armen med denna sköld är rörlig men når inte bak på ryggen. Framåt Kristi stridsmän... ingen reträtt. Paulus kallar denna sköld för "thureia" som betyder dörr. Men det är normalt begreppet för den fyrkantiga skölden som formerar skyddet. Hur som helst kan vi nog vara överens att utan sköld lämnar man dörren vidöppen för allt annat än just tron.

τὴν περικεφαλαίαν τοῦ σωτηρίου (Ta på er "huvudomslutaren", den hjälm till skydd för era tankar och er tillbedjan som är frälsningen.)  Huvudet är det som symboliserar både vår vördnad och vår tillbedjan men också vår sorg och vår klagan. "O Huvud blodigt sårat" ."Du kröner Honom med ära och härlighet". Skammen över  illdådet  sänker blicken på Kain, "Om du har gott till sinnet ser du upp frimodigt, har du ont i sikte faller din blick."  De romerska hjälmarna har sidostycken med skydd för de ömtåliga tinningarna, i förekommande fall också visir till skydd för ögonen. Huvudet som är kroppens kommandocentral där allt övrigt löper samman till den integrerade människan skyddas bara adekvat av Frälsningens Hjälm.
I denna Herrens armé finns det bara soldater som redan känner sin frälsare. Utan hjälm skulle de omedelbart permitteras från striden. De har ingen del i den om de än i övrigt ser alldeles ut som de andra. Deras saknade hjälmar gör dem farliga medarbetare i striden, när de faller drar de med sig andra.

τὴν μάχαιραν τοῦ πνεύματος, ὅ ἐστιν ῥῆμα θεοῦ (Och greppa tag i och lär dig hantera Andens svärd, som är Guds ord.)  Det förekommer olika slags svärd i den romerska armén. Detta är det kortare och personliga handvapnet  (machairos) som alltid är till för strider in på bara kroppen. Det saknas lans i dessa soldaters utrustning, de har heller inte något 'broadsword' (romfaia) alltså slagsvärd, utan ett vapen som är till för att värja sig mot angrepp.

Jakobs brottningskamp med Herren ängel ger en vink om närkampens  intensitet.

Denna rustning är en daglig utstyrsel utan vilken ingen ställer upp till tjänst. Hur sker detta påtagande av rustningen? När det sker är väl lätt att besvara, innan man lämnar sitt nattläger bereder man sig för sin dag. 

διὰ πάσης προσευχῆς καὶ δεήσεως, προσευχόμενοι ἐν παντὶ καιρῷ ἐν πνεύματι, καὶ εἰς αὐτὸ ἀγρυπνοῦντες ἐν πάσῃ προσκαρτερήσει καὶ δεήσει περὶ πάντων τῶν ἁγίων.

"Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.
Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga."

En kollektiv och gemensam attityd till ett gemensamt liv i Herrens armé gäller alla de heliga. Förbön är rustning och påklädande till lika. Jag tar under bön på mig plagg efter plagg eller utrustningsdetalj efter detalj tils jag är redo att gå till fronten. Jag går inte ensam. Jag går med de andra  som tjänar samma Herre vid samma frontavsnitt.

Idag är dessa tankar minst sagt skymda av så mycket annat. Men om vi inte vaknar över stridens verklighet och inte vill klä oss för kamp har vi redan förlorat även denna strid. Motståndaren, Satan, erbjuder aldrig vapenvila, han vet att hans tid är kort.

Där är han mycket klokare än Guds församling." Skall människosonen, när han kommer, finna tro på jorden?"


Teddy Donobauer, Doncaster  25 maj 2018




måndag 30 april 2018

"Tog ni emot den Helige Ande när ni kom till tro?"

(I några dagar har  jag försökt att komma till rätta med en vägran av min FB att låta mig göra live video sändning på det nu aktuella temat. Så det får bli en blogtext istället.)

"De svarade honom: "Nej vi har inte ens hört att det finns en Helig Ande."

"Han frågade: "Men vad är det för ett dop ni då har blivit döpta med?" De svarade: "Med Johannes dop". Paulus svarade:"Johannes döpte (i vatten) ett omvändelsens dop och sade åt folket (de som döptes) att tro på den som kom efter honom, det vill säga Jesus. (Som döper i helig Ande och eld)""

Berättelsen om hur den kristna kyrkan föds och sprider sig som en löpeld över den då kända världen visar vad som menas med löftet om den Helige Ande enligt den profetiska texten hos Joel 2:28  Jesu sista ord innan han for upp till sin Fader igen var att de skulle få kraft ifrån höjden och denna kraft skulle göra dem till vittnen. Hans vittnen i Jerusalem, Judeen, Samarien och till världens ändar. Dithän har det Ordet nu snart nått och då är dess syfte uppfyllt och 'den goda nyheten om Guds riket har förkunnats för allt kött." Därefter kommer slutet! Inte innan. "Och detta evangelium om riket skall förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma." Matt 24:11

Som ett resultat av händelserna i Jerusalem, påsk och himmelsfärd och pingst, sprider sig detta budskap ut i hela världen. Och det sägs ofta att det som Jesus begynte lära och göra går vidare, vi lever i den tid som kan kallas kapitel 29 i boken om apostlarnas gärningar. De som har ett visst hum om teologi vet att man brukar akta sig för att göra doktriner av händelserna i denna berättelse om evangeliets framgång. Det hindrar inte att insikter som kan hjälpa oss förstå vår samtids fenomen fullkomligen trugar sig på oss från den ena sidan efter den andra.

Händelserna i Efesos.
Jag har uppmärksammat Paulus avskedstal till församlingen där i olika sammanhang. Inte minst därför att det som han vinnlade sig om att göra under den tid han varit ibland dem, idag syns vara satt på undantag i den samtida kristenheten.
"När de var framme hos honom sade han till dem: "Ni vet hur jag har levt hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien. Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger. Jag har inte hållit tillbaka något som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen,  och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus....Och nu vet jag att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod  för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.
 Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.  Jag vet att när jag lämnat er ska rovlystna vargar tränga in bland er, och de kommer inte att skona hjorden.   Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida.  Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar." Apg 20:18-21, 25-31

Men det är att börja bakifrån. Hur var det från början? Då får vi backa bandet till Apg 18. Efter besöket i Aten och Korint kom han så till provinsen Achaia där han nödsakades att skudda stoftet av sin fötter och lämna staden. Att det gick illa för både Paulus och den judiska församlingen kan man lätt läsa sig till. Via Kenkrea satte han kurs mot Antiokia, men mellanlandade i Efesos en kort tid men lämnade ett löfte att återkomma om Gud ville så. Via Cesarea kom han till Antiochia men for strax iväg igen genom Galatien och Frygien och styrkte alla lärjungarna. Medan han är på resa sker det saker i Efesos. En bildad, men ändå vitalt okunnig Apollos kom till staden och undervisade om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade i Johannes dop. Men det var ju inte hela sanningen. Som väl var kom Priscilla och Aquila honom till hjälp och förmedlade en djupare förståelse om det varom han var 'het på gröten'. Han predikade utan att själv ha varit döpt i ande och eld. Blev det ändring på det? (Apg 18:23-28)
Apollos återvänder till Korint och Paulus kommer till Efesos. Det tar inte många minuter innan Paulus lägger märke till att "det fattas något". Hur han märkte det sägs oss inte, men alla som arbetat med evangeliet vet att känna igen när "otrons täckelse hänger för människors ögon, när de med seende ögon inget ser, och när det som är kött inte kan ta emot vad som är av ande". Dessa lärjungar är bara "halvdöpta" så att säga. Det man inte känner till kan man heller inte ha mottagit.  Det man inte erhållit kan man inte vandra i. De är säkert fromma, säkert intresserade av ordet så som den tunna jordmånen är intresserad av utsädet, de är säkert hängivna på det likande sätt som ett fotbollsfan är hängivet sitt lag. Men de är inte fyllda av den Ande som förhärligar Kristus.  Den doft till liv som skulle finnas hos dem om Jesus tagit sin boning i dem saknas.. Paulus har det andliga väderkorn som osvikligen ser sanningen. De är till hälften döpta. Döda gärningar har begravts, men det som är dopets andra och oumbärliga del fattas: "  Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. (När? Sen eller nu? NU!) För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.

Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden.

Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom. (Om dopet är vårt gamla livs begravning hur ser då livet ut efter begravningen? Hans liv i oss.) Vi vet att Kristus är uppväckt från de döda och aldrig mer dör. Döden har ingen makt över honom längre. Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus. (Inte sedan, nu)
Vi möter alltså en grupp lärjungar som har det mesta av det som finns i många kyrkor i dag. I Efesos som i så många andra sammanhang fanns det uppriktiga men dåligt informerade medlemmar i församlingen som har hört halva budskapet och blivit halvdöpta. Vatten har de fått sig över huvudet i en eller annan form, undervisning har de fått i en eller annan omfattning, en viss läpparnas bekännelse tyr de sig till, men evangeliets faktiska anledning: det nya livet i Kristus fattas dem."Pröva er själva om ni lever i tron, granska er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Om inte, så består ni inte provet." 2 Kor 13:5    Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.  Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten.  Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er. Rom 8:9-11

Den felande länken
Mellan att vara medlem och att vara byggsten i ett heligt tempel ligger en erfarenhet som för all framtid förändrar en människa. Ett dop i två aspekter, en yttre och en inre aspekt. Om bara den yttre ägt rum höjer Paulus ögonbrynen och undrar hur det är fatt? Ni har en bekännelse utan dess dynamiska effekt? Ni har läst ordet men inte kommit fram till Honom som både är och ger livet ordet talar om? Andedopet är inte karismatiskt bonustillägg, det är inte lovsångslull-lull utan basutrustning för det som kallas ett liv i Guds rike. Att döpa någon i vatten (oavsett när det sker) utan att se till att den som döps också blir delaktig av den Helige Ande är att bedra människan och förleda henne att tro att medlemsskap i en religiös förening är detsamma som liv. "Ve den som förleder en av dessa mina minsta, det hade varit bättre om en kvarnsten hängts runt dess hals och att han/hon sänkts i djupet."Matt 18:6 (Matteus Markus och Lukas har alla med den varningen från Jesus själv).

"Denna söndagens text"
Berättelsen om detta sammanhang är sprid över apostlagärningarna kapitel 18-20. Det vill säga ramberättelsen sätter scenen för ett utomordentligt viktigt vittnesbörd om när vittnesbördet som de hade sänts ut med inte hade förkunnats, och därför måste åtgärdas så fort som möjligt! Pingstdagens andedop av alla som kom till tro och lät sig läggas till församlingen var inget unikum som sådant, det var själva budskapets framåtbjudande kärna: "Omvänd er, låt döpa er och ni skall som gåva erhålla den Helige Ande." Dop utan omvändelse, dop utan den döptes egen tro, dop enbart i vatten = underkänt som dop i det nya förbundet! För Johannes kom och döpte i vatten, Jesus döper i Ande och eld. Så säger Herren!  
Hur skulle de som får bibeln serverad som hackmat någonsin ana denna helhet? Om någon del av dessa texter utgör evangelietext i perikoperna (folkkyrkornas version av styckmordet på den heliga Skrift) så kan man vara säker på att de inte läses i sin helhet, de förekommer ju inte i sekvens de fyra fem söndagar i sträck som skulle behövas för att hela storyn kom på plats i medvetandet, och "de kommer aldrig att utläggas så att den som hörde det förstod vad som nu lästes".   "De läste tydligt ur boken, ur Guds lag, och förklarade innebörden så att man förstod det som lästes."Neh 8 5-8
Hur sannolikt är det att någon  kristen församling inom de närmaste tio åren får se hela sammanhanget om Efsoshändelserna utläggas och förklaras så att den där utlovade men i realiteten uteblivna välsignelsen blir synlig och kan leda till ett kristenliv värt bibelns beskrivning? Anar svaret! Det kräver ingen Nobelpriskunskap för att göra den prognosen.

Det går nämligen inte att se helheterna då Guds ord behandlas som en låda med uniforma och monokroma byggklotsar. Och eftersom Summan av ditt ord är sanning så kommer Guds ord att hamna allt  mer i teologernas rövarhänder. Någon väckelse ska vi inte ens drömma om så länge vi tar "lovsång" på större allvar än Guds ord.
Så hur var det nu? Vilket dop är det som ni döptes med? Jaså ni är evangelikalt fuktskadade men har inte torkat upp av elden i er? Blir det inte mycket blötdjur av det?
"Johannes svarade dem allesammans: "Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att lossa remmen på hans sandaler. Han ska döpa er i den helige Ande och eld."

Kyrkor som döper på något annat vis än Jesus och apostlarna gjorde har antagligen totalt missuppfattat hela Guds ord. 
Är jag rädd för och övertygad om.

Teddy Donobauer. Doncaster  30 april 2018  





måndag 23 april 2018

" Kära vänner, Tro inte på var ande.."


"Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen.  Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud,   och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen." 1 Joh 4:1f)

Och till det lägger Johannes detta: "Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss. Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande."

Anden, den Helige varnade, redan för 2000 år sedan att kärleken till sanningen skulle "erodera", krympa och bli sällsynt. Detta är synligt inte minst i sammanhang som talar oerhört mycket om just Anden, sammanhang där en oerhörd mängd olika emotionella och fysiska fenomen påstås vara Andens verk.  Detta medan det samtidigt förefaller som om de egenskaper som Skriften hävdar vara "Andens frukt" blir allt mera sällsynta, inte sällan är satta på undantag och ofta till och med direkt förlöjligas och hånas.

Synen på förhållandet mellan Anden och Ordet behöver då lyftas upp och belysas med hjälp av hela den skrivna uppenbarelsen. För om vi inte tror på det vittnesbörd om den Helige Ande som skrifterna ger hur vågar vi då hävda att det som sker är andligt? Skulle vi finna att anspråken som idag framförs om Anden inte har resonansbotten i vad Anden säger genom  sanningens ord, då befinner vi oss i den sista förförelsens djupa vatten, utan livboj och utan simkunnighet.

