Å Cecilia..

Jag postade häromdagen en provokativ dikt med titel 'Intrång, Invasion, Integritet'. Jag fick en respons från någon Cecilia som ondgjorde sig över att 'kvinna får skulden för allt som männen ställer till med.' Se där det är också en möjlig reaktion på textens innehåll. Men dessvärre är ju en enda dikt just bara det.


Så för Cecilia och andra skall jag tala klartext om vad jag tror att det hela egentligen handlar om: frånvaron av 'Fadern'. Med fader menas inte manskön, biologiskt determinerad man, utan 'Fadersrollen' för hela och alla människor.  Män blir inte fäder för att de blir pappa. Kvinnor blir inte med automatik mödrar för att de föder.
Fadersrollen är inte medfödd utan inlärd, men i dagens samhälle finns det knappast några fäder kvar.


Det är FADERN som så respekterar och omhuldar MODERN att sönerna lär sig respekt för kvinnor och barn.
Det är FADERN som lyfter sonen ur MODERNS famn så att han blir man innan han tillåts bli far.
Det är FADERN som lyfter dottern ur MODERNS famn så att hon blir självständig kvinna innan hon blir mor.


Fram till tonåren växer de blivande männen till 90% upp i miljöer där värdegrund fostran och socialisering sker genom kvinnor, av kvinnor och i en miljö där männen är mestadels perifiera.


Trots detta ökar övergreppen på kvinnor och barn av de män som vuxit upp utan en fungerande FADERSROLL. Respektlösheten är genomgående i hela samhället. Det handlar om ett urartat patriarkat. Ett abdikerat släkte av män som ingen FADER hade och inga FÄDER blir.


Så, ta av dig skygglapparna Cecilia. (Cecilia betyder för övrigt 'den blinda' på latin.) Jag anser inte att det är kvinnorna, mödrarna, som är vållande till allt männen ställer till med. Men dessa är heller inte i tillräcklig utsträckning kapabla att kompensera för den största förlusten av alla: Den frånvarande FADERN, jag pratar inte om frånvarande män, en man är inte med någon nödvändighet det samma som FADER även om han blivit pappa.


Nu får jag väl på moppo för att jag inte villkorslöst nerfaller och tillbeder  i beundran för den moderliga omsorgen.
Jag är säker på att kvinnor tvingas göra så gott de kan. Jag är medveten om att de har en oerhört taskig sits, de saknar oftast män som är FÄDER, och de flesta av dem växte upp utan FÄDER..


Många axlar både moders och fadersrollen, de är som ovan sagt inte könsbestämda funktioner, det är ett tungt lass, det är få män som gör detsamma, alldeles för få. Lösningen heter inte kvotering, föräldrabidrag, barnaskapspenning, utan medveten fostran av män till att bli FÄDER innan de blir pappor.
Bara ett problem: det finns nästan inga förebilder för det. Och man kan inte göra valfläsk av den insikten..


Vi måste antingen uppfinna hjulet igen, eller gå tillbaka och ta reda på var FAR försvann ur bilden. Och mer än så: vad försvann med honom?


Tack för din reaktion Cecilia..


Det är detta ämne jag jobbar på i ett av mina bokprojekt.