"Öppna din mun för den stumme och försvara alla värnlösa." Ordsp 31:8

"Vad är väl en människa att Du tänker på henne, en människoson att du tar hand om Honom?" Psa 8

Ingen civilisation går under om den inte först förlorar respekten för människovärdet. Den förlusten går alltid hand i hand med att människan sätter sig själv i högsätet över alla andra makter och auktoriteter. Den gudlösa människan skapar sin egen verklighet och omedelbart som hon gör sig själv till "kröningsstämpel" för vad människan är och bör vara, börjar människovärde räknas i helt andra termer än de som råder medan Gud ännu tillåts vara Gud. (*1)

En enda människas värde är detsamma som vad det krävs för att köpa denna människa fri från sin andliga fångenskap. "Det var inte med förgängliga ting som silver eller guld som ni har blivit friköpta, utan med Kristi dyrbara blod.." 1 Pet 1 18-19  Med andra ord. En kristen människosyn anser att varje enskild människa har ett värde som helt enkelt inte kan mätas i kronor, euro eller dollar.  Och detta värde har hon därför att Gud sätter det på henne. Det är bara när Gud överges som devalveringen av människan kan inträffa. Från när i hennes tillblivelse sätter Gud detta värde på henne? Långt innan hon ens är född!

Måttet på Människorikets förfall finns att söka i hur detta människorike förfar med de 'stumma och värnlösa' ibland dem. Det gudlösa och sig själv förhärligande människoriket föraktar det svaga och exploaterar det för att växa sig starkare på deras bekostnad som inte längre tilldelas något värde. Människovärdet är ingen automatisk självklarhet, det måste alltid vidmakthållas och försvaras om det alls skall bestå. Det var bland annat för detta som Jesus gav sig själv till det som är den kristna församlingen, så att den skulle stå på barrikaderna för att försvara detta värde.  Så är inte längre fallet i det som kallas kristenhet. Den försvarar i tilltagande grad allt det som är ovärdigt en kristen bekännelse och därmed förlorar hon den kompass som skulle göra henne till ett alternativ i världen.

Inget illustrerar detta bättre än den regerande synen på "abortfrågan". Som om det var det som var kärnan, som om 'att göra sig av med det oönskade' vore en legitim målsättning för ett människovärdigt rike som tar hand om "den stumme och värnlöse." Vilka är mer stumma och värnlösa än de ännu ofödda? Vilka är det som kan vara arvtagare till ett affärsimperium, vara placerade i bostadskö förre sin födelse, användas i stamcellsforskning, vara delaktiga i att vinna på lotto, och ett bankonto till sin förmån, men saknar rätten att födas?  Vilka är det som anses sakna annat än biologisk substans, men saknar rätt att anses vara människa före en viss godtycklig tidpunkt under havandeskapsperioden?

De som inte har säte och stämma att välja livet trots att deras mödrar och fäder har begått en direkt till liv ledande handling vars fullständigt självklara biologiska bas just har till syfte att skapa nytt liv. Det är de som verkligen är värnlösa. De saknar i den genomsnittliga kristenheten allt skydd. Och till yttermera visso har frågan om deras rätt så förvrängts att alla samtal bara handlar om kvinnans rätt men aldrig barnets. Och framför allt får man under inga omständigheter ifrågasätta fäderna, förutom vilka ingen kvinna skulle kunna bli gravid (utom då Maria), och ve den som ifrågasätter människans rätt till sin sexualitet. Men det är precis där som skon klämmer. Ingen enda abort skulle förekomma om inte någon man sått sin säd i fel åker vid fel tidpunkt och under felaktiga premisser. 

För att åstadkomma denna narrarnas och åsnornas inställning till de ofödda måste man ha slagit bort allt vad Guds ord heter. Alltså dags att erkänna detta: "Vi tror inte att Guds ord i den heliga skrift gäller för vår tid."  Frågan följer som ett brev på posten: om ni har kastat ut bibeln varför kallar ni er då kristna? Att således ha fråntagit det ofödda barnet dess rättigheter och alltså gjort det värdelöst är den sanning som idag regerar i stora delar av hela världen.  Att denna devalvering står i direkt motsats till Guds uttalade syn skall jag visa här:

a) Det ofödda barnet har ett värde i moderlivet, så att om en graviditet avslutas i förtid och barnet överlever så skall den som orsakade skadan erlägga den bot som fadern till barnet fastställer med hjälp av skiljedomaren. Om barnet dör som ett resutat av den av misstag framkallade förlossningen skall samma lag gälla som vid  vilket annat mord som helst. "Om två män kommer i gräl med varandra och  det i deras handgemäng händer att en havande kvinna så tilltufsas att hon föder i förtid, men det i övrigt inte sker annat och att barnet inte tagit någon skada, då skall den som vållade förlossningen betala vad kvinans make och skiljedomaren bestämmer." 2 Mos 21:22-23 "Men om skada inträffar på modern och barnet så gäller  liv för liv , det öga för öga, tand för tand, och fot för fot och brännsår för brännsår. " Det genom avbrutet havandeskap dödade barnet har exakt samma 'straffvärde" som kidnappning, människorov, överlagt mord etc etc. All annan bedömning är godtycklig och i strid med den syn på livet som följer av att "jag är helig, därför skall ni vara det".

Abortlagen är därför majestätsbrott emot Gud. Och när den vidmakthålls av s k kristna sker det antingen i direkt trots mot Gud eller på grund av okunnighet och förförelse av det andliga ledarskap som undanhållit människorna sanningen.

b) Människan är redan i moderlivet mer än bara biosubstans. Det som är människan är nämligen både den organiska kroppen och den livsande som redan från början levandegör det nya livet. Livsanden kommer ifrån Gud och tilldelas fostret från begynnelsen. "Liksom du inte vet vart vinden far eller hur benen bildas i moderlivet, så förstår du heller inte Guds verk, hur han gör alltsammans."  Pred 11:5  Kan även översättas med "du vet inte hur Anden gör med benen i moderns liv".  Men samma tydlighet finns framför allt i Psalm 139:13-16"Du har skapat mina njurar, du vävde mig samman i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var inte osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit." Hur vågar någon människa som påstår sig ha med Gud att göra förneka detta perspektiv och kalla det ofödda som Gud underbart är i färd med att skapa för en cellklump? Det som skärs sönder i livmodern och förintas efter upp till 22 veckors graviditet är något som Gud skapar. Den respekten skulle de ha som påstår sig vara troende. Det har de sannerligen inte.

Och trenden är än värre, för den medicinska forskningen och s k humanetiker tummar nu på även dessa gränser och funderar över att låta barnet födas för att därefter dödas,  för att forskningen skall få råmaterial att arbeta med "för mänsklighetens bästa". Det bästa för mänskligheten vore att den inte riskerade Guds dom över sitt handlande med de stumma och värnlösa.

c) "HERRENS ord kom till mig med budskapet: "Innan jag formade dig i moderlivet kände jag dig och innan du lämnade moderlivet helgade jag dig och bestämde dig till profet för folken." Jer 1:5   Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, beslöt att uppenbara sin Son i mig för att jag skulle förkunna evangeliet om Honom bland hedningarna." Gal 1:15-16  Medan både Jeremia och Paulus ännu bara var på planeringsstadiet var de av Gud utvalda och avskilda till tjänst, innan de hade vare sig fingeravtryck eller mittbena. Hur många människor med gudomlig kallelse som på abortförespråkarnas tillrådan har förhindrats från att födas kan man bara ha mardrömmar om.

d) "När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes modersliv. Hon blev uppfylld av den Helige Ande och ropade med hög röst:"Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt. Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? När ljudet av din hälsning nåddde mina öron spratt barnet i mig till av glädje. Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse." Luk 1:41-45 Det som abortförsvararna kallar en cellklump är enligt Guds ord och Guds Ande en "livsfrukt", ja det är redan medan fostret är i livmodern den  "Herre" som ännu ofödd har sin status bland människor given!
Här är en absurd teologisk kullerbytta. Kyrkor, präster och pastorer som å ena sidan vurmar för kvinnan Maria, sjunger Mariae Vesper och tillber Maria med fromma böner, i många fall samtidigt försvarar abortlagstiftningen i alla sina delar utan minsta offentlig protest. Om Maria komme på besök skulle hon gissla dessa charlataner med brännässlor och törnetaggar. Var så säker. De hyllar  på pappret "theotokos", Gudsmodern ,men böjer bakom det gussnådeliga pladdret sin nacke  för denna tidsålders gud, han som är en mördare från begynnelsen. Undra på att kyrkorna töms!


e) "När det hade gått åtta dagar efter födelsen och det var dags att genomföra omskärelsen fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till i sin moders liv." Luk 2:21
Det som föraktfullt kallas för 'cellklump'  har redan innan befruktningen ett namn som Gud har bestämt. I det namnet är det som är den enda räddning som finns för mänskligheten helt och hållet fullkomnat. En ännu ogift kvinna som blir gravid kan avsluta sitt hvavandeskap utan minsta tanke på att det hon avslutar tillhör någon annan, så djup är förförelsens ande.  Han som är från evig tid kommer genom en moders liv, men hon äger honom inte. Trots alla lögner därom så är fostret inte en del av modern utan helt och hållet sig själv. Lika lite som stapelbädden är en del av båten är barnet en del av modern.

f) Vid snart sagt varje barndop citeras från Jesu ord: låt barnen komma till mig, ty himmelriket tillhör sådana som dessa. Men bland dem som förrättar dessa dop finns mängder som accepterar att barn före sin födelse inte kan anses ha rätt till att leva i denna värld. Men hyckleriet att tilldela de som faktiskt föds himmelriket fastnar inte i halsen alls.  Är rundkragen inte ofta en symbolisk beskrivning av den kvarnsten som Jesus sa borde hängas om halsen på var och en som förför (förgör) en av dessa mina minsta?

Om jag hade minsta tilltro till att människorna skulle lyssna och göra bättring från den devalvering av människovärdet som drar fram över både de ofödda och långlevade skulle det kännas gott att skriva ner detta för att överlåta det åt läsarna att själva ta up striden för att föra fram rätt och sanning överallt där de befinner sig. Men det kompakta motståndet mot Guds ord har ju sitt starkaste fäste ibland många som kallar sig troende, och de vill inte längre höra Guds ord. Några få vill ännu höra ord av evighet.  Men om de flesta kan ett sådant hopp inte längre kvarhållas i hjärtat. Men om jag skulle säga att det är lönlöst att uttala Guds ord och att jag därför gjorde bäst i att tiga då skulle dessa ord bli i mig som en brinnande flamma som inte kan sluta förtära mig inifrån.

Till sist: abortdebatten borde inte primärt handla om rätten till den egna kroppen för kvinnorna.  Den borde handla om varför männen inte reser sig upp som  gudsmänniskor och tar tag i sin del av 'mitt folks skada' . De män som vill räknas som hedervärda ser sig om och konstaterar att om de inte vill ta ansvar för den logiska skörden av att de utnyttjar sina manliga lemmar, så har de att bli "eunucker" för himmelriket.  (Matt 19)  Så inte längre där ni inte vill skörda! Om ni sår måste ni ta ansvar för vad ni sår och vad som däraav blir skörd!  Ingen vettig farmare skyller åkern för grödan. Som man sår, så skall man räkna med att skörda. Men om detta har jag skrivit i flera andra bloggposter som jag länkar till här nedan. Våldtäkter, övergrepp och hänsynslöst tillfredställande av drifterna är inte bättre än aborterna. Det mest kännetecknande för den mänskliga omognaden är det kortsiktiga tillfredställandet av varje drift utan tanke på långsiktiga konsekvenser. Det är männens vägran att leva i förfundet med Gud Fader som är den egentliga orsaken till abortsituationen.

Bara män som är sanna fäder tar ansvar för sin säd. En sådan man blir man inte genom att äta havregrynsgröt varje morgon utan genom att lära av Fadern vad som menas med faderskap. Skam över dem som försvarar bristen på sådan manlighet. När en israelisk man under det förra förbundet hade blivit omskuren kunde han rimligen aldrig använda sitt kön utan att reflektera över att hans driftsliv skulle stå  under förbundets tillsyn.  När en man kallar sig kristen så har han erfarit en ännu djupare omskärelse, nämligen hjärtats, så att inte bara hans kön utan allt han är nu tillhör Gud.  Men en sådan tro förkunnas bara fläckvis. Men förkunnelse om att "utveckla hela sin potential" faller gott i öronen hos de många. Frågan är om det är den allmänmänskliga potensen som menas? Eller den potential som genom pånyttfödelsen tilldelas Guds söner och döttrar?

Den kristenhet som först släpper sexualiteten fri  och så missbrukar begrepet kärlek så att det blir synonymt med rätt till fri sex, för att samtidigt tillskynda och/eller tigande samtycka till borttagande av 32000 barn om året i namn av 'Kvinnorätt" är varken mer eller mindre  än en Baalsdyrkan som hyllar sex som en religion, med en Baalsdyrkan och "Astaroth" som skall tillbedjas och som offrar de barn som resulterar av dessa otyglade sexuella avvarter, som brännoffer åt Molok.

Allt vad som fordom är skrivet skrevs för att varna oss för att upprepa vad som skedde förut. Varningen hörsammas inte och 'domen hastar'. Vi skördar vad vi sår. De stumma och värnlösa har inget skydd att vänta från stora delar av kristenheten. Och frånvaron av Guds dom över denna likgiltighet tolkas som att Gud inte bryr sig.  Business as usual tomorrow.  Ve ack Ve..


Teddy Donobauer, 28 Februari 2018

(Se mina artiklar på denna blogg om Adam etc)

http://teddydonobauer.blogspot.co.uk/2016/04/adam-ditt-fikonlov-glipar.html
http://teddydonobauer.blogspot.co.uk/2016/06/mer-om-adam-och-hans-fikonlov.html
* 1 http://teddydonobauer.blogspot.co.uk/2016/02/lagen-om-de-oonskade-effekternas.html