"Tog ni emot den Helige Ande när ni kom till tro?"

(I några dagar har  jag försökt att komma till rätta med en vägran av min FB att låta mig göra live video sändning på det nu aktuella temat. Så det får bli en blogtext istället.)

"De svarade honom: "Nej vi har inte ens hört att det finns en Helig Ande."

"Han frågade: "Men vad är det för ett dop ni då har blivit döpta med?" De svarade: "Med Johannes dop". Paulus svarade:"Johannes döpte (i vatten) ett omvändelsens dop och sade åt folket (de som döptes) att tro på den som kom efter honom, det vill säga Jesus. (Som döper i helig Ande och eld)""

Berättelsen om hur den kristna kyrkan föds och sprider sig som en löpeld över den då kända världen visar vad som menas med löftet om den Helige Ande enligt den profetiska texten hos Joel 2:28  Jesu sista ord innan han for upp till sin Fader igen var att de skulle få kraft ifrån höjden och denna kraft skulle göra dem till vittnen. Hans vittnen i Jerusalem, Judeen, Samarien och till världens ändar. Dithän har det Ordet nu snart nått och då är dess syfte uppfyllt och 'den goda nyheten om Guds riket har förkunnats för allt kött." Därefter kommer slutet! Inte innan. "Och detta evangelium om riket skall förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma." Matt 24:11

Som ett resultat av händelserna i Jerusalem, påsk och himmelsfärd och pingst, sprider sig detta budskap ut i hela världen. Och det sägs ofta att det som Jesus begynte lära och göra går vidare, vi lever i den tid som kan kallas kapitel 29 i boken om apostlarnas gärningar. De som har ett visst hum om teologi vet att man brukar akta sig för att göra doktriner av händelserna i denna berättelse om evangeliets framgång. Det hindrar inte att insikter som kan hjälpa oss förstå vår samtids fenomen fullkomligen trugar sig på oss från den ena sidan efter den andra.

Händelserna i Efesos.
Jag har uppmärksammat Paulus avskedstal till församlingen där i olika sammanhang. Inte minst därför att det som han vinnlade sig om att göra under den tid han varit ibland dem, idag syns vara satt på undantag i den samtida kristenheten.
"När de var framme hos honom sade han till dem: "Ni vet hur jag har levt hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien. Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger. Jag har inte hållit tillbaka något som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen,  och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus....Och nu vet jag att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod  för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.

 Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.  Jag vet att när jag lämnat er ska rovlystna vargar tränga in bland er, och de kommer inte att skona hjorden.   Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida.  Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar." Apg 20:18-21, 25-31

Men det är att börja bakifrån. Hur var det från början? Då får vi backa bandet till Apg 18. Efter besöket i Aten och Korint kom han så till provinsen Achaia där han nödsakades att skudda stoftet av sin fötter och lämna staden. Att det gick illa för både Paulus och den judiska församlingen kan man lätt läsa sig till. Via Kenkrea satte han kurs mot Antiokia, men mellanlandade i Efesos en kort tid men lämnade ett löfte att återkomma om Gud ville så. Via Cesarea kom han till Antiochia men for strax iväg igen genom Galatien och Frygien och styrkte alla lärjungarna. Medan han är på resa sker det saker i Efesos. En bildad, men ändå vitalt okunnig Apollos kom till staden och undervisade om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade i Johannes dop. Men det var ju inte hela sanningen. Som väl var kom Priscilla och Aquila honom till hjälp och förmedlade en djupare förståelse om det varom han var 'het på gröten'. Han predikade utan att själv ha varit döpt i ande och eld. Blev det ändring på det? (Apg 18:23-28)

Apollos återvänder till Korint och Paulus kommer till Efesos. Det tar inte många minuter innan Paulus lägger märke till att "det fattas något". Hur han märkte det sägs oss inte, men alla som arbetat med evangeliet vet att känna igen när "otrons täckelse hänger för människors ögon, när de med seende ögon inget ser, och när det som är kött inte kan ta emot vad som är av ande". Dessa lärjungar är bara "halvdöpta" så att säga. Det man inte känner till kan man heller inte ha mottagit.  Det man inte erhållit kan man inte vandra i. De är säkert fromma, säkert intresserade av ordet så som den tunna jordmånen är intresserad av utsädet, de är säkert hängivna på det likande sätt som ett fotbollsfan är hängivet sitt lag. Men de är inte fyllda av den Ande som förhärligar Kristus.  Den doft till liv som skulle finnas hos dem om Jesus tagit sin boning i dem saknas.. Paulus har det andliga väderkorn som osvikligen ser sanningen. De är till hälften döpta. Döda gärningar har begravts, men det som är dopets andra och oumbärliga del fattas: "  Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. (När? Sen eller nu? NU!) För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.

Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden.

Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom. (Om dopet är vårt gamla livs begravning hur ser då livet ut efter begravningen? Hans liv i oss.) Vi vet att Kristus är uppväckt från de döda och aldrig mer dör. Döden har ingen makt över honom längre. Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus. (Inte sedan, nu)

Vi möter alltså en grupp lärjungar som har det mesta av det som finns i många kyrkor i dag. I Efesos som i så många andra sammanhang fanns det uppriktiga men dåligt informerade medlemmar i församlingen som har hört halva budskapet och blivit halvdöpta. Vatten har de fått sig över huvudet i en eller annan form, undervisning har de fått i en eller annan omfattning, en viss läpparnas bekännelse tyr de sig till, men evangeliets faktiska anledning: det nya livet i Kristus fattas dem."Pröva er själva om ni lever i tron, granska er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Om inte, så består ni inte provet." 2 Kor 13:5    Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.  Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten.  Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er. Rom 8:9-11

Den felande länken
Mellan att vara medlem och att vara byggsten i ett heligt tempel ligger en erfarenhet som för all framtid förändrar en människa. Ett dop i två aspekter, en yttre och en inre aspekt. Om bara den yttre ägt rum höjer Paulus ögonbrynen och undrar hur det är fatt? Ni har en bekännelse utan dess dynamiska effekt? Ni har läst ordet men inte kommit fram till Honom som både är och ger livet ordet talar om? Andedopet är inte karismatiskt bonustillägg, det är inte lovsångslull-lull utan basutrustning för det som kallas ett liv i Guds rike. Att döpa någon i vatten (oavsett när det sker) utan att se till att den som döps också blir delaktig av den Helige Ande är att bedra människan och förleda henne att tro att medlemsskap i en religiös förening är detsamma som liv. "Ve den som förleder en av dessa mina minsta, det hade varit bättre om en kvarnsten hängts runt dess hals och att han/hon sänkts i djupet."Matt 18:6 (Matteus Markus och Lukas har alla med den varningen från Jesus själv).

"Denna söndagens text"
Berättelsen om detta sammanhang är sprid över apostlagärningarna kapitel 18-20. Det vill säga ramberättelsen sätter scenen för ett utomordentligt viktigt vittnesbörd om när vittnesbördet som de hade sänts ut med inte hade förkunnats, och därför måste åtgärdas så fort som möjligt! Pingstdagens andedop av alla som kom till tro och lät sig läggas till församlingen var inget unikum som sådant, det var själva budskapets framåtbjudande kärna: "Omvänd er, låt döpa er och ni skall som gåva erhålla den Helige Ande." Dop utan omvändelse, dop utan den döptes egen tro, dop enbart i vatten = underkänt som dop i det nya förbundet! För Johannes kom och döpte i vatten, Jesus döper i Ande och eld. Så säger Herren!  

Hur skulle de som får bibeln serverad som hackmat någonsin ana denna helhet? Om någon del av dessa texter utgör evangelietext i perikoperna (folkkyrkornas version av styckmordet på den heliga Skrift) så kan man vara säker på att de inte läses i sin helhet, de förekommer ju inte i sekvens de fyra fem söndagar i sträck som skulle behövas för att hela storyn kom på plats i medvetandet, och "de kommer aldrig att utläggas så att den som hörde det förstod vad som nu lästes".   "De läste tydligt ur boken, ur Guds lag, och förklarade innebörden så att man förstod det som lästes."Neh 8 5-8

Hur sannolikt är det att någon  kristen församling inom de närmaste tio åren får se hela sammanhanget om Efsoshändelserna utläggas och förklaras så att den där utlovade men i realiteten uteblivna välsignelsen blir synlig och kan leda till ett kristenliv värt bibelns beskrivning? Anar svaret! Det kräver ingen Nobelpriskunskap för att göra den prognosen.

Det går nämligen inte att se helheterna då Guds ord behandlas som en låda med uniforma och monokroma byggklotsar. Och eftersom Summan av ditt ord är sanning så kommer Guds ord att hamna allt  mer i teologernas rövarhänder. Någon väckelse ska vi inte ens drömma om så länge vi tar "lovsång" på större allvar än Guds ord.

Så hur var det nu? Vilket dop är det som ni döptes med? Jaså ni är evangelikalt fuktskadade men har inte torkat upp av elden i er? Blir det inte mycket blötdjur av det?

"Johannes svarade dem allesammans: "Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att lossa remmen på hans sandaler. Han ska döpa er i den helige Ande och eld."

Kyrkor som döper på något annat vis än Jesus och apostlarna gjorde har antagligen totalt missuppfattat hela Guds ord. 

Är jag rädd för och övertygad om.

Teddy Donobauer. Doncaster  30 april 2018  

" Kära vänner, Tro inte på var ande.."

"Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen.  Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud,   och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen." 1 Joh 4:1f)

Och till det lägger Johannes detta: "Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem.  Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss. Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande."

Anden, den Helige varnade, redan för 2000 år sedan att kärleken till sanningen skulle "erodera", krympa och bli sällsynt. Detta är synligt inte minst i sammanhang som talar oerhört mycket om just Anden, sammanhang där en oerhörd mängd olika emotionella och fysiska fenomen påstås vara Andens verk.  Detta medan det samtidigt förefaller som om de egenskaper som Skriften hävdar vara "Andens frukt" blir allt mera sällsynta, inte sällan är satta på undantag och ofta till och med direkt förlöjligas och hånas.

Synen på förhållandet mellan Anden och Ordet behöver då lyftas upp och belysas med hjälp av hela den skrivna uppenbarelsen. För om vi inte tror på det vittnesbörd om den Helige Ande som skrifterna ger hur vågar vi då hävda att det som sker är andligt? Skulle vi finna att anspråken som idag framförs om Anden inte har resonansbotten i vad Anden säger genom  sanningens ord, då befinner vi oss i den sista förförelsens djupa vatten, utan livboj och utan simkunnighet.

Om vi anser oss ha rätt att anta egenskaper och verkningar hos Guds Ande som visar sig vara det diametralt motsatta vad som redan är skrivet i ordet, vem skall vi då tro på? De som "företräder" en okänd Ande som inte kan identifieras från Guds ord, eller Ordet i sig?   Knuten kräver ett svärdshugg: ordets tillämpning på det som kallas Andens verk och person.

Anden och Ordet
En ganska enkel procedur för att ta reda på saker är att sammanhållet läsa hela Skriften för att få en bild av vad Guds Ande vill meddela om just Guds Ande. Denna procedur är tidskrävande och tidens anda är ju det motsatta: de korta budskapen, den fragmentariska verklighetsuppfattningen, det uteblivna sammanhanget och den lösryckta åsikten, friställd från den grundläggande insikten. I och med att kyrkorna har hemfallit åt en förvirrad "utvecklingsteori" där bara det sista i en rad av uppgifter räknas, som om hatten tillät oss att strunta i bäraren, så är det undantaget att någon faktiskt kan redogöra för vad hela skriften säger. Detta är desto allvarligare som det i samma text heter:

 "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.  Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning.  Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud." 2 Pet 1:12

Det vanliga i kyrkorna är att man gör anspråk på att veta vad som är Guds ord och vad som bara är "kontextuellt bakgrundsmaterial" utan bäring på oss. Det vill säga att i gemen underkänner kyrkans förkunnare Petrus beskrivning av att allt som är sagt är detsamma som Paulus kallar för  "Gudandat" i 2 Tim  3:16. Dagens teologer talar om för Gud vad Gud får säga. Inte tvärtom.  För detta "klipp och klistrande" kommer alla att få stå till svars.

Att Guds Ande är sanningens Ande betyder rimligen att ingen "sanning" kan vara sann om den inte har den givna sanningen som lodlina. (Förnekar mig inte med mina uppsåt att hålla upp lodlinor.) Allt som sägs vara "andligt" och "sant" måste då befinnas vara i linje med, eller i fas med, vad som en gång för alla är givet åt alla de heliga. Kan det som föreges vara sant och andligt inte ens jämliknas vid vad som finns i sanningsdokumentet kan det vara vare sig andligt eller sant. Antingen är Guds Ande sanningens Ande eller också har vi varken Ande eller Sanning.

 "Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud.  Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er." Joh 14:16f


" Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? Men när jag nu har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er. Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd. Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att han ska ta av det som är mitt och förkunna för er."Joh 16:5ff

Vilken agenda har den Helige Ande? Läs innantill!

1) Allt Jesus sade medan han levde skall Anden förtydliga, förklara och tillämpa.
2) Anden drar aldrig uppmärksamhet vare sig till sig själv eller de verkningar som hans närvaro har.
3) Det är Jesus Kristus som är föremålet för Andens verk och det är Honom som Anden förhärligar. Inte sig själv.
4) Målet för Sanningens Andes verk är den helgelse som leder till helighet.

"Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen." Joh 17:17. Ingen helgelse utan sanning. Ingen helighet utan den Helige Ande. Sanningens Ande helgar genom Ordet.
"Herre! Till vem skulle vi gå, du har det eviga Livets ord , och vi tror och förstår att du är Guds Helige!"Joh 6:68

Är jag oförskämd om jag frågar om det är helighet och helgelse som nu är det som Anden ges kredit för i den kristna verksamheten? Eller beskylls Anden för en lång rad köttslsiga manifestationer som aldrig tycks förändra karaktären hos människorna?

"Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren."(SFB Heb 12:14)

Den Helige Andens personliga reaktion på köttets gärningar.
Det är i högsta grad anmärkningsvärt att vi genom skriften ges antydningar om Andens sympatiska reaktioner på sådant vi gör. Utan att kasta oss det i ansiktet smyger Anden in några brasklappar om sig själv i syfte att vi skall ha sådan respekt att vi inte riskerar att trampa Honom på tårna. Matteus får en maning att skriva ner vad Jesus sa om Andens betydelse för oss som kallas troende.

"Den som säger något mot Människosonen ska bli förlåten. Men den som talar mot den helige Ande kommer inte att bli förlåten, varken i den här tidsåldern eller i den kommande."Matt 12:32

Att ringakta Guds Ande förefaller förenat med evigt negativa konsekvenser. Vet människorna som dansar i köttet men tror att de deltar i Andens kraft om det?

"Låt inga smutsiga ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för dem som hör det.  Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag. Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och förolämpningar och all annan ondska.  Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er." Ef 4:29-32  

Lägg bort allt skrikande... ?  Lyssna igenom ett antal fritt valda predikningar och gallra skriken.. (notera att det är något annat än att ropa med hög röst för att varna.)

Att bedröva Guds Ande medför säkert konsekvenser. Det kan ju lägga hinder i vägen för det helgande verk som är Andens primäruppgift. Kan den bristande helgelsen vara effekten av att vår anpassning till världsliga beteenden bedrövar Guds Ande?

"Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud."  När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det." Apg 5:3f

Hur många gånger skall vi behöva höra lögner om under som inte skett, om "frälsta skaror" som aldrig blev frälsta? (Hundratals kom fram för förbön, ja det var i alla fall minst ett dussin.) Om Andliga upplevelser som bara funnits i fantasin? För nu många år sedan annonserades det om att att i den eller den kyrkan skulle det komma att ske "äkta mirakler". Man frågar sig hur många andra mirakler det påstås finnas. Och om de då är oäkta då är de ju lögnens avkomma. Skulle den "evangelastiska" sanningen vara en produkt av den Helige Ande? Därtill Sanningens Ande?

Lögn mot den Helige Ande i syfte att förefalla vara godare än man är, att ge sken av Gudsfruktan som täckmantel för att sko sig själv? Att sälja sina böcker och CD skivor dyrt för att garantera välsignelser till läsaren? Suck. För att inte tala om att sälja biljetter till endagskurser för att lära sig "Hur man förstår "Guds djupheter."" På bara en dag? Mamma mia. Har människor ingen självbevarelsedrift?

Men värst av allt: "De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande  och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter  men sedan avfallit dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud.  Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av." Hebr 6:4-8

Den Helige Andes primära arbete är att vara den som genom att överbevisa om människans eländiga tillstånd utan Gud,  föra alla till bättring och omvändelse. Det verket är i sig ingen glädje, inget som ger gapflabb, inget man dansar jämfota för. Men när det lett till omvändelsen, bättringen och dopet och mottagandet av Guds gåva den Helige Ande, då är det klang och jubel i både himmel och människans hjärta. 
Det är oerhört svårt att förstå att någon som smakat detta skulle vilja vända sig bort ifrån det, men varningen skulle inte finnas om det inte var möjligt. Slarvar man bort den stora räddningen finns ingen väg tillbaka. Anden har då bokstavligen utsläckts och kan inte på nytt föra dig till bättring. Det skulle vara att korsfästa Kristus igen,

När människor blir 'frälsta' utan vare sig insikt om dom synd eller rättfärdighet, har det inte varit Guds Ande som verkat och de är inte heller frälsta. Anden utgjuts inte till barnaskapets hemvistskänsla utan att människan faktiskt har övergått från mörkets rike till Guds rike, och det sker inte på något annat sätt än genom syndamedvetande, bekännelse, omvändelse och det påföljande dopet och mottagandet av Kristi uppståndelseliv.

Det är nämligen bara det som resulterar i att vi vågar utropa tilltro till Gud som vår himmelske far, och det som i oss skapar ett rent hjärta så att det som är Andens frukt börjar synas allt mer och mer ju längre vi lever i gemenskapen med Honom.

"Skapa i mig Gud ett rent hjärta, och ge mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig inte ifrån ditt ansikte, och ta inte din  Helige Ande ifrån mig." Psa 51 (läs och begrunda den i sin helhet, om och om igen.)

Det finns en oändlig motsättning mellan kött och Ande, de två kan aldrig vara samma sak.

Fejkad andlighet inrymmer i sig ett konstant erkännade av köttet på Andens bekostnad.  

Därför skriver Paulus, inspirerad av den Helige Ande Sanningens Ande detta till alla de troende.

Notera de absoluta kontrasterna mellan det jagcentrerade, njutningsbaserade livet och det som kommer från Sanningens rena Ande:

"Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier,  avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.
 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot."
 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.  Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden. Låt oss inte vara fåfänga, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

"Here I rest my case!"  Härefter har jag inget mer att tillägga. Sanningens Ande har talat, fordom, och om igen. Men många har velat lura oss att tro att de som enligt Andens ljus strider mot varandra egentligen är i samförståndspakt och att det inte är någon skillnad mellan dem. Vi skall vända oss bort ifrån denna särskiljning menar de, (rasismbegreppet snubblar in från vänster) och istället slå samman köttet och anden till en "målmedveten strävan att utveckla vår potential", men utan pånyttfödelsens radikala död för köttet och utan Sanningens Ande. 

 Nå nä.. Inte så länge Guds Ande  ännu är sanningens Ande.

