Den 21 mars 2015 inträffar en hel solförmörkelse över oss. Mitt på dagen tystnar fåglarna. Alla djur smyger sig undan. Skymning lägger sig för de minuter då månen passerar framför solen och nästan helt utplånar dess strålkraft. En corona av utslungad solhetta syns genom de svärtade brillorna. Men den gigantiska solen är dold för världen.
Solen är 1,392,530 kilometer i diameter.
Månen är 3,476 kilometer i diameter
Solen är över 400 gånger större än månen.
Det är bara på grund av de exakta avstånden mellan Jorden, månen och solen som den lilla plutten förmår att 'skymma solen'. Det är som att se på en elefant och föra upp sin egen hand framför det egna ansiktet till det läge där elefanten inte syns. Då förstår man hur det kan komma sig att solen kan förmörkas av en sådan dvärg.
Vår jord är den enda himlakropp vi känner till med ett sådant märkligt fenomen.
När jag för många decennier sedan studerade Bibelns första bok slogs jag av denna märklighet att vi hade en värld där det fanns ett 'direkt' ljus om dagen och ett 'lånat' ljus om natten. Så småningom hade jag studerat igenom hela bibeln och fann undan för undan att det för varje fysiskt fenomen fanns en andlig motsvarighet. Jag kom till sist att förstå att 'allt man kan veta om Gud är uppenbarat i hans skapelse, men genom att tillbe skapelsen istället för skaparen' blir människan fördummad.
Så jag började se efter om det fanns paralleller mellan jord-måne-sol. Andliga företeelser som i ljuset av den fysiska verkligheten kunde förstås bättre.
Snubblade förstås på kopplingen mellan jorden-världen, månen (det lånade nattljuset)- församlingen, och Kristus-Solen.
Lyssna bara: 'Ni är satta som himlaljus i världen för att upplysa mörkret, bland dessa mörkrets fångar lyser ni som himlaljus i natten'
'Vi alla som med avhöljda ansikten ser Honom lyser....'
'Sådan Han är så är vi i världen'
'Hans ansikte var såsom solens i sitt starkaste sken'
'Verka tills dagen kommer' (det är natt nu... ifall ni inte märkt det. Månen är satt att vara det mindre ljuset som lyser om natten.)
'Ljuset kom och mörkret hade ingen makt däröver'
'Ha inte sådan omsorg om det jordiska att ni förlorar sältan. Sätt inte ljuset under sädmåttet'
Kristus har för oss samma position som solen har till jorden.
Vi har samma position till Kristus som månen till Solen. Vi belyses av Honom och blir honom lika så som ett derivat liknar sitt ursprung. Vi lyser som ljus bara så länge vi inte tillåter månförmörkelsen som kommer av att vi låter världens vishet och görande, tankar och villfarelser skymma Kristus.
Om vi låter världen komma mellan oss och Kristus ökar den kristna församlingen på världens mörker med sin egen förmörkelse. Och ute i det mörkret är mycket tandagnissslan, gråt och förtvivlan.
Om församlingen växer sig så stor att den skymmer Kristus blir Han som är Alfa och Omega skymd för den värld som törstar efter ljus samtidigt som den skyr det.
Att solen skymmer månen händer ju aldrig.. För den kärlek Kristus har till sin församling är sådan att den 'sitter tillsammans med Honom i himlarymderna'.
Kyrkohistorien är en enda lång serie Kristusförmörkelser. Tillståndet i den nutida kristenheten skymmer Kristus till förmån för en ändlös rad småpåvar, storpåvar och andra tillfälliga fixstjärnor som snart nog sveps ner av himlavinden ner till den redan förödda jorden.
'Hur är du fallen du strålande morgonstjärna'
Solförmörkelsen i morgon är en livs levande predikan. Undrar hur många kyrkor som kommer att ge plats för den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar