Fast ändå inte riktigt sant. För min del är det äntligen dags att skapa och försöka underhålla en blogg. Anledningen till att jag inte gjort det tidigare är helt enkelt den att det är med bloggandet som med så mycket annat i föreningslivet: när det mesta sagts och gjorts har allting sagts men nästan ingenting gjorts. Och: kravet att underhålla en blogg med färsknäring, kravet att vara INTRESSANT var gång man säger något kan knäcka den mest ambitiöse. Även om jag är en skrivgalen och åsiktsrik nästanpanschis så finner jag mig understundom uttråkad av mina egna ord och åsikter. Men det finns bara ett sätt att validera sitt skrivande och tyckande: utsätta andra för det. Kanske får man feedback..
Min blogglogga antyder min elementära språkbildning: halvklassisk humanist med ett antal års umgänge med ett stort antal texter från religion och filosofi. Och det antyder delvis min ganska så spiralistiska världsuppfattning; Under solen finns inte mycket som är nytt. Bara nya sätt att göra om samma misstag, nya raffinerade metoder att utsätta medmänniskorna för de egna begränsningarnas verklighet. När de mest eftersökta värdena manifesteras visar de sig vara urgamla och städsegröna: gör mot ingen vad du inte vill bli utsatt för själv. Så simpelt.
Bloggen startas av ett specifikt skäl: ambitionen att delta som kandidat i höstens kommunalval för socialdemokraterna på Åland. Det bestämmer dess innehåll den närmaste tiden.. välkomna ombord på denna socialdemokratiskt o-ortodoxa tankeskuta... De som känner min politiska historia från mina 'Sturm und Drang' år på sjuttiotalet vet att jag där hyvlade av just socialdemokratin utan förbarmande. Men Åland är inte Sverige och åländska socialdemokrater är inte svenska betongsossar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar