"I inget annat namn finns frälsning"

En gång frälst alltid frälst?

Återkommande diskussioner på temat "en gång frälst alltid frälst" visar att synen på begreppet frälsning är väldigt olika  beroende på var man har sin hemvist rent bibelkunskapsmässigt.  Om vi då går inpå livet med själva sakfrågan och tar tag i vad frälsningen är enligt Guds ord så kan det kanske därigenom visa sig att själva frågeställningen är betydligt mer problematisk än själva "frälsningen"enligt vad som står i texterna.

Är frälsningen ett fristående objekt? Är den ett plagg att ta på och av? Kan den av en människa knäppas på och av som en strömbrytare? Är den en nyckfull nåd som är avhängig av mitt betyg i uppförande och ordning? Är frälsningen så skör att jag kan förlora den idag och få tillbaka den i morgon?

Själva föreställningen om frälsning förutsätter en rad saker. För det första måste det fastslås vad som menas med ordet. I bibelns första del, det vi lite nedlåtande kallar gamla testamentet, är frälsning befrielse från olika slag av förtryck och social och politisk träldom under olika yttre företeelser. Det kan vara helt militära räddningar undan en fiendemakt. Det kan vara räddning ur en märgelgrops slemmiga grepp om en som förirrat sig ner i den. "Han drog mig upp ur den djupa dyn och satte mina fötter på en klippa". 

Fundamentalt är det att det är Gud som är min frälsning. Se 2 Sam 22:36  1 Krön 16:23-41  Psa 3:8, 13:5, 18:2 , 27:9, 35:9, 38:22, 62:6, 69:13,  119:15, 146:3  Ordsp 23:17  Jes 9:1, 26:1f , 49:1, 51:5, 63:5,  Jer 3:23,  Mika 7:7, Sak 9:9.
I nya testamentet är det ännu tydligare därför att "du skall ge honom namnet Jeshua (Gud är frälsning) ty han skall frälsa/rädda sitt folk från dess synder."  1:21  Själva frälsandet är nu fokuserat på den invärtes verklighet som kallas synd. Det är från det "utfall" som syndafallet har  blivit i människorna som är frälsningens primära måltavla. Det "utfallet" kan nämligen aldrig åtgärdas av religionen som sådan utan enbart av just Frälsaren. Den som förstår att frälsningen är i Messias Yeshua/Jesus och som inte tar anstöt av att frälsningen är i Guds son tillika Människosonen, den vet att ha glädje i att frälsningens garant är Kristus själv. Matt 11:6, 11:28, Luk 1:71, 77,  4:19, Joh 8:32. (sanningen om frälsningen skall göra er fria).

När den kristna församlingens födelsedag är inne så är det frälsningens budskap som är dess barnmorska: Apg  2:36-41, se även 4:4-29 "Vad skall vi göra för att bli frälsta?" "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir er förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva."  "Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta".  Och ställda till svars gav de sin entydiga förklaring : Jesus är hörnstenen för denna frälsning och någon frälsning finns inte i något annat namn som är givet bland människor.  Det vill säga: att vara frälst är att vara i det namnet! Att bära den bekännelsen att Jesus är min Frälsare och Herre, att ha tagit emot det namnet som är Frälsarens namn, är att också vandra i det namnet i den dagliga överlåtelse som är själva morgon och aftonoffret för den kristna församlingen. Rom 12:2 talar i klartext om detta logiska gudstjänstväsen som just innebär att det egna livet bärs fram som ett välbehagligt offer till Gud. För det enda logiska gensvaret på Guds nåd såsom den uppenbarades oss till frälsning är ju att vi förblir i Honom som vi har tagit emot. Och inte på nytt förkastar allt vi benådats med.

Frälsningen har också med sig att den som tror har bytt andlig nationalitet. Hon har övergått från medborgarskap i ett rike, mörkrets rike, in till Guds rike. Hon har bytt pass. Hon är inte längre medlem av det förra riket utan har sitt medborgarskap i en helt ny ordning. Hur kan hon förlora sitt medborgarskap? Antingen genom att själv på nytt emigrera ur riket eller genom att Kungen avvisar människan ifrån det. Den möjligheten finns, men bara en gång!  Hebr 6:4 "De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den Helige Ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter, men sedan avfallit, dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds son på nytt och hånar Honom offentligt."  Ja, det är sant att den möjligheten finns. Varningen skulle annars vara obefogad.

Frälsningen är alltså inte en 'grej eller pryl' som kan tas på eller av alltefter dagsformen och den emotionella sinnestämningen. Lika lite som min jordiska nationstillhörighet ändras beroende på mina känslor, lika lite är min plats i Guds rike utsatt för konjunktursvängingar så att jag ena dagen är i riket och nästa utanför.  " Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att den avfaller från den levande Guden. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge den heter idag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra!" "Idag. om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan."

Avfall är möjligt när det som är synd åter tillåts bestämma över den som har räddats undan den en gång men sedan på nytt kastar sig in i dess famn. Men det är en gradvis process, steg för steg bort ifrån Gudsgemenskapen. steg för steg dövande Andens maningar, dag för dag förnekande barnaskapets Andes verk i oss, dag för dag ovilliga att höra Guds stämma. Och när detta sista steg till förnekelse sker är det oåterkalleligt. Genom att missakta, ringakta och förtrampa det enda evangelium som är oss givet kan vi hamna där. Vi utsläcker då den Ande som skulle kunna föra oss till bättring och stort är det mörker som sedan råder.  Kalla därför inte det för Djävulsinspirireat som är av Gud. Då riskerar ni att hamna ute i den yttersta kylan.

"Frälsningen" är detsamma som det dagliga livet i gemenskap med Gud. Ingen kan leva det livet i morgon eller igår. Alla kan bara leva det livet idag, helt enkelt därför att det bara är idag som är fräslningens dag. Och när morgon gryr är det ånyo en frälsningens dag. Varför leka med elden? Varför hela tiden trampa på de gränser där passet kan ryka? Den som vill undfly den risken håller sig till Kristus och den gemenskap som finns mellan alla de heliga. Den som tror sig kunna klara det på egen hand går lätt vilse.

Rätt fattad är frälsningen ett resultat av Frälsarens närvaro i ditt liv. Det är den nya status som du har erhållit som Guds barn när du lät dig födas på nytt. Utan den pånyttfödelsen kan ingen se Guds rike, än mindre få ett pass i det. (Fast i bibeln heter det inte pass, utan "vi har fått en underpant på att vi tillhör genom Anden som bor i oss"). Den som således håller sig till Konungen och de villkor som gäller i riket kan inte mista sitt medborgarskap. " Den som Fadern har givit åt mig skall jag på inget vis kasta ut." " Jag är viss om att ingenting kan skilja oss från Guds kärlek i Jesus Kristus." "Jag vet på vem jag tror, och är övertygad om att kan bevara vad jag har anförtrott åt Honom." Rätt fattat kan du inte varit frälst igår och vara förlorad idag för att i morgon på nytt vara bland de frälsta."

Fatalaste misstaget är att se frälsningen som en egen ägodel. Som dessutom kan stjälas. Det är den inte, den är grundlagen i Guds rike. Den som kommer till Gud måste tro att Gud är sådan han sagt sig vara, och det är denne som har givit oss sin son Yeshua Meshiach, den  Gud som frälser och räddar. Den som har Sonen har det eviga livet, men bara den.

En gång frälst, alltid frälst? Nä alls inte, enär frälsningen inte är en dagslända utan en dygnsrytm. Var dag är frälsningens dag så länge vi tar vara på den frälsningen utan att vika av åt vare sig vänster eller höger. För i det ögonblick du väljer att traska omkring i gränslandets tassemarker så går där rytande lejon för att uppsluka den som är oförsiktig nog att trampa över gränsen.

"Hur ska vi undkomma om vi inte tar vara på så stor frälsning?"

Det gör vi inte! "När vi har detta hopp, hur bör vi då leva?"

(https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1097169 en liten utvidgning av ämnet 'avfällingar')

******
Björn Donobauer, Doncaster 23 februari 2018