Är det okristligt att kalla ateister för dårar?

Med startpunkten i, den för igenkänningens skull oftast så kallade, bergspredikan i Matteus, får den troende människan veta att hon aldrig får kalla en medmänniska för dåre, enär den människa som gör sådant per automatik är färdig för helvetets eld.

Står det verkligen så? Undrar hur många som just nickade jakande?  Det gör faktiskt inte det.

Fritt efter Amplified Bible: "Men jag säger er att var och en som kontinuerligt förblir arg på sin broder, eller när ont uppsåt, hjärtats fiendskap, mot en sådan tornar en ofrånkomlig dom upp sig, en dom som domstolen oundvikligen måste utmäta, och var och en som talar nedsättande och missfirmande påståenden mot sin broder kan inte undgå Sanhedrins straffpåföljd, och var och en som säger till sin broder, du 'förbannade dåre', du innehållslösa dumskalle! är hemfallen åt och kan inte undkomma helvetets eld." Matt 5:22

Nå innan vi dyker in i detaljerna måste vi då låta Guds andra ord komma till tals:  exempelvis  Psalm 14:1 f  "Den i huvudet tomma dåren har sagt i sitt hjärta, 'någon gud finns det verkligen inte'. Dessa som så talar är urledvridna och avartiga, de har begått helt fruktansvärda synder,(Du skall inga andra gudar ha) ingen av dem gör vad som är gott eller rätt."

Hm.. Ja men det är ju förra förbundet det. Det kan vi väl se som den tidens för-mänskliga brist på förståelse om 'allas lika värde'? Jaså..

Paulus brev till församlingen i Rom kapitel ett tacklar frågan om dårskap med klinisk precision: v 19-23
"Det man kan veta om Gud är nämligen blottlagt och nedlagt i deras samveten, det har Gud själv sett till att visa dem. För ända sedan världens skapelse har hans osynliga (metafysiska) natur och egenskaper, dvs Guds eviga kraft och onåbara gudaväsen, gjorts begriplig och urskiljningsbar i och genom, med hjälp av, de ting som hans hantverk har åstadkommit.

Av den anledningen är  då människorna helt utan varje ursäkt eller möjlighet till att rättfärdiga sig. För trots att de alltså visste vem Gud var vägrade de att visa respekt, vördnad och tillbörlig tillbedjan eller ge tack åt Gud. Istället skedde en värdeglidning i deras huvuden som mynnade i gudlösheten och en föreställningsvärld full av alla upptänkliga dårskaper, spekulationer och cirkelresonemang och därigenom fördunklades deras förstånd.

Just för att de gjorde anspråk på att vara visa blev de dårar, hänvisande till sin egen smarthet blottställde de sig som dumskallar. De bytte bort den evige Gudens ära, härlighet och majestät och ersatte denne med fysiska, inomvärldsliga och till människans förstånd anpassade företeelser som de upphöjde till den högsta auktoriteten. Djur, fåglar och reptiler blev deras intellektuella referenspunkter för förståelsen av världen. (Dvs det enda som finns, enligt deras förståelse, är den fysiska världen sådan de förstår den.)

Vem talar? Den helige Ande genom Kristi utvalde tjänare Paulus. Och kallar dem dårar, dvs på sanning tomma huvuden, som tror sig kunna urskilja ormbunkssporer  och bortförklara Gud, men klarar inte av att se en elefant på tio meters håll mitt på ljusa dagen (Fritt efter C S Lewis)

I bergspredikan handlade det om relationen mellan dem som är bröder.  Bröder därför att de alla är barn av Abraham. Av samma släktskap och med samma  väg till rättfärdighet som Abraham: genom tron. Guds rike, som varken är av denna världen eller begränsad till någon struktur inom denna värld har ett regelverk av etiska förhållningssätt där aktsamheten om min broder är den samma som den om mig själv. "Du skall älska din nästa så som dig själv" och det vill ju alla mena sig veta (!) är det nya förbundets unika bidrag.

Fel: läs 3 Mosebok 19:18

Skriften använder en rad ord för att beskriva det som vi generellt förstår som dårskap. De olika orden ger helt olika nyanser och innehåll åt begreppet, som i sitt svenska format alltså är alldeles för smalt. Så förhåller det sig ofta.

I hebreiskan används  "'iwwelet" som då innehåller tanken att det ligger en moralisk korruption bakom dårskapen. Ordsp 14:29 'Den som tar god tid på sig innan den blir arg har stort förstånd, men den som hastigt brusar upp blottlägger och exponerar sin dårskap.' Det pekar också på vad vi kallar "faktaresistens" idag, dvs oförmågan att lära sig något nytt p g a fördomar och förbehåll med ett inbyggt försvar för en egen synd bakom kulissen. (Synden är brott mot budet om att hedra dina föräldrar). Ordsp 15:5  'En dåre föraktar sin faders undervisning och tillrättavisning, medan den som går in under den lär och tillägnar sig livsvisdom.'

Ett annat begrepp är   "kesilut", som närmast är vårt 'tjockskallig', ogenomtränglig eller slösinnad, "jag fattar ingenting". Ordsp 10:23 "Att ställa till ofog och skapa kaos är för dåren en ren sport, medan det att försöka fatta och skaffa sig insikter är välbehag och avkoppling för den som har förstånd"

"Nebelah" är dårskap som övergått från ett latent stadium till en vanemässig galenskap. Den som utövar denna dårskap är en skamlös, gränsöverskridande (borderline) personlighet i vilkens släptåg bara misär och elände följer, även för denne själv. 1 Sam 25 beskriver en sådan man vid namn Nabal.  Hans fru Abigail vet att berätta att 'sådan hans namn är, nabal=dåre, sådan är han'

"Siklut" betyder närmast samma som svenska 'korkad' dvs stopp i vindlingarna, inga fungerande synapser, inga uppkopplingar i hjärnan. Pred 2:12-13 använder det ordet i betydelsen att den som följer på kungen måste gå i hans spår..

"Tohola" används i Job 4.18  om änglar. Dessa har gått vilse i pannkakan och man kan inte lita på dem.

"Tipla", betyder bokstavligen  smaklös som osaltad fisk. Dvs dårskapen är av det slaget att den aldrig ger något alls, den är likgiltighetens dårskap. Jer 23:13, Profterna har vägrat att se allvaret i situationen och sagt allt är frid allt är väl.  Dvs de har slätat över och berövat verkligheten dess allvarliga innehåll.

"Peti" betecknar den dårskap som de lättledda, de utan grund, de utan djupare förståelse visar som låter sig vilseledas av falska profeter och retoriker. Ordspr 1:22

I det senare förbundets utformning på grekiska finns det färre ord, men de täcker samma innehåll som de hebreiska orden.

"Anoia"  (roten till det engelska annoying) är en som saknar något, dvs förståndet. I Luk 6:11 "De var tömda på all insikt men istället fulla av vrede och rådslog med varandra om hur de skulle göra sig av med denne." (Där vreden går in går vettet ut. Jfr nutida hysteri i hur kränkta alla är.)

"Afrosune" Samtidigt moraliskt och intellektuellt bortkollrad. Förekommer ett antal gånger  se   'du dåre i natt skall ditt liv avkrävas dig.."Luk 12:20

"Moria" Det är roten till det engelska 'moron'.  Matt 5:22  (den texten hela denna fundering började med). Intellektuell ohederlighet som till exempel att påstå något vara bevisat som inte går att bevisa är bra exempel på den dårskapen. Motsvarar ganska exakt  "nebalah".

Sist : "asiphos" ofta använt av Paulus: Rom 2:20 Titus 3: 3-5 "den som saknar den vishet som kommer ovanifrån från Gud"


Att dårskapen då omfattar allt från  handlingar som görs i okunnighet, vilket bland annat Paulus anför till sitt försvar om det nit han visade i att jaga och fängsla och döda de kristna före sin omvändelse, till de uppsåtliga, trotsande självhävdelser som ex.vis Absalom gjorde mot sin fader David, med många olika mellanlägen låter oss förstå att Gudsfruktan är all visdoms begynnelse. Utan den är människan en eller annan slags dåre och kännetecknas av att den säger i sitt hjärta att det inte finns någon Gud. Eller vad nästan är värre: säger att det finns Gud, men tror på den gud som den människan har skapat i sin egen avbild.

Men minns ni vad jag frågade? Har vi en synnerlig rätt att kalla den gudlöse som hävdar att Gud inte finns för dåre? Vi tar spjärn emot att Guds ande i båda delarna av bibeln gör det.

Men vilka skulle vara synnerliga skäl?

För det första: när en människa hävdar att enbart det som finns i sinnevärlden är verkligt , att det genom studiet av det som finns inte går att hitta Gud, alltså finns 'den där inte', så talar den människan som om vi som själva är en del av det som är skulle vara kapabla att ifrågasätta förekomsten av en skapare då vi ju själv bevisligen existerar. Då uppträder man som ett dumhuvud. Det skapade kan inte veta något om skaparen, särskilt inte om det  utgår från att dess egen fattningsförmåga är lika stor som skaparens.  Det är ungefär lika dumt som den som i varje brödlimpa han skär upp letar efter bagaren.

Det andra skälet är detta: om allt som finns bara är natur och fysisk verklighet och ingen 'metafysisk' verklighet existerar, då har allt tal, allt tänkande, alla 'bevis' för det ena eller andra inget värde alls. För ofrånkomligen hör det vi säger om ett ting inte till det tinget utan är en värld bredvid den fysiska. Alltså, gurkan kan bara beskrivas i metafysiska termer. Ätas kan den rent fysiskt, men tala om den fysiskt kan man bara göra med metafysiska medel.

 När man finner fossil så säger dessa bara en enda sak. Detta djur fanns och dog. Så fort man gör gällande att detta djurs likheter med andra djur 'bevisar' att de hade en gemensam förfader, så ägnar man sig åt just den metafysisk man underkänner annars.
Då är man rätt dum. För man har inga fakta utan enbart bättre eller sämre teorier, men teorier flyter inte i oceanerna, de skapas inne i den rent fysika och naturlagsbundna människan som inte någonsin kan hävda att vad hon tänker sig har minsta sanningshalt.  Eftersom allting i hennes värld bara är summan av slumpmässiga skeenden utan högre mening, utan design och utan mål.. Alltså är även hennes tankar bara dödsryckningar i nervceller.

Man kan få nobelpris på detta slags metafysik utan att erkänna att man ägnar sig åt metafysik.


Så fort vi talar skapar vi en begreppsvärld som vi nog hoppas delas av några fler. Men det vi skapar med orden är inte tingen om vilka vi talar. Det är metafysiska symboler om det vi tror oss veta.

Att ignorera insikten att ingenting någonsin kommer ur ingenting leder till en tillbedjan av det orena förnuftet. Därför är det synd om de dårar som i sina hjärtan säger att det inte finns någon Gud som har gett dem förstånd att tänka och tala. Det gör nämligen att ingenting de själva säger har någon som helst mening annat än att de gör ljud frambringade av talorganen. Det är det enda som finns om det metafysiska inte finns. Tankarna är bara elektrokemiska signaler, inte vare sig sanning eller poesi. Men när dåren säger att Gud inte finns så dömer han sig själv ohjälpligt och deklarerar sig vara en i dårarnas skara.
Det kan denne dåre inte göra något åt. Utom att omvända sig.

Finns inte Gud, finns ingen rationellt sammanhängande möjlighet att ens förneka Guds existens. Man inte med förnuftet förneka förnuftet utan att bli sedd som oförnuftig.

Det är synd om människorna, och mest synd om de som inte vet varför de är människor. Och genom sitt ställningstagande emot Gud gör sig dummare än alla djur.