" Kära vänner, Tro inte på var ande.."

"Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen.  Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud,   och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen." 1 Joh 4:1f)

Och till det lägger Johannes detta: "Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem.  Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss. Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande."

Anden, den Helige varnade, redan för 2000 år sedan att kärleken till sanningen skulle "erodera", krympa och bli sällsynt. Detta är synligt inte minst i sammanhang som talar oerhört mycket om just Anden, sammanhang där en oerhörd mängd olika emotionella och fysiska fenomen påstås vara Andens verk.  Detta medan det samtidigt förefaller som om de egenskaper som Skriften hävdar vara "Andens frukt" blir allt mera sällsynta, inte sällan är satta på undantag och ofta till och med direkt förlöjligas och hånas.

Synen på förhållandet mellan Anden och Ordet behöver då lyftas upp och belysas med hjälp av hela den skrivna uppenbarelsen. För om vi inte tror på det vittnesbörd om den Helige Ande som skrifterna ger hur vågar vi då hävda att det som sker är andligt? Skulle vi finna att anspråken som idag framförs om Anden inte har resonansbotten i vad Anden säger genom  sanningens ord, då befinner vi oss i den sista förförelsens djupa vatten, utan livboj och utan simkunnighet.

Om vi anser oss ha rätt att anta egenskaper och verkningar hos Guds Ande som visar sig vara det diametralt motsatta vad som redan är skrivet i ordet, vem skall vi då tro på? De som "företräder" en okänd Ande som inte kan identifieras från Guds ord, eller Ordet i sig?   Knuten kräver ett svärdshugg: ordets tillämpning på det som kallas Andens verk och person.

Anden och Ordet
En ganska enkel procedur för att ta reda på saker är att sammanhållet läsa hela Skriften för att få en bild av vad Guds Ande vill meddela om just Guds Ande. Denna procedur är tidskrävande och tidens anda är ju det motsatta: de korta budskapen, den fragmentariska verklighetsuppfattningen, det uteblivna sammanhanget och den lösryckta åsikten, friställd från den grundläggande insikten. I och med att kyrkorna har hemfallit åt en förvirrad "utvecklingsteori" där bara det sista i en rad av uppgifter räknas, som om hatten tillät oss att strunta i bäraren, så är det undantaget att någon faktiskt kan redogöra för vad hela skriften säger. Detta är desto allvarligare som det i samma text heter:

 "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.  Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning.  Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." 2 Pet 1:12

Det vanliga i kyrkorna är att man gör anspråk på att veta vad som är Guds ord och vad som bara är "kontextuellt bakgrundsmaterial" utan bäring på oss. Det vill säga att i gemen underkänner kyrkans förkunnare Petrus beskrivning av att allt som är sagt är detsamma som Paulus kallar för  "Gudandat" i 2 Tim  3:16. Dagens teologer talar om för Gud vad Gud får säga. Inte tvärtom.  För detta "klipp och klistrande" kommer alla att få stå till svars.

Att Guds Ande är sanningens Ande betyder rimligen att ingen "sanning" kan vara sann om den inte har den givna sanningen som lodlina. (Förnekar mig inte med mina uppsåt att hålla upp lodlinor.) Allt som sägs vara "andligt" och "sant" måste då befinnas vara i linje med, eller i fas med, vad som en gång för alla är givet åt alla de heliga. Kan det som föreges vara sant och andligt inte ens jämliknas vid vad som finns i sanningsdokumentet kan det vara vare sig andligt eller sant. Antingen är Guds Ande sanningens Ande eller också har vi varken Ande eller Sanning.

 "Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud.  Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er." Joh 14:16f


" Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? Men när jag nu har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er. Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd. Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att han ska ta av det som är mitt och förkunna för er."Joh 16:5ff

Vilken agenda har den Helige Ande? Läs innantill!

1) Allt Jesus sade medan han levde skall Anden förtydliga, förklara och tillämpa.
2) Anden drar aldrig uppmärksamhet vare sig till sig själv eller de verkningar som hans närvaro har.
3) Det är Jesus Kristus som är föremålet för Andens verk och det är Honom som Anden förhärligar. Inte sig själv.
4) Målet för Sanningens Andes verk är den helgelse som leder till helighet.

"Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen." Joh 17:17. Ingen helgelse utan sanning. Ingen helighet utan den Helige Ande. Sanningens Ande helgar genom Ordet.
"Herre! Till vem skulle vi gå, du har det eviga Livets ord , och vi tror och förstår att du är Guds Helige!"Joh 6:68

Är jag oförskämd om jag frågar om det är helighet och helgelse som nu är det som Anden ges kredit för i den kristna verksamheten? Eller beskylls Anden för en lång rad köttslsiga manifestationer som aldrig tycks förändra karaktären hos människorna?

"Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren."(SFB Heb 12:14)

Den Helige Andens personliga reaktion på köttets gärningar.
Det är i högsta grad anmärkningsvärt att vi genom skriften ges antydningar om Andens sympatiska reaktioner på sådant vi gör. Utan att kasta oss det i ansiktet smyger Anden in några brasklappar om sig själv i syfte att vi skall ha sådan respekt att vi inte riskerar att trampa Honom på tårna. Matteus får en maning att skriva ner vad Jesus sa om Andens betydelse för oss som kallas troende.

"Den som säger något mot Människosonen ska bli förlåten. Men den som talar mot den helige Ande kommer inte att bli förlåten, varken i den här tidsåldern eller i den kommande."Matt 12:32

Att ringakta Guds Ande förefaller förenat med evigt negativa konsekvenser. Vet människorna som dansar i köttet men tror att de deltar i Andens kraft om det?

"Låt inga smutsiga ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för dem som hör det.  Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag. Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och förolämpningar och all annan ondska.  Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er." Ef 4:29-32  

Lägg bort allt skrikande... ?  Lyssna igenom ett antal fritt valda predikningar och gallra skriken.. (notera att det är något annat än att ropa med hög röst för att varna.)

Att bedröva Guds Ande medför säkert konsekvenser. Det kan ju lägga hinder i vägen för det helgande verk som är Andens primäruppgift. Kan den bristande helgelsen vara effekten av att vår anpassning till världsliga beteenden bedrövar Guds Ande?

"Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud."  När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det." Apg 5:3f

Hur många gånger skall vi behöva höra lögner om under som inte skett, om "frälsta skaror" som aldrig blev frälsta? (Hundratals kom fram för förbön, ja det var i alla fall minst ett dussin.) Om Andliga upplevelser som bara funnits i fantasin? För nu många år sedan annonserades det om att att i den eller den kyrkan skulle det komma att ske "äkta mirakler". Man frågar sig hur många andra mirakler det påstås finnas. Och om de då är oäkta då är de ju lögnens avkomma. Skulle den "evangelastiska" sanningen vara en produkt av den Helige Ande? Därtill Sanningens Ande?

Lögn mot den Helige Ande i syfte att förefalla vara godare än man är, att ge sken av Gudsfruktan som täckmantel för att sko sig själv? Att sälja sina böcker och CD skivor dyrt för att garantera välsignelser till läsaren? Suck. För att inte tala om att sälja biljetter till endagskurser för att lära sig "Hur man förstår "Guds djupheter."" På bara en dag? Mamma mia. Har människor ingen självbevarelsedrift?

Men värst av allt: "De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande  och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter  men sedan avfallit dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud.  Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av." Hebr 6:4-8

Den Helige Andes primära arbete är att vara den som genom att överbevisa om människans eländiga tillstånd utan Gud,  föra alla till bättring och omvändelse. Det verket är i sig ingen glädje, inget som ger gapflabb, inget man dansar jämfota för. Men när det lett till omvändelsen, bättringen och dopet och mottagandet av Guds gåva den Helige Ande, då är det klang och jubel i både himmel och människans hjärta. 
Det är oerhört svårt att förstå att någon som smakat detta skulle vilja vända sig bort ifrån det, men varningen skulle inte finnas om det inte var möjligt. Slarvar man bort den stora räddningen finns ingen väg tillbaka. Anden har då bokstavligen utsläckts och kan inte på nytt föra dig till bättring. Det skulle vara att korsfästa Kristus igen,

När människor blir 'frälsta' utan vare sig insikt om dom synd eller rättfärdighet, har det inte varit Guds Ande som verkat och de är inte heller frälsta. Anden utgjuts inte till barnaskapets hemvistskänsla utan att människan faktiskt har övergått från mörkets rike till Guds rike, och det sker inte på något annat sätt än genom syndamedvetande, bekännelse, omvändelse och det påföljande dopet och mottagandet av Kristi uppståndelseliv.

Det är nämligen bara det som resulterar i att vi vågar utropa tilltro till Gud som vår himmelske far, och det som i oss skapar ett rent hjärta så att det som är Andens frukt börjar synas allt mer och mer ju längre vi lever i gemenskapen med Honom.

"Skapa i mig Gud ett rent hjärta, och ge mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig inte ifrån ditt ansikte, och ta inte din  Helige Ande ifrån mig." Psa 51 (läs och begrunda den i sin helhet, om och om igen.)

Det finns en oändlig motsättning mellan kött och Ande, de två kan aldrig vara samma sak.

Fejkad andlighet inrymmer i sig ett konstant erkännade av köttet på Andens bekostnad.  

Därför skriver Paulus, inspirerad av den Helige Ande Sanningens Ande detta till alla de troende.

Notera de absoluta kontrasterna mellan det jagcentrerade, njutningsbaserade livet och det som kommer från Sanningens rena Ande:

"Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier,  avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.
 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot."
 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.  Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden. Låt oss inte vara fåfänga, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

"Here I rest my case!"  Härefter har jag inget mer att tillägga. Sanningens Ande har talat, fordom, och om igen. Men många har velat lura oss att tro att de som enligt Andens ljus strider mot varandra egentligen är i samförståndspakt och att det inte är någon skillnad mellan dem. Vi skall vända oss bort ifrån denna särskiljning menar de, (rasismbegreppet snubblar in från vänster) och istället slå samman köttet och anden till en "målmedveten strävan att utveckla vår potential", men utan pånyttfödelsens radikala död för köttet och utan Sanningens Ande. 

 Nå nä.. Inte så länge Guds Ande  ännu är sanningens Ande.

"Bröder, om någon skulle ertappas med en överträdelse, då ska ni som är andliga människor med mild ande upprätta honom. Men se till att inte du också blir frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.  Den som tycker sig vara något fast han ingenting är, han bedrar sig själv.  Var och en ska pröva sin egen gärning. Då kan han ha sin stolthet för sig själv och inte jämföra sig med andra.  Var och en ska bära sin egen ryggsäck." Gal 6:1-5

Se bara till att ryggsäcken är rätt packad.

Teddy Donobauer Doncaster 23 april 2018