"Guds ord innehåller bara sådant vi vill höra."

"Vi kommer inte att hitta något att anklaga honom för om vi inte hittar det i hans relation till Gud." Dan 6:5
Jag tog på mig att lyssna igenom en del Hillsong undervisning med en klar målsättning att jämföra vad som sägs i Hillsongs egen handbok för förkunnare med det som praktiseras i verkligheten. I den lista av trettio punkter som anges i Hillsongs handbok är det bara en punkt som, och dessutom ytterst summariskt, berör den plats som Guds ord har för Hillsongs förkunnare.

4 "MUST BE PROVEN IN THE BIBLE. 
If you can’t prove it, don’t say it. The platform is not for your opinions, it is God’s Word that matters. Every Scripture reference must be in context and within the tenure of Scripture = credibility and respect."
En annan viktig punkt enligt Brian Houston är att om man läser och använder sig av GT texter så skall man läsa dem i ljuset av Nya Testamentet.

Utifrån denna, deras egen definition, har alltså specifika krav givits till alla förkunnare inom rörelsen som fastslår att inget skall citeras ur sin kontext, sitt sammanhang, och att det skall stämma med skriftens hela budskap. Det ska alltså inte motsäga det huvudsakliga budskap som skriften redogör för.  Kravet att det inte skall vara forum för förkunnarens egna åsikter är också klart uttalat. I de övriga 29 punkterna handlar det om allt ifrån hur man bör använda humor, hur man bör undvika "jag mig min och mitt", hur viktigt det är att man ger människor en känsla av att må bra, att se till att  man aldrig säger något emot Hillsongs bekännelse eller på något sätt talar emot dess kultur. Den som vill fördjupa sig i det hittar det lätt på nätet.

Att med detta i bakhuvudet lyssna på och läsa ett antal förkunnelser är en berg- och dalbana. Det är en upptäcktsresa, det är också periodvis en migräninducerande omöjlighet. Det sätt som budskapet levereras på är inte sällan "göra kaos åt dig"(TM i Umeå).

Jag har lyssnat på predikningar av  Brian Houston som är högste pastor i organisationen. Har hört hans påskpredikan från Patmos från 2018, och har hört hans "Time and chance", och hans 'Digging deeper" (BrH)  Jag har lyssnat på hans fru Bonnie Houston (BH) där hon talar om  "vad vi kan lära oss av hennes resa." Jag har hört  Robert Fergusson tala utifrån hans "PGCE" (En typ av grundläggande lärarexamen) där han använder sig av Mose stav som utgångspunkt för vad Gud kan göra med det vi själva har. Jag har hört Andreas Nielsen tala om vad vi människor söker mest intensivt. (AN i Umeå) Jag har hört Lisa Bevere tala om 'How gritty are you'. Och hört Tigleth Malkey göra slarvsylta av Gideons fiender i Umeå, och tala om helande ifrån ett möte i Södertälje. (TM) 

Urvalet är helt slumpmässigt och är naturligtvis egentligen för smalt för att ge underlag för en säker analys. Det erkänner jag utan förbehåll. Men jag lovade göra ett försök och här är resultatet.

Publikfrieri

Hillsong har inte för avsikt att säga allt vad Gud säger,  det finns ingen avsikt att meddela hela Guds rådslut. Målet är avgränsat till att det som de väljer att tala om skall kunna bevisas med bibelord. Målet är att ge folket enbart det som lyfter dem, som uppmuntrar dem och som ger dem en upplevelse av att allt är väl med dem sådana som de är, nu när de har tagit emot Jesus och fått del av Guds Ande. Jag har inte snubblat över någon förkunnelse om hur man blir en kristen. De predikningar jag hört har mer eller mindre talat till de närvarande utan att ge någon tydlig demarkation mellan livet utanför Kristus och livet i Honom.

Hippt och campt
Engagemanget från publiken har stora likheter med hur det var i Livets Ord i Uppsala, där publiken var dompterade till att eka pastorsord och bidra med applåder och olika rop för att förstärka effekten av förkunnelsen. Men jag påminns också om äldstebrödernas ljudkuliss bakom pingstförkunnare, man visste på 'tack käre Jesus' eller hallelujahropen om det man talade fann nåd hos bröderna. Ett synnerligen framträdande moment är förstås  lovsången som är en mycket medryckande och omfångsrik del av mötena. Ett inslag som är påtagligt är även i dessa sammanhang att Jesus och andra andliga "honnörsord" används som punkt, kommatecken, utfyllnadsord och känslomarkörer. När man tänker sig att det är en intelligent och levande Herre som om- och tilltalas får jag vissa associationer till en gapande fan-sektion på en fotbollsläktare. I inramningen ingår en fullständigt sanslös mängd överord och superlativer för allt mellan himmel och jord. Det finns inga superlativer kvar att använda om något verkligen mirakulöst skulle hända. Det finns en utpräglad övertro på att Hillsong i varenda led av sin existens är Guds ett under. Och det uttalas. Överhuvudtaget är detta att uttala vad man hoppas på och tror på är en ständig upprepad utsaga. Tanken är entydig: säger du det du tror får du det.

