tisdag 10 mars 2015

"För vem är judarna ett problem?"


Kardinal Richelieu blev en gång tillfrågad av Napoleon I om det fanns ett enda bevis för att Gud fanns. Hans svar: Les Juifs! Judarna!

Månne Napoleon häpnade och kliade sig lika mycket i skallen som vår samtid måste göra när den aldrig blir färdig med 'judeproblemet'? När den förhåller sig så ambivalent till både det judiska folket i all sin mångfald och världsvida spridning som till staten Israel, en produkt av en mängd omständigheter och beslut på högsta jordisk såväl som högsta himmelsk nivå. Det är inte för att de vill äta koshermat eller ha skäcktning av djur eller idkar manlig omskärelse som de hatas, inte heller för att majoriteten av världens mest framstående vetenskapsmän och musiker har judisk börd och att stora delar av finansmarknaden styrs av judiska intressen. Alla dessa 'skäl' är bara svepskäl.

Det verkliga skälet är att de en gång valdes framför alla andra folk att vara Guds instrument och synnerliga egendom. Och att deras existens är en nagel i ögat på just den värld som 'dyrkar andra Gudar'. Där juden, oavsett av vilka skäl, håller fast vid Gud har resten av världen avvikit till att tillbe allt mellan himmel och jord utom YHWH, det namn som är för heligt att ens uttalas. Oavsett hur många reformerta, sekulariserade eller orthodoxa judar världen än ser så är deras existens ett gudsbevis: Richelieu hade rätt. De har en sammanhängande livsberättelse  fullständigt sammanvävd med land och folk, historia såväl som framtid.

Alldeles oaktat staten Israels agerande i strävan att skydda sitt folk mot "intifada" och en värld i djup misstro mot judarnas demokratiska system, oaktat det faktum att den politiska enheten Israel inte är det samma som Gudsfolket Israel så är det som sker i Israel ett skeende som hela världen ideligen och i omedelbar framtid ofelbarligen kommer att upptas av. Deras skrifter är genomsyrade av förskingringen ut i världen och återsamlandet från den. Antisemitismen är en av motorerna bakom båda rörelserna. Dels den avsky för den judiska egensinnigheten som drev Rom att förinta Jerusalem efter det att andra gjort liknande manövrar 700 och mer år tidigare, dels den nationalsocialistiska tyska genociden och den illa dolda antijudiska stämning som uppehålls i nutidens förhållningssätt till Israel, Palestina och den övriga världens judar. Oavsett var judar finns undgår de inte drevet tillbaka mot det land som Gud en gång tog ifrån de gudlösa folkslagen som höll till där och som Gud för alltid, bokstavligen all tid, har lovat sitt folk.

Men deras vistelse i landet har alltid varit villkorad: "Om ni gör som de gjorde som bodde där före er.. då går det er likadant.. UT." Deras återsamling till Israel, deras lockrop till varandra "nästa år i Jerusalem" är till för att de där skall "se honom som de har genomborrat". Det är där i landet mellan Dan och Beer Sheba, mellan havet och bergen i Trans-Jordanien som de skall "lära känna Honom som de en gång förkastade."  De kallas och eller drivs samman, med eller mot sin vilja, till det land som är Herrens lott. För att där ta emot sin Messias, Honom som vi Kristustroende redan har lärt känna, kommer de att se med egna ögon, lika tydligt som ljungelden syns på himlen från öster till väster.

Detta kan man ha vilka synpunkter på som man vill, det ändrar inget i den plan som ingen av världens visa vare sig vill förstå eller kan ändra det minsta på.

Mina bröder och systrar i Abraham har svåra tider att vänta. Vi som stöder dem kommer att avskys för det stödet vi vill ge dem också. Vi kommer att hatas för att vi bekänner honom som de ser fram emot med orubblig judisk envishet. Detta är inget nytt. Det har varit nedskrivet i över 2000 år. Bibelkunskapens förkastande i folken och kyrkorna är en av faktorerna bakom förvillelsen i "judefrågan". För den som håller fast vid Ordet är det ingen som helst förvillelse.

Israel kämpar ännu med Gud. Israel haltar betänkligt ända tills den dagen då "Immanuel", han som är "Gud med oss", står på Olivberget och får marken att rämna och med sin muns svärd näpser all världens gudlöshet så som den kommer till uttryck i alla de nationer där Guds namn bara är använt som svordom eller täckmantel för sin egen form av självförgudligande.

Det är  mitt i denna, den sista, återsamlingen av folket Israel till landet  Gud gav dem, som vi rör oss, och det är mot denna oavvisliga process som antisemitismen inom både den sekulära världen och inom den avfallande kyrkans egna led skall förstås.

'Be att den dagen inte skall komma?' Lönlöst.. ' Samuel, det är inte dig de har förkastat i denna strävan att ha sin egen kung, det är mig YHWH  som de har förkastat. men också: "Han skall samla sin hjord som en Herde."

Och det kan ingen göra något åt. Men de som välsignar Israel välsignas av Israels Gud.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar