Män nu va?

Det finns en slags vedervärdig helgedom, ett tabubelagt område som är mer än dynamit, mer än tusen konstgödselbomber, mer än apterade handgranater instoppade under kragen.

Det är mannens rätt att ha sex  på sina villkor. Jodå  kvinnor idag har i ökande grad samma 'rätt'.
Men i det stora perspektivet är det männen som är i fokus. Det måste vara mitt fokus eftersom jag är man.  Andra får tala för kvinnorna.

Den med det fysiska våldet underbyggda föreställningen att män måste få tillfredställa sina basbehov 'any which way' är vår kulturskymmnings mörkaste skugga. Den kostar oss oerhörda sorger och plågor. Den drar ner mänskligheten till en nivå som ingen babianstam åstadkommer på tusen millioner försök.
Det som skiljer svin och människor fascinerade George Orwell i 'Djurfarmen'. Slutscenen i boken är ett av världslitteraturens mest plågsamma insikter. Svinen har tagit över demokratin i den från människor befriade enklaven och i lönndom, bak djurens rygg har svinen ingått ett samarbete med människorna, som undan för undan kidnappar djur efter djur från farmen i utbyte mot 'fringebenefits̈́ som sprit och andra nöjen. De kvarvarande djuren står utanför och ser på fylleslaget genom fönstret. De ser från människa till gris och tillbaka. Och de kan inte längre se någon skillnad.

Efter en påstådd uppåtgående utvecklingskurva i några millioner år har den manliga sortens människor inte höjt sig särdeles mycket ur urslammet. Förmågan att styra sina drifter, insikten att sex är en oerhört allvarsam njutning som aldrig kan vara den resandes ensak är det klent beställt med. Det våldsunderbyggda manliga beteendet är en skamfläck för hela civilisationen.

Om världen skall kunna räddas måste vi män våga lyfta på locket till den hemskaste och falskaste  myten av alla: vår rätt till vår tillfredställelse 'UPA'.. Utan Personligt Ansvar.

Medan jag skriver detta begår tusentals män världen över våldtäkter på kvinnor och barn. Medan jag begrundar den verkligheten att 27.700 kvinnor under ett år utsätts för manligt våld enbart  i Sverige, använder män sin makt och sitt kön till att dominera, förnedra och styra världen. De har nog möjligheten att använda andra kvaliteter, men dessa blir alltmer undanträngda. Den mänskliga kostymen är för stor för de flesta män.

Man behöver inte vara feminist för att tycka att alltför många mäns sätt att se på sin omgivning utifrån det mest primitiva perspektivet, och dessa mäns uppenbara vilja att förvandla världen till en arena för ständig gladiatorkamp där den våldsammaste segrar på allas bekostnad, är en orubblig fläck som inga upprensingsaktioner kan utplåna.

Man behöver bara vara människa. Männens förmänskligande är av högsta prioritet.

Det krävs dock Gud till det. Mänskligheten uppvisar inga sådana egna färdigheter. Historien visar tydligt detta: När allting annat misslyckas, läs instruktionerna!