Inga möten missar att tala sig varma för vikten av att ge till verksamheten.

Hur är det med påbudet "att rätt dela sanningens ord"? 

Hillsongs förkunnare har ett manifest förhållningsätt till Guds ord som inte vet av någon egentlig skillnad mellan Gt och NT, mellan det som sker i avslutet av det förra förbundets tid och det nya förbundets verkligheter. De vet inte att det är först efter pingstdagen som den Helige Ande omsätter vad Jesus lärde och sade i handling. På sätt och vis är bibeln ett enda slättland där allt har samma bevisvärde berorende på vad man vill bevisa. I flera predikningar talas vitt och brett om Guds plan för varje individs liv. Det baseras på den kända texten i Jeremia 29, som aldrig används för en individ liv i vare sig GT eller NT, och på en upprepning av Efesierbrevet om att Gud har förberett gärningar som vi förväntas gå in i. Att dessa förberedda gärningar aldrig är en individuell färdplan för den enskilde i betydelsen: om du formulerar en plan för ditt liv så skall Gud leda dig in i den, sägs inte. Som någon annan kommentator har sagt om Hillsongs Gudsbild: "Vi är inte till för att Gud skall göra sitt verk genom oss, utan för att Gud skall vara en himmelsk Butler med primär uppgift att uppfylla våra önskningar och drömmar och planer.

Legolådans bibelssyn

Resultatet av att inte kännas vid att det finns ett betydande krav att rätt dela sanningens ord leder till att Hillsong använder samma tolkningsprinciper som exemeplvis Jehovas Vittnen av Sällskapet Vakttornet. Det som inte stämmer med den på förhand anlagda bilden man vill fömedla kommer aldrig till tals. Här finns ingen insikt om att skrift skall med skrift förklaras. Här gäller genomgående "här skall åsikt med skrift försvaras." Och låt mig säga att detta gör de synnerligen skickligt och alldeles utan att vara medvetna om det eller göra det av illvilja. Det är den kultur som de har med sig från starten i en pingstförsamling i Australien. Och deras sätt att således bygga slott av bibelord utan att närmare visa på vilka grunder skriftorden används, är ju på inget sätt unikt för dem. Det var likadant i Uppsala och är likadant på en lång rad platser i hela världen. (Jag har hört predikningar i ett antal dussin samfund och församlingar som på inget vis skiljer sig från Hillsong standard.

Hillsong predikar sällan över en text, lägger nästan aldrig ut ett helt sammanhang, och redovisar inte i någon fråga allt vad skriften säger i något ämne. Deras av dem själva legitimerade förkunnelsemodell är att "Inte säga något som inte kan bevisas  från något bibelord". Att det medför att det ideligen är deras egna uppfattningar av vad ordet säger som således får bevis från ett mycket schablonmässigt citerande av bibelord tycks de inte kunna erkänna. De är som barn  som fått en låda legobitar men någon har slarvat bort locket med bilden som anger vad som skulle byggas med innehållet. "Gör alldeles efter den mönsterbild som jag har visat dig" faller på döva öron där.

Ett besynnerligt fenomen är att förkunnelsen lika ofta undviker att ta känsliga ting till utan genom att istället för att följa en ursprungstrogen textvariant glider över till en egen bibelversion som kallas 'The Message" när det blir hett om öronen. I den predikan som jag lyssande till av Lisa Bevere, för övrigt en mycket rak och bra predikan, sker detta med en nästan bedövande tydlighet. De engelska versioner som är mest använda är  NKJV dvs en moderniserad version av King James, och just "the Message."
  

"The Word Bible

God’s words are alive. He reveals Himself through them, and they transform us as we put our faith and confidence in Him and what He has said. These words are our lifeline; they sustain us and point us to Jesus. God says that if we align our thinking and lives with His Word, we'll be transformed from the inside out.

This version of the New Living Translation Bible may be unlike any other Bible you’ve seen before. The images within are not designed to replace the Word of God, but to complement the message and illustrate what you’re reading."

I 2000 år  dög bibeln som den var. Men Hillsong anser att den är bristfällig och måste kompletteras. Och det leder till att Lisa Bevere kan läsa från Romarbrevet 1 och göra det häpnadsväckande avsteget från vad apostlen Paulus skrev om konsekvenserna av att människor föredrog att tillbedja något skapat istället för skaparen att säga "tack vare detta tillbedjandet av något skapat upphörde de att veta hur man skule vara människa. män vet inte vad det är att vara man och kvinnor vet inte hur det är att vara kvinna."  Vad Paulus skrev var som bekant något helt annat :"Därför utelämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt lämnade männen det baturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra." Det är alltså på detta vis som bibeln behövde kompletteras..?  Homosexualiteten är nämligen inom Hillsong inget man vill diskutera alltför noga. (Sök på pastor Lentz och homosexualitet på nätet. https://www.youtube.com/watch?v=yyqRxBFWf88 Intervjun i denna video är värd en egen avhandling, Lentz gör gällande att Jesus inte gick omkring och klankade på folks sätt att leva. Att det är så falskt och vilseledande som det bara kan bli kan vem som helst övertyga sig om: " Huggormsyngel! Hur skulle ni som är onda kunna säga något gott? Vad hjärtat är fullt av talar munnen! Matt 12.34)

Och detta är ett genomgående fenomen, närhelst man vill undvika det som är skrivet tar man till "the Message". (Notera för övrigt att också detta leder tankarna till "Nya Världens översättning" som Sällskapet Vakttornet har snickrat ihop på ytterst tveksamma boliner.)

De svenska företrädarna som jag lyssnat till har genomgående ohyggligt svårt att hålla sig till svenska språket. Inte för att de inte kan det utan för att det inte är häftigt nog. Det är för mig i varje fall i långt gående utsträckning enbart plågsamt att höra flamsiga försvar för att man inte hittar något bra sätt att uttrycka vad Guds ord säger genom att citera The Message.

"I me mine"

Oavsett vad Brian Houston sagt i sina punkter för förkunnare är det i ett stort antal predikningar genomgående att just dessa pronomen är i förgrunden, det gäller dem alla. Mer eller mindre. Där Guds ord förmanar oss att inte predika oss själva, som Brian  i och för sig instämmer i, utan Kristus och Honom korsfäst, där översvämmas predikan av det jagbaserade budskapen. Ordet är till för att bekräfta talaren. Sedan får de säga vad de vill. Predikningarna blir på det viset egna vittnesbörd upphöjda till allmängiltiga sanningar, uppbackade med tveksamma bibelord, alltid tagna ur sitt sammanhang. 

Nästan sant, ibland

Summerar jag vad jag brottats med i några dygn så är jag viss om detta: Hillsong är en ytterste kompetent förkunnare av det människor i vår tid vill höra. Detta sker på bekostnad av det som i tvåtusen år var kyrkans vittnesbörd och insikt i vad Bibeln är, Det ske också genom att ignorera den Helige Andes arbete med hela skriften. Tolkningsmodellerna har mycket lite samband med skriftens interna vittnesbörd om den saken. Respekten för att allt i ordet skall finnas med i bilden finns inte hos Hillsong. De kan skrattande vifta bort sammanhanget runt Johannes 3.16 och vägra att befatta sig med skälet till att frälsningen erbjuds människan just för att hon är förlorad om hon inte omvänder sig.

Nå, med den noggranhet som jag granskat Hillsong, så bristfällig den än är, så måste det ju medges att samma granskning av förkunnelsen i de gamla samfunden i Sverige idag inte skulle ge en skönare analys heller. Alla dessa som varje söndag stycka skriften och läser sina texter, som om bibeln skrevs som ett lösbladsystem av icke sammanhängande tankar är minst lika stor våldtäkt på Guds ord som Hillsongs klipp och klistra metod, som ju Hillsong ingalunda är ensamma om.

Ljuset och förförelsen

Satan förkläder sig till ljusets ängel. Sanningen är nästan 100% lögn om den bara är 99% sanning. Men säg mig då i vilka kyrkor  den hela sanningen förkunnas? Människor kommer till tro i skuggan av väldigt mycket som renodlat skulle vara dödligt gift.  Gud använder de kanaler som Han Har tillbuds stående. Hillsong vill i alla fall att Guds ord skall bli upplyft och att det skall transformera oss. Det kan man inte direkt beskylla så många andra för att vilja. Och om de vill det visar det inte detta. "We don't want more information, we want transformation" (LB) 

Slutord
Min bedömning är att Hillsong inte lever upp till sina egna kriteria för vad som är sund bibelförkunnelse. Och då gäller som alltid: låt dem hållas, om det inte är av Gud kommer det att kollapsa när det har förbrukat sin rörelseenergi, men beblanda er inte med dem om ni inte vill anamma föreställningen att man kan göra vad man vill med Guds ord utan att det medför digra konsekvenser. "Vet ni då inte att ni skall avlägga räkenskap för vart ord ni säger?"

Teddy Donobauer, Doncaster 10 april 2018