Blogtext "Hoc est Corpus meum, eller hocus pocus? "

”Hoc est Corpus Meum” (Vi dricker Hans blod och äter hans kött.)

Den fjärde april 2019 ombads jag att lyssna på en predikan från en EFS församling i Sverige. Jag är ganska viss om att denna predikan på inget sätt var av enastående eller ensamt förekommande slag. Varje år kommer ni att kunna höra några tusen likartade, framför allt i de kyrkor som har en påkostad liturgi, dvs antigen folkkyrkorna eller de hierarkiska "prästkyrkorna". Med utgångspunkt från Apostlagärningarnas kapitel 2:42 förklarade talaren, en prästvigd man , att det som anförs i denna text är den kristna församlingens “fyra ben”, Apostlarnas undervisning, brödra- (och systra) gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. Utan ett ben kan man nog ändå sitta på pallen, men med bara ett ben eller två blir det knepigt. Så summarum: tre ben bra, men fyra ben bättre!

Dagens predikan ägnar talaren åt det tredje benet “brödsbrytelsen” och lovar redan från början att han nu skall komma att säga saker som kommer att uppröra en del. “Men detta är ändå hans övertygelse, och den står han för.” Nå det sägs hur många provocerande saker som helst från predikstolarna idag och det vore en heltids sysselsättning att bara lyssna på dem än mindre ge något slags genmäle. Så varför gör jag det? Varför bryr jag mig om denna? Det som denne pastor serverade sin församling är ingalunda något nytt eller revolutionerande. Det är i själva verket gammal skåpmat som ännu hänger kvar i folkkyrkorna, visserligen i två olika former men varandra skäligen lika.

Är vi religiösa kannibaler?
Jag vänder mig emot den minst sagt barbariska föreställningen att man i nattvarden bokstavligen får del av Jesu fysiska kropp och blod. Visserligen är det ett mysterium, dvs, i hans mun, “ett sakrament” men det är så man måste förstå vad Jesus säger vid den första nattvarden, (Johannes kap 6) uppbackat av en ganska slarvig utläggning av 2 Mos 12 och en ännu mindre grannlaga referens till 1 Korintierbrevet 10 och 11. Denna hans syn på nattvarden är en luthersk variant av den katolska nattvardssynen som i klartext betyder att när brödet och vinet lyfts upp till välsignelse så förvandlas det till bokstavligt kött och blod. Den lutherska modifikationen betyder att bröd och vin visserligen fortfarande bara är bröd och vin, men det man får i sig när man äter dessa är ändå bokstavligen Jesu kropp och blod. Så långt alltså även denna nutida präströst.

Ett flertal invändningar mot denna förkunnelse.
Jag skall bemöta denna föreställning med ett antal kontrollstationer, för deras skull som på olika sätt är utsatta för detta slag av förkunnelse och som av olika skäl inte för sitt liv kan fatta hur det är möjligt att bröd och vin samtidigt kan vara kött och blod. Man behöver bara ta sig tid att läsa om blodets roll i bibeln, då får man snabbt klart besked: “blodet som är livets säte får ni under inga förhållanden äta.” Läs 1 Mosebok 9:4-5 3 Mosebok 17:10-12 “Och om någon av Israels hus eller främlingen som bor ibland dem förtär något blod, ska jag vända mitt ansikte mot den som äter blodet och utrota honom ur hans folk. För kroppens liv är blodet som bringar försoning genom själen som är i det. Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er skall äta blod.” Och läs vidare: “Men se till att du inte äter blodet, för blodet är livet och du får inte äta livet tillsammans med köttet. Du får inte äta det. Du skall hälla ut det på marken som vatten. Ät det inte, så skall det gå väl för dig och dina barn efter dig när du gör vad som är rätt i Herrens ögon. “

I sin predikan använde han Israels påskalamm som utgångspunkt för nattvardsfirandet och det är ju i sin ordning så långt att Israels folk slaktade ett lamm vars blod ströks på dörrarnas över och sidostycken så att de stod under blodets beskydd när Herrens ängel passerade genom landet och dödade den förstfödde i varje egyptiskt hem. Sedan åt de av lammet. Men under inga förhållanden av blodet! Men eftersom de åt av lammet görs tolkningen att då måste det vara vad som menas även sedan när Jesus instiftar nattvarden och så inviterar till det nya förbundet. Men påskalammet som är det nya förbundets offer äts ju aldrig av någon annat än i en symbolisk handling där brödet och vinet äts i blodets och köttets ställe! (Förkunnaren i fråga kom aldrig på tanken att citerar samma Moseböcker för en förståelse av blodet som för hävdandet att ätandet av påskalammet legitimerar hans syn på nattvarden.)