"Bröder, om någon skulle ertappas med en överträdelse, då ska ni som är andliga människor med mild ande upprätta honom. Men se till att inte du också blir frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.  Den som tycker sig vara något fast han ingenting är, han bedrar sig själv.  Var och en ska pröva sin egen gärning. Då kan han ha sin stolthet för sig själv och inte jämföra sig med andra.  Var och en ska bära sin egen ryggsäck." Gal 6:1-5

Se bara till att ryggsäcken är rätt packad.

Teddy Donobauer Doncaster 23 april 2018

"Predika ordet!" Första hjälpen för förkunnare.

"Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst." 2 Tim 4:1-3

I det uppdrag som vår Herre gav till sina sändebud ingick inte bara "evangelistens gärning" utan också det absoluta kravet att efter att ha förkunnat människans omvändelse, sinnesändring och dop till död och till uppståndelse till nytt liv, därefter "lära dem att hålla allt vad jag har befallt er." (Matt 28:19-20.) Evangelisationen med uppdraget att förkunna  Guds rikes ankomst är den ena, inledande delen av förkunnelsens uppgift. Det är genom den delen som 'det läggs till församlingen alla som tog emot ordet och lät döpa sig."  Detta uppdrag anses av författaren till Hebreerbrevet var en del av de första grunderna. Grunder som  man  borde växa vidare på, inte bort ifrån. (Heb 6:1ff) 

Så som man för att bygga ett hus lägger en stabil grund för det fortsatta verket så måste denna grund vara bergfast lagd på bärig mark. Den bäriga marken är enligt Guds ord, Guds hela ord, "En annan grund kan ingen lägga än den som är lagd". 

"Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.  I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden."

Efter det att förkunnelsen om Kristus har gjort  syndare   till mantalsskrivna medborgare i Guds rike, räddade som de är ur  mörkrets välde, vidtar den andra , livslånga, delen av förkunnelsen. Den att göra lärjungar av medlemmarna.

Tror ni att det sker med automatik genom 52 predikningar om  10-35 minuter per år? Varför ägnade Jesus och Paulus 3 år på att dagligen i husen och i hemmen och på åkrarna undervisa? För att göra medlemmar i en from förening? Ja det är allt man får av den sortens förkunnelse!

Om grunderna inte är lagda, om det saknas stabila fundament finns ingen utsikt att bygga något alls, än mindre ett heligt tempel åt HERREN. Och det är detta som är syftet med all förkunnelse: att bygga vidare på den grund som är lagd hos profeterna och apostlarna för att bygga  enligt den mönsterbild som Gud har visat.  Utan den hållbara grunden bygger alla på lös sand. Men de bygger heller inte Herrens tempel, utan möjligen "sin församling".  Människor som skulle vara fyllda av Ande och Tro, rotade och grundfasta, blir vindflöjar som kastas hit och dit av varje ny läras vind. Kristus missfirmas och smädas av de mest välmenande öronkliare. De uttalar sig om stora ting med minimala kunskaper om vad som redan är givet. De förför och förgör dem som inget annat jagar efter än "senaste nytt".

Att inte ta lätt på uppgiften

"Mina bröder, inte många av er bör bli lärare. Ni vet ju att vi ska få en strängare dom. Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp.  När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han ska lyda oss styr vi också hela hans kropp."  Med uppgiften att förkunna följer ett ansvar. Den som enskilt "dabbar sig" drabbas mest själv. Den som gör det när han eller hon med sin kallelses "auktoritet" leder andra vilse ådrar sig helt andra konsekvenser. Till och med Paulus hyser hela sitt liv igenom denna allvarsamma insikt. " Jag håller efter mig själv, så att jag inte skall gå förlustig det som jag har förkunnat för andra." 

Respekten för församlingsledarens uppgift grundläggs av förkunnaren själv genom sitt sätt att 'rätt dela sanningens ord."  Lyssna:

"Som mönster för en god förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av mig, i tro och i kärlek i Kristus Jesus. Bevara det goda som anförtrotts dig genom den Helige Ande som bor i oss."

"Påminn dem om detta, och uppmana dem allvarligt inför Gud att icke befatta sig med ordstrider; ty sådana gagna till intet, utan äro allenast till fördärv för dem som höra därpå.
Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller provet, en arbetare som icke behöver blygas, utan rätt förvaltar sanningens ord."

Den som vill uppträda som en lärare i den kristna församlingen tar inte sin marschorder eller sin förkunnelse på uppdrag av vare sig Hillsong, Pingst, Equmenia eller EFK eller Luther eller Vatikanstaten. Inte heller av Reinhard Bonnke, Charles Wesley, Bill Johnson, Rick Warren eller Peter C Wagner.  Ansvaret är att inför Gud själva rannsaka skrifterna för att utforska hur det förhåller sig med det som sägs från talarstol eller estrad. Vi lever visserligen omgivna av ett stort moln av vittnen som före oss varit i tjänst och det är oundvikligt att vi tar hjälp av deras insikter och erfarenheter, det vore till och med dumt att inte göra det. Men vårt uppdrag är inte att apa efter dem eller säga vad de sa, för vi skall avlägga prov inför Gud, inte för människor, eller organisationer. Guds ord måste bli kött i oss, med alla begränsningar som det medför.

(Man får inte del av Ulf Ekmans auktoritet genom att låta som han. Man blir inte äkta vara för att man harklar sig som Lewi Petrus eller klär sig i det för prelater brukliga.)

Att rätt förvalta sanningens ord

Den läsart av 2 Tim 2:14 som anges ovan är Svenska folkbibelns. Den kan på flera sätt användas, är ändå något vid sidan om vad apostelns skrev. Den sista delen av meningen låter ordagrant så: "orthomounta ton logon täs aletheian".  Dvs:"skärande raka snitt i sanningens ord".  Vi känner till det gamla ordet "att utlägga ordet". Det är samma språk som när en styckmästare i slakteriet delar upp kroppen i sina styckdetaljer. Att förstå skriften är också att förstå dess 'anatomi'. Vad hör till vad? Är allt likvärdigt? Är alla bibelorden "på par"? Vad är evangelium och vad är dess konsekvenser? Vad är Guds löften och vad är vårt hopp? Vad hör till den stora berättelsens form och vad är profetiskt tilltal? Och så vidare. Bryr man sig inte om sådana detaljer får man antagligen problem inför provet. För vi skall avlägga den räkenskapen inför honom som kallar oss till att förkunna Guds ord.

