Blogtext: "Kristen Pride?"

Kamikaze!

Under andra världskriget blev japanska stridsflygare fruktade för att de inte bara fällde bomber ur alla vinklar utan också valde att bli bomber själva genom att med sina fullastade plan dyka rakt in i de fientliga fartygen med den egna döden som en del av strategin. Plan, pilot och pyroteknisk last blev en hammare med förödande effekt. Banzai!

Jag känner mig något som en sådan kamikaze pilot inför denna blogtext. När jag tidigare har yppat några av dessa åsikter har jag förlorat hundratals 'vänner' på sociala medier. Känslan av att vara 'motvalls' är stark. Och naturligtvis frågar jag mig vad jag vinner på att inte flyta med strömmen. Jag får ju bara s k skit för mina ståndpunkter. Jag kanske inte vinner något alls. Troligen påverkar mina ord inte mer än en handfull människors tillfälliga uppmärksamhet. Sådan är den nutida tankevärlden. Om jag nu inte anser att det jag gör ger mig något utom fler bekymmer, varför gör jag det? Borde jag inte vara mer aktsam om mitt skinn, mitt tveksamma anseende, mina övertygelser än att låta dem löpa gatlopp? Som alla andra människor söker jag med ljus och lykta efter svaret: vem kan man lita på?

Jag har med absolut övertygelse modet att säga att jag har funnit en sådan.  Det räcker för mig om jag får Hans erkännande för att jag ställer mig upp och höjer min röst. Får jag det inte, måste jag ändå göra det för min egen skull. Om jag skulle tiga skulle en eld i mig förtära mig inifrån.

För att försvara 'Pride' och fortsätta att låtsas att det är en 'kristen' dygd att göra det måste man göra följande åverkan på det som är all kristen tros  fundament.

Man måste koppla loss kristen tro från de heliga skrifterna som sådana och endast ha kvar ytterst små fragment, fragment som godtyckligt väljs av dem som är väl medvetna om att det som den kristna kyrkan till för några decennier sedan höll för sant, omöjliggjorde att kyrkan gav ens en handsbredd utrymme åt 'Pride' i någon som helst form.

Priderörelsen och alla dess försvarare måste göra följande våld på de heliga skrifterna:

1 Den måste förneka att Gud Skaparen har gjort sitt verk fullkomligt och att Guds avbild på jorden är Människan, skapad till man och kvinna. Den ursprungliga skapelseordningen följer som en röd tråd genom den historiska försoningshistorien och samma grundtes om vad som är Guds vilja upprepas i båda förbundstestamenten. Hela skriftens sammanlagda förståelse är denna, människan är man och kvinna och släktets överlevnad hänger på den biologiska ordningen.

2 Den måste förneka att syndafallet är och var en omstörtande start på ett omfattande förfall, inte början på en lysande evolution. Priderörelsen förfäktar att den har en progressiv och människovänlig syn på individens frihet och att övergivandet av 'moraliska protokoll' är en frihetsyttring. Bibelns budskap är raka motsatsen: förfallet i de mellanmänskliga relationerna är progressivt på samma sätt som förstörelseprocessen i ett ruttnande ägg, det är visserligen en slags utveckling, men knappast åt rätt håll. Dessutom pågår en gradvis degeneration av människan som sådan. Genetiskt, biologiskt och moraliskt förfall.

"Det Gud har sammanfogat, skall människan inte åtskilja" har priderörelsen gjort till sin måltavla och arbetar aktivt för att allt skall fragmenteras och individualiseras. Det ger sken av att vara befriande 'normkritik' men är i själva verket enbart en långt gående upplösning av fundamentet för ett fungerande samhälle.

 Ingen av Guds ordningar får bestå, undergången tecknas i multicolor. Och kyrkorna som saknar förstånd hyllar dårskapen. De viftar med en kastrerad regnbåge. Den har som mest 6 färger, inte de sju. Den sjunde är konungens färg, den har de eliminerat. Det är nämligen viktigt att konungen inte längre får komma till tals, för ett maktord från Honom slår undan fötterna på hela priderörelsen. Att de valt just regnbågen som symbol är i sig ytterst komiskt. Den är nämligen först då en del av vår miljöbild när Gud har dömt det som är synden och det enda den säger är nästa påföljd till dom inte kommer att vara en flodvåg.

Att missförstå detta är oförlåtligt för de som hävdar sig vara kristna. Det är vad som generellt menas med 'tolkning' numera;  att genom verbala krumbukter tömma texten på sitt innehåll.

3 Den måste förneka att Gud är den samme från evighet till evighet och att Hans ord gäller för all tid.  Gud måste visa sig vara anpassningsbar till våra föränderliga normer, annars får Gud vackert ge sig av. För det är inte Priderörelsens budskap att:  "ske din vilja, inte min." Tvärtom det är människans egen vilja som Gud skall instämma i. Hur dessa som kallar sig kristna förhåller sig till "Fader vår" är sannerligen en gåta. Men hyckleriets ansikte är aldrig så fagert som när det uppträder i klerikala ornat. Alla de lagar som gavs av Gud är inramade av Guds egen heliga karaktär och väsen.
"Ni skall vara heliga, ty jag är Helig." Lagarna gavs för att människan, som bara är gäst och främling i Guds värld skulle kunna leva i den världen utan att landet skulle spy dem ut. Om de orenade landet genom att leva på tvärs mot dessa, ägarens föreskrifter, kan de som släkte, som folk, som politisk enhet inte överleva. Världshistorien visar hur det över tid alltid har gått likadant för det ena s k civiliserade samhället efter det andra. Priderörelsen bidrar aktivt till att utplåna även denna sin egen kultur. Och kyrkorna jamar med. O sankta simplicitas! 

När slutade Gud vara Gud?

4 Den måste förneka att det är någon fara på taket när man av syndakatalogerna gör pappersmassa och drar löje över "de konservativa" som envist säger: gör inte så om ni vill leva.

"Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider.  Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa,  kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud   och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!"  Nej, nej säger kyrkorna idag: vi skall gå i samma tåg som de, för de är ju alla av samma skrot och korn som vi. Vi hyllar insikten om att det inte finns någon skillnad mellan den troende och den icke ännu troende. Alla är vi Guds barn."Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom.  Allt som är i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – det kommer inte från Fadern utan från världen.  Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja består för evigt."  
Behöver det påpekas att Högmod är detsamma som "Pride"? Och att högmod alltid går före fall?

5 Den måste förneka att människan är en syndare som måste bli räddad från sin synd och sina synder tillika. Den enda synd som ännu finns kvar att tala om är, förvänt nog, deras synd som inte godtar att synden upphöjs till norm och att man skriver om sin troslära till att högakta syndaren medan den ännu håller fast vid sin rätt att synda. "Ni är kärlekslösa, säger de, ni skall älska till och med era fiender, för Gud är kärlek!"  Det de naturligtvis bortser ifrån är att kärleken är stor just för att den är villkorad.  Det vill säga den är till för att rädda de som var förlorade, redan förlorade, och att den kärleken är till för att befria dem från det som gjorde att de var förlorade: deras 'pride'.

Ingenstans blir dessa förfäktare för Guds ordets demontering mer fingerfärdiga än hur det misshandlar centralpunkten: "Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd,  för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv.  Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.  Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.  Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda.   Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas.  Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud."

 De hävdar 'älska' som gyllene regel och påtvingar Gud sin egen definition av detta ord, det betyder "allt vad du har lust till är kärlek", men ignorerar både tron och domen som är den inramning i vilken kärleken alltid är förankrad. Guds kärlek är något helt annat än kärlek ur den fallna människans synpunkt. Guds kärlek har inga likheter med det som paraderar under Pride flaggan. Det är olyckligtvis samma form på ordet men meningen är en helt annan. Förföraren och den sanne älskaren använder sig båda av frasen:"Jag älskar dig!"

När dessa "klipp och klistra" artister citerar "Kärlekens höga visa" från 1 Korintierbrevet ignorerar de i princip alla kvalificerande inslag i texten. Som: "kärleken söker inte sitt, kärleken gläds åt rätten, kärleken förhäver sig inte.." etc  Dvs allt det som Pride står för är raka motsatsen till Kärlek sådan den är definierad i Guds ord.  Det måste vara väldigt konservativt att insistera att ord inte betyder vad jag vill att de skall betyda utan bara har den innebörden språkets upphovsman givit orden. "Jaja, men det är  bara din tolkning!" Så lätt gör de det för sig..

6 Den måste förneka de insikter om vart ett moraliskt förfall av detta slag med automatik för. Följande  delar av Guds ord får inte citeras och får inte användas emot dem. Hävdar de. Dock är Gud av motsatt uppfattning.
" Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.  Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem.  Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

  Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 
Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.


Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.


Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.

När den som säger sig vara en kristen tar fram stora saxen och klipper bort vad som stör dennes deltagande i Prideyran klipper den människan också bort sin del i Livets träd. Om den människan tror sig vara en del av Guds rike, men hävdar Priderörelsens manifest som 'riktigt' så förnekar hon sin egen delaktighet i Guds rike.

"Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande."

Det enda Priderörelsen i realiteten förespråkar är det som Guds ord kallar för orättfärdighet. Om kyrkorna vore med i Pride för att arbeta för det "förr och nu" perspektiv som finns i senare delen av texten, då vore deras medverkan kanske motiverad. Men den dagen har inte sett ljuset där en präst går i tåget och ropar Jesus egna ord: "Gör bättring!" De erbjuder medlemskap i kyrkan utan omvändelse, utan rättfärdighet och utan bättring från synd.

7 Den måste förneka att sann kristendom mynnar i en radikal skillnad mellan ett liv i 'köttet' och ett liv i "Anden". Att leva i köttet är att höja den opånyttfödda människans normalliv till normen för vad det är att vara människa. Att vara en kristen är att ha kommit till den människans vägs ände. Den som inte är född på nytt kan inte se Guds rike. Än mindre komma in i det.
" Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill.  Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen.  Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier,  avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike. Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.

 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden.  Låt oss inte vara fåfänga, inte utmana varandra och inte avundas varandra."

De som gör anspråk på att vara kristna men inte vill veta av döden åt det egna jaget är varken medlemmar i Kristi kyrka eller i det kommande Guds riket. De tror på en förvanskad och förfalskad Kristusbild. För om det finns något 'evangelium' alls så finns det i hela bibeln, inte i den legobyggnad av lösryckta bibelord som pridekyrkorna företräder.

Vem vågar göra sig till tolk för en sådan radikal förvanskning av "den tro som en gång för alla är given åt alla de heliga." Det är bara att läsa och lyssna. 

8 Den måste totalt ignorera allt Gud säger om den kommande domen över all orättfärdighet och invagga människor i tron att Gud inte bryr sig, eller rentav uppskattar att det som sedan 4000 år i klartext beskrivits vara i direkt uppror mot Gud, nu är helt i enlighet med Guds vilja!  

 "Detta är nu det andra brevet som jag skriver till er, mina älskade. I båda har jag med mina påminnelser velat väcka ert rena sinne,  så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.

Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er  och säger: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början."

De bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under.  Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under.

Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag.  Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.  Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna[a]upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till.

 När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva  medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta!   Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor."

9 Den måste göra en helomvändning när det gäller sexualitetens plats i människans liv. Denna  egenhet hos människan att hon genom sexualiteten både förökar sig och binder sig i starka allianser med sin medmänniska är en gåva, en charisma, och den förblir en gåva så länge den inhägnas av Skaparens intentioner och begränsningar . Inte för inte upptas en stor del av Guds lag av gränssättningar för sexualitetens utlevande. Sex är en egenskap och en gåva. Priderörelsen omdefinierar människan och gör hennes förmenta sexuella identitet till en definition av vad människan är. Hon är inte längre skapad till Guds avbild utan definieras utifrån det urartade könslivets vrångbild.  Det som är en sekundär egenskap av jordiskt begränsat slag görs till gudom. Den vanligaste avgudadyrkan i världen är "baalsdyrkan". Den har sexualiteten som en del av riten och barnamorden som logisk pendang. Samma människor som stolt följer Prideflaggan leder försvaret för aborten.

10 Den måste förneka att Jesus är Herre.  Den kyrka som ansluter sig till Pride måste tvinga Jesus Kristus, Guds son, till abdikation och sätta sig själv och sina sjävvalda 'auktoriteter'  i Hans ställe. Att de därigenom förlorar sitt mandat att tala som om de vore bemyndigade av Honom förstår de inte. Och de är falska lärare som drar med sig sina får till avgrunden. Deras egentliga religion är enbart ett kittlande av öronen hos dem som vill ha rättigheter utan att bejaka sina skyldigheter "att tala vad sant är".

Vad återstår av kristen tro när bibeln förts genom denna dokumentförstörare?  Det är bara att studera kristenhetens utveckling i Sverige sedan 60-talet för att veta svaret. Mindre än en procent är längre i någon biblisk mening 'kristna'. Uppdraget för den som uppträder som Kristi tjänare är att föda fåren med stadig mat, inte bara mjölk. Kyrkornas pågående utarmning och tömning beror på sanningen om den andliga undernäring som är påtaglig, och den  vägran att predika Kristus och honom korsfäst, som är signum för den 'nutida' kristenheten.

Summa summarum. För att kunna stå för Pridekristenhetens tolkning av bibeln måste jag i stort sett förvaska, förtiga, förvränga allt om vilket bibeln faktiskt talar.  Det är det främsta skälet till att den rörelsen, både inom och utom kyrkornas hank och stör är en fullständig villfarelse. Denna i fritt fall varande avvart av mänsklig opposition mot Gud började i tidens begynnelse, och den tar inte slut förrän i tidens slut. Synden är inte primärt det eller det sättet att leva, homosexualiteten är inte vare sig mer eller mindre syndig än heterosexuell otukt, synden är nämligen i första hand ett uppror mot Gud, Gud som skapare, Gud som ägare av den värld vi orenar och besudlar, och mot Gud som frälsare och Domare. 

Våra handlingar bli fel för att vi har gjort oss själva till förmer än Gud.

Kyrie eleison!

- - - - - - - - - - - -
Björn Donobauer, Doncaster  30 juli 2018

Blogtext: Ni vanärar mitt namn

Hesekiel 36:16-30 

¹⁶ Herrens ord kom till mig: ¹⁷  ”Män­niskobarn, när Israels folk ännu bodde i sitt land orenade de det genom sitt levnadssätt och sina gärningar. Som en kvinnas orenhet var deras levnadssätt för mig. ¹⁸ Då öste jag min vrede över dem på grund av det blod som de spillt över landet, och för att de orenat det med sina avgudar. ¹⁹ Jag spred ut dem bland hednafolken, och de skingrades i länderna. Efter deras levnadssätt och deras gärningar dömde jag dem. ²⁰  Men vart de än kom till hednafolken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: ’Detta är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land.’ ²¹  Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels folk vanärade bland folken dit de kom.
²²  Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud: Det är inte för er skull jag gör det, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namn som ni har vanärat bland folken dit ni kommit. ²³  Jag vill helga mitt stora namn som blivit vanärat bland folken, därför att ni har vanärat det bland dem, och de ska inse att jag är Herren, säger Herren Gud, när jag visar mig helig bland er inför deras ögon.
²⁴  För jag ska hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. ²⁵  Jag ska stänka rent vatten på er^[a] så att ni blir rena. Jag ska rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. ²⁶  Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. ²⁷ Jag ska låta min Ande komma in i er^[b] och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.
²⁸  Så ska ni få bo i det land som jag gav era fäder, och ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud. ²⁹  Jag ska frälsa er från all er orenhet. Jag ska kalla fram säden och föröka den och inte längre låta er drabbas av svält. ³⁰  Jag ska föröka trädens frukt och markens gröda, för att ni inte mer ska förödmjukas bland folken genom svält.

Den obegripna termen

Den allt överskuggande verkligheten i kyrka och samhälle är att ordet "Gud" numera saknar innehåll och används för allt och inget utan störrre reflektion. Vilka beteenden som helst rättfärdigas med "Gud" i en eller annan form. Det är som att man finner ett tomt snigelhus i trädgården och sedan får för sig att åteskapa det som skapade skalet utifrån den egna föreställningsvärlden, oavsett hur "frisk" eller "sjuk" den världen är. Att världen, det vill säga den värld som förnekar Guds existens, ivrigt omdanar och förvränger gudsbegreppet ligger i sakens natur. Den som är på flykt beskriver sin förföljare i de mest skrämmande formerna. Den hotbilden legitimerar ju undanflykten. Och påskyndar flykten, ger energi åt själva flykten till och med. Ingen springer väl fortare än den som gör det av rädsla. De skall vara oroliga, Gud kommer att hinna i fatt och fånga in dem alla, och alla, utan undantag, skall böja sin knän inför Honom.

Det som gör världens belägenhet än mer allvarlig är att den "måne" som är satt att ge ledljus i denna natt, timmarna innan koltrasten sjunger före gryningen, inte bara är i nedan, utan är utsatt för den längsta månförmörkelsen någonsin. (Jag vet, det är en billig retorisk poäng eftersom det i afton är dags för "Blodmåne" månförmörkelse, denna den 27 juli 2018.) Men det är inte bara skenbart som denna månförmörkelse i realiteten vittnar om den långt värre förmörkelsen som stora delar av det som kallas "Kyrkan" är inbegripen i och instängd av sedan länge.

Bibeln beskriver vår tidsålder som ett tillstånd om natten, där råder det en längtan till att "morgonsolen skall gå upp med läkedom under sina vingar". Det är vår törst efter gryningen som gör att vi  väntar på att Han vars ansikte är som Solen i sitt fullaste sken skall komma på skyarna. Det råder natt nu, och ett stort ljus skall gå upp. Men medan det stora ljuset väntar i kulisserna står månen i sin fulla fas och återspeglar den osynliges härlighet till dem som finns där i skumrasket. "Ibland detta släkte lyser ni som himlaljus i världen", kan aposteln utbrista. "Vi alla, med avhöljt ansikte återspeglar Kristus" som världen bara ser i hans kyrka tills att Han själv kommer. Detta förhållande mellan Kristus och Hans kropp på jorden, detta att vi ser på Honom och är vända mot honom för världen är vårt enda existensberättigande. Det är därigenom som Guds härlighet blir synlig i och genom församlingen, som är Hans kropp.

Det är denna frånvaro av Guds härlighet som har sänkt världen i sitt nuvarande mörker. Därför att Gud är ljus och i Honom finns alls inget mörker. "Ljuset har kommit in i världen, och mörket har inte fått någon makt därmed." Det ljus Gud är och har lämnat kvar i världen är summan av oss som har "övergått från mörkets rike till ljusets rike". Summan av oss, inte den enskilda skärvan. Kunskapen om Gud är den omistliga kärnan i all tro. "Detta är evigt liv, att de känner dig, den ende Sanne Guden och den som Han har sänt: sin Son."

"Vi kan bara tala om Gud i olika termer om vi hela tiden minns att Gud alltid är mer än ordet gud."
Det är den grava okunnigheten om Gud som sig själv som är profetens måltavla.  Gå tillbaka till Hesekiels ord ovan. Lägg märke till hur Gud vinnlägger sig om att förtydliga skälen till sitt handlande i nåd och straff med sitt folk. Lägg märke till det enorma spänningsfältet mellan "Ni har vanärat mitt namn" och Guds handlingskäl: "att upprätta mitt namn". "Det jag gör, gör jag inte för er skull, utan för min egen." Gud framställer sig inte alls som en altruistisk välgörare som av kärlek till sitt verk känner sig nödsakad att ge oss vad vi vill ha. För det majoriteten vill ha är rätten till att återskapa Gud i sin egen avbild. Den Gud som är, som definierar sig som "Jag är den jag är" vill hans kyrka inte veta av. Det första och största budet enligt båda 'testamenten' är kärleken till Gud sådan Gud är, och som en följd av denna hjärtats totala hängivenhet till Gud, av all kraft, med allt förstånd, följer kärleken till nästan. Ordningen är given. Dynamiken som måste till för att praktisera nästankärleken finns bara där kärleken till den kände Guden har företräde och upptar det första rummet.

"Häri är Guds kärlek uppenbarad: medan vi ännu var hjälplöst förlorade syndare dog Jesus Kristus för vår skull." 
Den nya, i nutiden omskrivna gudsbilden, förnekar att människor skulle vara syndare.
Den förnekar att Kristi död och uppståndelse skulle vara i den verkliga 'rymd-tiden' skedda händelser.
Den förnekar att Gud först definierar vad synd är för att därefter förklara vår hjälplöshet till självräddning, och den förnekar att vi skulle vara i ett sådant behov av räddning.
Både till insikt, omvändelse, varseblivning av vårt eländiga tillstånd är det enligt Guds ord Guds handlande för oss som är startpunkten.
"Modern" teologi har radikalt avvikande uppfattning.
Bibelns centrala tema förnekas av många av kyrkornas ledare oavsett var vi undersöker saken i världen.

Om Gud inte är den Gud som har uppenbarat sig i hela skriften, finns det inget mer att säga om Gud än dina och mina fria fantasier. Då reduceras allt tal om Gud till luftbubblor ur det döda köttet. Stämbandsfladder utan mening. "Vi är alla döda genom synderna och överträdelserna." Av vilken anledning de redan döda skulle höra på de fortsatt döda för att höra vad som inte på minsta sätt förändrar tillståndet hos de andligt döda undandrar sig alla vettiga förklaringar. Men det är inte svårt att hitta annonser som garanterar att så sker.

Teologi utan theos. Världen över ges utbildningar i teologi. Kyrkornas staber leds av teologer oavsett om en enda av dem har den minsta aning om varom de talar. Talespersoner uttrycker sig om heliga ting utifrån sin egen föreställning om ting utanför deras erfarenhet. Inte sällan har de gjort teologi av sina egna lidelser och svagheter och deras teologi syftar till att rättfärdiga det som Gud har kallat orent och orättfärdigt. Men det är den akademiska världens förvillelse: att ha inhämtat "ord om" ger illusionen att 'känna den om vilken man talar.' Mina elever i filosofi kan redogöra för Platons ideér, men känner honom inte. En teologistudent som inte har haft ett livsavgörande möte med Gud har ingenting att säga om Gud eller det heliga, annat än som en uthungrad som sett en teckning av en leverpastejsmörgås och som nu ivrigt vittnar om det han tror sig ha sett. Men för att möta den verkliga andliga hunger och törst efter rättfärdighet som människorna fortsatt har, duger inte en akademisk examen, dvs en teckning av en leverpastejsmörgås.

Predikstol efter predikstol bjuder andligt döda mer näring för det religiöst uppblåsta köttet.

Att hålla Guds namn högre än alla människors egen namn påverkar en rad väsentliga tidsfrågor och ställer kyrkornas undfallenhet för världen i absolut kontrast. Bara två exempel:

Om Tatueringar: "Ni skall inte märka ert kött eller 'måla på ert kött'. Jag är Herren.
Om homosexualitet: "Ingen av er skall ha sexuellt umgänge med någon av samma kön...Ni skall vara heliga inför mig ty jag är helig och har skiljt ut er från andra folk för att ni skall vara mina."
Om tillbedjan: "Du skall inga andra gudar tillbe vid sidan om mig, eller göra dig bilder av Gud." Hör Israel, Herren din Gud är en ..

Att orena landet är just att sätta människors vilja över den ordning Gud skapade. Progressionen är tydlig enligt Romarbrevets första kapitel. Först fattar människorna inte skillnaden mellan Gud skaparen och skapelsen utan gör den senare till gudomlig, och därmed upphöjer människans sig själv och sina begär till 'gudomliga'. Exvis; sätter likhetstecken mellan sin sexualitet och dess utlevelse och Guds kärlek. När lusten efter ett förbjudet liv fått fäste övergår det till allt mer skapelsefientliga beteenden, dessa övergår till ett förvänt och sjukt tänkande. "Alla människors tankar är ständigt inriktade på det onda." Landet kvider, rister som en kvinna i barnsnöd och kommer att spy ut oss.

Mörker

Det är månförmörkelse i ordets inre mening. Världen har slutat se på kyrkan för den vet numera att kyrkan bara speglar den värld av vilken hon är en del. Men då kyrkan inte förstår skillnaden mellan att vara "I världen men inte av den" och inte heller bryr sig om att låta "Gud vara sann om än var människa befinns vara en lögnare" så är nog hennes förmörkelse permanent. Också den möjligheten har apostlarna förmedlat i klartext. Och Kristus själv undrar "skall Människosonen, när Han kommer, finna tro på jorden." Han kommer att finna oerhört mycket avfällig teologi, det är säkert.

Men den som håller ut till änden i denna värld och denna trolöshetens tidsålder skall få se alla sina hopp uppfyllda. Att  lyda de gudlösa är att nödga sig själv till en undergång tillsammans med dem. Att stå gudlösheten emot är kyrkans enda "raison d'etre". När gudlösheten paraderar i kyrkan är slutet nära.

Det är allt för få namn som skrivs in i Livets bok för närvarande. Och många som började väl men som återvänt till ett liv utanför Kristus raderas ur Lammets bok. "Ve den som förleder en av dessa mina minsta". "Inte många av er skall uppträda som lärare, för de skall få en dess strängare dom."

Vi har att välja sida: att tala vad rätt är om Gud, eller inte. De som talar rätt om Gud blir i rask takt allt färre. Det är deras uppgift som ännu gör det att be för 'sina vänner i villfarelsens teologier' så att Gud inte vredgas på dem. Så länge de ännu lever kan de ännu räddas, om än som bränder ryckta ur elden.

Hesekiel skrev naturligtvis för Israel i första hand. Men Hesekiels Gud är samma Gud som Paulus, Johannes och Marias. Det nya förbundet skyddar inte från gudlöshet under en täckmantel av teologisk och politisk korrekthet. Det är fortfarande "ett förfärligt ting att falla i den levande Gudens händer."

Vi gallrar i skrifternas vittnesbörd om Gud på bekostnad av det eviga livet. Undras om den varningen  ingår i de teologiska grundkurserna.



Björn Donobauer, Doncaster 27 juli 2018

Blogtext: Redemption Insight

Insight into the issue of Redemption.

Oswald Chambers: The Philosophy of Sin p 17-20

”How much more shall the Blood of Christ, who through the eternal Spirit offered himself without blemish to God, cleanse our conscience from dead works to serve the living God? (Heb 9:14)

As we go on with God, the Holy Spirit brings us back more and more to the one absorbing theme of the New Testament, viz, the death of the Lord Jesus Christ and its meaning from his standpoint. Our right to ourselves in every shape and form was destroyed once and for ever by the death of Jesus, and we have to be eductaed into the realization of what it means in all its fulness. We have to come to a relationship to the cross in thought as well as in life.

”How much more..” How much more is there to know, for instance, after sanctification? Everything! Before sanctification we know nothing, we are simply placed in the place of knowing; that is, we are led up to the cross, in sanctification we are led through the cross- for what purpose? For a life of outpouring service for God. Thde characteristic of a saint after the identification with the death of Jesus is that he is brought down from the ineffable glory of the heavenly places into the valley to be crushed and broken in service for God. We are here we no right to ourselves, for no spiritual blessing for ourselves, we arre here for one purpose only- to be made sewrvants of God as Jesus was. Have we as saints allowed our minds to be brought face to face with this great truth? The death of Jesus not only gives us remission from our sins, it enables us to assimilate the very nature of Jesus until in every detail of our lives we are like him. ”How much more” does the death of Jesus mean to us today than it ever has before? Are we beginning to be lost in wonder, love and praise at the marvelous loosening from sin, and are we so assimilating the nature of Jesus that we bear a strong family likeness to him?

”...Shall the Blood of Christ..”. It was not the blood of a martyr, not the blood of goats and calves, that was shed, but ”the blood of Christ”. The very life of God was shed for the world - ”the church which he purchased with His own blood.” (Acts 20:28) All the perfections of the essential nature of God were in that blood; all the holiest attainments of man were in that blood. The death of Jesus reaches away down underneath the deepest sin human nature ever comitted. This aspect of His death takes us into a spsiritual domain beyond the threshold of the thinking of the majority of us. The cry on the cross; ”My God, my God , why hast thou forsaken me?” is unfathomable to us. The only ones - I want to say this very deliberately – the only ones who come close to the threshold of understanding the cry of Jesus are not the martyrs, they knew that God had not forsaken them, His presence was so wonderful; not the lonely missionaries who are killed or forsaken, they experience exultant joy, for God is with them when men forsake them: the only ones who come near them are men like Cain - ”My sin is greater than I can bear”, men like Esau, ”..an exceeding bitter cry.”, Men like Judas.

Jesus Christ knew and tasted to a fuller depth than any man could ever taste what it is to be separated from God by sin. If Jesus was a martyr, our salvation is a myth. We have then followe3d cunningly devised fables if Jesus Christ is not all that this cry represents him to be – the incarnate God becoming identified with sin in order to save men from hell and damnation. The depth of this cry of Jesus is deeper than any man can go because this is the cry from the heart of God. The height end depth of our salvation are only measured by God Almighty on His throne and Jesus Christ in the heart of Hell. The most devout among us are flippant about this great subjecy of the death of Jesus Christ.

When we stand before the cross, is our every commonplace pious mood stripped off, or do we get caught up by the modern spirit and think of the cross only as delivering us from sin or as i type of sanctification? Thank God for salvation thorugh the cross, for sanctification through the cross, but thank God also for insight into what it cost God to make that salvation and sanctification possible. God grant that the pulsing power of identification with the death of Jesus may come again into our testimony and make it glow with devotion for Him for His unspeakable salvation.

”Who through the eternal Spirit..” The life of Jesus portrays the handiwork of the Holy Spirit; we know what the Holy Spirit will be in us if we let him have His way. The underlying consciousness of Jesus was the Eternal God Himself; the eternal Spirit was behind all he did. It is not so with us. There is a fundamental difference as well as a similarity between the Spirit in Jesus and the Holy Spirit in us. The Eternal Spirit was incarnated in Jesus; he never is in us. By gegeneration and sanctification He energizes our spirits and brings us into Oneness with Jesus, so that our underlying consciousness is ”hid with Christ in God”. We are only acceptable to God by relying on the Eternal Spirit who was incarnated absolutely in Jesus Christ. The Spirit in us will never allow us to forget that the death of Jesus was the death of God incarnate. ” God was in Christ reconciling the world to Himself.” 2 Cor 5:19

”..Offered Himself without blemish to God..” Who offered Himself? The Son of God. He was immaculate, without blemish, yet He was crucified. This rules out once and for ever the conception that Jesus died the death of a martyr; He died a death no martyr could touch. He died the death, not of a good man. But the death of a bad man, with the vicarious pain of God Almighty in his heart. Our hearts are wrung with pathos when we read of the offering of Issac and the sacrifice of Jephtah’s daughter, for they are both unbearably pathetic. The offering of Jesus we cannot begin to touch, is not pathetic in the tiniest degree; it is beyond all pathos.

There is something infinitely profounder than pathos in the death of Jesus; there is a mystery we cannot begin to touch. The death of Jesus is the death of God, at the hands of man, inspired by the devil. He gathered around him the rageing hate of humanity, and was crucified. He offered Himself through the eternal Spirit – he died in the Spirit in which he lived.

Are we being true to the cross in our preaching, putting first the Holiness of God that makes men know that they are sinners? When we preach the love of God there is a danger of forgetting that the Bible reveals, not first His love, but his intense, blazing Holiness of God, with his Love at the centre of that Holiness. The awful nature of the conviction of sin that the Holy Spirit brings makes us realize that God cannot, dare not, must not forgive sin; if God forgave sin without atoning for it our sense of justice would be greater than His.

....p 23

I am convinced that what is needed in spiritual matters is reckless abandonment to the Lord Jesus Christ, reckless and uncalculating abandonment, with no reserve anywhere about it; not sad, you canno be sad if you are absolutely abandoned. Are you thankful to God for your salvation and sanctification, thankful that he has purged your conscience from dead works? Then go a step further; let Jesus Christ take you straight into identification with his death until there is nothing left but the light at the foot of the cross, until the whole sphere of life is hid with Christ in God.

Oswald Chambers, (Best known for the book of daily meditations: ”My Utmost for His Highest”