"Lagen om de oönskade effekternas ofrånkomlighet"

"När de som bäst ropar 'allt är väl, allt är väl' rycks de bort och ingen minns längre deras namn"

Sammanblandningen av utvecklingshypotesen om arternas uppkomst med föreställningen om att samhällets utveckling är en idelig och gradvis förbättring där varje ny era förebådar nya erövringar av friheter och färdigheter är ett misstag. I själva verket följer civilisationerna uppgång och fall en cykel som är likadan i alla de civilisationer som kommit och gått. De kommer och går nämligen på samma sätt. Vår egen västerländska, s k postmoderna civilisation står i tur att svepas bort.

Din och min 'civilisation'. Vad nu detta ord egentligen betyder, för i fråga om barbari och förmåga att åsamka oss själva ond bråd död är ordet inte en synonym till 'högre medvetande' 'bättre humanism' eller 'en ny tidsålders folk'. Det är snarare en fråga om att beskriva möglet på osten som "Ostens tillväxt."

Under de första halvan av förra seklet dominerades synen på sex av den freudianska revolutionen. Alla samhällsproblem är, menade han, resultatet av den hämmade sexualiteten. Frigjorde vi oss bara från alla de restriktioner som inte minst då det viktorianska samhället stod som primärt exempel för, skulle 'den nya mänskligheten' visa sina framfötter. Paradiset är synonymt med fri tillgång till skamlös sexualitet. Det virtuella fadermordet och den mer eller midre virtuella incesten med den egna modern är medicinen till människans frigörelse, Denna 'liberté' har rullat över Europa i en historisk 'frigörelsevåg' som vi i nutiden inte ens anar slutet på. Merparten förefaller att applådera den och den senaste tiden har vi då sett att gränserna för friheten att göra som vi vill hela tiden flyttas framåt. Senast uttryckt i liberala ungdomsförbundets konsekventa demontering av 'du skall inte'.

Den som vi valde att lyssna på och 'tro' på var kokainmissbrukaren, den av en tyrannisk far 'verklemte' juden Freud.  På annan plats i min blog beskriver jag märkvärdigheten att han under några år bodde några kvarter från Adolf Hitler i Wien. Men vi borde kanske ha lyssnat på en helt annan röst från början av förra seklet. Hans namn är okänt för alla andra än en trång inre krets av socialantropologer och forskare på området etnisk moral.

Joseph Daniel Unwin var professor  i ethnologi och social antropologi i Oxford och Cambridge och 1934 kom hans opus magnum: 'Sex and Culture', ut på Oxford University Press. Jag äger ett ex av originalutgåvan.  Nyfiken som han var på de mänskliga samhällenas utveckling fann han det intressant att upptäcka att den psykoanalytiska tolkningen av sexuella frihetsbegränsningar, nästan som i en bisats gjorde gällande att när den sexuella energin inte får fritt spelrum så 'sublimeras den' och skapar det vi kallar civilisation!  Psykoanalytikerna drog inga växlar på det i kulturella termer. Men det var spåret som Unwin följde.  I en gigantiskt upplagd forskning studerade han 80 olika folks historia, sexuella friheter och begränsningar, världsbild och gudsbild (det existerar inga ateistiska kulturer i den kända världen), över 5000 år av 'utveckling'.

Vad han fann ville han inte först torgföra därför att han inte hade någon uppfattning som skulle bekräftas genom hans studier  och därför mottogs även av honom själv mot hans vilja, och det dessutom på tvärs emot tidens rådande anda. Men han gjorde sin 700 sidor stora avhandling och levererar sina slutsatser om relationen mellan kontrollerad sexualitet och den sociala dynamik som låter nationer att både expandera och växa upp i kulturellt,  intellektuellt och finansiellt.

 Jag citerar Aldous (Du nya sköna Värld) Huxley som sammanfattar Unwins forskningsresultat:

Aldous Huxley wrote;

Unwin's conclusions, which are based upon an enormous wealth of carefully sifted evidence, may be summed up as follows. All human societies are in one or another of four cultural conditions: zoistic, manistic, deistic, rationalistic. Of these societies the zoistic displays the least amount of mental and social energy, the rationalistic the most. Investigation shows that the societies exhibiting the least amount of energy are those where pre-nuptial continence is not imposed and where the opportunities for sexual indulgence after marriage are greatest. The cultural condition of a society rises in exact proportion as it imposes pre-nuptial and post-nuptial restraints upon sexual opportunity.^[2]

According to Unwin, after a nation becomes prosperous it becomes increasingly liberal with regard to sexual morality and as a result loses it cohesion, its impetus and its purpose. The process, says the author, is irreversible:

The whole of human history does not contain a single instance of a group becoming civilized unless it has been absolutely monogamous, nor is there any example of a group retaining its culture after it has adopted less rigorous customs.^[3]

Sammanfattat: Varje mänskligt samhälle befinner sig i en av fyra möjliga faser eller tillstånd. beroende på den aktuella fasen har det samhället mer eller mindre energi till det som vi kallar samhällssbygge. Det zoistiska samhället kännetecknas av sexuell frihet före äktenskapet och nära nog obehindrad sexuell frihet efter dess ingående. Lägst tillgänglig energi finns i de samhällen där sexuella friheten släpps lös. Ett samhälles kulturella uppgång står i direkt proportion till dess reglering av sexualiteten och sexutlevelsens tillgänglighet. Ett samhälle som släpper alla hämningar förlorar sin inre sammanhållning, sin drivkraft och förmågan att nå sina mål. Processen är inte reversibel.

I hela den kända mänskliga historien finns det inte ett enda exempel på att en grupp människor nått civilisation utan att vara absolut monogama, och det finns heller inte en enda grupp som lyckats bevara sin kulturella nivå efter det att det har släppt sin reglering och accepterat 'liberalare' regler.

Notera att Unwin inte är vare sig teolog eller filosof på den kristna sidan. Men han konsterar att bara där det finns en monoteistisk gudsbild finns den moraliska förmågan att sätta gränser för den sexuella utlevelsen. När månggudadyrkan och eller förlusten av tron på 'högguden' inträder faller ramverket, och då börjar nedgången i samhället. Det finns inga polyamorösa samhällen som har en hög form av monoteism.

Ju fler gudar och gudinnor, dessto mindre sexuell självkontroll och därmed sammanhängade förutsättning för samhällelig expansion och kulturell tillväxt. Tvärtom: religionen sexualiseras.

I ett avsnitt berör han en av kärnfrågorna: betyder begränsningen av sexualiteten att det legitimerar männens sexualitet på kvinnans bekostnad? Den sexuella frihet som finns innanför det samhällsbevarande regelverket måste vara rättvist födelad. Det har den sannerligen inte varit. Det uppstår en konflikt mellan två begrepp som tycks vara lika vid första anblicken: Sexuell frigörelse och sexuell promiskuitet. Men benar man ut detta ser man att sexuell lössläppthet och gränslös tillgång till sexuell utlevelse alls inte är det samma som 'frihet under ansvar med bibehållen begränsad sexuell utlevelserätt'. Men då samma frihet för båda könen.

Hur går det alltid för folk och nationer som befriar sig från sin Gudstro? De förfaller alltid moraliskt, förr eller senare, Det är också Unwins slutsats, och den som har brytt sig om att läsa hur det moraliska tillståndet var i civilisation efter civilisation i generationen innan den försvann från maktens tilja drar snart samma slutsats. Någon kommer in och sopar bort de som har förlorat sin moraliska ryggrad. Historielösheten skördar har feta lagrar av dumhet i vår samtids tolkning av det degenererade som varandra 'frigörelse'. Fångarna putsar sina galler och kallar dem juveler.

Mot den bakgrunden är att notera att det tar en mansålder för den fulla effekten av ett sådant paradigmskifte att implenteras. Dödryckningarna tas av de perspektivlösa för livstecken, men samhällets inre är angripet av gudlöshetens kräfta, oeftergivligt.  Från 1968 till 2018 är en mansålder.

Det kan inte bara vara jag som ser att islam kanske kommer att vara den piassavakvast med vilken Europa rensas från en dekadent  civilisation, för även om islams äktenskapssyn och våldsmoral är förfärlig i våra liberala ögon, så är de kanske att föredra framför dem som  i sin sexuella frigörelseiver nu också vill ha rätt att ha sex med sina närmaste och sina döda.

Jag är ju Kristustroende så jag sneglar på vad Gud tycker. Jag vet vad Gud tycker: "När ni har kommit till landet som jag gett er, och ni då uppför er så som de folk som fanns där före er, så kommer det landet att utspy också er. Gör inte så...'

Sa jag att en sådan utveckling var omöjlig att hejda? Nä Unwin säger det. Men jag vet att Nineveh, den stora staden fick sin dom, men den gjorde bättring och levde 150 år till. I all sin dom ihågkommer Gud barmhärtighet. Ingenting är omöjligt för Gud..

Teddy Donobauer