Om vi anser oss ha rätt att anta egenskaper och verkningar hos Guds Ande som visar sig vara det diametralt motsatta vad som redan är skrivet i ordet, vem skall vi då tro på? De som "företräder" en okänd Ande som inte kan identifieras från Guds ord, eller Ordet i sig?   Knuten kräver ett svärdshugg: ordets tillämpning på det som kallas Andens verk och person.

Anden och Ordet
En ganska enkel procedur för att ta reda på saker är att sammanhållet läsa hela Skriften för att få en bild av vad Guds Ande vill meddela om just Guds Ande. Denna procedur är tidskrävande och tidens anda är ju det motsatta: de korta budskapen, den fragmentariska verklighetsuppfattningen, det uteblivna sammanhanget och den lösryckta åsikten, friställd från den grundläggande insikten. I och med att kyrkorna har hemfallit åt en förvirrad "utvecklingsteori" där bara det sista i en rad av uppgifter räknas, som om hatten tillät oss att strunta i bäraren, så är det undantaget att någon faktiskt kan redogöra för vad hela skriften säger. Detta är desto allvarligare som det i samma text heter:

 "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.  Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." 2 Pet 1:12

Det vanliga i kyrkorna är att man gör anspråk på att veta vad som är Guds ord och vad som bara är "kontextuellt bakgrundsmaterial" utan bäring på oss. Det vill säga att i gemen underkänner kyrkans förkunnare Petrus beskrivning av att allt som är sagt är detsamma som Paulus kallar för  "Gudandat" i 2 Tim  3:16. Dagens teologer talar om för Gud vad Gud får säga. Inte tvärtom.  För detta "klipp och klistrande" kommer alla att få stå till svars.

Att Guds Ande är sanningens Ande betyder rimligen att ingen "sanning" kan vara sann om den inte har den givna sanningen som lodlina. (Förnekar mig inte med mina uppsåt att hålla upp lodlinor.) Allt som sägs vara "andligt" och "sant" måste då befinnas vara i linje med, eller i fas med, vad som en gång för alla är givet åt alla de heliga. Kan det som föreges vara sant och andligt inte ens jämliknas vid vad som finns i sanningsdokumentet kan det vara vare sig andligt eller sant. Antingen är Guds Ande sanningens Ande eller också har vi varken Ande eller Sanning.


 "Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud.  Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er." Joh 14:16f


" Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? Men när jag nu har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er. Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd. Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att han ska ta av det som är mitt och förkunna för er."Joh 16:5ff

Vilken agenda har den Helige Ande? Läs innantill!

1) Allt Jesus sade medan han levde skall Anden förtydliga, förklara och tillämpa.
2) Anden drar aldrig uppmärksamhet vare sig till sig själv eller de verkningar som hans närvaro har.
3) Det är Jesus Kristus som är föremålet för Andens verk och det är Honom som Anden förhärligar. Inte sig själv.
4) Målet för Sanningens Andes verk är den helgelse som leder till helighet.

"Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen." Joh 17:17. Ingen helgelse utan sanning. Ingen helighet utan den Helige Ande. Sanningens Ande helgar genom Ordet.
"Herre! Till vem skulle vi gå, du har det eviga Livets ord , och vi tror och förstår att du är Guds Helige!"Joh 6:68

Är jag oförskämd om jag frågar om det är helighet och helgelse som nu är det som Anden ges kredit för i den kristna verksamheten? Eller beskylls Anden för en lång rad köttslsiga manifestationer som aldrig tycks förändra karaktären hos människorna?

"Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren."(SFB Heb 12:14)

Den Helige Andens personliga reaktion på köttets gärningar.
Det är i högsta grad anmärkningsvärt att vi genom skriften ges antydningar om Andens sympatiska reaktioner på sådant vi gör. Utan att kasta oss det i ansiktet smyger Anden in några brasklappar om sig själv i syfte att vi skall ha sådan respekt att vi inte riskerar att trampa Honom på tårna. Matteus får en maning att skriva ner vad Jesus sa om Andens betydelse för oss som kallas troende.

"Den som säger något mot Människosonen ska bli förlåten. Men den som talar mot den helige Ande kommer inte att bli förlåten, varken i den här tidsåldern eller i den kommande."Matt 12:32

Att ringakta Guds Ande förefaller förenat med evigt negativa konsekvenser. Vet människorna som dansar i köttet men tror att de deltar i Andens kraft om det?

"Låt inga smutsiga ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för dem som hör det.  Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag. Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och förolämpningar och all annan ondska.  Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er." Ef 4:29-32  

Lägg bort allt skrikande... ?  Lyssna igenom ett antal fritt valda predikningar och gallra skriken.. (notera att det är något annat än att ropa med hög röst för att varna.)

Att bedröva Guds Ande medför säkert konsekvenser. Det kan ju lägga hinder i vägen för det helgande verk som är Andens primäruppgift. Kan den bristande helgelsen vara effekten av att vår anpassning till världsliga beteenden bedrövar Guds Ande?

"Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud."  När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det." Apg 5:3f

Hur många gånger skall vi behöva höra lögner om under som inte skett, om "frälsta skaror" som aldrig blev frälsta? (Hundratals kom fram för förbön, ja det var i alla fall minst ett dussin.) Om Andliga upplevelser som bara funnits i fantasin? För nu många år sedan annonserades det om att att i den eller den kyrkan skulle det komma att ske "äkta mirakler". Man frågar sig hur många andra mirakler det påstås finnas. Och om de då är oäkta då är de ju lögnens avkomma. Skulle den "evangelastiska" sanningen vara en produkt av den Helige Ande? Därtill Sanningens Ande?

Lögn mot den Helige Ande i syfte att förefalla vara godare än man är, att ge sken av Gudsfruktan som täckmantel för att sko sig själv? Att sälja sina böcker och CD skivor dyrt för att garantera välsignelser till läsaren? Suck. För att inte tala om att sälja biljetter till endagskurser för att lära sig "Hur man förstår "Guds djupheter."" På bara en dag? Mamma mia. Har människor ingen självbevarelsedrift?

Men värst av allt: "De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande  och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter  men sedan avfallit dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud.  Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av." Hebr 6:4-8

Den Helige Andes primära arbete är att vara den som genom att överbevisa om människans eländiga tillstånd utan Gud,  föra alla till bättring och omvändelse. Det verket är i sig ingen glädje, inget som ger gapflabb, inget man dansar jämfota för. Men när det lett till omvändelsen, bättringen och dopet och mottagandet av Guds gåva den Helige Ande, då är det klang och jubel i både himmel och människans hjärta. 
Det är oerhört svårt att förstå att någon som smakat detta skulle vilja vända sig bort ifrån det, men varningen skulle inte finnas om det inte var möjligt. Slarvar man bort den stora räddningen finns ingen väg tillbaka. Anden har då bokstavligen utsläckts och kan inte på nytt föra dig till bättring. Det skulle vara att korsfästa Kristus igen,

När människor blir 'frälsta' utan vare sig insikt om dom synd eller rättfärdighet, har det inte varit Guds Ande som verkat och de är inte heller frälsta. Anden utgjuts inte till barnaskapets hemvistskänsla utan att människan faktiskt har övergått från mörkets rike till Guds rike, och det sker inte på något annat sätt än genom syndamedvetande, bekännelse, omvändelse och det påföljande dopet och mottagandet av Kristi uppståndelseliv.

Det är nämligen bara det som resulterar i att vi vågar utropa tilltro till Gud som vår himmelske far, och det som i oss skapar ett rent hjärta så att det som är Andens frukt börjar synas allt mer och mer ju längre vi lever i gemenskapen med Honom.

"Skapa i mig Gud ett rent hjärta, och ge mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig inte ifrån ditt ansikte, och ta inte din  Helige Ande ifrån mig." Psa 51 (läs och begrunda den i sin helhet, om och om igen.)

Det finns en oändlig motsättning mellan kött och Ande, de två kan aldrig vara samma sak.
Fejkad andlighet inrymmer i sig ett konstant erkännade av köttet på Andens bekostnad.  

Därför skriver Paulus, inspirerad av den Helige Ande Sanningens Ande detta till alla de troende.
Notera de absoluta kontrasterna mellan det jagcentrerade, njutningsbaserade livet och det som kommer från Sanningens rena Ande:

"Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier,  avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.
 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot."
 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.  Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden. Låt oss inte vara fåfänga, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

"Here I rest my case!"  Härefter har jag inget mer att tillägga. Sanningens Ande har talat, fordom, och om igen. Men många har velat lura oss att tro att de som enligt Andens ljus strider mot varandra egentligen är i samförståndspakt och att det inte är någon skillnad mellan dem. Vi skall vända oss bort ifrån denna särskiljning menar de, (rasismbegreppet snubblar in från vänster) och istället slå samman köttet och anden till en "målmedveten strävan att utveckla vår potential", men utan pånyttfödelsens radikala död för köttet och utan Sanningens Ande. 

 Nå nä.. Inte så länge Guds Ande  ännu är sanningens Ande.

"Bröder, om någon skulle ertappas med en överträdelse, då ska ni som är andliga människor med mild ande upprätta honom. Men se till att inte du också blir frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.  Den som tycker sig vara något fast han ingenting är, han bedrar sig själv.  Var och en ska pröva sin egen gärning. Då kan han ha sin stolthet för sig själv och inte jämföra sig med andra.  Var och en ska bära sin egen ryggsäck." Gal 6:1-5

Se bara till att ryggsäcken är rätt packad.


Teddy Donobauer Doncaster 23 april 2018



torsdag 19 april 2018

"Predika ordet!" Första hjälpen för förkunnare.

"Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst." 2 Tim 4:1-3

I det uppdrag som vår Herre gav till sina sändebud ingick inte bara "evangelistens gärning" utan också det absoluta kravet att efter att ha förkunnat människans omvändelse, sinnesändring och dop till död och till uppståndelse till nytt liv, därefter "lära dem att hålla allt vad jag har befallt er." (Matt 28:19-20.) Evangelisationen med uppdraget att förkunna  Guds rikes ankomst är den ena, inledande delen av förkunnelsens uppgift. Det är genom den delen som 'det läggs till församlingen alla som tog emot ordet och lät döpa sig."  Detta uppdrag anses av författaren till Hebreerbrevet var en del av de första grunderna. Grunder som  man  borde växa vidare på, inte bort ifrån. (Heb 6:1ff) 

Så som man för att bygga ett hus lägger en stabil grund för det fortsatta verket så måste denna grund vara bergfast lagd på bärig mark. Den bäriga marken är enligt Guds ord, Guds hela ord, "En annan grund kan ingen lägga än den som är lagd". 

"Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.  I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden."

Efter det att förkunnelsen om Kristus har gjort  
syndare   till mantalsskrivna medborgare i Guds rike, räddade som de är ur  mörkrets välde, vidtar den andra , livslånga, delen av förkunnelsen. Den att göra lärjungar av medlemmarna.

Tror ni att det sker med automatik genom 52 predikningar om  10-35 minuter per år? Varför ägnade Jesus och Paulus 3 år på att dagligen i husen och i hemmen och på åkrarna undervisa? För att göra medlemmar i en from förening? Ja det är allt man får av den sortens förkunnelse!

Om grunderna inte är lagda, om det saknas stabila fundament finns ingen utsikt att bygga något alls, än mindre ett heligt tempel åt HERREN. Och det är detta som är syftet med all förkunnelse: att bygga vidare på den grund som är lagd hos profeterna och apostlarna för att bygga  enligt den mönsterbild som Gud har visat.  Utan den hållbara grunden bygger alla på lös sand. Men de bygger heller inte Herrens tempel, utan möjligen "sin församling".  Människor som skulle vara fyllda av Ande och Tro, rotade och grundfasta, blir vindflöjar som kastas hit och dit av varje ny läras vind. Kristus missfirmas och smädas av de mest välmenande öronkliare. De uttalar sig om stora ting med minimala kunskaper om vad som redan är givet. De förför och förgör dem som inget annat jagar efter än "senaste nytt".

Att inte ta lätt på uppgiften
"Mina bröder, inte många av er bör bli lärare. Ni vet ju att vi ska få en strängare dom. Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp.  När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han ska lyda oss styr vi också hela hans kropp."  Med uppgiften att förkunna följer ett ansvar. Den som enskilt "dabbar sig" drabbas mest själv. Den som gör det när han eller hon med sin kallelses "auktoritet" leder andra vilse ådrar sig helt andra konsekvenser. Till och med Paulus hyser hela sitt liv igenom denna allvarsamma insikt. " Jag håller efter mig själv, så att jag inte skall gå förlustig det som jag har förkunnat för andra." 

Respekten för församlingsledarens uppgift grundläggs av förkunnaren själv genom sitt sätt att 'rätt dela sanningens ord."  Lyssna:

"Som mönster för en god förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av mig, i tro och i kärlek i Kristus Jesus. Bevara det goda som anförtrotts dig genom den Helige Ande som bor i oss."

"Påminn dem om detta, och uppmana dem allvarligt inför Gud att icke befatta sig med ordstrider; ty sådana gagna till intet, utan äro allenast till fördärv för dem som höra därpå.
Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller provet, en arbetare som icke behöver blygas, utan rätt förvaltar sanningens ord."

Den som vill uppträda som en lärare i den kristna församlingen tar inte sin marschorder eller sin förkunnelse på uppdrag av vare sig Hillsong, Pingst, Equmenia eller EFK eller Luther eller Vatikanstaten. Inte heller av Reinhard Bonnke, Charles Wesley, Bill Johnson, Rick Warren eller Peter C Wagner.  Ansvaret är att inför Gud själva rannsaka skrifterna för att utforska hur det förhåller sig med det som sägs från talarstol eller estrad. Vi lever visserligen omgivna av ett stort moln av vittnen som före oss varit i tjänst och det är oundvikligt att vi tar hjälp av deras insikter och erfarenheter, det vore till och med dumt att inte göra det. Men vårt uppdrag är inte att apa efter dem eller säga vad de sa, för vi skall avlägga prov inför Gud, inte för människor, eller organisationer. Guds ord måste bli kött i oss, med alla begränsningar som det medför.

(Man får inte del av Ulf Ekmans auktoritet genom att låta som han. Man blir inte äkta vara för att man harklar sig som Lewi Petrus eller klär sig i det för prelater brukliga.)

Att rätt förvalta sanningens ord
Den läsart av 2 Tim 2:14 som anges ovan är Svenska folkbibelns. Den kan på flera sätt användas, är ändå något vid sidan om vad apostelns skrev. Den sista delen av meningen låter ordagrant så: "orthomounta ton logon täs aletheian".  Dvs:"skärande raka snitt i sanningens ord".  Vi känner till det gamla ordet "att utlägga ordet". Det är samma språk som när en styckmästare i slakteriet delar upp kroppen i sina styckdetaljer. Att förstå skriften är också att förstå dess 'anatomi'. Vad hör till vad? Är allt likvärdigt? Är alla bibelorden "på par"? Vad är evangelium och vad är dess konsekvenser? Vad är Guds löften och vad är vårt hopp? Vad hör till den stora berättelsens form och vad är profetiskt tilltal? Och så vidare. Bryr man sig inte om sådana detaljer får man antagligen problem inför provet. För vi skall avlägga den räkenskapen inför honom som kallar oss till att förkunna Guds ord.


Jag listar nu ett antal punkter som alla är värda ett stort avsnitt var. Här ger jag dem som checklista så att alla som är i förkunnartagen kan göra en snabbkoll på sin egen föreställning om vad deras uppdrag är. Det finns en bred skala av förkunnelse. Olika beroende på vad som är syftet med den. Men alla dessa delar, minst, behöver finnas som pilar i församlingens undervisningskoger.

1 "Hela skriften är gudandad (theopneustos) och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning."

Om all skrift är nyttig, hur vågar du förkunnare hoppa över allt du inte gillar? Hur skall dina församlingsmedlemmar bli fullt färdiga om du bjuder på undermålig och eller ensidig näring?

"Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger.  Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja,  så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far."

Hur skall människor som lever i vår tid med alla dess betryck bevara sitt hopp om du undanhåller dem all den tröstrika undervisning som hela Guds ord, inte minst GT innehåller?

3 "Det som hände dem, har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte skall ha begär till det onda som de hade... Det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss."

Hur förhindrar du att hela församlingen upprepar synder Gud  som redan har dömt om du förtiger alla varningar?

4 " Då sade han till dem: "Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt! Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?"  Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.

Så du predikar Kristus. Men har ingen aning om vad som i hela GT är sagt om Honom? Du vill att dina får skall bli 'herdekloka' men undanhåller dem herdens biografi i GT? Och dig skall någon ta på allvar när du sjunger "Vi vill se Jesus"?

5 " Jag har inte hållit tillbaka något  som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus. Därför betygar jag idag inför er att jag inte är skyldig till någons blod, för att jag inte har tvekat att förkunna för er hela Guds rådslut."

"Om jag pratar om synder så stannar dom hemma, så det gör jag inte". Och om dessa som då inte får chans att omvända sig men nöjer sig  med ett sken av Gudsfruktan, går under så är det inte ditt ansvar?

6 "Mina älskade, trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.  Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. De är gudlösa, de förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus."

Ett annat evangelium gör gällande att det som var från begynnelsen inte längre gäller. Bara det gäller som vi har filtrerat genom omvärldens godkännande.

7 "Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er efter den vishet som han har fått, och så gör han i alla sina brev när han talar om detta. I hans brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och ostadiga människor förvränger till sitt eget fördärv, något som också sker med de övriga Skrifterna."

Har Paulus ett annat och förvrängt budskap? Är det som händer efter den Helige Andes utgjutande mindre värdefullt än det som sker före det?

8) "Människan skall inte leva av bröd enbart, utan av varje ord som går ut ur Guds mun"

Funderar du över dina fårs klena tro? Hur föder du dem? Med vad?

Listan kan göras längre, mycket längre, men du förstår vart vi är på väg. Antingen är hela Guds ord Guds tilltal till oss  eller också har vi inget skäl att hålla fast vid någonting i hela bibeln. Du har inte lov att vraka och välja.

Är du förkunnare? Uppträder du som bemyndigad av den Herre som dog för dig som en herde för fåren? Har du fått del av kallelsen, då har du också fått utrustning för den. Men om du inte förstår vad du är kallad till blir ju ditt predikande lite som att famla i luften. Vad är all Guds utrustning till oss given för?

"Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare,   för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, som fullvuxna med ett mått av mognad som mostvarar Kristi fullhet."

Din verktygslåda som förkunnare är till för att nå det mål som Herren satt upp, inget annat. Det är inte till för att bygga upp "ditt ministry", din "verksamhet" ens "din församling". Den är heller inte till för att du skall bli ett namn, få status och ställning i en hierarkisk organisationsstruktur. Om vi  har förstått saken enligt den Helige Andes vittnesbörd genom apostlarna så vet vi att se på vår uppgift men klara ögon: "Därför, när vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så ger vi inte upp.  Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete.
Om vårt evangelium är dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild. Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren och oss som era tjänare för Jesu skull. Gud som sade: "Ljus ska lysa ur mörkret", han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus."

Väckelse?
Vissheten om att väckelse alltid har haft en klar och entydig förkunnelse av allt Guds rådslut som kärna och utgångspunkt, gör att jag är helt övertygad om att om ingen återgång sker till hela Guds ord så blir det heller ingen väckelse. Det moraliska tillståndet i våra länder, flykten ur församlingarna och det förlorade förtroendet för Guds ord i samhället i gemen, har alla samma orsak, här formulerat under det första förbundets villkor: 

Hör Herrens ord, ni Israels barn,
    för Herren går till rätta
        med dem som bor i landet,
    för det finns ingen sanning
        och ingen kärlek
    och ingen kunskap om Gud
        i landet.

 De svär och ljuger,
        mördar och stjäl och är otrogna.
    De brukar våld
        och blodsdåd följer på blodsdåd.
 Därför sörjer landet
        och allt som lever där tynar bort,
    både markens djur
        och himlens fåglar
    och havets fiskar försvinner.
 Ingen ska anklaga eller gå till rätta
        med någon annan.
    Ditt folk liknar dem som anklagar
        en präst.
(Om prästen inget kan av Guds ord är det ju meningslöst att diskutera med dem)

 Du ska komma på fall om dagen,
    även profeten ska komma på fall
        tillsammans med dig om natten.
    Också din mor ska jag förgöra.

Mitt folk går under

        av brist på kunskap.
    Eftersom du har förkastat kunskap
        ska också jag förkasta dig
            från att vara min präst.
    Du glömde
        din Guds undervisning,
    därför ska också jag glömma
        dina barn.

 Ju fler de blev,
        desto mer syndade de mot mig.
    Jag ska förvandla deras ära
        till skam.
 De lever av mitt folks synd
    och längtar efter folkets
        missgärning.
 Därför ska det gå prästen
        och folket lika.
    Jag ska straffa dem för deras vägar
        och ge dem för deras gärningar.

De ska äta men inte bli mätta,

        begå otukt men inte föröka sig,
    för de har slutat
        hålla sig till Herren.


Hur var det nu? Allt vad som fordom var skrivet var skrivet till vår undervisning? Så att vi inte skulle upprepa vad de gjorde på Hoseas tid? För om vi inte lär oss av det som redan är skrivet är vi då inte dömda att upprepa det?  Varje människa kan lära sig av egna misstag. De blir dock inte så många då en del av dem är direkt dödande. Den kloke lär av andras misstag.

Men det kanske då också finns samma hopp som under Hosea tid?

"Kom låt oss vända om till  Herren! För det är han som rivit oss, han skall också hela oss! Han har slagit oss, han skall också förbinda oss. Efter två dagar gör han oss levande igen, på tredje dagen låter han oss uppstå, så att vi får leva inför hans ansikte."
Innan någon meningsfull väckelse kan komma tillstånd på bred front måste rensningen börja i Guds hus. Så har det i varje fall alltid varit tidigare.

Det profetiska ordet larmar om en tid av Hungersnöd efter Guds ord. Den låga kunskap i ordet som nu är standard tyder på att det idag inte finns någon större hunger efter att höra Herren ord. Det ändrar sig kanske inte förrän det blir politiskt inkorrekt att ens ha biblar.

Men då är det för sent. Och vems är ansvaret för det?
Mitt och ditt, vi som uppträder som förkunnare.

Hur var det med honom som läste Jesja 53, men inte förstod vad det handlade om?
Förstår du vad du läser? Nä hur kan jag det utan att någon vägleder mig? Då satte sig Filip bredvid honom och förklarade vad evangelium om Kristus är.  Resultat? "Vad hindrar att jag döps här?" 
Väntar sig inte våra församlingsmedlemmar att vi skall vägleda dem till förståelse av vad de själva läser? Jaså!  De läser inte längre? Inte de heller?

Teddy Donobauer, Doncaster 19 april 2018