Låt mig sammanfatta den första invändningen mot den förkunnelsen att vi skulle få i oss Jesu kött och blod i nattvarden. Allt ätande av blod är förbjudet! I det förra förbundet såsom i det nya: när församlingen i Jerusalem kallas till sammankomst för att ta ställning till allt det som sker i de tillväxande kyrkorna överallt i östra Medelhavsområdet lämnar de en skrivelse till alla de heliga att de skall vinnlägga sig om socialvård av de fattiga och att de skall avhålla sig från all sexuell omoral, samt att de skall avstå från kött från kvävda djur och från att äta blod. Apg 15:19-21


Förbundets blod.

Varför väljer dessa kyrkor inte att hålla fast vid att det är ’förbundsblodet” som borde vara utgångpunkten för varje diskussion om nattvarden? Nattvarden börjar nämligen inte med vare sig påsklammet eller uppstarten av det mosaiska förbundet utan långt tidigare i den frälsningshistoria som omspänner hela Bibelns samtliga texter. Det ”nya förbundet i mitt blod” är ställt i kontrast mot det första förbundet i brevet till Hebreerna kapitel 9. Därmed åsyftas det förbund som slöts med Israel som folk men detta förbund var en direkt konsekvens av det förbund som Gud hade slutit med människorna redan när den genom Noahs ark räddade skaran som står förbluffade i en ny värld och får sig till del den föreskrift som gäller för de som är räddade.

Gud slöt först ett förbund med Noah och hans efterkommande. 1 Mosebok 6:18f ”Allt på jorden skall förgås, men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du skall gå in i arken med dina söner din hustru och dina sonhustrur..” Vidare 1 Mos 9:9f ”Se jag skall upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er..” ..”Och aldrig mer skall allt liv utrotas genom flodens vatten.” ”Detta är tecknet på mitt förbund med er som jag för all framtid sluter med er.. min båge sätter jag i skyn.. då skall jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och allt levande på jorden” Och det är nu som villkoren för detta förbund läggs fast: inget blod får förtäras. Allt blod utgjutet kommer att avkrävas dem som utgjuter det.

Bröd och Vin
Nattvardens firande med bröd och vin har emellertid en upprinnelse mellan förbundet med Noa och förbundet med Abram. Det berättar 1 Mos 14:17-19 ”Och Melkisedek, (Rättfärdighetens konung) kungen i Salem (Frid) lät bära ut nrd och vin, han var Präst åt Gud den högste och han välsignade Abram och sade. Välsignad vare Abram, av Gud den högste, skapare av Himmel och Jord Och välsignad vare Gud den Högste som gett dina fiender i din hand.” Abram, som kallas Guds vän så som esus kallar sina lärjungar för sina vänner möts av Herrens tjänare med bröd och vin till gemenskap, till åminnelse och till kontinuerande av en relation mellan Gud och människor.
Läs det 7 kapitlet av Hebreerbrevet så förstår du strax att Melkisedek är en förebild för Jesus Kristus, som möter de sina med bröd och vin när det fullkomliga och en gång för alla avslutade offret av Hans eget kött och blod har skett. ”Det var en sådan överstepräst som vi behövde, en som är oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte bra fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder, sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv.” När ”mässoffer” ännu firas är det den mest flagranta ordervägran, det mest oerhörda övertramp mot Guds eget Ord som det går att stava till. ”Offertorium” symbolisk, eller inbillad verklighet är ett smädande av Kristi kors. En förnekelse av det fullbordade verket på korset.

För att Jesu död på Golgata var det slutliga utgjutandet av blodet och brytande av hans kropp är det som brödet och vinet är tillräckliga för att ’förkunna Herres död och uppståndelse” tills det han kommer. ”Utan att blod utgjuts finns ingen borttagning/rening från/av synd.” ”..Han gick en gång för alla in i det heligaste.. med sitt eget blod och vann en evig återlösning” ”Han har genom evig Ande framburit sig själv som ett felfritt offer till Gud.”

Gud slöt sedan ett förbund med Abram och hans efterkommande. 1 Mosebok 15:18 ”På den dagen upprättade Gud ett förbund med Abram och sade: åt dina efterkommande skall jag ge landet..” Hur upprättades det förbundet? Genom att fyra levande kroppar av en kviga, en bagge och en duva och en turturduva dödades, styckades i sina hälfter (utom duvorna) och lades på altaret. Blodet utspillt enligt förbundet med Noah. Mitt i det djupaste nattmörket går en fackla fram mellan styckena på altaret. ”På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: åt dina efterkommande skall jag ge detta land..” Det förbundet har Gud ännu inte ångrat eller ändrat på. Det är dess historiska fullbordan som pågår i landet Israel under världens ögon. Hur anmärkningsvärt är det inte att den lutherska kyrkan sällat sig till antisionism så väl som till ’blodets förtäring” i trots mot Guds förbunds stadgar. Det ena hänger samman med det andra. Kyrkan sätter sig nämligen på båda dessa punkter över både Guds ord och Guds förbund.

Gud slöt ett förbund med Moses och det befriade folket. På grund av förbundet med Noa och Abram upprättas det likaledes med en absolut kravspecification som omfattar entydiga regelverk för hur detta förbund är beskaffat. 2 Mos 19:5, 24:7,28. Ingen kan på minsta vis av Guds ord få för sig att någon enda av Guds tjänare någonsin skulle tro sig tjäna i en gudstjänst genom att ’äta’ förbundslammet eller dricka dess blod. Det är uttryckligen förbjudet. (Läs hela 16 kap i 3 Mosebok) 

Det som uttryckligen är förbjudet för det förra förbundet kan inte upphöjas till att vara ’det högsta trons mysterium’ i det nya förbundet. Men det är vad trans- och consubstantitionens nattvardsförkunnelse hävdar.

Kristi församlings nattvard
Vi möter den unga kyrkan i Apostlagärningarna och blir snabbt införstådda med att brödsbrytelsen är integrerad del av den gudstjänst som sker varhelst de troende möts. I hus och hem, på torg, vid stilla floder, på höga berg, brödsbrytelsen ingår som en självklar del i Kärleksmåltiden, men som med allt gott kunde också detta urarta till frosseri och fylleri.  (1 Kor 11)  Ingenstans heter det att någon vare sig apostel, evangelist eller präst måste officiera. Ingenstans visas med en min att detta firande var förbehållet ’kyrkorummet’ etc etc. Och absolut ingenstans uppfattade den kristna gemenskapen att de återigen gång på gång ’åt Kristi verum corpus eller drack hans blod."
Att apostlarna skulle ha kunnat skriva som de gjorde till alla de heliga om dessa firade nattvard i husen och hemmen där de trodde sig dricka Jesus blod kan bara den hålla för sant som är beredd att bekänna sig till total mental förvirring. Ingen i nya testamentet trodde att han eller hon var religiös kannibal när de tog del av nattvarden. Ingen. Hur de förstod sin delaktighet i Jesus Kristus skall jag återkomma till.

Vare sig det första eller det andra förbundet tillåter ätandet av kött och blod av Människosonen i någon som helst form.


Sakrament 
Den som då protesterar mot den nattvardssynen får direkt veta att det är helt ok ”att du inget fattar av hur det är möjligt att äta och dricka blod och kött och bröd och vin samtidigt, för det är nämligen detta som är trons mysterium.” Nattvarden är ett sakrament, en helig handling, en andlig hemlighet, den kan inte förstås med förståndet. “Sacramentum” är latin för grekiska “musterion”. Då väntar vi oss alltså att finna att nattvarden kallas för just ‘musterion’ i NT eller hur? Sacramenten är ett påfund av senare generationers teologer. Den romersk katolska kyrkan har sju, Luther reducerar dem till två, nattvarden och dopet. Du behöver inte leta: ingendera kallas någonsin vare sig sacrament eller musterion i NT. Det existerar nämligen inga ‘sacrament’ i den bemärkelsen i den heliga Skrifterna.

Begreppet 'musterion' dvs 'hemlighet' finns dock.

Här är ett axplock av NT:S ‘mysterier’. Matt 13:11 “Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men de har inte fått det” (se Markus 4:11, Lukas 8:10)

Rom 11:25 “Bröder jag vill att ni skall känna till denna hemlighet så att ni inte skall få för höga tankar om er själva”

Rom 16:25 “Gud har makt att styrka er genom mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus. Han har avslöjat den hemlighet som i oändliga tider var dold men nu har uppenbarats och gjorts känd genom profetiska skrifter på den evige Gudens bafallning för att föra allt folk till trons lydnad.”

1 Kor 2:7 “Vi förkunnar Guds hemlighet och fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt skall bli till härlighet för oss.”

1 Kor 4:1 “Alltså man skall se oss som Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter.”

Ef 3:3-4 “Ni har ju hört..hur jag genom en uppenbarelse fick känna den hemlighet som jag redan i korthet har beskrivit för er. När ni läser detta kan ni förstå min insikt i Kristi hemlighet.”

Kol 1:25-26 “Dess tjänare har jag blivit genom det uppdrag som Gud gav mig för er skull: att överallt predika Guds ord, den hemlighet som varit dold genom tider och generationer men som nu har uppenbarats för hans heliga. Gud ville visa dem vilken rik härlighet denna hemlighet är bland hedningarna: Kristus i er, härlighetens hopp.” Se vidare: Kol 2:2, 4:3, 2 Tess 2:7, 1 Tim 3:9, 3:16, Upp 1:20, 10:7

Summerar: Ingen enda bibeltext så mycket som andas ett ord om att nattvarden eller dopet skulle vara en sådan hemlighet att den därför måste mottas utan vidare diskussion som något obegripligt och ologiskt och onaturligt. Mysteriet med det kristna livet är Kristus i oss. Ja menar de då: men genom nattvarden och dopet kommer ju Kristus till oss, så då måste väl medlet vara lika som resultatet! Låter lite sannolikt? Bara tills du frågar dig hur skrifterna förklarar hur Kristus blir en ande med oss. För då måste du nu läsa på om hur man blir en andligt född människa. Kommer Kristus verkligen till oss, och rent av in i oss genom dop och nattvard? Kan kött och blod verka ande och liv?

Hurudana tillbedjare vill Gud ha? Sådana som genom pånyttfödelsen har blivit födda av Anden. "Det som är fött av kött är kött och det som är fött av Anden är Ande." Hur blir kött något 'andligt'? Den syn på nattvarden som så ofta företräds av dem som i brist på en bättre term kan kallas för 'sakramentalister' påstår att "kyrkans" präster besitter förmågan att verkställa en sådan förvandling. Varken Jesus eller någon annan i hela Guds ord understöder detta "trolleri." "Tro mig, kvinna, det kommer en tid när det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern... det kommer en tid så sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i Ande och Sanning.. sådana tillbedjare vill Fadern ha." Att kött och blod skulle ha det minsta med tilbedjan eller andligt liv att göra är uteslutet.
Det är profeternas återkommande börda under hela det förra förbundets tid att utvärtes åtbörder, offerhögtider, fromma beteenden ställs mot den frånvarande verklighet som alla dessa yttre och utvärtes ting står för. Gud är less på offer utan lydnad.

Nådemedel?
För vilka är dop och nattvard nådemedel? (Inte heller detta ord existerar i den Helige Andes vokabuär enligt skrifterna)  Dopet är nådemedel i det att jag genom dopet begravs med Kristus. Och att jag när jag kommer upp ur dopets vatten tar emot ett nytt liv som är det samma liv som Kristi uppståndelse gör möjligt. Dop måste vara  både i vatten och i Ande. Det är detta nya liv som underhålls genom deltagandet i nattvarden. Nattvarden ger inte det nya livet, den påminner om vad som hände när det som skiljer mig från Gud röjdes ur vägen: Jesus död på korset. Inte ens tiotusen nattvardsfiranden gör någon till en andlig varelse, aldrig! Vi firar delaktighet med varandra i Kristi nya kropp, som är hans kyrka på jorden, och vi påminner oss vad det kostade honom som nu bor i oss, och det stärker oss i vår vandring med Herren och varandra. “Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död tills han kommer.” 1 Kor 11:23-26


“Men Jesus sade ju..”
Tyngdpunkten i den anförda predikan var avsnittet från Johannes kapitel 6 och framför allt då dessa rader. “Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, ska också ni som äter mig leva genom mig. Detta är brödet som kommit ner från himlen, inte det bröd som fäderna åt och sedan dog. Den som äter det här brödet ska leva i evighet.” Joh 6:53-58

Förkunnaren ville med bestämdhet hävda att det som här står skall tas bokstavligt. Men frågan måste ställas: var hölls denna förkunnelse? För vem? Svar i en synagoga i Kafarnaum. Hur talade Jesus till judarnas ledare och till fariseerna och saduseerna? Läs Matteus 13:34 “Allt detta talade Jesus i liknelser till folket och utan liknelser talade han inte till dem.” Läs sammanhanget och ställ sedan frågan igen. Handlar det i texten i Johannes om en faktiskt utsaga baserad på bokstavlighetens ordval? Eller är det ännu en liknelse? Privat utlägger han sedan saken vidare för lärjungarna. Jesus har ju också sagt att han är vägen, sanningen och livet, att han är det sanna vinträdet, att han är den gode herden och att han är porten till fårakätten. Är det någon som på allvar hävdar att dessa skall förstås bokstavligt? Jfr med Johannes 10:6 där det klart framgår att hela Jesu anförande om sig själv som den gode Herden är en liknelse. "Denna liknelse berättade Jesus för dem, men de förstod inte vad han ville säga dem."


Nackdelen med den sortens förkunnelse som  denna predikan såväl som i tusentals andra är  ideliga bevis på, är att den aldrig orkar mer än små snuttar av någonting, och framför allt aldrig inbegriper hela sammanhang. Fast skrifterna är i allt utandade av Gud och att all Skrift är skriven för vår undervisning så är detta faktum okänt för hela generationer av förkunnare präster och pastorer. Undras varför? För att de  som utbildar, alternativt inbillar dem, inte vare sig läser eller tror på Guds ord. De förefaller enbart att kunna läsa bibeltexter lössryckta ur sin helhet och med sin å förhand givna teologi som filter.

Att detta var ett hårt tal förstod hans 12 disciplar, men ingen av dem uppfattade att han verkligen menade vad han sa i liknelsen, den pekade nämligen framåt mot något ännu otroligare! Korsets annalkande verklighet. Och Jesus punkterar eventuella vanföreställningar i samma sammanhang genom att säga: “Tar ni anstöt av det här? Hur mycket underligare skall ni då inte uppfatta det som sker när Människosonen återvänder dit som han kom ifrån? Det är Anden som ger liv, köttet är till ingen nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.” Joh 6:61-63 “Men trots allt jag sagt er finns det en del bland er som ännu inte tror.” v 64

Vad Jesus också sa..
Jesus själv slår alltså i samma sammanhang undan fötterna för föreställningen om att kött och blod kan göra en människa andlig. Hur många religiösa "hokus pokus" eller  "Hoc est Corpus meum" som än uttalas över bröd och vin så förblir de bröd och vin och även om de blev kött och blod skulle det inte hjälpa, ty ‘köttet är till ingen nytta”. 

(Hokus Pokus är en dialektal förvanskning av det som sägs i den katolska nattvarden när ’förvandligen’ sker. Bröd och vin blir kött och blod när orden uttalas ”Hoc est corpus meum”, dvs ”Detta är min kropp.” )
Andlig mat är bara för de andligt födda. Minns ni diskussionen om lagens renhetskrav om handtvagning vid måltider som Jesus tidigare hade haft? De lagkloke var av uppfattningen att en människa blir oren av oren mat. Jesus sa ungefär: “Snick snack! Det som går in genom munnen passerar genom mag tarm systemet ut den naturliga vägen, det orenar inte din själ! Det som kommer ur ditt hjärta orenar dig!” Lika lite som att fysisk föda kan ändra ett enda uns av ditt hjärtas orenhet eller förstöra dess renhet lika lite kan bröd och vin eller kött och blod frälsa eller rädda din själ från den skörd som kommer av att du sår i din kötts åker och inte i Anden. Anden och köttet står i strid med varandra, man kan inte mätta anden med kött och blod. Allra minst i ett nattvardsfirande som fullständigt blandat bort begreppen.

Vid det faktiska nattvardsfirandet i Ex vis Markus 14:22 håller Jesus bröd och vin i sina händer och säger att ”detta är min kropp” och ”detta är mitt blod, förbundsblodet.” Hur uppfattade de övriga deltagarna detta? Finns det ens en minsta antydan om att de missförstod symboliken? Är det någon av dem som förklarar detta högtidliga ögonblick som att de alla hade ätit av sin Herre? Den som uttryckt sig mest om nattvarden har fått sin insikt om den från Herren själv. Så skriver Paulus i 1 Korintierbrevet: ”Jag har själv tagit emot från Herren vad jag fört vidare till er: den natt då han blev förrådd tog han ett bröd. Tackade Gud bröt det och sade Detta är min kropp som bli utgiven för er.” På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade denna bägare är det det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den gör ni det för att minnas mig.” Betydelsen är inte att vi äter Kristi kropp och blod, utan att bröd och vin ersätter dem och att de är bekännelsesymboler. Ja vi tillhör Kristus, ja vi är en kropp i världen för Kristus är inte delad.
Vi förkunnar och påminner genom nattvarden. Missköter vi det heliga och försummar dess andliga betydelse ådrar vi oss skada. Talaren i den aktuella predikan ville antyda att om vi inte förstår att vi äter Kristi kropp och drack hans blod i nattvarden så skulle vi ådra oss sjukdom och klenhet och till och med vår död. 

Men här är den springande punkten: om det bokstavligen vore så att vi bara kan komma in i trons hemlighet genom ett fysiskt förtärande av kött och blod, oavsett form, då skulle tron kräva gärningar som endast kan ske i köttet. För äta och dricka hör kroppen och gärningarna till. Genom vilka gärningar blir vi rättfärdiggjorda? Genom att dricka blod och äta kött? Kärnan i den kristna tron är given till Abraham: ”Abraham trodde på Gud och det tillräknas honom som rättfärdighet.” Nya förbundet är av exakt samma åsikt.


Slutpunkt: Det som denna förkunnelse om nattvarden ännu en gång uppvisade, var den Svenska Kyrkans, och tyvärr Evangeliska Fosterlandsstiftelsens, stora brott mot både den Heliga skrift och den Helige Ande. Att citera lösryckta texter utan minsta insikt om helheten, utan kunskap om sammanhangen och utan hänsyn tagen till skrifternas totala vittnesbörd är ett brottsligt beteende. Inte teologi. Dessutom trampar den i sådana predikningar hårt på sin lärofader Martin Luthers fötter.

(Den gode Luther hade många djup och gav välsignade bidrag , men han var människa som vi, och såg endels han också, ett styckverk kommer från honom som från alla andra som någonsin levt och verkat, läst Guds ord och vandrat i gemenskap med Gud. Utan undantag.)

Den som nämligen citerar ordet som det passar ögonblickets ingivelse förkunnar inte ‘hela Guds rådslut’ utan använder bibelorden som ursäkt för att torgföra sina egna teorier. Det är sannerligen inte att stå på sanningens grund enligt apostlarnas och profeternas förarbete. Att göra gällande att bröd och vin blir kött och blod när vi äter av det trampar på ‘sola fide’ principen i Luthers kärnundervisning om hur man blir räddad. Genom tron allena. Denne pastor tror och förkunnar utan minsta självbevarelse att människans ande blir välsignad genom en bisarr “förandligad” kannibalism. Det tror ingen i NT. Men väl en hel del i den avfälliga kyrka som anser sig ha tolkningsföreträde över även Guds Helige Ande.

Och som sista spiken i kistan: det slags prästerskap som påstås ha sådan utförsgåvor att de kan förvandla kött och blod till bröd och vin existerar inte alls i det nya förbundets folk. Ingen av vare sig profeterna eller apostlarna har ett uns av förståelse för den sortens "magi".

Men hur kan och bör vi då nalkas nattvardsfirandet? Det blir nästa blogtext samt en video inom kort.



Teddy Donobauer, Doncaster 11 april