Vi blir aldrig färdiga med frågan om hälsa, helande och helbrägdagörelse. Det fortsätter att vara en tung lyftesten, det förblir en källa till diskussion på knivseggen och få saker skadar relationer så djupt som överdrifter och ohållbara löften inom detta ämne. Konstigt vore det annars. Vår hälsa, vår livs framgång och vår egen tillvaro bestäms ju av hur kroppen mår. Allt själen vill stöter ju på patrull om kroppen inte kan det vi vill. Så det är naturligt att vi anlägger ett perspektiv med vår kropp som utgångspunkt.
Det är naturligt, men i grunden fel. För den samlade bilden om våra kroppar är inte den att det är vår fysiska status som betyder mest. Vi är inte vår kropp. Vi bor i ett tillfälligt tält. Vi är till vår jordiska form underlagda den jordiska verklighet som så entydigt beskrivs i hela Bibeln. Av det skälet är sjukdom i alla former i första hand inte ett andligt probem utan ett naturligt, och det är inom det naturliga området som läkedom i första hand skall sökas för ett fysiskt tillstånd. Många gånger borde förbön med handpåläggning föregås av en vitaminkur. Och eller en ordentlig maning till att leva sunt.
Det finns uppenbart sjukdom som har övernaturliga dimensioner. Så har Jesus låtit oss veta att en kvinna som haft 'blodgång' varit bunden av Satan under 18 år. Lukas 13:16 Men det är inte genom att driva ut en ond ande som hon blir botad. Sjukdom får dock ibland sådan plats hos oss att vi blir vår sjukdom och så identifierar oss med den att vi saknar förmåga att skilja på kroppens tillstånd och vår egentliga personlighet. Då har vi satt kroppen över allt annat. Det är ett synnerligen allvarligt läge. Kroppen tar vår inre människa till gisslan och låter oss veta att innan vi blivit friska är vi inte Guds barn.
Det bibliska helhetsperspektivet ger inte vid handen att sjukdom kommer från Satan. Däremot är det uppenbart att Satan utnyttjar kroppens vedermödor som en väg till att förmå oss att förbanna Gud. Läs Jobs bok kap 1-2 så ser du hur det kan vara möjligt.
Utgångspunkten för allt jordiskt lidande är detta:
"Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit underlagd förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som la den därunder. Ändå finns det ett hopp om att även skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas." Rom 8:18-22
Villkoren för alla människor är de samma. Vi lever i en skapelse som är på väg mot sin undergång, våra kroppar inbegripna. Kroppen är tempel, men inte Gud. Kroppen är bostad och fordon, verktyg och medel, men den är inte ande och inte själ. Vi har en skatt i ett lerkärl. Kärlet kan bara brista när det gått sitt antal varv till brunnen. Sättet på vilket detta kärl når sin "sista förbrukningsdag" är bland annat sjukdom. Som drabbar oss av flera olika skäl.
1) I en sönderfallande värld störs det som från början var utan brist och fel undan för undan och ansamlingen av defekter ger större och större utslag i hela världen. Genetiska defekter medför ofärdighet redan från moderslivet. En förstörd miljö ökar belastningen på organismen med effekter som vår biologi inte är skapad för och inte heller kan anpassas till. Som kollektiv är vi utan undantag under denna "förbannelse" Se 1 Mos 3:17f "Till Adam sade han: "Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför skall marken vara förbannad för din skull. Med möda skall du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig och du ska äta av markend örter. I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden för av den öär du tagen. Jord är du och jord ska du åter bli."
2) Förutsättningen för ett liv i hälsa är också en relation till den skapare som tillika är skapelsens ende och rättmätige ägare. För kroppen är trots sin begränsning och säkra framtida undergång fortfarande "till för Herren". 1 Kor 6:12-13 "Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig. Maten är till för magen och magen för maten, men båda skall Gud göra slut på. Men kroppen är inte till för omoral utan för Herren, och Herren för kroppen. Gud har uppväckt Herren och genom sin makt skall han uppväcka oss." Både vad vi äter och hur vi lever har således betydelse för hälsa och välmående under tingens beskaffenhet. Och här är det riktigt allvarliga: Om Gud och Guds uppenbara vilja inte tas in i livsekvationen är sjukdomar nästan garanterade: "Han sade: "Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare." 2 Mos 15:26 Notera: detta är första gången som sjukdom och läkedom berörs samtidigt i Guds folks historia. Och det handlar inte om läkarens ingrep när sjukdom redan inträffat utan om profylaktisk läkekonst. Lev rätt, gör rätt och en mängd sjukdomar som drabbar dem som gör motsatsen kommer inte att drabba dig.
Underlåt att äta rätt och du blir sjuk. Underlåt att vara tacksam och mat tar makten över dig. (somliga, skriver Paulus, har sin mage till sin Gud.)
Tillför kroppen vad den inte behöver och du blir garanterat sjuk på olika sätt, förr eller senare.
Ät mer än du behöver och du blir fet och orörlig och hamnar i riskzonen för diverse skörlevnadsjukdomar.
Hmm? Och när allt detta drabbar oss söker vi inte först att åtgärda felen utan hoppas på ett under till ny hälsa, utan att ändra våra vanor? Jag har besökt ett antal möten med helande tjänst. Jag har hittills aldrig sett en enda av dessa mirakelarbetare ta redan på något om patientens bakgrund, livsvanor och möjliga liv i olydnad under Guds ordning. Och utan undantag dör alla dessa mirakelverkare förr eller senare av någon sjukdom eller annan allvarlig skada. Oavsett bekännelse!
3) Direkt personlig synd går ibland i arv till barn och barnbarn i tredje och fjärde led. En del synder nedärvs. Men inte alla. Vid något tillfälle avslutar Jesus sitt helande verk med att säga: "Gå nu och synda inte mera, på det att inte något värre må ske dig."Joh 5:14 Varningen är befogad enbart om hans tidigare lidande var orsakat av hans egen synd. Vid andra tillfällen har en människas lidande dock inte alls med hans eget eller hans föräldrars synder att göra. Se Johannes 9 1-3 "När Jesus kom gående såg han en man som varit blind från födelsen. Hans lärjungar frågade "Rabbi, vem har syndat så att han föddes blind? Han själv eller hans föräldrar?" Jesus svarade:"Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds verk skulle uppenbaras på honom."
Således: vi är alla påverkade av tingens tillstånd i världen.
Av skrifternas samlade vittnesbörd ser vi alltså att vi lider fysiskt av olika skäl. Med få undantag kommer vi alla dö fysiskt därför att våra kroppar inte längre kan hålla sjukdom och lidande i fysisk form ifrån oss. Ingen dör fullt frisk. Att inse att vi inte är undantagna från något av dessa skäl är nödvändigt. När förkunnare menar sig veta att för oss som är frälsta så gäller inte dessa begränsningar utan vi kan åberopa ett fullständigt återställande till paradisisk fullkomlighet redan här under jordelivet så talar de mot bättre vetande i direkt motsättning mot det som är skrivet. Oftast försvarar de denna inställning med att citera Jesaja 53: 4-5 "Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor han tog på sig, medan vi såg honomsom hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår vi helade."
Till yttermera visso citeras detta ett par gånger om i NT och kopplas varje gång samman med Messias verk för oss. Dels hos Matteus i kap 8 som direkt påföljd av ett helande-under där många blev botade: " för att uppfylla det profeten Jesaja sagt", dels hos Petrus i hans första brev: 2:24"Han bar våra synder i sin kropp på korsets träd för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade." Men notera detta: vad menas med 'mitt folks skada' i Gt? Vad är det för sjukdom som lagts på honom? Alla våra blir svaret då. Men inte främst de personliga fysiska utan de långt mer övergripande och allvarliga som innebär våra synder som skiljer oss från Gud. De fysiska sjukdomar som drabbar oss har aldrig mer än tillfällig karaktär även om de är livslånga. De säger ingenting om vår eviga status. Kroppen är underlagd förgängelsen och sjukdomen kan bara bidra till sättet vi avslutar det fysiska livet på. Ingen hälsokost i världen kan förhindra att kroppen tar slut och att vi dör! Men det som är vår verkliga skada är den som berör evigheten. Den som skiljer oss från Gud. Det sägs aldrig om fysisk sjudom eller svaghet eller brist att den skulle kunna skilja oss från Gud. Tvärtom, det är en helt annan skada som är vårt verkliga problem och som bara botas genom Hans sår.
När Messias kom åtföljdes hans förkunnelse om Guds rike av tecken och under, av helanden och av mirakulösa tillfrisknanden. Samma dynamik fortsätter vara verksam genom apostlarna och profeterna och på alla nya missionsfält verkar denna makt återigen. Dess syfte är mindre att tillfälligt förbättra människors liv, ty de dör alla förr ellser senare i allafall, än att bekräfta och verkställa det goda budskapets karaktär. Hos de som blir helade är det dock inte självklart att de fortfar att vara Guds tjänare och vittnen om sanningen. Tio spetälska blir helade, bara en återvänder med tacksamhet. Lukas 17:12-19 (Ett helande som bara ger syndaren möjlighet att fortsätta synda är knappast ett fullbordat helande. För ihop med helandet hör alltid också frälsningen. "Gå och synda inte mer.!") Rubriken för denna blogtext är hämtad från Jeremia 17 och som ni ser ställs helande och frälsning i paritet med varandra.
Helande utan frälsning är då visserligen humanitärt bistånd av hög klass och vår ofattbart skickliga sjukvård är bortom all diskussion ett av mänsklighetens största bedrifter. Men ur vårt perspektiv är helande till fortsatt synd inte vare sig human eller meningsfull. Den som får hälsan åter för att åter riskera den genom att ånyo leva så att han förlorar den har blivit synnerligen illa lurad.
Blev alla helade?
De som hävdar att Jesaja 53 främst och bokstavligen skall förstås inom ramen för kroppens helande citerar ofta och gärna alla texter som låter påskina att Jesus helade alla. Och de finns verkligen en lång rad sådana. Själva begreppet frälsning kopplas ihop med att "de lama går, de blinda får sin syn och de spetälska blir helade."Matt 10:8, 11:5, 12:15 Lukas 4:27 Luk 4:40 osv och slarvar man sig genom NT så får man intrycket att alla helades därhelst Jesus drog fram. Men då måste man slarvläsa.
När enligt Johannes kap 5 Jesus möter mannen vid den sköna porten vid Betesda dammen är det bara en av alla de halta och lytta som blir helad där och då.
Vid templet i Jerusalem lades halta lytta och andra ofärdiga ut för att tigga almosor. Jesus hade passerat dem ett stort antal gånger utan att hela någon av dem. Det var Petrus och Johannes som bad den lame fästa sin blick på dem och helade honom, inga andra, den gången. Att helande är en del av vår förkunnelse beror på att även kroppen får välsignelse om människan försonas med Gud. Men det fysiska helandet garanterar inte att det sker. "Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare." 1 Pet 2:25 Då har ett verkligt hel-helande ägt rum. Inte förr.
Nej, det är inte sant att alla blev helade ens under Jesu tid. Det är sant att många som helades försvann utan att få sina synder förlåtna. Det är sant att tusentals upplevde underverk utan att det ledde till frälsande tro. Under och tecken åtföljer dem som tjänar med de gåvor som Herren ger, men det finns ingen garanti för att de som efterföljer under och tecken i tron om att det är dessa som skall rädda dem någonsin kommer till den frid med Gud som löser deras stora skada. Jer 6:14 "De tar det lätt med att bota mitt folks skada och säger "allt är väl. allt är väl!" Men allt är inte väl."
En viktig insikt om Jesu helande är att hans handlingar är kopplade till människors tilltro till honom.
"Ske dig såsom du tror", "Din tro har hjälpt dig" etc.Ibland är det inte ens patienten själv som uttrycker tro utan andra omkring honom. "När han såg deras tro botade han den sjuke". Men därtill kommer också: "Han kunnde inte göra några kraftgärningar ibland dem för de trodde inte på Honom." Att det således finns en koppling mellan helandet och människors tro kan inte förnekas. Men det skiljer sig milsvitt från föreställningen att "man skall ta ut sitt helande i tro och sedn vänta på att miraklet händer". NT känner inte till någon 'förskottstro'. Alla som trodde blev helade vid mötet med Jesus eller Jesu ord, inte sju år senare. Att påstå sig ha ett helande fast sjukdomen entydigt har makt över hela kroppen är falsk marknadsföring och förblir en lögn oavsett 'andliga' förtecken.
Här syns det mig som om helandefrågan fått en olycklig bindning till vår tids egocentriska världsbild. Guds frälsning, Guds shalom gäller hela jorden. Den är inte i första hand en fråga om "mitt helande" utan om Guds mening "att hela mitt folks skada." De flesta texter om läkedom i GT handlar om hela folket, hela nationen Israel, inte om den enskilde. Och de helanden av individer som sker är alla insatta i ett sammanhang där det är relationen till Gud som styr helandet. Ex: Miriams spetälska, Naamans spetälska, Hiskias insjuknande etc. Notera också att sjukdom som ett resultat av dom är en genomgående röd tråd. Läs 5 Mosebok 28:20-24 och du finner att sjukdom är som brev på posten för att avvika från Gud.
Helandet i församlingen
En av de vanligast och oftast framförda skälen till att framhålla ett helande för alla är länkat till tanken att 'vi skall göra som Jesus gjorde'. Ovan såg du just att då helas inte alls alla. Men problemet är större än så. Ingen av apostlarna gjorde vad Jesus gjorde av det skälet att Jesus hade gjort det eller det. Ingen av apostlarna påstår sig gå i Jesu efterföljd om det därmed menas att "Vi har läst vad han gjorde där och då" och nu gör vi likadant här och nu. Det som är det kristna livet är nämligen inte baserat på imitation av den jordiske, fysiske Jesu gärningar, utan på den i dem levande och uppstånde Kristus i full verksamhet genom den Helige Ande. Det vill säga, det är Kristus i dem som sätter agendan för vad de gör och säger och hur och var. Och då blir bilden av helandet en helt annan än när Messias bekräftar sina anspråk med helandet.
Nu handlar det om människor i delaktighet med varandra och den Helige Ande i den kropp som är Jesu församling i världen. Det är från huvudet för denna församling som alla de gåvor utgår som tillsammans bygger upp hela kroppen. Helandets tjänst är en av många, den går hand i hand med en stor mängd andra alla lika viktiga. När någon av tjänsterna inte finns eller när sammanhållningen inte finns, när de troende lever var och en för sig själv och inte för den heliga församlingen hamnar de i gränsområdena där de utsätts för allt det som vanligen drabbar alla människor, en utan den helande och läkande gemenskap som är den levande församlingen. "Är någon bland er sjuk, ska han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn. Trons bön skall bota den sjuke och Herren skall resa honom upp. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra så att ni blir helade." Jak 5 14-156
Notera att sjukdom inte kan undvikas ens i en frisk församling, hur mindre då i en 'sjuk' sådan. Med vilken sorgsam ledsnad skriver inte Paulus om Korintförsamlingens tillstånd? "Den som äter brödet och dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt syndar därför mot Herrens kropp och blod.. därför finns det många svaga och sjuka ibland er, och ganska många är insomnade." Hur ser den kristna församlingens interna hälsovård ut? Finns den hörni? Inte där ordet inte ges utrymme att styra församlingsledning och församling tillika.
Något ambulerande helandeverk existerar inte i den kristna kyrkan. Skälet är kanske att en förhastad handpåläggning till helande riskerar att göra 'helaren' delaktig i synd. Förmodligen är det så att när församlingen fungerar som Gud antytt så finns läkedomsgåva för de fall som inte har en naturlig läkedomsprocess. Läkare är inte onödiga, men de har gränser för vad de kan göra. De flesta läkare vet att deras uppgift är att hjälpa kroppen till den läkedom som kroppen både behöver och har en rad resurser till att åstadkomma under rätt betingelser. Vid dessa gränser står helandets tjänst som en del av församlingens liv. Det är inte det normala att det behövs ett helande under för varje sjukdom. Kroppen är redan i sig ett under av självläkedom. Det är denna förundran över vår kropp som kommer till uttryck i Psalm 139:14, att inte ha tillit till kroppens inbyggda läkekonster är att också att vanära skaparen.
.
Sjukdom som svaghet, brist.
Allt arbete leder till mödans matthet. Sjukdom är alltid också 'svaghet', asthenia i grekiskan. En del sådan svaghet kommer som ett brev på posten av att man inte helgar vilodagen, bara för att ta ett expempel. Markus 6:31 "Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens hade tid att äta. Att regelbundet vila är ingen nödutgång utan en nödvändighet. Att arbeta utöver vad angivet är innebär att människan förlorar tillgång till ett av hälsans viktigaste redskap. "Hör upp med ditt eget verk, och vet att jag är Gud" Ignorera det och sjukdom kommer som ett brev på posten.
Paulus tycks vara outtröttlig. Fast vi glömmer att han fick sabbatsarrest i omgångar i olika romerska fängelser. Han satte nog betydande press på sin omgivning och sina medarbetare. Trophimus har han varit nödsakad att lämna kvar i Miletus eftersom han var sjuk. Varför botade Paulus honom inte om Jesaja 53 gäller all sjukdom och brist? (2 Tim 4:20) Och vad skall vi säga om Epafroditus?
"Jag tyckte det var nödvändigt att skicka tillbaka Epafroditus till er, min broder och medarbetare och medkämpe som ni sände för att hjälpa mig med vad jag behövde. Han har längtat efter er alla och varit orolig eftersom ni har hört att han blivit sjuk. Och han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg...Ta nu emot honom i Herren med all glädje. Visa uppskattning för sådana som han, för han var nära döden i sitt arbete för Kristus. Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge."
Vad har alla prosperitykrämare att säga om detta Guds ord? När Epafroditus blev sjuk, dödsjuk, i Paulus närvaro var det ingalunda ' kom till Jesus blir du frisk och vacker, rik och begåvad." Och inte heller kallades mirakelverkare till helandetjänst. Inte ens Paulus reste sig över honom och 'befallde sjukdomen att gå sin väg." Han överlevde för att sjukdomen inte denna gång hade slutlig makt över honom. Den kropp vi fått har oanade resurser till självläkedom, till en viss gräns. Att leva som om vi hela tiden hade att bekämpa den som om den vore en fiende var inte i skapelseordningen. Om än av jord så är den ändå en levandegjord andes bostad. Det är den som håller kroppen vid liv när döden vill avsluta tjänarens liv. "Större är den som är i oss, än den som bor i världen". 1 Joh 4:4
Minns ni Lasarus? (Johannes 11:1-54) Bud går att Jesu vän är sjuk, hans systrar är förtvivlade, lärjungarna vill skynda på Herren att agera. Jesus avfärdar deras oro med att säga att han visserligen är sjuk, men att detta inte ännu är en sjukdom som denna gång slutar med döden. Och istället för att skynda dit släpar han benen efter sig tills Lasarus är lik. I det hemmet hade Jesus nyligen blivit smord med olja till sin begravning. Där hade något av det heliga slagit ner i hushållet. Och det drabbas av sjukdom med synnerligen dödlig utgång! Fast det är ingen fara å färde menar Jesus. "Den sjukdomen är till Guds ära för att Guds son genom den skall bli förhärligad" 11:4 Hur förbryllande är det inte att Jesus talar om Lasarus som sovande när han är död? Hur ställer det inte till det i teologin att inse att död är olika saker beroende på sammanhanget? Den själ som syndar skall dö! Och inte dog vare sig Adam eller Eva då. Eller så dog de på ett annat plan än det fysiska, Nåjo.
Ni kan läsa berättelsen om Herren och döden i Marta, Maria och Lasarus hushåll. Lasarus får tillbaka sitt fysiska liv, fyra dygn efter insomnandet. Betyder det att han aldrig dog igen? Troligen inte. Men dödens makt är bruten där Han inträder som är uppståndelsen och livet. Sjukdomen är visserligen till kroppens död, men den kan ingenting åstadkomma på den essentiella människa som bor i denna kropp. Således har döden mist den udd den hade, för dem som tror att Jesus är Messias. "Har jag inte sagt dig att om du tror skall du få se Guds härlighet?" 11:40
Ny himmel och ny jord.
Visst vore det underbart att kunna säga att all nöd, all smärta, all sjukdom nu är borttagen ur världen för oss som är pånyttfödda. Men det vore inte sant. Det finns en tro som övervinner allt detta, som tackar Gud under alla livets omständigheter, inte för dem nödvändigtvis, en tro som ser bortom denna tidsålders lidanden och som har ett fast hopp bortom kroppens grav, vi är kallade att leva i den kommande tidsålderns löften. Och det är inte förrän det finns en ny himmel och en ny jord som sjukdom och all plåga är borttagen för gott. Upp 21:3-4 "Se! nu står Guds boning bland människorna. Han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som var förr är borta!" Men inte förrän då! Den som säger något annat är inte Guds vän.
Vi lever i tron på Guds löften.
Tron på Jesus som vår frälsare är till för att vi skall leva genom det som är en tårarnas dal med sikte på ett oförgängligt arv. Här är det aldrig någon slutstation eller sista postering. Vi är på väg. På vägen har vi fått ett fantastiskt fordon att resa i, eller ett underbart tält att bo i och vara hemma i. Att komma tillrätta med det tältet och dess begränsningar är att få frid med sig själv. Det duger tills det gjort sitt. Inte för att det är vackrare, effektivare, starkare eller skönare än andras tält utan för att det är mitt. Mitt att förvalta, mitt att fördra och stå ut med även när det sviker mig i mina ambitioner, mitt att ta hand om utan att låta omsorgen om det bli en ny avgud. "Ha inte sådan omsorg om köttet att ni faller i allehanda frestelser."
Men säger du kanske:"är det inte i Guds vilja att vi alla skall leva som om synden inte fanns, som om syndafallet inte hade skett och som om vi redan nu hade paradiset omkring oss." Vill vi slippa världens olika obehag måste vi lämna den, Gud sätter inga ostkupor över oss för att vi är troende.
Nä. inte enligt vad Gud själv sagt om vad Han vill: "Gud är inte villig att någon skall gå förlorad, och vill att alla som hör honom till är där Han är. Och det är inte här och inte nu. En ny himmel och ny jord väntar på oss, tills dess håller vi ut oavsett hur livet gestaltar sig. "Vem har jag i himmelen utom dig? Och har jag dig, söker jag inget på jorden. När min kropp och min själ ger upp, är Gud mitt hjärtas klippa och min lott för evigt." Psa 73:25
En kristen bekännelse är denna: "Men jag vet att min återlösare lever, och att han till sist skall stå fram över stoftet. När sedan min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött skåda Gud. Jag skall själv få skåda honom. Jag skall se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta." Job 19:25-27 (Läs också 2 Korintierbrevet 5:1-10)
När kroppens svaghet skuggar himlen vill hjärtat minnas att utropa sin övertygelse: "Om jag än vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag ändå inget ont, för du är med mig, din käpp och din stav tröstar mig."
Teddy Donobauer, Doncaster 28 mars 2018
Tack!Så är det!
SvaraRadera