Modeord finns det gott om. 'Värdegrund' är ett av dem. Vad vi antagligen menar är att vi har vissa vagt formulerade åsikter om hur ting borde vara, eller vad vi önskade att alla andra också hade som bas för sina åsikter och sitt handlande.
Det föranleder mig att reflektera över den politiska debatten och retoriken i upptakten till valet.
DIN VÄRDEGRUND ÄR INTE VAD DU PÅSTÅR UTAN DET DU STÅR PÅ.
Suger på den karamellen lite
Dina grundläggande värderingar är inte det du formulerar i insändare eller i ditt tal. Du tror på det du gör eller det du låter andra göra omkring dig. Om du säger att du är en vän av ordning men inte håller ordning så är det den lätt kaotiska oordningen som är din värdegrund.
Vi är nog vad vi VILL vara, inte vad vi önskar att vi vore.
Måste man ha en annan värdegrund än det man faktiskt gör? Borde man ha en annan värdegrund än det man lever ut?
Och i så fall, hur ser min egentliga värdegrund ut? Är inte frasen 'från var och en efter hans förmåga, till var och en efter hans behov' bara en meningslös floskel, ett snömos utan egentlig betydelse? Jag menar, att om jag å ena sidan har den filosofin, som är en av den socialdemokratiska rörelsens värdegrunder, men i min närmiljö aldrig omsätter den balansrörelsen i praktisk handling och uttalad förväntan på hur de jag är närboende med också skall agera, då betyder det politiska uttrycket ingenting alls.
När är man äkta människa? När man bara säger det man faktiskt gör. Då står man på en värdegrund, allt annat är 'hotfooting', ungefär som 'omogna plommon quickstep' utan för en upptagen toalett. M a o Skitsnack.
Vidunderligt svårt att vara äkta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar