Att sälja skinnet innan björnen är skjuten: trosrörelsens matematik.

"Name it and claim it"
"Ta ut ditt helande i tro"

Men också:

"Räkna  inte dina kycklingar innan äggen är kläckta."
"Sälj inte skinnet innan björnen är skjuten."

Det som i det politiska spelet kallas för 'valfläsk' och överbudspolitik eller 'plånboksretorik' är i delar av trosrörelsen en i princip helgonförklarad arbetsmetod. Detta är verklig tro: se det i en  (din privata) vision, gör anspråk på det och du skall ha det! Du får det du tror!  

Spåren förskräcker. Om vi kallade samman alla som har "gått på den niten" till en "De grymt  besviknas konferens" skulle vi ha fler deltagare än på Torp, Nyhem och Lapplandsveckan och Livets Ords sommarkonferens sammantaget.  När nu det virvlar av framgångssagor om Hillsong och den sista reformationen och vad allt annat som finns är det ingen som undrar över varför det på trettio år har skett en massiv flykt undan kyrkorna i gemen. Det är liksom fult att ens antyda att det i den andliga striden har skördats tusentals offer och församlingarna tömts och gått under. Skälen är fler än jag kan räkna, men några känner jag till:

1) Utan att rusta människor med hela vapenrustningar har många dragit ut i strid, förlorat och lämnats åt sitt öde av de kyrkor som sände dem ut i strid. (Den kristna kyrkan är den enda armé som sänder ut sina soldater till  ensamhet på barrikaderna och när de sedan blivit sårade straffar dem för det med uteslutning ur armén.)

2) Genom att vägra ge bibliska svar på de frågor som dagligen möter människor i verkligheten har det som är trons innehåll så spätts ut att det inte håller för den effektiva propagandaapparaten från  "Den Ondes alla listiga anslag".

3) Genom att ställa i utsikt ett ymningshetshorn av timliga välsignelser "bara du tror" har den raffinerade lögnen fått fäste att alla uteblivna uppfyllelser av de löften du trott på enbart faller tillbaka på att "Du trodde inte tillräckligt", varför den som tvivlar alltså också är en svikare och en som inte håller måttet. Att det i sin tur medfört ett massivt bortfall från församlingarna förtigs fullständigt.

Om alla som blivit illa åtgångna under Ulf Ekmans tid i Uppsala och Livets Ords mördande förljugenhet alla skulle samlas på kyrktorget hos Livets Ord skulle en chockvåg breda ut sig och kanske skulle ett första glimmer av ljus kastas över det narraktiga i att lova vad Gud aldrig lovat. Frapperande är att majoriteten av dessa 'avfällingar' lider av sviterna utanför kyrkorna och bländas bort från synfältet hos de nya löftesapostlarna.  Stridsropet är "Vi ska inte blicka bakåt, framåt, gå gå!" Men det är bibliskt entydligt sant att om vi inte lär oss av forna missstag kommer vi att upprepa dem. Så 1 Kor 10, för att ta ett exempel. Vem för deras talan som hamnat utanför? Vem debriefar dem från sitt trauma att ha upptäckt att man inte kan vrida om Guds arm så att Han gör vad jag bestämt?  Efter att ha lovat fåren guld hälsa och gröna ängar sjappar herdarna när de inser att de inte lyckats särskilt väl med något av alla överbud. (Parentes: pastorer avslutar i tjänst i en aldrig sinande ström. Är det ännu idag någon som tar reda på varför ?)

Lodlina igen, tjatigt?
Ni som känner mig vet att jag envist håller upp lodlinor för att ni själva skall kunna se hur skevt och vint det är som utger sig för att vara sanning och rättfärdighet. Jag skall inte frångå min arbetsmodell nu heller. Jag har ägnat några dygn åt att rannsaka skrifterna, för det är i dem som jag menar mig finna vägen till det liv som sedan ges mig och oss av Herren själv. Mer än någonsin är det nu nödvändigt med beredvillighet att på Berea vis rannsaka skrifterna för ta reda på "om det förhåller sig så som nu säges."

Om Ordet får tala.
Nyckelorden är förstås koinégrekiskans ord och deras varierande svenska motsvarigheter. Hur ser det ut med de ord som vi skulle inrymma i begreppet "att ha tro för", "att påräkna, kalkylera med", "att hålla före (tro något som alltså ännu inte inträffat)".  Hur ser det ut i den samlade skriften när det gäller vad vi med säkerhet kan räkna med skall ske och komma oss till del ? Vilka 'löften' kan vi alltså göra anspråk på för egen del, dels i nutiden, dels i den kommande tidsåldern?

Den matematik som troslärorna ägnar sig åt är en blandning av vad som är sant enligt ordet och vad som inte kan härledas från skrifterna. Det är själva blandningssättet som är det försåtliga därför att urskiljningen måste ofta ha millimeter precision, annars riskerar vi att slänga ut barnet med badvattnet. Och inget är vunnet om vi i iver att förkasta det överdrivna och vilseledande på bekostnad av det som är vår arvedel på vilken vi har fått den Helige Ande som förhandsbetalning, eller underpant som det hette.

Självfallet använder sig apostlarna av framåtblickande och inräknande beskrivningar av vad som är att vänta för den som säger sig vara troende. Här följer en rad sådana 'jag räknar med'.

"Så skall ni också se er själva (vb logizomai=räkna till inventarierna, kalkylera med, ) ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus." Rom 6:11

"Jag menar (min inventering av läget är) att den här tidens lidanden (Nej nej skriker de falska apostlarna, inga lidanden finns mer att vänta, allt har redan lagts på Jesus på korset!) inte kan jämföras med den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn skall uppenbaras." (Javisst skriker samma apostlar, det är denna härlighet som syns och hörs på en lovsångsgudstjänst hos Hillsong! Eller för den del på ett väckelsemöte hos Församlingen  dittan eller dattan.) 

"Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd, ångest, förföljelse, nakenhet fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. För jag är viss (räknar stenhårt med, är helt övertygad om) om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." Rom 8:35-39

Räkna dina välsignelser blott? I tider av missmod, av nederlag och förlust är vårt psykologiska försvar nedsatt och ögat fäster sig vid vad som saknas. Kalkylen blir en sorgekalkyl: "Ve mig som drabbas av allt detta." Det är i de stunderna som uppmaningen kommer från sångskrivaren 'Count your blessings, name them one by one, count your blessings, see what God has done, count your blessings, name them one by one and it will surprise you what the Lord has done." Men nota bene: sången baseras inte på någon förmodan utifrån mina behov av vad som borde kunna ske om jag bara tror.

"Men allt det som förr (räknades in som vinst, ingick i min livskalkyl) räknar jag nu som en förlust för Kristi skull.  Ja jag räknar det som avskrapet på tallriken inan jag ställer den i diskmaskinen, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Jesus Kristus,  min Herre. För Hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp (det mesta av det som prosperitykrämarna utlovar är just samma "skräp" Paulus redan hade, status, uppfyllelse av det egna mordiska lagblinda bekräftelsebehovet, religiös ställning etc etc), för att vinna Kristus och bli funnen i honom- inte med min egen rättfärdighet utan med den som kommer genom rättfärdigheten från Gud genom tron. Då får jag lära känna Kristus och kraften i Hans uppståndelse och dela Hans lidanden, genom att bli lik honom i hans död, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda." Fil 3:7f

Vad erbjuder man i nutidens lyckoevangelium? Hela himmelen, förutsatt en riklig offervilja till verksamhetens fromma förstås, samt allt det jordiska goda som de ännu inte förstått att 'ta ut i tro'. Tro dem inte. Himmelriket kan inte köpas för pengar, varje ansats att med hjälp av denna världens goda förhandla sig till en plats i  Guds rike är ett dödfött projekt. Det är ingen skillnad på att 'ta ut framgång i tro' och att hysa habegär. Det är ingen skillnad på att 'tala ut de välsignelser jag vill ha för att sen vänta in dem' mot att barnet i sandlådan bygger ett sandslott och leker prinsessa. När dagen är slut rasar sandslottet.

Hur förhåller sig en sant andlig människa till den jordiska rikedomen?

"Då reste sig Job, rev sönder sin mantel, rakade sitt huvud och föll ner på marken och tillbad. Han sade. Naken kom jag ur min moders liv, och naken ska jag återvända dit. Herren gav och Herren tog. Lovat vare Herrens namn. Under allt detta syndade inte Job och kom inte med någon anklagelse mot Gud." (Job 1:20-22) Nu kommer direkt några att invända att det där är ju gamla testamentet! Och? "Allt Skriftens ord är gudandat och nyttigt till undervisning, tillrättavisning/förmaning, uppmuntran/upprättelse och fostran till rättfärdighet så att en Gudsmänniska blir fullt färdig och skicklig till allt gott verk." 2 Tim 3:16 (Skriften=GT!)

Hur förhåller sig Herrens minsta tjänare? Den som anser det vara honom nog om det går honom som det gick för Hans Herre?

"Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. Men ni gjorde väl som hjälpte mig i mitt svåra läge." Fil 4:11-14  

Jag kan just se Paulus komma på något av dessa köttgrytornas apostlamöten som ägnar tiden åt att bedra människor med köttgryteevangeliet och blottställa deras andliga fattigdom. Men finns det då inte plats för en rikedom i Guds församling? Jovisst finns det det: hör bara:

"Men tänk på detta: den som sår sparsamt skördar också sparsamt, den som sår rikligt skördar rikligt....Gud har makt att ge er all nåd, så att ni alltid och i alltid har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk. Skriften säger:"Han strör ut han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet består för evigt. Han som ger såningsmannen säd att så, han ska ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god skörd."  Vad är 'nog' enligt Guds ord?

"Men gudsfruktan förenad med förnöjsamhet är verkligen en stor vinst. Vi har ju inte fört någonting med oss in i världen och kan inte heller ta med oss någonting härifrån . Har vi mat och kläder får vi vara nöjda med det." 1 Tim 6:6-8

Biblisk prosperity är att ha nog för dagen: "Fader vår giv oss idag det för denna dag nödvändiga!" Det plågar mig att så många som ideligen ber Fader vår saknar allt intresse för den faktiska meningen. Allt utöver det är sådant som ingår i konceptet: "Jag var naken och ni klädde mig inte, jag var hungrig och ni gav mig inte att äta." "Ha inte en sådan omsorg om köttet att ni faller i allehanda frestelser." "Men de som vill bli rika faller offer för många frestelser och åsamkar sig mycket skada och drar på sig kostsamma begär som drar undergång och förstörelse över dem. För kärleken till pengar är roten till allt ont: och de som har begär därtill vandrar vilse från tron och genomborrar sig själva med mången onödig plåga."" 1 Tim 6:9-10

Lord wont you buy me a Mercedes Benz (not to mention a Learjet!)
För många år sedan undervisade jag på en bibelskola som drevs av UMU i Ekenäs i Finland. Det var på den tiden då habegäret efter statusprylar började legitimeras av en del från USA och UK tillresta predikanter. En av dem for land och rike ikring i en V12 Maserati motoriserad Citroen och åt sin lunch på Operakällaren i Stockholm "for I am a child of the King."
 Alltnog: en yngling i klassen med ambitionen att bli en av Guds rikes "största evangelister " (har aldrig hört talas om honom sen dess) frågade rakt ut i klassrummet : "Är det ok för mig att be Gud om en Mercedes för att kunna vara effektiv i min tjänst?"

Jag blev som det heter på engelska: "gobsmacked", "die Spucke blieb mir weg", på tyska, " jag blev stum," och det händer inte så ofta. Desperat bad jag om ett slags "rätt" svar. Tystnade och andades, så kom en bild på näthinnan av en bypastor i Kongo som på grund av en punka på sin cykel ledde den på en smal stig. Han var på väg till en av sina fem församlingar spridda över fem kvadratmil med sin urgamla hoj. Han hade sin bibelväska på pakethållaren och bara tolv kilometer kvar till nästa möte.

"Nå jo, svarade jag ynglingen med den känsliga baken, (måste ha varit en goddagspilt som inte klarade en hårdare sits än Mercans polster) när varje pastor i Afrika har en fungerande cykel kan du få en gammal Volvo Amazon." Ni vill inte veta hur han såg ut i ansiktet vid mitt svar.

Om en lem lider..
Jesu Kristi församling är en enda över hela jorden. En utjämning skall ske! Men si det bekommer inte de välbeställda megakyrkorna i i-länderna särskilt mycket.  Visst ger de enorma summor av sitt överflöd, men de offrar inget, de ger kollekter. Och många av dessa kollekter vidmakthåller ett kolonialt förhållningssätt  till deras 'dotterkyrkor'.  Kyrkan lider brist på allt på många håll när andra är svinaktigt i färd med att samla sig skatter på jorden. "Sannerligen säger jag er: de har fått sin lön."

Skall vi fortsätta? Ta upp Jakobs brevs klagan över de som eftersträvar rikedom? Ta upp Paulus envishet att predika evangelium gratis om han så skall arbeta dygnet runt med sina egna händer? Ska vi inte lyssna på Herren när han säger att det aldrig kan vara förenligt med lärjungaskap att  värdera människor efter synbar status och tillgångar?

Det finns inte en enda troende i hela Guds ord som gör gällande att de 'har tagit ut i tro' något annat än det som Gud lovar: "Det är därför jag får lida allt detta. Men jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att han har makt att fram till den dagen bevara det som anförtrotts mig. Som mönster för en sund förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus. Bevara det goda som anförtrotts dig genom den Helige Ande som bor i oss. 2 Tim 12-14

Vad kan vi hålla före vara sant om våra liv? Att vi skall bli räddade, en del såsom genom eld. "Se säger Herren, allt som jag har byggt upp ska jag riva ner, och det jag har planterat det skall jag rycka upp. Detta gäller hela jorden. Och du ber om stora ting för dig själv? Begär inte något sådant! Se jag skall låta olycka drabba allt kött, säger Herren. Men dig skall jag låta vinna ditt liv som ett byte, vart du än beger dig" Jer 45:4-5

Allt tal om tro eller "att ta ut i tro" måste idogt matchas mot Hebreerbrevets  kap 11-12  Där finns alla försanthållanden i tro framåt. Men det är tron på Guds uttalade löften, inte på något köttsligt hittepåande som är tro som Gud besvarar. Och summan är 'Alla dessa dog i tron" ingen enda av dem bad om något för sig själv som om Guds uppgift var att vara betjänt åt oss.

De som vittnar om något annat än detta talar inte vad sant är. Sen får de heta vad de vill och vara hyllade som profeter eller apostlar eller något annat sådant. De håller inte måttet och handen skriver på väggen: Mene Mene tekel Ufarsin. (Dan 5:24f)

"När vi nu har en så stor sky av vittnen omrking oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som så hårt omsnärjer oss och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. Tänk på Honom.. än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp emot synden. "Heb 12:1-4f  

Vilken Kristus är det som förkunnas när han görs till gisslan i det som är ett annat evangelium?

Men var det inte Jesus som startade trosrörelsen?
När jag hade postat min text kom det ett gensvar som gjorde gällande att Jesus själv hade startat trosrörelsen därför att han  sa: "Allt förmår den som tror". Som ett exempel på det jag i andra sammanhang ofta pekar på är det ett briljant åskådningsexempel på hur man måste hantera skriften för att kunna hävda just trosrörelsens olika dogmer.  Här gäller det att ta vilka uttryck som helst helt ur sitt sammanhang, och framför allt att vägra låta skrift förklaras med skrift. Det är omedelbart uppenbart vid bara en ytlig jämförelse mellan allt vad Jesus har sagt och det lösryckta citatet att det inte duger att citera lösnummer på det viset.

Detta sade Jesus också om tron: 
"Ske dig såsom du tror" Matt 9:29
"Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" Matt 14.31
"Varför säger ni till varandra att ni inte har något bröd? så lite tro ni har! Matt 16:8
"Varför kunde vi inte driva ut den (onda anden)? Han svarade: För att ni har så lite tro. Jag säger er sanningen. Om ni hade tro som ett senapskorn ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting kommer att vara omöjligt för er. Matt 17:19-21

Men nu kommer min fråga. Är det på deras tro som detta hänger, eller på dens makt som de tror på. I varje fall är det Jesus som själv är den som verkställer vad de tror . Det är inte tron på egen hand som någonsin åstadkommer någonting. För om vi inte tror enligt Guds vilja kan ingen tro i världen åstadkomma något alls. Tron är ingen självständigt opererande verksamhet utan ett  resultat av tron på någon som är förtroende värd och vars vilja är förutsättningen för vad Han gör.  Tron bygger på kunskap om och förtroende för honom som är Trons hövding och fullkomnare och det är först när våra böner, förhoppningar och utfästelser är i överesstämmelse med Guds vilja som det kan ske om vilket vi uttalar vår tro.

"Inte alla som som säger Herre, Herre till mig skall komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske faders vilja . Många skall säga till mig på den dagen: Herre Herre, har vi ite profeterat med ditt namn och gjort många kraftgärningar med dit namn. Men då skall jag säga till dem sanningen, Jag har aldrig känt er." Matt 7:21

"Han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor." Matt 12:50

"Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större gärningar skall han göra, för jag går till Fadern. Och vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det." Joh 14:12-14

"Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra..Om ni förblir i mig  och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni skall få det." Joh 15:5-7

Vår tro är således insatt i ett specifikt sammanhang. En samtidig relation till Guds hela Ord, till Fadern och till Sonen och till Guds uppenbarade vilja. För det Fadern inte vill kan ingen tro i världen åstadkomma. Vi har för lite av Guds verk i våra församlingar, men att tro oss om att på beställning kunna bestämma Guds handlande är något helt annat.

Där trosdeklarationer görs utan substans i verkligheten smädas Gud och bringas evangeliet i vanrykte.  Och det skapar lätt den förljugenhet där de som är svaga inte vågar vara det av  rädsla för att inte 'duga'. Om undren som man storvulet uttalat inte sker måste man antingen låtsas att det ändå har hänt eller på ett eller annat sätt 'uppskjuta' Guds handlande av olika lika påhittade anledningar som när man hittade på det man önskade sig först. Om alla de som farit illa för att de aldrig får vara fullvärdiga människor p g a en eller annan begränsning till kroppen eller psyket skall vi inte ens tala.

Jag har mött många av dem. De går aldrig till en trosförsamling igen.

Övertro har allt gemensamt med vantro.




Teddy Donobauer, Doncaster 4 april 2018