Jag listar nu ett antal punkter som alla är värda ett stort avsnitt var. Här ger jag dem som checklista så att alla som är i förkunnartagen kan göra en snabbkoll på sin egen föreställning om vad deras uppdrag är. Det finns en bred skala av förkunnelse. Olika beroende på vad som är syftet med den. Men alla dessa delar, minst, behöver finnas som pilar i församlingens undervisningskoger.

1 "Hela skriften är gudandad (theopneustos) och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning."

Om all skrift är nyttig, hur vågar du förkunnare hoppa över allt du inte gillar? Hur skall dina församlingsmedlemmar bli fullt färdiga om du bjuder på undermålig och eller ensidig näring?

2 "Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger.  Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja,  så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far."

Hur skall människor som lever i vår tid med alla dess betryck bevara sitt hopp om du undanhåller dem all den tröstrika undervisning som hela Guds ord, inte minst GT innehåller?

3 "Det som hände dem, har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte skall ha begär till det onda som de hade... Det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss."

Hur förhindrar du att hela församlingen upprepar synder Gud  som redan har dömt om du förtiger alla varningar?

4 " Då sade han till dem: "Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt! Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?"  Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.

Så du predikar Kristus. Men har ingen aning om vad som i hela GT är sagt om Honom? Du vill att dina får skall bli 'herdekloka' men undanhåller dem herdens biografi i GT? Och dig skall någon ta på allvar när du sjunger "Vi vill se Jesus"?

5 " Jag har inte hållit tillbaka något  som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus. Därför betygar jag idag inför er att jag inte är skyldig till någons blod, för att jag inte har tvekat att förkunna för er hela Guds rådslut."

"Om jag pratar om synder så stannar dom hemma, så det gör jag inte". Och om dessa som då inte får chans att omvända sig men nöjer sig  med ett sken av Gudsfruktan, går under så är det inte ditt ansvar?

6 "Mina älskade, trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.  Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. De är gudlösa, de förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus."

Ett annat evangelium gör gällande att det som var från begynnelsen inte längre gäller. Bara det gäller som vi har filtrerat genom omvärldens godkännande.

"Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er efter den vishet som han har fått, och så gör han i alla sina brev när han talar om detta. I hans brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och ostadiga människor förvränger till sitt eget fördärv, något som också sker med de övriga Skrifterna."

Har Paulus ett annat och förvrängt budskap? Är det som händer efter den Helige Andes utgjutande mindre värdefullt än det som sker före det?

8) "Människan skall inte leva av bröd enbart, utan av varje ord som går ut ur Guds mun"

Funderar du över dina fårs klena tro? Hur föder du dem? Med vad?

Listan kan göras längre, mycket längre, men du förstår vart vi är på väg. Antingen är hela Guds ord Guds tilltal till oss  eller också har vi inget skäl att hålla fast vid någonting i hela bibeln. Du har inte lov att vraka och välja.

Är du förkunnare? Uppträder du som bemyndigad av den Herre som dog för dig som en herde för fåren? Har du fått del av kallelsen, då har du också fått utrustning för den. Men om du inte förstår vad du är kallad till blir ju ditt predikande lite som att famla i luften. Vad är all Guds utrustning till oss given för?

"Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, som fullvuxna med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet."

Din verktygslåda som förkunnare är till för att nå det mål som Herren satt upp, inget annat. Det är inte till för att bygga upp "ditt ministry", din "verksamhet" ens "din församling". Den är heller inte till för att du skall bli ett namn, få status och ställning i en hierarkisk organisationsstruktur. Om vi  har förstått saken enligt den Helige Andes vittnesbörd genom apostlarna så vet vi att se på vår uppgift men klara ögon: "Därför, när vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så ger vi inte upp.  Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete.

Om vårt evangelium är dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild. Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren och oss som era tjänare för Jesu skull. Gud som sade: "Ljus ska lysa ur mörkret", han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus."

Väckelse?
Vissheten om att väckelse alltid har haft en klar och entydig förkunnelse av allt Guds rådslut som kärna och utgångspunkt, gör att jag är helt övertygad om att om ingen återgång sker till hela Guds ord så blir det heller ingen väckelse. Det moraliska tillståndet i våra länder, flykten ur församlingarna och det förlorade förtroendet för Guds ord i samhället i gemen, har alla samma orsak, här formulerat under det första förbundets villkor: 

Hör Herrens ord, ni Israels barn,

    för Herren går till rätta
        med dem som bor i landet,
    för det finns ingen sanning
        och ingen kärlek
    och ingen kunskap om Gud
        i landet.
 De svär och ljuger,
        mördar och stjäl och är otrogna.
    De brukar våld
        och blodsdåd följer på blodsdåd.
 Därför sörjer landet
        och allt som lever där tynar bort,
    både markens djur
        och himlens fåglar
    och havets fiskar försvinner.

 Ingen ska anklaga eller gå till rätta
        med någon annan.
    Ditt folk liknar dem som anklagar
        en präst.
(Om prästen inget kan av Guds ord är det ju meningslöst att diskutera med dem)
 Du ska komma på fall om dagen,
    även profeten ska komma på fall
        tillsammans med dig om natten.
    Också din mor ska jag förgöra.

Mitt folk går under
        av brist på kunskap.
    Eftersom du har förkastat kunskap
        ska också jag förkasta dig
            från att vara min präst.
    Du glömde
        din Guds undervisning,
    därför ska också jag glömma
        dina barn.
 Ju fler de blev,
        desto mer syndade de mot mig.
    Jag ska förvandla deras ära
        till skam.
 De lever av mitt folks synd
    och längtar efter folkets
        missgärning.
 Därför ska det gå prästen
        och folket lika.
    Jag ska straffa dem för deras vägar
        och ge dem för deras gärningar.

De ska äta men inte bli mätta,
        begå otukt men inte föröka sig,
    för de har slutat
        hålla sig till Herren.

Hur var det nu? Allt vad som fordom var skrivet var skrivet till vår undervisning? Så att vi inte skulle upprepa vad de gjorde på Hoseas tid? För om vi inte lär oss av det som redan är skrivet är vi då inte dömda att upprepa det?  Varje människa kan lära sig av egna misstag. De blir dock inte så många då en del av dem är direkt dödande. Den kloke lär av andras misstag.

Men det kanske då också finns samma hopp som under Hosea tid?

"Kom låt oss vända om till  Herren! För det är han som rivit oss, han skall också hela oss! Han har slagit oss, han skall också förbinda oss. Efter två dagar gör han oss levande igen, på tredje dagen låter han oss uppstå, så att vi får leva inför hans ansikte."

Innan någon meningsfull väckelse kan komma tillstånd på bred front måste rensningen börja i Guds hus. Så har det i varje fall alltid varit tidigare.

Det profetiska ordet larmar om en tid av Hungersnöd efter Guds ord. Den låga kunskap i ordet som nu är standard tyder på att det idag inte finns någon större hunger efter att höra Herren ord. Det ändrar sig kanske inte förrän det blir politiskt inkorrekt att ens ha biblar.

Men då är det för sent. Och vems är ansvaret för det?

Mitt och ditt, vi som uppträder som förkunnare.

Hur var det med honom som läste Jesaja 53, men inte förstod vad det handlade om?
Förstår du vad du läser? Nä hur kan jag det utan att någon vägleder mig? Då satte sig Filip bredvid honom och förklarade vad evangelium om Kristus är.  Resultat? "Vad hindrar att jag döps här?" 

Väntar sig inte våra församlingsmedlemmar att vi skall vägleda dem till förståelse av vad de själva läser? Jaså!  De läser inte längre? Inte de heller?

Teddy Donobauer, Doncaster 19 april 2018

"Quo vadis?" Vart är du på väg?

I takt med att allt färre ger Gud "cred" för sitt eget ord, tar människoord över och ställer sig framför Guds ord och den ena förvrängningen av vad Gud faktiskt har låtit meddela, efter den andra saluförs som "goda nyheter". Lögnen har fått fotfäste, det som skulle vara gröna ängar av insiktsfull Guds respekt har blivit "killing fields" där människor omkommer mitt i en malström av till intet förpliktande saligt frommleri.

Knappt någonstans syns det bättre än då man ställer frågan "Vart är du på väg". De flesta funderar inte ens på det. Kanske är det ett åldertecken hos mig att jag bryr mig om min och din eviga destination? Alla "vet" utan att meningsfullt varsebli det, att de är garanterade ett avsked från allt det som nu är i världen. Alla kan nynna med i slagdängan: "Du kan ingenting ta med dig dit du går"  Och mer än en drar på smilbanden med en liten lätt rysning när det sägs att "Det finns ingen ficka för plånboken i träfracken". Vi vet på ett djupt plan att vi är på väg, men fullföljer inte tanken: om jag är på väg, vilken är då destinationen? Den slentrianmässiga och lätt skämmiga meningen följer mer eller mindre uttalad: "jag går till  ..erhm..  himmelen, tror jag.

Än mer oförlåtlig är den blindheten för den som har en kristen bekännelse. För i den ingår ett absolut vandrande genom denna tåredal från mörker till ljus. Det är inte frommleri att sjunga pilgrimssånger, det är insiktsfull färdplan! Det är inte en fråga om "om" vi får gå genom dödskuggans dal utan bara en fråga om hur? Och när vi gått igenom den kommer vi till vad? Till Vem?

Hur ofta det än upprepas så är det ändå inte alls sant att vi går till himmelen därför att Jesus dog för oss. Det finns bortåt 691 referenser till "himlen" i Bibeln. Det finns inte en enda rad som säger att Jesus dog på korset för att vi skulle komma till himlen. Det är inte för att smita ifrån jorden som vi blir frälsta, utan för att vi medan vi ännu är här skall utbildas och omdanas till att vara Gudsrikets härolder och förebådare, att uppvisa Himmelrikets kvaliteter och att utropa Konungens ankomst. Himmelen är således inte en destination att komma till utan ett tillstånd att ingå i medan vi är här!

Så vad menar du? Jag menar att himmelriket är en beskrivning av hur det är där där Kristus är. Och det vi med hundraprocentig säkerhet vet att det är i enlighet med Guds vilja att vi skall vara där Kristus är. "Far, jag vill att där jag är. Där skall också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse" Joh 17:24f  "Fader vår, som är i himmelen, helgat vare ditt namn (på jorden!) Ske din vilja.."
Men om hurudan himlen är och vad som där sker därom säger skriften ytterst lite. Men hur vi blir delaktiga av himmelriket är väl omvittnat. Den första anhalten är "om ni inte blir födda på nytt kan ni inte se Guds rike". Den andra är "Om ni inte omvänder er och blir som barn kan ni inte få del av riket". 
Omvändelse? Från vad till vad? Nu blir det vägfrågor igen. Vart är vi på väg? 
Den inte ovanliga lögnen sprids att vi alla är på väg till 'himlen'. För eller senare kommer vi alla att vara återförenade med Gud. Guds kärlek är så stor att ingenting lämnas utanför och även om en del smådjävlar i jordisk skepnad kommer att pinas i en skärseld ett tag, så får alla en andra chans.

Det hävdas, tvärt emot vad Guds ord säger, att vi alla är rena vita ark när vi föds och att vi har frihet att välja destination. Myten sprids och vidmakthålls ivrigt. Och det låter sig göra för att man inte läser.
"Det finns en väg som förfaller vara rätt i människans ögon, men dess slutstation är dödens väg." Ordsp 14:12, 16:25
"De ondas vägar är en styggelse inför Gud, men den som älskar honom går rättfärdighetens väg." Ordsp 15:9
"En människas vägar syns henne vara rena, men det är Herren som väger hennes ande."Ordsp 16:2
21:2
"Jag har hållit mig till Herrens vägar, och inte avfallit från min Gud" Psalm 18:22.

Mellanskillnaden mellan himmel och helvete är inom dina läppars uttrycksmöjligheter. Antingen säger du till Gud: "Herre ske din vilja" Eller också säger du så länge du lever: "Ske min vilja." Det du så sätter ditt liv i pant på, sker dig till sist.

Medvetenheten om skillnaden mellan den rätta vägen och dess motsats dånar vältaligt genom alla bibelns texter.
Hör på  när Salomo ber:  "Om jag tillsluter himlen så att regn inte faller, om jag bjuder gräshoppor att fördärva landet eller om jag sänder pest bland mitt folk,  men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.  Mina ögon ska nu vara öppna och mina öron lyssna till vad som bes på denna plats."2 Krön 7:13-15

Om profeternas uppgift vet Gud att meddela: "Hade de stått med i mitt råd, skulle de ha förkunnat mina ord för mitt folk för att få dem att vända om från sina onda vägar och sina onda gärningar."Jer 23:22Och om igen samma röst: "Gång på gång har jag sänt er mina tjänare profeterna och sagt: Vänd om var och en från sin onda väg, bättra ert sätt att leva och följ inte efter andra gudar, så att ni tjänar dem. Då ska ni få bo i det land som jag har gett er och era fäder. Men ni slog dövörat till och lyssnade inte på mig." Jer 35:15
Och det blir inte mildare hos Hesekiel: "Där ska ni tänka tillbaka på era vägar och på alla de gärningar som ni orenade er med. Ni ska avsky er själva för allt det onda som ni har gjort."Hes 20:42f

Ja visst Israels vägar är ideliga avguderier av olika slag. Men det där är ju GT det. Du kan väl inte mena att vi skall jämföras med deras avfälligheter? Nå kanske inte, men då får vi väl se om det finns någon annan bild av våra vägval i NT:

"Men ni tror inte, för ni hör inte till mina får.  Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.  Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand. Min Far som gett mig dem är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Fars hand." Joh 10:26ff

Enligt Jesus Kristus går det en skiljelinje mellan människorna. Han själv är den skiljande linjen. Det är han som är den stötesten som när människor lyfter upp den faller under den och krossas.  Så skriver Petrus i sitt första brev: "För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna förkastade blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var det också bestämt om dem." 1 Pet 2:7-8

Bakom denna vägran att erkänna Jesus Kristus finns den mörka makt som ännu i skrivande stund har hela jorden i sitt våld. Men det är inte denne som bär ansvaret för att vi inte vill gå den enda väg som är rätt väg. Det finns nämligen inte många vägar till Gud, utan en enda. "Jag är Vägen Sanningen och Livet", ingen kommer till Fadern utom genom mig." Joh 14:6 Men trots att denna sanning är kungjord för så många, gör den inget intryck på dem. Den alternativa och ur Guds synvinkel onda vägen är betingad av något som hör hemma hos den enskilde, det är resandes ensak vilken väg denne väljer. 

"Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten." 2 Tess 2:10-12. 
Lägg märke till att alla människor redan är stadda på fel väg. De har inte valt att gå där, de går i sin fader Adams fotspår på egna fötter. De går på vägar som aldrig för till Gud utan fastmer gör att människan gömmer sig undan Gud. Rädd för sin egen nakenhet inför Gud. Och eftersom hon inte vill veta av den enda sanning som skulle föra henne till insikt och ett omedelbart lämnande av den onda vägen, så kommer hon att vandra den tills den tar slut. Om hon således vägrar att älska sanningen, vad återstår då? Det mål som lögnen förestavar förstås! Hon utlovas olika 'målbilder' beroende på vilken hennes livsomständighet är, men ingen av målbilderna är annat än en chimär. Ett lockbete vars upppgift är att likt en ejdervette dra gudingarna till sig så att jägaren kan skjuta dussinet fullt med ett enda skott.

Lögnerna är många. "Vägen slutar i ...ingenting." När vägen är slut finns det inget mer!. Vägen du gick ledde ingenstans, död är död. Punkt. Trafikverket bygger sådana vägar här och där, tar pengarna slut slutar vägen i tomma intet. Men den väg som inte leder till livet leder till något annat. Och döden, den fysiska, är inte slutstationen. "Det är nämligen människan förelagt att först dö och sedan ställas till svars för hur hon förvaltade det liv som hon inte skapade åt sig utan som var en gåva från Gud."Heb 9:27

Och hur det blir vid den domen är skriften tydlig med.

Dels enligt slutet av det förra förbundets skrifter i Daniel 12:1-2 "Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.
Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken. De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam."

Och i Nt?
"Alla jordens invånare kommer att tillbe det, (vilddjuret efter Satans konstart) alla som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets boksom tillhör Lammet som är slaktat." "Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar." Upp 3:5, 13:8
"Se jag kommer snart och jag har med mig min lön för att ge var och ens efter hans gärningar. Jag är A och O (alfa och Omega) den förste och den siste begynnelsen och änden." Upp 22:12

Hur du vandrar och på vilken av de enda två alternativa vägarna har alltså avgörande betydelse för vad som väntar dig vid resans mål.

Antingen kommer du att vara där Jesus är, därför att det är Honom som du varit på väg till, på den väg som han själv har berett, eller också kommer du att slippa vara med Honom. Om du då förstod  att allt vad ljus och kärlek och sanning som finns är i Honom, så inser du att en existens bortom detta livet i samma andliga mörker som du redan nu är i, inte kan beskrivas som annat än ett rent helvete.

I tanken, löp linan ut: det bästa du kan få på andra sidan är det bästa du idag åstadkommer och lägger upp som skatt för det eviga livet.  Men lägg också till att innehållet i de ögonblick i vilka du mest har avskytt dig själv och ditt liv blir din eviga arvedel.  Hur smakar det? Läs med mig i Lukas 16  berättelsen om den som hade allt i detta livet och vad som hände sedan. Lägg till att varje löfte om njutning övergår i leda när njutningen fått grepp om dig.

"Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida.

Även den rike dog och blev begravd. I helvetet, där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss.

 Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus.  Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats.  Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem.  Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda."

Det är kanske en liknelse och många delar skall kanske inte tas som en bokstavlig beskrivning. Om "helvetet" vet vi att det beskrivs i termer som är tagna från den fysiska verklighet i vilken vi lever. Hur det förhåller sig med dem bortom tiden och rummet kan jag inte uttala mig om. Men ett vet jag: symboler betyder alltid mer än den bild de presenterar. Plågan och bilden av elden ingår i den symboliken. Och vad det än är så är det inget att vilja pröva på.

Men berättelsen eller liknelsen gör några anmärkningsvärda påståenden. 1) Den som lever utan en tanke på det som kommer sedan har inget mer att vänta än vad de redan skaffade sig här. De har fått ut allt redan nu. Och även om det finns ett sken av 'lycka' hos dem som bara lever för denna tidsålder så är den lyckan ytterst bräcklig och tunn och tål inget nagelfarande.  2) Den som har levt för sig själv och inte ägnat medmäniskan en tanke kan inte vänta sig omtanke ens från Gud sedan.

Temat är detsamma som i slutet av Matteus 25. "När människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas runt honom och han skall skija dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. Får till höger, getter till vänster."  Vad är skiljefaktorn?  "Det ni inte har gjort mot dessa mina minsta, har ni inte gjort mot mig heller." "Sedan skall han säga till dem på vänstra sidan, gå bort ifrån mig ni förbannade."  
Helvetet med dess flerbottnade betydelser förkunnas nästan bara av Jesus själv i skrifterna. Undantaget är Jakob som i sitt brev beskriver tungan som inflammerad av helvetets eld när den både förbannar och välsignar samtidigt. Och i Uppenbarelseboken beskrivs dess slutliga destination och del i det sista som sker i världen innan en ny himmel och en ny jord skapas.   "Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar."  "Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden."
Innan domens dag har varit är ingen ännu i något helvete i dess slutliga betydelse, men väl i väntan på och redan medvetna om vad som väntar där.  "Där skall vara gråt och tandagnisslan."  Att för sent inse vad som varit sant hela tiden! När det inte längre är ändringsbart! Plågade rikemanen visste berätta det. Och hans föreställning är att om de döda återkommer så kommer alla hans 'bröder' att omvända sig. Nej svarar Jesus, de har redan vad de behöver för att gå bort från den väg som leder till döden, de har den heliga skrift! Han vet det väl, för han själv återkom från de döda, men det var och är det fortfarande få som vill tro. Om vi inte tror på ens det som skett eller på allt det som är skrivet för vår undervisning, hur skall vi då undkomma konsekvenserna? Inte alls.

Invändningen från många är återkommande: "Varför har inte Gud gjort detta tydligare för oss än medelst några gamla religiösa texter?" "Om Gud nu inte vill låta oss gå förlorade varför räddar han oss inte?"  Åhå?  Det är just det Han har gjort en gång för alla!

Förvanskningen av begreppet kärlek i den samtida kyrkligheten leder bland annat till att Gud å ena sidan avkrävs att för kärleks skull godta alla människors eget val av livsväg och å andra sidan inte skall ställa villkor för sin 'kärleksfullhet'. "Var och en skall få bli salig på sin egen tro". Det håller inte ens mellan klockan tolv och mitt på dagen. Oskicket att citera Johannes 3:16 utan att låtsas om att det är inramat av villkor är så utbrett att det är förvanskningen av den ordet som är det enda människorna känner till. Men samanhanget som Johannes gav tillåter inte den lyxen att klippa och klistra som man vill. 

"Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen. Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd,  för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.  Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn." Joh 3 :13-21

Helvets fribiljetter.
Helvetets naturliga utbredning är inte extern utan intern i oss tills det att vi dör med Kristus och uppstår till nytt liv.  Vi är nämligen på fel väg om vi inte vänder om och lämnar den väg som leder till fördärvet. "Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. För från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, sexuell omoral, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser." "En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen."  Vad säger människor om Gud? Vad säger de om Guds lag och Guds nåd? Lyssna så hör du helvetets röster. Eko brukar komma efter. Men här hör du redan i förväg hur det låter sedan.

Det är den resande som väljer att stanna på den väg som bär raka vägen till helvetet som i sig bär sin inträdesbiljett till den destinationen. Därför måste vi förkunna omvändelse och ett slut på att halta på båda sidor med en fot på den väg som leder till liv och med den andra på den väg som leder till döden och den port som leder bort från Gud och Guds kärlek för evigt.

"Ja men jag har inte valt nån väg, så jag kan inte hållas för ansvarig för att jag går på den!" Nä det ansvaret har Adam, men liksom synden kom in i världen genom Adam så har rättfärdigheten och därmed möjligheten till ett annat vägval beretts åt dig genom Jesus Kristus.

Du och jag har bara kvar valet att byta väg. 

Ju tidigare du gör den vägvalsändringen ju mindre bedrövelse får du under livets gång. "Tänk nu på din skapare i din ungdoms dagar, då de dagar ännu inte sett dagsljuset som får höra dig klaga över att de är så eländiga." (Fritt efter Pred 12:1)

"Herren ska ge dig nödens bröd och lidandets dryck, men sedan ska dina lärare inte längre vara dolda, utan dina ögon ska se dina lärare. Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så ska dina öron höra detta ord bakom dig: "Här är vägen, gå på den." Jesaja 30:20-22

Men Gud är kärlek!
Invändningen från dem som förnekar skrifternas och Herrens klara utsagor om den eviga domens verklighet brukar utgå från en definition av kärlek som skulle det göra omöjligt för en kärleksfull Gud att för evigt avskilja några av sina skapelser från sig själv. Gud skulle då förneka att han är kärlek till sitt väsen. Det vore, sägs det ohållbart att vara i himmelsk gemenskap samtidigt som man vet att "medmänniskor befinner sig i sina gärningars resultat" som beskrivs som "evig plåga".

Gensvaret blir då nödvändigt: 1) Gud är inte kärlek utan rättfärdighet, 2) Gud är inte barmhärtig utan att också döma dem som som levt sitt liv i opposition mot Gud.  3) Gud är också både helig och delar inte sin ära med någon. 4) Alla de som lidit oförrätt för sin tros skull skall inte bara få upprättelse utan Gud skall även ge dem betalt som var deras förtryckare. "Hämnden är min, säger Herren". 
Vill man på, bibelns grund hävda Guds kärlek har man ingen rätt att hoppa över det som Bibeln säger om dessa andra egenskaper som Gud har.

Om glädjen och olyckans innebördes förhållande vet de heller inget. De vill göra de som har rätt att vara glada över att de ser sitt hopp uppfyllt, till gisslan åt dem som valde bort allt gott från Gud, medan de hade livet som Gud dagligen välsignade utan att de skänkte Honom en tanke. Men ett gram av glädje slukar tiotusen ton av elände, utan att få så mycket som hicka. Mörker har ingen makt över ljus, inte nu och inte sedan.

Och Nota Bene: Om Gud skulle ha låtit de som gav sina liv åt Honom och som hatades för Hans namn skull, dödades för sitt vittnesbörds skull, hånades, föraktades, missfirmades och slogs blodiga i sitt motstånd mot synden skall finna sig i vara i evigheten och där möta alla dem som varit deras banemän, då skulle vi kunna tala om en orättfärdig Gud.  Då skulle Gud i 2000 plus år ha bedragit oss alla, gjort tron på Gud och Guds löften den frälsande faktorn  för oss simpla allt medan han ordnade en gräddfil åt alla som föraktade och motsatte sig Gud. I smyg och bakom vår rygg.

Gud har inte bara älskat världen så att han har berett en frälsningsväg i den. Gud har också givit lagen om sådd och skörd. Gud har också respekt för de människor som inte vill ha med Gud att göra här, och låter dem heller inte tvingas vara där de inte vill vara sedan. Ingen som visas vägen till den destination de redan slagit in på här, och följaktligen avvisas från Lammets bröllopsfest, oklädda som de är, kommer att överklaga, väl medvetna om att de brände sina skepp för länge sedan. 

Ja men har alla verkligen haft en chans?
Guds domar kommer inte att överklagas eftersom de är helt och hållet rättfärdiga. Gud vet, Gud handlar med oss var och en efter de förutsättningar vi hade. "Men alla är utan ursäkt."  Läs gärna Romarbrevet kapitel 1 och 2.

Lika lite som Herren vill det, vill jag att någon skall gå förlorad. Därför måste detta sägas.

Teddy Donobauer, Doncaster 17 april 2018