Sanningens Ande och lögnens andar

Ju mindre ni kan av det som står skrivet ju fortare blir ni grundlurade.

Pröva andarna

Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen.  Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud,  och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen.  Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen.  De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem.  Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss. Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.

Guds kärlek och vår

Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud.  Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.  Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom.  Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.

Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.  Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss.  Vi vet att vi förblir i honom och han i oss genom att han har gett oss av sin Ande. Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare.  Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud.  Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.  Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen.  Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.

Vi älskar därför att han först har älskat oss.  Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett.  Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder."

Det samlade vittnesbördet om Den Helige Ande från hela skriften är att där Guds Ande är verksam där finns alltid ett flertal samtida effekter av denna närvaro. Förhärligande av Jesus Kristus, Helighet och sanning. I en tid då det å ena sidan är mycket tunt med kunskap i vad Anden redan har vittnat om i den heliga skrift och då det å andra sidan finns anspråk på 'andlighet' i snart sagt varenda sammankomst är behovet av urskiljning större än någonsin. Kravet att pröva andarna är inte ett sätt att smita undan den Helige Ande utan det enda sättet att ge Honom rätt plats i vår tillbedjan och i vårt förstånd.  Där kriterierna för vad som är av Guds Ande är okända kan heller ingen meningsfull 'urskiljning' äga rum. Och det kommer inte som en överraskning att det är det som mest liknar sanningen som samtidigt är den största lögnen. "Det är inget att förvånas över, Satan själv förkläder sig till en ljusets ängel, så inte är det underligt att även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare." 2 Kor 11:14-15 

Det finns alltså alla skäl i världen att ifrågasätta deras anspråk som kallar sig ljusbärare och rättfärdighetsapostlar i vår tid. Det första gensvar man får när man väcker frågan är en raffinerad dimridå: "Om du ifrågasätter Herrens smorde så är du fiende till Gud själv! Alternativt: Du är gensträvig mot Guds Ande när du ifrågasätter Herrens sändebud i vår tid."  Motfrågan är ju: hur vet jag att dessa är smorda av Herren om de inte talar vad sant är? Det vill säga, vi skall acceptera deras kredentialer utan att ifrågasätta dem. Vi skall köpa grisen i säcken för det påstås vara gudfruktigt att göra det. 

Men den inledande meningen i Johannes 1 brev 4 kap slår ner en fast påle vid vilken denna falska föreställning skall fastnaglas. Det är Order från Guds helige Ande genom aposteln att allt skall prövas. Själva föreställningen om att någon skall tas på sitt ord om sin andlighet är en villfarelse av dignitet. I samma ovan citerade avsnitt finns nämligen också de kriterier som omedelbart avslöjar fromleriet: Om de gör anspråk på att vara sanna står de för minst två av de sanningar som samme Helige Ande redan har redogjort för genom den undervisning som är given i det som står skrivet. 1) de står för att Jesus Kristus är sanningen om både Gud och människa, och 2) de står för sanningen om att den som älskar Gud också älskar sin medbroder.

Det är självklart utifrån dessa parametrar att de som förfar bedrägligt med pengar och använder sig av församlingens "andlighet" för egna syften omedelbart visar sig ljuga mot den Helige Ande. Det är nämligen kontentan av händelsen med Ananias och Saphira i Apostlagärningarna. (kap 5:1ff)  Det är kontentan av Andens vittnesbörd om Simon Magus som trodde sig kunna köpa Andens gåvor för pengar. (Kap 8:14ff) "Petrus sa till honom: til fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar! Du har ingen del eller lott i den här saken för ditt hjärta är inte rätt inför Gud". Den som predikar evangelium för egen vinning är en charlatan. Den som låter människor betala stora pengar för att i ett endagsseminarium "lära människor att förstå Guds hemligheter" är en skurk utan omskrivningar. Guds djupheter är inte till salu. Guds välsignelser är inte tillhandahållna mot rikliga kollekter.

Den som varit i länder där många vill bli pastorer för att det är ett sätt att skaffa sig försörjning känner till dilemmat. Den som lever på att predika och bara gör det om denne får betalt är en lejd herde, inte en sann herde. Det är å andra sidan sant att den som delar det andliga goda borde få del av det världsliga goda från dem som blir välsignade, men det är inte en förutsättning för den andliga tjänsten. De som står upp för att förkunna skall veta att "Där ni går fram ska ni predika: Himmelriket är nära. Bota sjuka, upväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det som ni har fått som gåva  skall ni ge som gåva. Skaffa er inte guld, silver och koppar i era bälten, inte väska för resan, inte två tunikor eller sandaler eller stav, för arbetaren är värd sin mat." Matt 10:7-10  se även Matt 10:40 Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot Honom som har sänt mig. Den som tar emot en profet för att de är en profet skall få en profets lön, och den som tar emot en rättfärdig ska få en rättfärdigs lön." (Men rättfärdigheten upphör i det ögonblick den rättfärdige kräver betalning för sin rättfärdighets utövning.)

Att vara andlig och fara med förtal
Kriteriet att älska sina bröder har ett antal direkta effekter. Den första är att pröva vilken Ande som talar genom dem. I förlängningen gäller att se på vilken slags frukt det trädet bär. Om det är de slag som omnämns i Galaterbrevet under benämningen 'köttet gärningar' är det sedan ingen tvekan om vilken andas barn de är. De mera subtila versionerna upphittas i bönesamingar där man visserligen "förtalar syskon men det är ju bara för att kunna be för dem." Och den som går Åklagarens ärenden att förehålla och påminna  andra deras synder som om man själv inga hade, diskvalificerar sig själv fullständigt från all trovärdighet. Fallerar förlåtelsen finns heller ingen kärlek. Saknas den älskar man heller inte Gud och blir omedelbart sedd och naket avslöjad i ljuset av 'Pröva var ande".

"Tänk på era lärare"
En annan effekt av att älska Gud är att inte förkasta eller förskjuta det som Gud har gjort i det förgångna. Hela Skriften är ideligen fylld av maningar att minnas Guds stora gärningar fordom, därför att allt Gud gör sker i en kontinutet av att Gud uppfyller sina löften på sina villkor. Att tro sig vara något förmer för att man dyker upp senare i tidsflödet är att vara okunnig om Honom, den ende Sanne Gud, som är från evighet till evighet. "Den som tycker sig vara något, fast han ingenting är, han bedrar sig själv."  Gal 6:3  Den nutida andlighetens främsta kännetecken är en synnerligen framträdande egofixering. Det är detta ego som ges en "andlig" kåpa, men inget kan hindra att egot läcker ur alla sömmar.

Är Anden en emotionell upplevelsefaktor?
Var någonstans hos bibelns profeter, apostlar och evangelister står det att vissa känsloyttringar och av massan upplevda känslor har någonting med den Helige Ande att göra? När Anden utgjöts på pingstdagen var det en enda pik hjärtana rördes av: insikten om att vara förlorade och i behov av frälsning. Förvåning, häpnad, glädje och frimodighet följer, ja all andens frukt börjar växa i de fruktlösa. Bestående frukt, tolv månader i året, inte engångs fallfrukt betingad av masskontrollerade beteenden. De som faller i skriftens redovisning har antingen epilepsi eller svaga knän och står för länge, eller kroknar och faller döda ner från fönstret på andra våningen emedan Paulus predikar för länge. Att kalla det för Andens verk är inte med sanningen överensstämmande. Andens verk är enligt Sanningens Ande detta: " Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom.  Om synd: de tror inte på mig.   Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre.   Om dom: denna världens furste är dömd.

  Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu.   Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske.  Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.  Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att han ska ta av det som är mitt och förkunna för er." Joh 16:8-15 

Anden och Ordet
Om något påstås vara Andens verk som inte inrymmer det Ordet som redan är givet, alltså det ord som Anden själv sett till att få nedskrivet, utan gör anspråk på att vara något självständigt verk förutom det som redan är skrivet så skall det avisas. Anden är inte delad i sig själv, verkar inte emot sig själv, bestrider inte sin egen uppgift. Den Helige Ande 2018 har ingen annan uppgift än den han fick från Fadern och Sonen före världens begynnelse. Att förhärliga Kristus! Därför ber ingen av alla de heliga i Skrifterna till den Helige Ande, ingen sjunger lovsånger till Honom för de vet att Anden verkställer Jesu Ord i oss, är drivkraften bakom lovsången och bönerna, är den som inifrån bedriver det verk som förbereder hela Guds folk till att bli redo att som enda brud möta brudgummen. Det är Anden och Bruden som säger "Kom" och den som hör det säger också kom. De som särskiljer sig från det övriga Guds folk genom att anta ett eller annat fromt varumärke bidar till styckningen av Kristi kropp. "Är Kristus delad?"  Synnerligen!! 

Föraktet för det som står skrivet
Det finns ett noterbart förakt för det skrivna ordet bland många som anser sig vara andliga och/eller karismatiker. Det finns en djupt inrotad och väl utbredd missuppfattning om relationen mellan skriften och Anden. "Det är bokstaven som dödar, det är Anden som ger liv." Så  startar alla sådana beskrivningar av just den villfarelsen. Man vill mena att det är skillnad på vad som står skrivet och vad Anden gör i verkligheten. Varje ansats att förstå Andens verk utifrån "den tro som är en gång för alla given åt alla de troende' ses som ett sätt att begränsa Andens frihet, ett sätt för bibelkunniga att undvika att bli överväldigade av Andens Vind etc etc. I samma andetag slängs det ofta till en berömmelse över att vara 'enkla, okomplicerade, barnsliga i sin tro', "jag tror som det står" säger de med stolthet. Ju mera beläst man är, så går smädelsen, ju oandligare är man. 

Det faktum att Anden och Ordet ideligen omnämns som gemensamt verksamma på en rad områden i den troendes liv har inte någon plats i deras (bristfälliga) tankeverksamhet. Att Anden kommer för att förklara, förtydliga, applicera och verkställa de ord som Jesus talade förtigs. Att det är Guds Ande som ger den Gudsfruktan som är all visdoms begynnelse förstår dessa människor inte. Att det är en normal tillväxtkurva i den troendes liv att vi "skall lära känna honom tills vi alla når fram till enheten i tron och kunskapen om Guds son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet" känner de heller inte till. De är som barn som leker med sina byggklossar av bibelord som de ideligen raserar och stuvar om allt efter humör och senaste '"andliga upplevelse". Det är betecknande att ingen i hela bibeln nånsin talar om en "andlig upplevelse".(Möjligen med undantag för en av Jobs vänner som i en mystisk vision kände en andekraft passera genom hans liv.)

Det som hör Anden till är inte en del av känslolivets upplevelseapparat alls. Det behöver inte alls förnimmas känslomässigt. "Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör!" Vilken andlig upplevelse tror ni står bakom den deklarationen? Jesus kände sig kanske kärleksfull? De troende talar om Guds drabbande helighet, de talar om bättringens och botens plågsamma självinsikt, de gläder sig i sina lidanden för Kristi kropp och är glada att aktas värdiga att bli smädade för Hans namns skull. Men några andliga uppplevelser som grund för sin tro svamlar de aldrig om. De lever inte på upplevelser, de lever i tron på Guds son som har givit sig själv för dem. De har en tro som är bortom upplevelsen. Andens frukter är resultatet av det de tror och på vem de tror, den som bor i dem, det är inte på grund av upplevelsen de tror. De upplevelser som hör kroppen till kan alla imiteras av köttet enbart. Därför är de inga som helst värdemätare på vad som är trons hemlighet.

"Kött är kött och Ande är Ande" De är aldrig detsamma, det ena kan inte alls förstå det andra. "Anden vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Oavsett om vi upplever det så är vi det. Vi är det inte i kraft av att vi upplever oss vara det utan för att vi är födda på nytt till ett levande hopp! "Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall VETA vad vi har fått av Gud. Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig vishet lär oss utan med Ord som Anden LÄR oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord. En oandlig (i köttet kvarlevande) människa tar inte emot det som kommer från Guds Andee. Det är dårskap för henne och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt." 1 Kor 2:12-14

Urskiljning, prövning och bedömning av andliga ting kan inte alls göras av de som har ett köttsligt sinne. Det syns tydligt när människor sväljer med hull och hår vad som föreges vara 'Guds ord' utan att pröva det mot allt vad som fordom är skrivet.

"Det låter så vackert, det låter så bra, tralala trallalala, tralallallala. Det här är den bästa musik man kan ha, trallala, trallalallala trallallala" (Mozart, Trollflöjten)

Inte undra på att Jesus klagade på "detta släkte är såsom barn som sitter och leker på torget och ropar till varandra: vi spelade flöjt för er men ni dansade inte (vi spelar högre så får vi se) vi sjöng sorgesång men ni grät inte." 

En skyldighet!
Vi har inget val: att pröva varje ande som kommer till tals i vår tid är en skyldighet. En skyldighet mot oss själva, mot Gud och mot den Helige Ande. Och mot alla de som ännu tror i någon mening att Gud har sänt sin Son.

Men i processen får vi inte tappa bort kärleken som är den praktiska konsekvensen av att vi tror att Gud sänt sin son i köttets gestalt. Hur vi än urskiljer andarna hos varandra måste i slutändan kärleken tillväxa iband oss och inte kallna. Bedöma är en sak, fördömma en helt annan. Men de som trampar sanningen under fot har sällan någon kärlek att uppvisa annat än den som består av en massa ord om den.

Så förtunnas orden och deras mening till vattvälling. Och i den soppan kan inget matnyttigt urskiljas.

Teddy Donobauer, Doncaster, 2 April 2018