"Baby shower" i Bethlehem

"We three kings of Orient are..."

Heliga Tre Konungars kyrkliga fest är över och gåvorna de hade med sig är lika nerpackade som hela julen efter tjugonde dag Knut. Bort allt barr och bort den nästan knoppande granen. Oron för att katterna skall riva ner alla kulorna är över för den här gången och knäcken är väl uppäten medan nån skinkrumpa ligger kvar och väntar på slutgiltig förbrukning.  Receptböckerna öppnas för att se vad man kan göra med resterna. Pasta med skinksås..

Men det var de där gåvorna som hängde kvar i mina tankar. "Baby shower" är en typisk amerikansk företeelse där alla vänner och bekanta kommer till den nyförlösta modern och det nyfödda barnet med en pletora av gåvor för barnets bästa och föräldrarnas fröjd. Allt från första skeden till "Baby's Book med plats för alla fotografier på allt från den lilla torra navelsträngsstumpen till den första locken som behövde klippas. Fest och cupcakes, skratt och framtidstro.

Så var det väl knappast i Betlehem. Någon större frid och ro var det knappast när halva staden var full of folk som visserlugen hade sina rötter där men inte hade bott där på kanske dussintals år. Bökigheten med att på en Kejsares befallning fotvandra eller åsnerida till Betlehem för att tillfredställa en skatthungrig potentat. Att utsätta sig för mönstring och registrering under en ockupationsmakts godtycke kan inte vara det en höggravid kvinna önskar sig. Att det sen är överfullt överallt gör ju inte så mycket positivt för moderns oro när vattnet går. Alltnog, hon hittar en mjuk höbädd i stallet och föder sitt barn under allt annat än sterila omständigheter. Men hon är ju en robust judinna, inte ett bortskämt och forklemat våp. Dessutom är det osedvanlig tåga i barnet med.

Så dräller ett knippe fåraherdar med lanolinblanka hosor in och gapar stort över att de i denna mindre sannolika BB avdelning finner ett barn, enligt tidens manér lindat i linnebindlar. Inte heller vet de annat än att inför detta barn öppnade sig himmelen och en del av en eljest osynlig armé  hade placerat in babyn i tidernas mest väsentliga fokus. Guds ära och jordens frid hänger på den kärleksgåva som detta barn är. "Han är Messias, Herren". Att det är fåraherdar som är första besökare är lika egendomligt naturligt som att de kommer till Betlehem. Det barn de ser  visar sig vara 'Livets Bröd' och 'Herden för fåren'. Var annars än i Beit Lehem= brödhuset, kunde väl livets bröd födas? Vilka kunde bättre än Israeliska herdar känna sig hemma vid vaggan hos 'överherden för fåren'?

I Jerusalem har ungefär samtidigt  några minst sagt udda "turister" dykt upp hos Herodes. Känd som den maktgalne despoten som hänsynslöst konsoliderade sitt rike genom att bokstavligen gå över alla deras lik som hans 'Säpo' snokade reda på. Alla som på minsta sätt  kunde konkurrera med honom om makten gick en snabb förtida död till mötes. Vid audiens hos den regerande kungen fick resenärerna veta "att också han vill ta chansen få bära fram sin tillbörliga tillbedjan". Men det klingade falskt nog för att dessa 'magier' skulle bli avrådda från att ge feedback om var den nyfödde befann sig. De skorrande signalerna översattes i den dröm som anvisade dem en annan väg tillbaka till sina hem i fjärran östern.

Men innan de alltså hemligen återanträdde hemfärden slutförde det historiens mest praktfulla 'baby shower'. Ur sina skattkistor tog de fram den överraskande tribut till gossebarnet som de fört med sig från sitt hemland. Gåvor vars värde de antagligen väl  kände till och just därför förvarade i 'kassaskåp' under resan. Guld, rökelse och myrrha.

Guld. Ett högt aktat grundämne kallat "au" av latinets aurum=guld, med plats IB i det periodiska systemet,  vars egenskaper gjort det till ett hett eftertraktat material för allt från guldkalvar för religiös tillbedjan till plätering av finkänsligaste strömledare. Det finns i ytterst fragmentariskt skick  fördelat i enorma mängder berg och kräver gigantiska arbetsinsatser för att komma till ytan, utvinnas och smältas till tackor. Cyanid, ett av världens giftigaste medel krävs vid utvinningen. Det finns i slammet i stridande bäckar och floddeltans slamlager. Det oxiderar inte, det behåller sin lyster, det kan inte reagera med andra material, det är stabilt och tillika mjukt. Kan bara lösas upp i det som kallas 'kungsvatten'. Det är konungars och makthavares främsta symbol och utsmyckning. Det är Kungars kungs egentliga egendom: "Du tog dina smycken av mitt guld och mitt silver och gjorde av dem mansbilder som du bedrev hor med. Du tog dina brokigt vävda kläder och klädde dem i dessa, och min olja och min rökelse satte du framför dem." Hes16:17 
"Mitt är silvret och mitt är guldet säger Herren Sebaot." Haggai 2:8

Guldet är tempelinredningens ytskikt. Det är till tillbedjans lockelse, både när det förleder folket till falsk tillbedjan och när det leder blicken från kungens egendom till Konungen själv. Det är dess dubbla budskap. Inte är allt guld som glimmar, inte är allt gudomligt som förgylls. "Som en guldring i ett svintryne är en vacker kvinna utan vett" vet Ordspråksboken att förmedla. Och frigivna slavar som valde att ingå livskontrakt fick sina öronsnibbar genomborrade mot en dörrkarm och en guldring sattes i snibben till tecken på livslång trohet. Inte det första man kommer att tänka på när man ser guldringar i ansiktena idag. Kungar satte guldringar på gunstligars hand som tecken på sin aktning för dem. Guldkalven som Aaron  gjorde "på begäran" gjordes av kvinnornas öronringar.

Guldet som frambars var hyllningsgåva till en konung, en nyfödd, men inte mindre konungslig för det. Gåvan stadfäste det faktum att en av de minsta, mest namnlöst okända gossar världen sett, hade konungslig härstamning i direkt nedstigande led från kung David, och i sinom tid bli den Konungars konung för vilken en dag varenda knä skall böja sig. Han som som efter sin triumf över alla mörkrets makter säger farväl till de som han valt att förkunna Guds rikes hemlighet med orden: "Mig är given all makt i himmelen och på jorden, gå och gör därför alla människor till lärjungar"  

Magierna såg i barnet den strålglans som Sonen har från Fadern. De såg att vad som i ringa början lagts på ströbädd i ett stall inte definieras av sin födelseort utan av sin härstamning. Den stjärnglans som ledde dem dit fastnade inte i beundran över stjärnevärldens kosmiska dans utan såg förbi skapelsens under till Skaparen.  De var i sanning visare än många.

Rökelse. Nu pratar vi smörjelse. Rökelsepinnar som vi kan köpa i orientaliskt influerade butiker är sammansättningar av harts eller kåda tillsammans med bindemedel av olika slag från ett antal olika växter som lever i ganska extrema klimatförhållanden. Växlingar i temperaturen mellan dag och natt på hög höjd i länderna runt Afrikas horn, från Sinaiöknen till Yemens bergstrakter till Somalia och Etiopien utsätter buskliknande växter av släktena Boswellia sacra, B. serrata etc för sprickor i barken. Växterna utsöndrar en "värksam" substans som skyddar den mot uttorkning. Rökelse är en smärta omsatt i väldoft. Plantornas växtplatser är extrema. De gror i sprickor i klippan, de ansätter en rot med svällande egenskaper som obönhörligen kilar sig fast och sedan lever på den lilla näring och fukt som avsätter sig. De lever bokstavligen på 'Klippa du som brast för mig'. Deras tillväxt är så långsam att de först vid tio års ålder levererar första kådan. Idag är detta en stor kommers, inte minst för att katolska kyrkan, som är storkonsument nr 1 köper upp enorma kvantiteter.

En besynnerlig effekt av den systematiska sargningen av barken för att tvinga fram utsöndringen är att groddbarheten hos fröna minskar avsevärt ju oftare de utnyttjas. Hårt utnyttjade plantors frön har runt 16% groddbarhet medan naturligt växande har 80% groddbarhet. Här ligger en pedagogisk hemlighet förborgad.

"Han var en smärtornas man och med sorger var han väl förtrogen. Alla våra börder lade han på sig."
Rökelsens betydelse blir ännu tydligare när man förstår att det var brukligt på Jesu tid att blanda pulvriserad rökelse med olja som en första smörjelse för de nyfödda.  Rökelsens medicinska innehåll har kartlagts och kopplas till aktiva ingredienser som bland annat bidrar till behandling av cancer.

Men framför allt är rökelsen en symbol för förbönerna. På rökelsealtaret skall elden brinna dagligen, från morgon till kväll, på samma sätt stiger de heligas förböner dag och natt mot Gud. (2 Mos 30,  Mal 1:11, Upp 5:8, 8:3) Ur människornas hjärtans djup uppstiger jorden runt och dygnet runt den välbehagliga väldoft som kommer ur ödmjuka och förkrossade hjärtan. Ja, han som föddes där är värd all tillbedjan. Det är tyvärr rätt lite väldoft från nordiska altaren för närvarande.

Myrrha. Den tredje gåvan kan i förstone tyckas den mest bisarra.  Kommer också den från växtriket. Commiphora myrrha på latin heter plantan. Det är man utvinner är enklast uttryckt en parfym. Den förekommer i 'beautyboxen' hos den sköna bruden i Höga Visan. Den används i den mix av kryddor som används vid balsamering av lik, så även vid Jesu död. Den är också anestetiserande, dvs bedövande, varför den gavs blandad med vin eller ättika till de döende. Den fanns i oljan som en kvinna smorde Jesu fötter med. Dyrbar olja som ansågs ha ett sådant värde att den kunde utöka 'församlingskassan'. I alla fall enligt skattmästare Judas Iscariot, som dessvärre regelbundet försnillade gemensamma medel.
Jesus själv identifierade den händelsen som en förebådande handling med fingret pekande mot hans egen död. Det liv Jesus levde kvalificerade honom för den död som bestods honom för att det liv som han genom segern över döden skulle kvalificera oss till att få det liv som han levde. Om vi låter oss inlemmas i den död som han dog!

Dessa så visa män visste att ett liv definieras av sin helhet. Så kan författaren till Hebreerbrevet skriva: "Se på era lärare, hur deras liv avslutades!" Det är hur de går ur tiden som skall till för att förstå vilken betydelse de har haft i tiden. Ett annat amerikanskt slagord har sedan länge varit: " it aint over until the fat lady sings".. ropa inte hej förrän du är över bäcken känns mera igen från våra breddgrader. Det är inte vad en människa säger under livets gång enbart som värdesätter henne, utan även och just hennes sätt att dö. "Fader i dina händer anbefaller jag min ande." Att leva så att den överlåtelsen är det naturliga sättet att 'mätt på dagar' sluta sitt liv är en begäran som likt rökelsen stiger mot Guds famn.

Även myrrha är medicinskt användbart. Som muntvätt, före Colgate och Sensodyne måhända, och dess effekt är också cancercellsdödande. Inte minst vid behandling av bröstcancer.

Lustigt nog används myrrha också vid behandling av hästar.

"Din död, Herre firar vi, din uppståndelse..."

Nog visste de vise männen vad som är lämpligt vid den 'Baby shower" som tillhör världens viktigaste barn. Den visheten är dock ingalunda särdeles väl känd av dem som känner sig manade att tala över texten år efter år. Inte för att det är särskilt svårt att ta reda på vad de vise männen gjorde eller medförde, utan mest för att deras visdom inte smittat av sig på vår tids predikanter i någon noterbar omfattning. Vilket undanhåller de troende viktig kunskap om deras egna liv.

Teddy Donobauer