Den goda människan, inte..

När jag för trettio år sedan gjorde min första utflykt in i politikens virrvarr så  resulterade det i en liten arg och elak bok som heter  MÄNNISKA VART TOG DU VÄGEN. Den sålde 17000 x på tre månader och gav mig en viss kortvarig politisk nimbus som vilde och skarp kritiker av alla dåvarande  riksdagspartier.


Jag sa i min bok att avståndet mellan politiska valmanifest och de ideologiska fundamenten som de hävdar sig stå på är mer eller mindre påtagligt beroende på vad man tittar på. Jag hade noterat att alla uttryckte en övertygelse om att just deras parti stod för humanistiska och eller kristna värdegrunder. Vänsterpartiet undantaget. Där uttalades ju en fast tilltro till sin trohet mot den ursprungliga socialistiska världsbilden och dess marxistiska samhällstolkning. Kratsar du dock på ytan av  vänsterpolitiken så finner du att det medmänskliga i socialismen har varit i säck innan det kom i påse.


Marx kom från en judisk familj som blev protestantisk av ekonomiska skäl. Lenin studerade till präst innan han greps av sin nya feber. Lånegodset från den bibliskt grundade juden- och kristendomen är bara florstunnt maskerad. 


Inte konstigt att det alltid varit relativt enkelt för många kyrkliga medlemmar att välja socialismen som en  politisk plattform. Men en hel del av socialdemokratins ideologi vilar tungt på en eller annan biblisk teologi. Det har dessvärre varit lika skämmigt för många socialdemokrater som delar av den marxistiska retoriken i övrigt. Någon gång skall jag här redovisa några kärnfrågor i den socialdemokratiska programförklaringen som är direkt eller indirekt plankade från den bibliska utgångspunkten i judaism och kristendom.


Men det var inte det som föranledde min blogg. Det var människosynen. Och nu nalkas vi vårt eget förestående val med stormsteg . Utbildningsfrågor, social service, lönebildning etc etc kan inte kopplas bort ifrån frågan om vilken människosyn som finns hos de förekommande aspiranterna till lagting och kommunledning.


Vad är människan egentligen? Och än viktigare: hurdan är hon? Är människan ond eller god? Eller varken eller? Eller både ock? Den frågan är väsentlig för om partierna sätter sin politik på spel genom att utgå från felaktiga antaganden om det enda politiken är till för, nämligen människor, då är partiets framgång eller fiasko konsekvent till den underförstådda människosynen.


Ska vi slå vad? frågan om vilken människosyn partierna har kommer INTE att ifrågasättas i valkampanjen om ingen väcker frågan.


Jag misstänker att vi kan få en vag och mumlande konsensus omkring den löst formulerade frasen  Vi tror på det goda i människan, eller, vi tror att människan i sig är god.


Alla som är emot räck upp en hand!


Ser inga händer.


Men jag ser detta; bekämpningen av det uppenbart icke goda hos människan, det bristfälliga, det oanpassade, det ovillkorligt antisociala upptar 98% av politikens vardag. Och tillkomsten av hundratals nya lagar, många enbart för att korrigera oförutsedda effekter av tidigare stiftade, alla med korrigerande effekt på människors handlande visar att tilltron till människan som god är florstunn och rentav omöjlig att försvara.


 REALPOLITIK medför mer eller mindre nödvändiga inskränkningar av friheter som den enskilda tar sig på kollektivets bekostnad. Inget parti kan stå för tanken på villkorslös frihet utom de renodlade anarkisterna. 


Så det känns lika angeläget som för trettio år sedan att ställa frågan Människa vart tar du vägen? Får du vara det du är? Eller skall du tro att du är god nog för att rösta på dem som sedan kommer att jobba hårt för att stävja dina långt ifrån goda beteenden?


Man kan bli rätt kluven inför en valkampanj som på den fundamentala frågan inte är tydlig.


Prästen Ingemar Johansson sjunger: Det är samhällets fel säger du säger jag... men om samhället är summan av våra enskilda ageranden så finns det inga samhällsfel som inte börjar hos mig och dig.




En realistisk, och därmed faktiskt också kristen utgångspunkt är den att människan i begränsad omfattning kan välja att vara god men också att vara motsatsen. En sak kan hon inte helt och hållet: skylla på allt och alla andra för det onda.


Men politikens ena mycket påträngande uppgift är att göra just det: ta hand om skiten som vi inte alltför goda människor skapar.


Den andra är att skapa förutsättningar för ett ärligt val att göra det goda. Om vi bara var överens om vad det är...