Att ta ställning för ett visst politiskt parti borde ingen göra utan att ha satt sig in i den idévärld som det partiet på mer eller mindre medvetet sätt anser sig företräda. Det som kännetecknar de åländska partierna idag är en nästan bedövande samstämmighet om ett antal nyckelord, honnörsord och 'gomvänliga' klicheér. De skillnader som finns är mera av retorisk art än substantiell. Och i slutändan är all politik realpolitik, dvs det möjligas konst, inte fantasy. Skillnaderna är vad som ger ett val spänning, men om de överdrivs blir sanningen lidande.
Socialdemokraterna som jag valt att ställa upp för har mycket träffande valt en ros som sin partisymbol. Men den som har minsta aning om rosor inser direkt loggan dyker upp att det är en F1 hybrid, inte en naturlig vildros. Alla de rosor man inköper och vars prakt man förväntar sig få se i sin trädgård är ympningar på en rot som i sig inte ger särdeles intressanta blomster. Ympstället skall enligt förpackningens anvisningar vara väl under jord, och vad mera är: alla rotskott skall sorgfältigt tas bort.
Det är ympen som skall blomma, inte roten. I socialdemokratins fall är roten den idag något pinsamma rot som stavas Marx och Engels. Samma rot gav upphov till en politisk och humanitär skamfläck som dominerade världen och på vissa håll ännu förgiftar den. Att socialdemokrater ännu skälls för att vara smyg- eller öppen kommunister är av det skälet ofrånkomligt. Roten är där även om den numera är helt under ytan, allt i enlighet med tesen: visa vad som kan blomma, inte vad som finns under ytan. Den samtida och moderniserade socialdemokratin är produkten av vad som ympats på den marxistiska roten, men det är inte roten som blommar. Ympen är en hybrid, den är en sammansättning av ett antal egenskaper som i sig är lånade (eller rentav stulna hävdar en del motståndare) från alla möjliga håll. Några blomblad har rentav uppstått i den synergiska effekt som inträder när mångfalden idéer får mötas i fritt utbyte.
Om jag förväntas försvara rotens ursprungliga substans kliver jag blixtsnabbt av. Men lika lite som att jag knipsar bort ympningens blomsterprakt för att ge rotskotten en chans att taggigt spridda sin ynkedom, lika lite föraktar jag att ett simpelt och enkelt rotämne kan bära helt annan frukt än det artegna materialet är begränsat till. Så jag låter roten vara, och göder den bara för att ge ympningarna en chans att blomma underbart och doftande. Men alla rotskott skall hänsynslöst utrotas. Social är den som inser att hon är människa bland människor och beroende av de andra för den egna välmågan, demokrat är man om man vill att alla människor skall ha insyn och påverkansmöjlighet på det som styr deras tillvaro.
'Med alla för oss alla'. Det låter som ett bra valmanifest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar