Knappt någonstans syns det bättre än då man ställer frågan "Vart är du på väg". De flesta funderar inte ens på det. Kanske är det ett åldertecken hos mig att jag bryr mig om min och din eviga destination? Alla "vet" utan att meningsfullt varsebli det, att de är garanterade ett avsked från allt det som nu är i världen. Alla kan nynna med i slagdängan: "Du kan ingenting ta med dig dit du går" Och mer än en drar på smilbanden med en liten lätt rysning när det sägs att "Det finns ingen ficka för plånboken i träfracken". Vi vet på ett djupt plan att vi är på väg, men fullföljer inte tanken: om jag är på väg, vilken är då destinationen? Den slentrianmässiga och lätt skämmiga meningen följer mer eller mindre uttalad: "jag går till ..erhm.. himmelen, tror jag.
Än mer oförlåtlig är den blindheten för den som har en kristen bekännelse. För i den ingår ett absolut vandrande genom denna tåredal från mörker till ljus. Det är inte frommleri att sjunga pilgrimssånger, det är insiktsfull färdplan! Det är inte en fråga om "om" vi får gå genom dödskuggans dal utan bara en fråga om hur? Och när vi gått igenom den kommer vi till vad? Till Vem?
Hur ofta det än upprepas så är det ändå inte alls sant att vi går till himmelen därför att Jesus dog för oss. Det finns bortåt 691 referenser till "himlen" i Bibeln. Det finns inte en enda rad som säger att Jesus dog på korset för att vi skulle komma till himlen. Det är inte för att smita ifrån jorden som vi blir frälsta, utan för att vi medan vi ännu är här skall utbildas och omdanas till att vara Gudsrikets härolder och förebådare, att uppvisa Himmelrikets kvaliteter och att utropa Konungens ankomst. Himmelen är således inte en destination att komma till utan ett tillstånd att ingå i medan vi är här!
Så vad menar du? Jag menar att himmelriket är en beskrivning av hur det är där där Kristus är. Och det vi med hundraprocentig säkerhet vet att det är i enlighet med Guds vilja att vi skall vara där Kristus är. "Far, jag vill att där jag är. Där skall också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse" Joh 17:24f "Fader vår, som är i himmelen, helgat vare ditt namn (på jorden!) Ske din vilja.."
Men om hurudan himlen är och vad som där sker därom säger skriften ytterst lite. Men hur vi blir delaktiga av himmelriket är väl omvittnat. Den första anhalten är "om ni inte blir födda på nytt kan ni inte se Guds rike". Den andra är "Om ni inte omvänder er och blir som barn kan ni inte få del av riket".
Omvändelse? Från vad till vad? Nu blir det vägfrågor igen. Vart är vi på väg?
Den inte ovanliga lögnen sprids att vi alla är på väg till 'himlen'. För eller senare kommer vi alla att vara återförenade med Gud. Guds kärlek är så stor att ingenting lämnas utanför och även om en del smådjävlar i jordisk skepnad kommer att pinas i en skärseld ett tag, så får alla en andra chans.
Det hävdas, tvärt emot vad Guds ord säger, att vi alla är rena vita ark när vi föds och att vi har frihet att välja destination. Myten sprids och vidmakthålls ivrigt. Och det låter sig göra för att man inte läser.
"Det finns en väg som förfaller vara rätt i människans ögon, men dess slutstation är dödens väg." Ordsp 14:12, 16:25
"De ondas vägar är en styggelse inför Gud, men den som älskar honom går rättfärdighetens väg." Ordsp 15:9
"En människas vägar syns henne vara rena, men det är Herren som väger hennes ande."Ordsp 16:2
21:2
"Jag har hållit mig till Herrens vägar, och inte avfallit från min Gud" Psalm 18:22.
Mellanskillnaden mellan himmel och helvete är inom dina läppars uttrycksmöjligheter. Antingen säger du till Gud: "Herre ske din vilja" Eller också säger du så länge du lever: "Ske min vilja." Det du så sätter ditt liv i pant på, sker dig till sist.
Medvetenheten om skillnaden mellan den rätta vägen och dess motsats dånar vältaligt genom alla bibelns texter.
Hör på när Salomo ber: "Om jag tillsluter himlen så att regn inte faller, om jag bjuder gräshoppor att fördärva landet eller om jag sänder pest bland mitt folk, men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land. Mina ögon ska nu vara öppna och mina öron lyssna till vad som bes på denna plats."2 Krön 7:13-15
Om profeternas uppgift vet Gud att meddela: "Hade de stått med i mitt råd, skulle de ha förkunnat mina ord för mitt folk för att få dem att vända om från sina onda vägar och sina onda gärningar."Jer 23:22Och om igen samma röst: "Gång på gång har jag sänt er mina tjänare profeterna och sagt: Vänd om var och en från sin onda väg, bättra ert sätt att leva och följ inte efter andra gudar, så att ni tjänar dem. Då ska ni få bo i det land som jag har gett er och era fäder. Men ni slog dövörat till och lyssnade inte på mig." Jer 35:15
Och det blir inte mildare hos Hesekiel: "Där ska ni tänka tillbaka på era vägar och på alla de gärningar som ni orenade er med. Ni ska avsky er själva för allt det onda som ni har gjort."Hes 20:42f
Ja visst Israels vägar är ideliga avguderier av olika slag. Men det där är ju GT det. Du kan väl inte mena att vi skall jämföras med deras avfälligheter? Nå kanske inte, men då får vi väl se om det finns någon annan bild av våra vägval i NT:
"Men ni tror inte, för ni hör inte till mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand. Min Far som gett mig dem är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Fars hand." Joh 10:26ff
Enligt Jesus Kristus går det en skiljelinje mellan människorna. Han själv är den skiljande linjen. Det är han som är den stötesten som när människor lyfter upp den faller under den och krossas. Så skriver Petrus i sitt första brev: "För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna förkastade blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var det också bestämt om dem." 1 Pet 2:7-8
Bakom denna vägran att erkänna Jesus Kristus finns den mörka makt som ännu i skrivande stund har hela jorden i sitt våld. Men det är inte denne som bär ansvaret för att vi inte vill gå den enda väg som är rätt väg. Det finns nämligen inte många vägar till Gud, utan en enda. "Jag är Vägen Sanningen och Livet", ingen kommer till Fadern utom genom mig." Joh 14:6 Men trots att denna sanning är kungjord för så många, gör den inget intryck på dem. Den alternativa och ur Guds synvinkel onda vägen är betingad av något som hör hemma hos den enskilde, det är resandes ensak vilken väg denne väljer.
"Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten." 2 Tess 2:10-12.
Lägg märke till att alla människor redan är stadda på fel väg. De har inte valt att gå där, de går i sin fader Adams fotspår på egna fötter. De går på vägar som aldrig för till Gud utan fastmer gör att människan gömmer sig undan Gud. Rädd för sin egen nakenhet inför Gud. Och eftersom hon inte vill veta av den enda sanning som skulle föra henne till insikt och ett omedelbart lämnande av den onda vägen, så kommer hon att vandra den tills den tar slut. Om hon således vägrar att älska sanningen, vad återstår då? Det mål som lögnen förestavar förstås! Hon utlovas olika 'målbilder' beroende på vilken hennes livsomständighet är, men ingen av målbilderna är annat än en chimär. Ett lockbete vars upppgift är att likt en ejdervette dra gudingarna till sig så att jägaren kan skjuta dussinet fullt med ett enda skott.
Lögnerna är många. "Vägen slutar i ...ingenting." När vägen är slut finns det inget mer!. Vägen du gick ledde ingenstans, död är död. Punkt. Trafikverket bygger sådana vägar här och där, tar pengarna slut slutar vägen i tomma intet. Men den väg som inte leder till livet leder till något annat. Och döden, den fysiska, är inte slutstationen. "Det är nämligen människan förelagt att först dö och sedan ställas till svars för hur hon förvaltade det liv som hon inte skapade åt sig utan som var en gåva från Gud."Heb 9:27
Och hur det blir vid den domen är skriften tydlig med.
Dels enligt slutet av det förra förbundets skrifter i Daniel 12:1-2 "Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.
Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken. De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam."
Och i Nt?
"Alla jordens invånare kommer att tillbe det, (vilddjuret efter Satans konstart) alla som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets boksom tillhör Lammet som är slaktat." "Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar." Upp 3:5, 13:8
"Se jag kommer snart och jag har med mig min lön för att ge var och ens efter hans gärningar. Jag är A och O (alfa och Omega) den förste och den siste begynnelsen och änden." Upp 22:12
Hur du vandrar och på vilken av de enda två alternativa vägarna har alltså avgörande betydelse för vad som väntar dig vid resans mål.
Antingen kommer du att vara där Jesus är, därför att det är Honom som du varit på väg till, på den väg som han själv har berett, eller också kommer du att slippa vara med Honom. Om du då förstod att allt vad ljus och kärlek och sanning som finns är i Honom, så inser du att en existens bortom detta livet i samma andliga mörker som du redan nu är i, inte kan beskrivas som annat än ett rent helvete.
I tanken, löp linan ut: det bästa du kan få på andra sidan är det bästa du idag åstadkommer och lägger upp som skatt för det eviga livet. Men lägg också till att innehållet i de ögonblick i vilka du mest har avskytt dig själv och ditt liv blir din eviga arvedel. Hur smakar det? Läs med mig i Lukas 16 berättelsen om den som hade allt i detta livet och vad som hände sedan. Lägg till att varje löfte om njutning övergår i leda när njutningen fått grepp om dig.
"Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida.
Även den rike dog och blev begravd. I helvetet, där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss.
Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats. Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda."
Det är kanske en liknelse och många delar skall kanske inte tas som en bokstavlig beskrivning. Om "helvetet" vet vi att det beskrivs i termer som är tagna från den fysiska verklighet i vilken vi lever. Hur det förhåller sig med dem bortom tiden och rummet kan jag inte uttala mig om. Men ett vet jag: symboler betyder alltid mer än den bild de presenterar. Plågan och bilden av elden ingår i den symboliken. Och vad det än är så är det inget att vilja pröva på.
Men berättelsen eller liknelsen gör några anmärkningsvärda påståenden. 1) Den som lever utan en tanke på det som kommer sedan har inget mer att vänta än vad de redan skaffade sig här. De har fått ut allt redan nu. Och även om det finns ett sken av 'lycka' hos dem som bara lever för denna tidsålder så är den lyckan ytterst bräcklig och tunn och tål inget nagelfarande. 2) Den som har levt för sig själv och inte ägnat medmäniskan en tanke kan inte vänta sig omtanke ens från Gud sedan.
Temat är detsamma som i slutet av Matteus 25. "När människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas runt honom och han skall skija dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. Får till höger, getter till vänster." Vad är skiljefaktorn? "Det ni inte har gjort mot dessa mina minsta, har ni inte gjort mot mig heller." "Sedan skall han säga till dem på vänstra sidan, gå bort ifrån mig ni förbannade."
Helvetet med dess flerbottnade betydelser förkunnas nästan bara av Jesus själv i skrifterna. Undantaget är Jakob som i sitt brev beskriver tungan som inflammerad av helvetets eld när den både förbannar och välsignar samtidigt. Och i Uppenbarelseboken beskrivs dess slutliga destination och del i det sista som sker i världen innan en ny himmel och en ny jord skapas. "Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar." "Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden."
Innan domens dag har varit är ingen ännu i något helvete i dess slutliga betydelse, men väl i väntan på och redan medvetna om vad som väntar där. "Där skall vara gråt och tandagnisslan." Att för sent inse vad som varit sant hela tiden! När det inte längre är ändringsbart! Plågade rikemanen visste berätta det. Och hans föreställning är att om de döda återkommer så kommer alla hans 'bröder' att omvända sig. Nej svarar Jesus, de har redan vad de behöver för att gå bort från den väg som leder till döden, de har den heliga skrift! Han vet det väl, för han själv återkom från de döda, men det var och är det fortfarande få som vill tro. Om vi inte tror på ens det som skett eller på allt det som är skrivet för vår undervisning, hur skall vi då undkomma konsekvenserna? Inte alls.
Invändningen från många är återkommande: "Varför har inte Gud gjort detta tydligare för oss än medelst några gamla religiösa texter?" "Om Gud nu inte vill låta oss gå förlorade varför räddar han oss inte?" Åhå? Det är just det Han har gjort en gång för alla!
"Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida.
Även den rike dog och blev begravd. I helvetet, där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss.
Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats. Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda."
Det är kanske en liknelse och många delar skall kanske inte tas som en bokstavlig beskrivning. Om "helvetet" vet vi att det beskrivs i termer som är tagna från den fysiska verklighet i vilken vi lever. Hur det förhåller sig med dem bortom tiden och rummet kan jag inte uttala mig om. Men ett vet jag: symboler betyder alltid mer än den bild de presenterar. Plågan och bilden av elden ingår i den symboliken. Och vad det än är så är det inget att vilja pröva på.
Men berättelsen eller liknelsen gör några anmärkningsvärda påståenden. 1) Den som lever utan en tanke på det som kommer sedan har inget mer att vänta än vad de redan skaffade sig här. De har fått ut allt redan nu. Och även om det finns ett sken av 'lycka' hos dem som bara lever för denna tidsålder så är den lyckan ytterst bräcklig och tunn och tål inget nagelfarande. 2) Den som har levt för sig själv och inte ägnat medmäniskan en tanke kan inte vänta sig omtanke ens från Gud sedan.
Temat är detsamma som i slutet av Matteus 25. "När människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas runt honom och han skall skija dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. Får till höger, getter till vänster." Vad är skiljefaktorn? "Det ni inte har gjort mot dessa mina minsta, har ni inte gjort mot mig heller." "Sedan skall han säga till dem på vänstra sidan, gå bort ifrån mig ni förbannade."
Helvetet med dess flerbottnade betydelser förkunnas nästan bara av Jesus själv i skrifterna. Undantaget är Jakob som i sitt brev beskriver tungan som inflammerad av helvetets eld när den både förbannar och välsignar samtidigt. Och i Uppenbarelseboken beskrivs dess slutliga destination och del i det sista som sker i världen innan en ny himmel och en ny jord skapas. "Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar." "Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden."
Innan domens dag har varit är ingen ännu i något helvete i dess slutliga betydelse, men väl i väntan på och redan medvetna om vad som väntar där. "Där skall vara gråt och tandagnisslan." Att för sent inse vad som varit sant hela tiden! När det inte längre är ändringsbart! Plågade rikemanen visste berätta det. Och hans föreställning är att om de döda återkommer så kommer alla hans 'bröder' att omvända sig. Nej svarar Jesus, de har redan vad de behöver för att gå bort från den väg som leder till döden, de har den heliga skrift! Han vet det väl, för han själv återkom från de döda, men det var och är det fortfarande få som vill tro. Om vi inte tror på ens det som skett eller på allt det som är skrivet för vår undervisning, hur skall vi då undkomma konsekvenserna? Inte alls.
Invändningen från många är återkommande: "Varför har inte Gud gjort detta tydligare för oss än medelst några gamla religiösa texter?" "Om Gud nu inte vill låta oss gå förlorade varför räddar han oss inte?" Åhå? Det är just det Han har gjort en gång för alla!
Förvanskningen av begreppet kärlek i den samtida kyrkligheten leder bland annat till att Gud å ena sidan avkrävs att för kärleks skull godta alla människors eget val av livsväg och å andra sidan inte skall ställa villkor för sin 'kärleksfullhet'. "Var och en skall få bli salig på sin egen tro". Det håller inte ens mellan klockan tolv och mitt på dagen. Oskicket att citera Johannes 3:16 utan att låtsas om att det är inramat av villkor är så utbrett att det är förvanskningen av den ordet som är det enda människorna känner till. Men samanhanget som Johannes gav tillåter inte den lyxen att klippa och klistra som man vill.
"Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen. Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn." Joh 3 :13-21
Helvets fribiljetter.
Helvetets naturliga utbredning är inte extern utan intern i oss tills det att vi dör med Kristus och uppstår till nytt liv. Vi är nämligen på fel väg om vi inte vänder om och lämnar den väg som leder till fördärvet. "Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. För från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, sexuell omoral, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser." "En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen." Vad säger människor om Gud? Vad säger de om Guds lag och Guds nåd? Lyssna så hör du helvetets röster. Eko brukar komma efter. Men här hör du redan i förväg hur det låter sedan.
Helvets fribiljetter.
Helvetets naturliga utbredning är inte extern utan intern i oss tills det att vi dör med Kristus och uppstår till nytt liv. Vi är nämligen på fel väg om vi inte vänder om och lämnar den väg som leder till fördärvet. "Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. För från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, sexuell omoral, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser." "En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen." Vad säger människor om Gud? Vad säger de om Guds lag och Guds nåd? Lyssna så hör du helvetets röster. Eko brukar komma efter. Men här hör du redan i förväg hur det låter sedan.
Det är den resande som väljer att stanna på den väg som bär raka vägen till helvetet som i sig bär sin inträdesbiljett till den destinationen. Därför måste vi förkunna omvändelse och ett slut på att halta på båda sidor med en fot på den väg som leder till liv och med den andra på den väg som leder till döden och den port som leder bort från Gud och Guds kärlek för evigt.
"Ja men jag har inte valt nån väg, så jag kan inte hållas för ansvarig för att jag går på den!" Nä det ansvaret har Adam, men liksom synden kom in i världen genom Adam så har rättfärdigheten och därmed möjligheten till ett annat vägval beretts åt dig genom Jesus Kristus.
Du och jag har bara kvar valet att byta väg.
"Ja men jag har inte valt nån väg, så jag kan inte hållas för ansvarig för att jag går på den!" Nä det ansvaret har Adam, men liksom synden kom in i världen genom Adam så har rättfärdigheten och därmed möjligheten till ett annat vägval beretts åt dig genom Jesus Kristus.
Du och jag har bara kvar valet att byta väg.
Ju tidigare du gör den vägvalsändringen ju mindre bedrövelse får du under livets gång. "Tänk nu på din skapare i din ungdoms dagar, då de dagar ännu inte sett dagsljuset som får höra dig klaga över att de är så eländiga." (Fritt efter Pred 12:1)
"Herren ska ge dig nödens bröd och lidandets dryck, men sedan ska dina lärare inte längre vara dolda, utan dina ögon ska se dina lärare. Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så ska dina öron höra detta ord bakom dig: "Här är vägen, gå på den." Jesaja 30:20-22
Men Gud är kärlek!
Invändningen från dem som förnekar skrifternas och Herrens klara utsagor om den eviga domens verklighet brukar utgå från en definition av kärlek som skulle det göra omöjligt för en kärleksfull Gud att för evigt avskilja några av sina skapelser från sig själv. Gud skulle då förneka att han är kärlek till sitt väsen. Det vore, sägs det ohållbart att vara i himmelsk gemenskap samtidigt som man vet att "medmänniskor befinner sig i sina gärningars resultat" som beskrivs som "evig plåga".
Gensvaret blir då nödvändigt: 1) Gud är inte kärlek utan rättfärdighet, 2) Gud är inte barmhärtig utan att också döma dem som som levt sitt liv i opposition mot Gud. 3) Gud är också både helig och delar inte sin ära med någon. 4) Alla de som lidit oförrätt för sin tros skull skall inte bara få upprättelse utan Gud skall även ge dem betalt som var deras förtryckare. "Hämnden är min, säger Herren".
Vill man på, bibelns grund hävda Guds kärlek har man ingen rätt att hoppa över det som Bibeln säger om dessa andra egenskaper som Gud har.
Om glädjen och olyckans innebördes förhållande vet de heller inget. De vill göra de som har rätt att vara glada över att de ser sitt hopp uppfyllt, till gisslan åt dem som valde bort allt gott från Gud, medan de hade livet som Gud dagligen välsignade utan att de skänkte Honom en tanke. Men ett gram av glädje slukar tiotusen ton av elände, utan att få så mycket som hicka. Mörker har ingen makt över ljus, inte nu och inte sedan.
Och Nota Bene: Om Gud skulle ha låtit de som gav sina liv åt Honom och som hatades för Hans namn skull, dödades för sitt vittnesbörds skull, hånades, föraktades, missfirmades och slogs blodiga i sitt motstånd mot synden skall finna sig i vara i evigheten och där möta alla dem som varit deras banemän, då skulle vi kunna tala om en orättfärdig Gud. Då skulle Gud i 2000 plus år ha bedragit oss alla, gjort tron på Gud och Guds löften den frälsande faktorn för oss simpla allt medan han ordnade en gräddfil åt alla som föraktade och motsatte sig Gud. I smyg och bakom vår rygg.
Gud har inte bara älskat världen så att han har berett en frälsningsväg i den. Gud har också givit lagen om sådd och skörd. Gud har också respekt för de människor som inte vill ha med Gud att göra här, och låter dem heller inte tvingas vara där de inte vill vara sedan. Ingen som visas vägen till den destination de redan slagit in på här, och följaktligen avvisas från Lammets bröllopsfest, oklädda som de är, kommer att överklaga, väl medvetna om att de brände sina skepp för länge sedan.
Ja men har alla verkligen haft en chans?
Guds domar kommer inte att överklagas eftersom de är helt och hållet rättfärdiga. Gud vet, Gud handlar med oss var och en efter de förutsättningar vi hade. "Men alla är utan ursäkt." Läs gärna Romarbrevet kapitel 1 och 2.
Men Gud är kärlek!
Invändningen från dem som förnekar skrifternas och Herrens klara utsagor om den eviga domens verklighet brukar utgå från en definition av kärlek som skulle det göra omöjligt för en kärleksfull Gud att för evigt avskilja några av sina skapelser från sig själv. Gud skulle då förneka att han är kärlek till sitt väsen. Det vore, sägs det ohållbart att vara i himmelsk gemenskap samtidigt som man vet att "medmänniskor befinner sig i sina gärningars resultat" som beskrivs som "evig plåga".
Gensvaret blir då nödvändigt: 1) Gud är inte kärlek utan rättfärdighet, 2) Gud är inte barmhärtig utan att också döma dem som som levt sitt liv i opposition mot Gud. 3) Gud är också både helig och delar inte sin ära med någon. 4) Alla de som lidit oförrätt för sin tros skull skall inte bara få upprättelse utan Gud skall även ge dem betalt som var deras förtryckare. "Hämnden är min, säger Herren".
Vill man på, bibelns grund hävda Guds kärlek har man ingen rätt att hoppa över det som Bibeln säger om dessa andra egenskaper som Gud har.
Om glädjen och olyckans innebördes förhållande vet de heller inget. De vill göra de som har rätt att vara glada över att de ser sitt hopp uppfyllt, till gisslan åt dem som valde bort allt gott från Gud, medan de hade livet som Gud dagligen välsignade utan att de skänkte Honom en tanke. Men ett gram av glädje slukar tiotusen ton av elände, utan att få så mycket som hicka. Mörker har ingen makt över ljus, inte nu och inte sedan.
Och Nota Bene: Om Gud skulle ha låtit de som gav sina liv åt Honom och som hatades för Hans namn skull, dödades för sitt vittnesbörds skull, hånades, föraktades, missfirmades och slogs blodiga i sitt motstånd mot synden skall finna sig i vara i evigheten och där möta alla dem som varit deras banemän, då skulle vi kunna tala om en orättfärdig Gud. Då skulle Gud i 2000 plus år ha bedragit oss alla, gjort tron på Gud och Guds löften den frälsande faktorn för oss simpla allt medan han ordnade en gräddfil åt alla som föraktade och motsatte sig Gud. I smyg och bakom vår rygg.
Gud har inte bara älskat världen så att han har berett en frälsningsväg i den. Gud har också givit lagen om sådd och skörd. Gud har också respekt för de människor som inte vill ha med Gud att göra här, och låter dem heller inte tvingas vara där de inte vill vara sedan. Ingen som visas vägen till den destination de redan slagit in på här, och följaktligen avvisas från Lammets bröllopsfest, oklädda som de är, kommer att överklaga, väl medvetna om att de brände sina skepp för länge sedan.
Ja men har alla verkligen haft en chans?
Guds domar kommer inte att överklagas eftersom de är helt och hållet rättfärdiga. Gud vet, Gud handlar med oss var och en efter de förutsättningar vi hade. "Men alla är utan ursäkt." Läs gärna Romarbrevet kapitel 1 och 2.
Lika lite som Herren vill det, vill jag att någon skall gå förlorad. Därför måste detta sägas.
Teddy Donobauer, Doncaster 17 april 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar