"Blogtext: "Ett berg, en predikan?"

”Många predikningar på flera berg..”

Religion kännetecknas av ett behov att ’fastlägga”, och låsa in i terminologin sådant som egentligen aldrig avsetts att bli band och bojor. Ett bättre exempel än just ’Bergspredikan’ är svårt att finna. Det som Matteus antyder som inramning till en serie undervisningar som Jesus gav på olika platser vid olika tider är ett berg någonstans i det som är ’Transjordanien’. Det framgår av det föregående kapitlet att han befann sig i ’Dekapolis’ området och Matteus placerar in dessa predikningar i samband med det besöket utanför det egentliga dåvarande Israel. Matteus anser att det var när Jesus samlade lärjungarna på ”berget”, en plats som alltså närmast var enda tänkbara i den trakten, som denna serie predikningar kom till.

Vad säger Lukas om det? (Varken Markus eller Johannes ger denna ’predikan någon som helst uppmärksamhet.) Perspektivet är där ett annat. Lukas 6:12 anger att Jesus åter igen gick upp på ett berg för att be, och sedan utvalde han de som sedan kallas hans lärjungar. Sedan står det: ”Jesus gick tillsammans med dem och stannade på en slätt. Där var en stor skara lärjungar och mycket folk från hela Judeén och Jerusalem och från kusten vid Tyrus och Sidon. De hade kommit för att höra honom och bli botade... Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade.. ”saliga är...”

Matteus återger i det vi kallar kapitel 5-7 vad som sammanfattningsvis och för enkelhetens skull kommit att kallas ’Bergspredikan’. Men Lukas beskriver det som en ’Slättpredikan’ och återger vissa delar av det Matteus redogör för i mycket mindre omfattning. Vem av dem har rätt?? Om vi skulle jämföra Matteus och Lukas skulle vi se att det knappast är troligt att lärjungarna i gemen uppfattade Bergspredikan så som den dogmatiska teologin kommit att behandla dem. Apostlarna som ju är det i kraft av att ’ha varit med honom från begynnelsen’ har inte någonstans uppfattningen att ”Bergspredikan” har den upphöjda plats som teologierna tycks ha för vana att ge den.

Måste den inte sättas in i ett helhetsperspektiv?

Fråga dig själv: hänvisar någon av apostlarna med en enda rad till denna ’Bergspredikan’? Är dess innehåll så som Matteus återger det någonsin föremål för den Helige Andes undervisning genom just apostlarna? Det övriga NT tiger totalt om BERGSPREDIKAN som sådan. Men hela NT förklarar dess innehåll. Om man lösrycker en text ur NT och låtsas som att den texten är ”kärna” och av den göra vad de heliga apostlarna inte gör har man satt sig över hela NT. Och därmed omöjliggör man Andens ljus över de enskilda delarna.

Bergspredikan som sådan har använts för att dölja evangeliet genom att tas ur sitt sammanhang.


”Där svärde Teddy i kyrkan”...

Men har man sagt A får man säga B.

När Jesus undervisar lärjungar och folket sker detta alltid innan Jesus död och uppståndelse, innan himmelsfärden och Andens ankomst. Det vill säga: i slutet av lagens tidsålder. Flitigt förekommande är Jesu hänvisning till lagen. Och av laggärningar blir ingen räddad. ”Ni har hört det sägas... men jag säger er..” Där laggärningar redan är nog för att döma alla under synd ÖKAR bergspredikan bördan och dömer inte bara handlingar utan även det bakomliggande uppsåtet!!

Om man då hävdar att ”vi skall ha bergspredikan som förebild och måste leva så som den säger” så gör man alltså skärpt lagstiftning som basen för det kristna livet. Gärningar är alltså vår räddning?Men är det vad det kristna livet är?
Bergspredikan intar i Jesu liv samma plats som lagtavlornas givande till Moses. Dvs lagen är Konungens regeringsförklaring. ”Lev på detta sätt”säger Yahweh ”och ni kommer att vara mitt folk”. ”Gör efter mina lagar” säger Konungen ”och ni är mina lärjungar.” Där är parallellerna.

Men nu kommer skillnaden!

Predika mitt rike! Guds rike är inte ett utvärtes politiskt system, Guds rike är inte i kött och blod, ingen blir räddad genom laggärningar. Gudsriket börjar med att Konungen först friköper sitt folk undan lagen och sedan ger Han sig själv till dem för att Han när han har kommit till full makt i deras liv skall genom dem verkställa och genomföra sitt rikes nya liv. Därför finns där en objektiv verklighet som består av Kungens handlande och ett subjektivt element som heter: ”Du måste bli född på nytt”. ”Omvänd er, gör bättring, låt döpa er till syndernas borttagande och ni skall som gåva undfå den Helige Ande. ” När kungen nu flyttat in i sina undersåtar lägger Han sin lag i deras hjärtan så att ett utflöde av Hans eget liv kan ske.. det kallas för Andens Frukt i NT efter Jesu uppståndelse.

Det är inte bergspredikans : gör så här! för det kan den gamle Adam helt enkelt inte, det är pånyttfödelsens nya människa som kan det: ”Så som ni har mottagit Kristus, så vandra i Honom. Vandra i Ande så uppfyller ni inte köttets begär.” ”Vet ni inte med er att Kristus bor i er? Om inte så håller ni inte provet.” ”Kristus i oss vårt härlighetshopp”

Så vad är bergspredikans roll för oss som är födda på nytt?

Den är Konungens regeringsförklaring till sitt folk och den operativa nåd som de, genom att underordna sig konungens lag och dagligen motta livet från Honom, i dem har för ögonen. För essensen av bergspredikan är Kristi liv i oss. Att misslyckas leva som Kristus är fullt normalt. Det kan nämligen bara han. Det livet är givet för oss, till oss, och tillgängligt för granskning av den värld i vilken vi lever men inte efterapar.

Bergspredikan är således en lodlina utifrån vilken vi kan veta om Kungen regerar i sitt rike och i sitt folk.

Vad den INTE är är ett handlingsprogram att följa för den opånyttfödda människan. Köttet kan inte uppfylla Andens och Livets lag!

Kyrkohistorien är full av rörelser som försökt sig på att domptera köttet med Bergspredikan utan pånyttfödelse eller dopet i den helige Ande. Medlemmar av min egen släkt har levt under sådana omständigheter och det finns mycket positivt att säga om sådana, oftast mennonitiska eller hutteritiska gemenskaper. De har dock alla förbundit sig att följa i och för sig goda lagar, men ofta ofta utan vare sig nåd eller kraft till det.

Jag upprepar vad jag ofta påpekar. Jesus sände den Helige Ande för att ta Jesus ord, inklusive ’bergs- och slättpredikan” och förklara och förtydliga dem för oss. Det gör Han tillsammans med Fadern och Anden genom Anden och Ordet i oupplöslig förening. Av det skälet är det ingen som har behov av vare sig ”Bergspredikan” eller ”Fader vår” som formella ’predikningar' eller ’böner’ under hela apostlatiden. Så länge livet om vilket Jesus talar finns i oss är behovet av formaliserade religionsövningar nästan noll. Men sedan när livet flytt startar formaliseringen och skapar de förstelnade former som tillåter oss att behandla bibeln med religionens tvångsmedel. Trampa upp för kalkstenstrapporna i våra monumentala byggander och du hittar ammoniter och trilobiters fossil i trappans nötta steg. De hade en gång liv. Nu har de bara form.

Köttet blir aldrig så fromt som när det försöker vara vad bara Anden i oss kan åstadkomma.
Religionen är inte köttets fiende. Köttet, den gamle Adam, älskar det självvalda gudstjänstlivet.
Anden är både religionens och köttets fiende.


Teddy Donobauer, Doncaster 4 juli 2019