"Det kristna kärleksbudet - i rövarhänder"

"Det började som en skakning på övre däck"... Nå nä..

Det började med en serie åsikter om  den finska lutherska kyrkans ställningstagande i frågan om samkönade äktenskap. Det fortsatte med att samma kyrka ännu sa nej därtill. I nästa ögonblick agerade femton namnkunniga av kyrkans personal och präster för att skynda på en process inom kyrkan för att ändå så fort som möjligt rallarsvinga sig igenom det motstånd som ännu finns hos de som är kyrkans bas, dess medlemmar. I syfte att inte förlora trovärdighet i världens ögon måste vi snabbt se till att alla som vill skall få kyrkans välsignelse.

Man kan få intrycket att kyrkan alltså tror att man blir bättre på att hoppa höjdhopp om man sänker ribban. Hur många människor är egentligen homosexuellt lagda? Hur många av dessa har minsta intresse av kyrkan? Går de i kyrkan? Generöst tilltaget  kan det aldrig röra sig om mer än några få.
För att få landet och folket att på nytt komma till kyrkan behövs det alltså att kyrkan nu tar steget fullt ut i det kristna kärleksbudets anda och godkänner samkönade äktenskap.

På sociala medier gick vågorna höga. Baneret under vilket 'alla' samlades var direkt. 'Störst är kärleken'. Tätt följt av 'Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son för att ingen skall gå förlorad utan ha evigt liv." Varifrån har de nu fått dessa vackra tankar? Jo det har de hört i kyrkan, De kan också ha läst det i bibeln. I första rummet är bibeln ett bibliotek av 66 böcker författade över en tidsrymd om 1500 år i olika delar av Israel och nuvarande Turkiet av 40 olika författare. Det handlar då i första rummet om litteratur av människor som skrev hela meddelanden med början, mitt och slut, med sammanhängande tema och med avsikt att förmedla något till eftervärlden.

Alla hade det gemensamt att de trodde att det var deras uppdrag att i klartext tala det som gavs dem av den Gud de var beredda att ge sina liv för. Deras uppsåt var att lyssna, höra och lyda. Skriva utifrån sina mänskliga förutsättningar och utifrån sin språkkultur och sin referensram. Visst! För om ordet inte blir verklighet i den som får det är det bara ord. Men ingen skrev vad de själva tyckte kunde passa.

Johannes, den ene av ett brödrapar i Jesu lärjungaskara fick tidigt namn om sig att han var 'kärlekens apostel'. Han omskrivs som den som närmast vinnlade sig om att hålla sig nära Jesus, och hans berättelse om den som han lärt känna så nära, är det vi kallar Johannes Evangelium. Det är han som skriver det som kallas 'lilla bibeln' Johannes 3:16 (Det är inte bibeln som gör den reduktionen) Han skrev 21 kapitel som omspänner hela Jesu officiella liv och undervisning under tre år, samt Jesus slutliga konfrontation med både den judiska lydstaten och det väldiga romerska riket. Hur det gick och vad som hände sen upptar hela texten. Johannnes skriver i det näst sista kapitlet varför han skrev: "Många andra saker kan berättas om vad Jesus gjorde, men som inte är skrivna i denna bok, men det som är skrivet skrevs för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son och att ni som troende skall ha liv i hans namn."

Så planen är klar. Allt som står i den här boken har ett enda syfte: att berätta den del av storyn som är en kristen tros bas. Det är alltså ingen samling löst hopslängda aforismer, tänkespråk eller strödda tankar. Det är en biografi, en livsberättelse i sin helhet. Det är ingen legolåda för småbarn att bygga ordslott med. Det är något helt annat. För att ha lov att citera något alls ur den måste man veta vad man läser. Om man vill använda sig av en lösryckt mening  och ge den ett annat innehåll än författaren avsåg begår man det som kallas 'stöld av immateriell egendom' . Om man dessutom avsiktligt ignorerar den så kallade kontexten gör man sig skyldig till vad som omedelbart skulle tillrättavisas om man gjorde det i ett vetenskapligt arbete. Källhänvisning tack!!

Med ingen annan text i världen förfar man som med bibeln. Det är som om hela bibeln lagts i dokumentförstöraren, strimlats till tunna strimlor och hällts ut på en sopptipp. Där hittar någon en remsa med texten 'Störst är kärleken" och påstår omedelbart att detta är allt som stod i boken!

Ursäkta? Ett mera ohederligt sätt att behandla en boktext finns inte. Men den metoden omhuldas alltså av dagens kulturella elit, och är också Borgå stifts handlingssätt. Möjligen även dess enda bibelsyn.

Kärleksbudskapet påstås alltså vara det enda som skall vara kvar av tusentals sidor text vars syfte det var att förmedla den ende oföränderlige barmhärtige Gudens vilja, kärlek och regelverk för den värld som Gud skapade. Vars början och slut han har bestämt och vars villkor för en bestående existens han angivit i klartext. För alla tider. "För i Honom finns ingen växling av ljus och mörker. Han är den samme igår idag och i morgon."

Vad är då kontexten ur vilken kärleksbudet i den lilla bibeln är lösryckt? "Så djupt älskade Gud världen att han gav den sin ende Son så att var och en som tror på honom inte skulle gå under eller förgås utan ha evigt liv. 
För Gud sände sin son till världen, inte för att döma världen men för att (hela) världen skulle bli räddad genom Honom. Den som tror på honom är inte fördömd, den som inte tror på honom är redan fördömd för att han inte tror på den enfödde Guds Sons namn. 
Och domen är denna: ljuset har kommit in i världen men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar är av ondo. Alla som gör det onda hatar ljuset och gör allt för att inte komma till det för att slippa få sina gärningar avslöjade. Men den som gör det rätta kommer till ljuset så att det denne gör skall klart synas vara i Gud."

Efter vilka kriterier är den första meningen i stycket mindre väsentlig än resten?  Med vilken moralisk, etisk, litterär eller juridisk rätt väljer man bort allt det andra?   Av vilka intellektuella skäl ifrågasätter man Johannes ursprungliga mening?  Vilken "kontext" kan rättfärdiga den sax som klipper av rosen och förnekar busken?

Johannes har mer att säga: "Den som Gud har sänt talar Guds ord, det Anden ger är inte snålt tilltaget. Fadern älskar sin Son och har givit allt i Hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv, den som inte tror på Sonen skall inte se livet utan Guds vrede förblir över honom."

Fadern dömer ingen utan har överlåtit all dom åt Sonen så att alla skall visa Sonen ära så som de ärar Fadern, den som inte ärar Sonen ärar heller inte den som har sänt Honom. Sannerligen säger jag er att den som hör mina ord och tro på den som har sänt mig har evigt liv, denne kommer inte under dom utan har övergått från död till liv."

Jag har kommit i min Faders namn och ni tar inte emot mig, men om någon annan kommer i mitt namn då kommer ni att välkomna honom. Hur kan ni tro som eftertrakar berömmelse från era likasinnade medmänniskor och som inte ens söker den ära och härlighet som bara Gud kan bestå er med? Tro inte att jag skall stå som er anklagere inför Fadern, det är Moses som anklagar er, den som ni satte ert hopp till. Om ni hade lyssnat på Moses skulle ni tro på mig för han talade om mig."

"Lagen kom genom Moses, men nåden och saningen genom Jesus Kristus." Jag har inte kommit för att ta bort lagen, utan för att uppfylla den. Jag säger er att inte en prick av lagen skall förgås."
(det sista från Matteus, medbroder till Johannes)

Med vilken rätt gör vi anspråk på Guds kärlek? Genom att förstå varför den behövdes. Att den är gratis för att någon betalt priset för den. Hur kan vi separera kärleken på det mänskliga planet 'Du skall älska din nästa så som dig själv" från sin förled: "Du skall älska Herren din Gud av allt ditt hjärta, all din kraft och allt ditt förstånd?"

Med vilken rätt kräver vi det ena och förnekar det andra?

Det påstås att alla har rätt att leva som de vill. Men det gäller bara dem som samtiden anser ha den rätten. Den enda rätt vi har inför Gud är denna: "Men åt alla dem som tog emot honom, som satte sin tilltro till Hans namn, gav han rätten att kallas Guds barn. Åt dem som är födda inte bara genom blodlinjen eller den fysiska formen baserad på mänsklig vilja, utan födda av Gud. .. Om en människa inte blir född på nytt så kan hon inte se Guds rike."

Men, men! skriker man från alla håll och kanter: Det står ju att störst av allt är kärleken! Och vi har rätten att definiera vad kärlek är utifrån vårt eget gottfinnande!   Nå nä. Återigen har ett annat av Guds ord hamnat i rövarnas händer och ligger blåslaget och blodigt i rännstenen.

"Kärleken är tålmodig och mild, den är inte avundsjuk eller högmodigt skrytsam (inte full av 'pride') den är inte heller arrogant eller oförskämd, den kräver inte att få saker och ting på sina villkor, är heller inte lättretad eller full av bitterhet, den gläder sig inte åt det onda, men har sin glädje i vad som är rätt. Kärleken bär allt, hoppas på allt, är uthållig under alla förhållanden....Så är då dessa tre av bestående värde: tron, hoppet och kärleken, bland dessa tre är kärleken den största."


När jag gick in i  diskussionen på sociala medier och sa detta om att ingen har rätt att rycka lös ord ur bibeln till försvar för det kristna budskapets raka motsats, fick det ett gensvar som var överväldigande. Över hundra personer anslöt sig till en skallgång där de istället för jakthorn använde sig av mantrat 'det kristna kärleksbudskapet' för att demonstrera exakt hur detta kärleksbudskap hade trängt ner i dem. Ingenting av ovanstående finns hos en enda av dem som påstår sig veta vad det är.

Istället visade de sig att de alla hängde på och accepterade att jag utmålades som 'homofientlig', vilket med dagens språk är på par med homofob, islamofob, xenofob etc etc. De bär alla falskt vittnesbörd om mig och min faktiska ståndpunkt. De hävdar att jag dömer dem fast jag i klartext sa att om vi inte hörsammar Guds ord är vi alla dömda. De öste invektiv över mig och dem som försökte säga emot. De visade med all önskvärd tydlighet att det är rätt i deras ögon att förkasta hela Guds ord och alla som står upp för det.

En del av dem går varenda söndag i kyrkan och läser trosbekännelsen. Visserligen tiger eller mimar de bara alla de delar som de inte längre anser att en vetenskapligt bildad människa kan tro på, men de går fram till nattvarden som de heller inte tror på i någon biblisk mening och betalar säkert trofast sin kyrkoskatt.

Men när jag inisterar på den att sista delen i trosbekännelsen är  lika sann som 'Så älskade Gud världen', nämligen "Sittande på Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda" då är det fullt legitimt att skylla budskapet på budbäraren och kasta sig över honom med alla tillhyggen. Tysta helst. Tvingas att tiga. För deras kärlek till sin sanning är intolerant mot all annan.

Jag påstås stå för en ideologi och bibeltolkning som den moderna människan har vuxit ifrån. Att jag vill vrida klockan tillbaka tusen år. Tvärtom. Jag vill vrida fram till den dagen då Han som är Guds kärleks främsta exponent  kommer tillbaka till sin egendom. "Människosonen skall komma i sin Faders härlighet tillsammans med sina änglar och då skall han belöna varje människa efter sina gärningar" . "Då skall en förfärlig tid randas, en tid vars like icke har funnits, men de skall bli räddade vars namn är skrivna i boken. Många skall uppstå från de döda, några till evigt liv och några till evig smälek. De som är visa skall skina som som himmelens ljus, och de som har omvänt många till rättfärdighet skall lysa som stjärnor."

Hur kan en intelligent människa tro att Kristus kommer tillbaka? Det handlar inte om intelligens. Det handlar om den tro som en gång för alla är given åt de heliga. Detta var kyrkans tro i tvåtusen år. Den överges först under de senaste 80-100 åren av den nutida kyrkan till förmån för den intelligens som sätter människan själv som mått på Gud.

Där Gud skapade människan till sin avbild har nu den fallna människan skapat Gud till sin egen. Och vränger Guds kärlek till att licensera vad Gud förbjuder: "Du skall inga andra Gudar ha vid sidan om mig".  Gud är kärlek, men de vill ha det till att 'min uppfattning om kärlek är Gud'.
Det är dock mera tveksamt om det har förändrat Gud eller Guds ord en enda millimeter. Om kärleksbudet som alla menar sig ha monopol på att uttolka  inte är mera värt än som syns idag då är det ännu i rövarhänder.

En man gick till Jeriko från Jerusalem, blev överfallen, blottställd och halvt sönderslagen, lämnad för död vid vägkanten. En präst kom längs vägen, såg eländet och passerade förbi på andra sidan vägen.  En tempelansvarig  gjorde likadant. Sen kom en man från det avskydda folket utanför den egna sfären, han hade barmhärtigheten kvar och förband därför den slagne med steriliserande och välgörande medikamenter. Lade honom på sin åsna och förde honom till vård hos en krögare. Han betalade vad det kostade och lovade återkomma med mer betalning. 

Det krävs ingen kärlek alls att jama med i kören 'korsfäst korsfäst', det krävs kärlek att säg stopp, hit men inte längre.

"Den som älskar Gud håller hans bud." Men i många stycker felar vi ju alla. Jag med. Men majoriteten bryr sig överhuvudtaget inte om att ens försöka. Och för att undkomma alla buden skriver de om bibeln för att passa sin livsföring.

"Vi skall alla stå inför Kristi domstol så att var och en skall få det goda eller onda som den har gjort i sin kropp."  Man kan göra det medan det ännu finns tid att vända om, sen är det för sent.
"Vi skall alla  stå inför Guds domstol ty det står skrivet, Så sant som jag lever skall varje knä böjas inför mig och varje tunga skall prisa Gud. Var och en av oss skall avlägga räkenskap inför Gud"

När bibeltexter läses i kyrkorna så säger man efter var text, 'Gud vi tackar dig, eller Kristus vi tackar dig'. Det är tveksamt om det idag är mer än en tom fras från de flestas läppar. Till stor sorg för kyrkans Herre och Frälsare. "Skall människosonen när han kommer finna tro på jorden?"

Jag tror, Herre, hjälp min otro.

Teddy Donobauer  28 Februari 2017