Politeia och partipolitik

'Politisk' har med tiden fått en begränsad betydelse i de flesta sammanhang som det ordet används. Det betyder nämligen ofta 'partipolitisk' dvs, infållad i en viss ideologisk programförklaring. Partier som säger sig vara fria från en sådan ideologiskt tydlig profil tenderar att ha svårt att förklara sina bevekelsegrunder för den politik man vill föra, medan de som har ett ideologiskt fundament ofta tvingas stå för saker som de sedan länge reviderat och förnyat. 


Det partipolitiska systemet står och faller med den  representativa demokratin. Dvs partierna är i olika grad talesmän för den eller den befolkningsgruppen, den eller den målsättningen, det eller det sociala reformbehovet. Det betyder att man riktar sig till en del av väljarkåren snarare än till alla som sedan skall leva med valet.. Och deras politik kommer alltid att bära spåren av den partiella representationen. Beslutet att majoriteten. om den så bara är  representativ för 50,1% av befolkningen, skall gälla för de 100% som politiken berör innebär då att inga val någonsin leder till att ett för allas bästa gemensamt samförstånd kan uppnås. Partisystemet i sig kategoriserar samhällets människor och konserverar uppdelningarna på relativt lösa boliner. Med andra ord skapar partipolitiken ett heterogent samhälle där intressen spelas ut mot varandra och ideliga kompromisser måste framförhandlas. Det blir en slags dragkamp där den 'springande knuten' flyttar över fixpunkten i kraft av hur media och propaganda förmår att flytta tyngdpunkten från vänster till höger och tillbaka igen. 


Politisk propaganda förhåller sig till sanningen som köttgrytans skum förhåller sig till köttet i grytan.


Politik är inte detsamma som partipolitik. Och politiker är inte bara folk med röd sjal, gul ballong eller grön jacka. Ordet kommer ju från det grekiska ordet 'politeia' som helt enkelt betyder medborgare. Nu var inte alla fullvärdiga medborgare i den grekiska kultur där ordet myntades. Varje gång en medborgare agerade så att hans aktion berörde en enda annan medborgare så var det en politisk, dvs medborgerlig handling.


Inte heller idag är alla människor som bor i ett samhälle fullvärdiga medborgare. Den som inte kan läsa och skriva har svårt att fullt ut vara medvetet handlande medborgare. Den som inte bryr sig om andra än sig själv är också utanför 'politeian', deltar inte i politiken så att säga. (Fast de flesta  som lever så har inga problem att utnyttja det som de andra gemensamt skapar.)


Ett av den socialdemokratiska politikens honörsbegrepp är 'från var och en efter hans förmåga, till var och en efter hans behov.'  Därför vill vi bedriva en politik som omfattar alla medborgare. Vi kan egentligen inte tänka oss att politiken skall beröra bara tillräckligt många så att vi får mandat att påtvinga alla andra vår politiska agenda. Men vi är tvungna att acceptera faktum: det är så partipolitiken ser ut.


Partipolitiken säkerställer alltså att vi aldrig kan genomföra bestående förändringar oavsett hur bra de skulle vara för alla. Förlorar vi nästa val kan allt det vi bygger upp under valmandatets tid raseras av motsatta intressen.


Alla val är förlorade om den regering som skapas av valresultatet fastställer en uppdelning mellan olika medborgarkategorier och spelar ut medborgare mot medborgare. Politiska partier är med andra ord både ett uttryck för en viss form av medborgerlig makt (folkmakt) och samtidigt ett absolut hinder för att medborgarna skall se sig själva som ett enda folk med gemensamma intressen, allmänt acceptabla behov och ansvar till delaktighet för alla andras bästa.


Ett samhälle för alla kräver allas medverkan. Partisystemet flyttar över det ansvaret på relativt små eliter av företrädare för mer eller mindre snäva ideologiska ansatser. Väljarna väljer mellan representanter som på grund av sin litenhet i det stora systemet tvingar alla att kompromissa.


Vallöftena står och faller med sin görbarhet i den splittrade verkligheten.


Partisystemet är en trög dinosaurie som har överlevt tack vare att mänskligheten av just det systemet hålls isär i fraktioner. Det enda viktiga är att 'min eller vår' fraktion är stor nog att ge oss makt att regera. Är den inte det så får vi finna oss i att äta smulorna från maktens bord.


Det låter som om den mänskliga och därmed 'politiska' utvecklingen har betydande brister.. Att komma tillrätta med det problemet kräver en absolut samverkan mellan alla partier och alla deras väljare, samt de 15-25% av medborgarna som inte alls röstar.


Trollstav någon?