I hundratals år har mäns rätt till sin driftutlevelse varit tagen för självskriven. Män, har det hävdats på dårars vis, kan inte kontrollera sin drift till sex. Män är inte tillräkenliga, män är si och så. Hela den islamska världen har fastslagit att om en kvinna inte beter sig, klär sig och alltid åtföljer någon man efter ett visst mönster så är det hennes fel om hon blir våldtagen. Muslimska män kan inte förväntas styra sina drifter, och uppenbarligen kan män i andra grupperingar det inte heller.
Adam är vilse inte bara i pannkakan utan även i alla andra kakor. Så nu avslöjas det att den nutida bristen på moralisk kompass inom alla områden har lett till att kvinnor och barn alla utsatts för varierande grad av oönskad manlig uppmärksamhet, manligt våld och manlig brist på självkontroll.
Det är märkligt att ingen kopplar samman detta med den numera överallt itutade föreställningen att du skall ta för dig för din egen del det som är bra för dig. Du är din egen herre och ingen skall kunna tala om för dig vad du skall göra.. Men si det visar sig att ingen påminner oss om den sidan när det nu visar sig att tiotusentals män gjort just det. Orsak och verkan?
Så ser det ut: Ingen Gud finns, ingen bindande moral finns, allt är bara relativt och du själv skall avgöra vad som är rätt i dina ögon. Om det vore så att människan, mannen och kvinnan, hade en verklig godhet, det vill säga en rakryggad inbyggd förståelse av rätt och fel, så kunde det kanske finnas hopp om ett umgänge utan övertramp. Verkligheten är alldeles den motsatta. Bildning, status, politisk övertygelse, vackra ideologier, religiös praxis, ingetdera skyddar mot missbruk och vanart.
Bristen på gemensamma, överenskomna och av alla vidmakthållna regler är inte bara antydd, den är övertydlig. #metoo är inte bara inkluderande av alla män, den omfattar även kvinnorna. En mor som lär sin son att han skall vara som han själv vill skall inte förvånas om han sedan visar sig vara en del av det gäng som i fyllan och villan vart med om en och tillskyndare av en gruppvåldtäkt. För det som är summan av 'gör som du själv vill' är just att många gör vad de egentligen inte vill och oftast längst inne vet att de inte borde. Men 'Gör som du vill' är ramaskriet till försvar för den extrema självcentrering som gör omvärlden till min egendom, att förfara med som jag vill.
Jag har i andra blogposter hänvisat till J D Unwins massiva undersökning av olika mänskliga samhällen och förhålladet mellan tillgången till social energi för samhälles tillväxt och utveckling uppåt och deras Gudsbild och sexuella regelverk. Han fastslår att där man överger en monoteistisk gudsbild, där överger man snart regleringen av den sexuella driften, och där upphör den sociala energin att bygga upp civilisationen. I dess följd brutaliseras samhället och avstånden mellan drömmar och verkligheten ökar lavinartat. All tillgänglig energi övergår till att nu stämma i en flod där man vägrade att stämma i bäcken. Från att varsamt förebygga tvingas man dyrbart brandkårsutrycka. Det gamla talesättet att ett uns av förebyggande är värt ett ton av reparationer har fallit i glömska och trampas under fot av de samhällsbärande skikten. Alltmer av skattemedlen går åt till nödutryckningar och tillfälliga och kortsiktiga plåsterlappar på cancerbölder som brutit genom den samhälleliga huden. Att dessa plåster inte botar cancern blir alltmer uppenbart.
Hur hamnade vi där? I den urtext som kallas 1 Mosebok beskrivs människan vara en enhet i två element. Man och kvinna. Skapade till att gemensamt uttrycka det som är gudomligt genom sina gemensamma om än i vissa avseenden väsenskilda egenskaper. Att de är väsenskilda är inte det samma som att de kan operera fritt från varandra. När "Ish" (man) får se sin "Isha"(maninna) säger han mer eller mindre WOW! "Denna är nu kött av mitt kött och blod av mitt blod".
Vad säger karln?
Han säger i klartext att han förstår sig som en oupplöslig del av denna tvåsamhet som är människan. De är tillsammans ett subjekt. Hon är för honom lika väsentlig som hans eget kött och blod är för honom. Han deklarerar sitt beroende av henne, han kommer inte på tanken att han hon skulle vara ett nyttoobjekt även om hon de facto är skapad till honom som hjälp på grund av hans svagheter.
Men nyttoobjekt blev hon. Hela världens könsmaktshistoria bevisar det. Män betraktar kvinnor som sina ägodelar i alla kulturer. Män "tar" kvinnor till äkta, oäkta, könsobjekt, hushållslavar, sexslavar..
osv. Till vår allas gemensamma skam är det den osköna värld i vilken vi lever på villkor som vi knappast kan ha valt själva. Vår maktlöshet syns ingenstans tydligare än här. Vi kan sätta upp en här av lydiga idioter, det kallas armé, och förinta en annan likadan idiotarmé, men grundproblemet förblir även i fredstiden.
Det som nämligen också berättas i urtexten är hur det som började så positivt föll sönder. Det är i varje fall för mig uppenbart att den frestelse som mannen i sällskapet föll för är en annan den kvinnan lät sig bedras med. Hon såg att det var vackert, estetiskt fint, man fick mera kunskap om man åt, och vem vill inte det? Men Adam föll för den första delen av det falska löftet: befria dig från Gud och trotsa hans regler och du blir Gud själv! Och av denna anledning gör ingen i hela den textmassa som utgör bibelns 66 böcker, omspännande en historia över flera tusen år, misstaget att lägga 'syndafallet' kvinnan till last, utan endast allenast och exklusivt till Adams last.
Vad hände i det ögonblick Adam skiljer sig från sin skapare med berått mod? Han ser inte längre kvinnan som 'sitt kött, sitt blod' utan som något helt annat. "Kvinnan som Du gav mig till att vara med mig, det var hon som tog och åt och gav mig". Det är alltså inte mitt fel! Det var hennes handling som orsakade min, alltså är jag oskyldig. Den allvarliga konsekvensen av detta i all kyrkohistoria är det att kvinnor givits skulden för det som Guds ord bara tillvitar mannen. "Så kom synden in i världen genom en enda människa, Adam, och likaledes kom rättfärdigheten in i världen genom en enda människa, den andre Adam."
Hon, "Isha" maninnan är inte längre ett subjekt under Gud tillsammans med "ish" mannen utan hon är nu plötsligt ett objekt som Gud påtvingade Adam. Och objektifieringen av kvinnan är den djupaste och egentliga anledningen till den totala isärsprängning av människovarandets två komponenter som uttrycker sig i alla de haverier som idag förs upp till ytan i den förbluffade mediavärlden. Hur kunde det bli så att män betraktar kvinnor som sina byten att förfara med som de vill? Hur kunde dessa såningsmän så illa förakta sina åkrar att de sår vad de inte vill skörda och sedan anklagar åkern för det som deras säd har åstadkommit? Och varför vägrar inte åkern att besås? För att män sår med våld!
Kvinnan är det svagare kärlet i varje fall i den meningen att män har våldsmonopol. Men hur kunde män urarta så långt? Det enda svar som finns, men som alltför få tycks vilja kännas vid, är att det manliga våldet är resultatet av den maktlöshet som inträder i mäns verklighet när de inte längre underordnar sig sin Skapare. Vad de inte längre kan få tilltvingar de sig med alla till buds stående maktmedel. Således är det de gudlösa männens framfart att hastgaggen #metoo är en ny titel på denne "ish" om vilken nu 'alla' säger "Usch".
Men tror ni att det kommer att leda till det enda som kan göra någon betydande förändring i saken? Nå nä. Det är ytterst tveksamt om den enda medicinen för urartade män kommer att appliceras på männen, vare sig enskilt eller kollektivt. Vad den är? "Omvänd er, gör bättring, bli födda på nytt så att Kristus kan ta gestalt i er." Men det budskapet har ju kommit i skymundan även i de kyrkor som var satta för att förkunna det. Och vad värre är: även i kyrkan har män objektifierat kvinnor. Ingen objektifiering kan förekomma utan den också medför ett förringande av det som objektifieras.
När Pontus Pilatus förde ut den anklagade till folket ropade han till folkmassan: "Se mannen". Hur rätt hade han inte. Men vem bryr sig om den där mannen som för den glädje som låg framför honom stod ut med korsets nesliga avrättning. Stod ut med den nakenhet, de spikar, de gisselslag och den törnekrona som alla var till för att lägga förödmjukelse till skampålens budskap. Brottslingarna, våldsmonopolets hantlangarr dömde den ende sant oskykdige till döden för ett uppdiktat brott. Allt för att slippa höra honom som i varje möte med dem avslöjade deras intighet och olidliga självförgudligande. Och allt detta för vår skull. För vår skull, för oss män som genom honom skulle bli vad Adam slutade vara. Män som inte kan se kvinnor annat än som en väsentlig och integerad del av sin egen mänsklighet. Män som lärts att avslöja sin egen benägenhet att se kvinnor som objekt i någon annan mening än att de verkligen finns och måste ges det erkännandet att de inte i i någon mening är något mindre än de själva.
Vi män i gemen står idag vid skampålen, och det enda vi inte kan hävda är att vi skulle vara oskyldiga till det vi anklagas för. Ju fortare vi erkänner vår gemensamma skuld ju fortare kan vi beträda den Golgata vandring som gör oss till gudsmänniskor, skickliga till allt gott. Det borde vara prio på kyrkornas agenda.
Men kyrkan av idag har övergivit Guds ord och Gud svarar dem genom att överge kyrkan. Inte den enda kyrka han någonsin känts vid förvisso, men den 'kyrkan', den levande kroppen, återfinns bara hos individer som är formella medlemmar i den officiella och nu med hast krympande. De är i den men inte av den.. att hoppas på kyrkorna sådana de är idag, är nog som att satsa en förmögenhet på en lam häst i Cheltenhams 3500 meters lopp klockan 15.10 kommande lördag.
Teddy Donobauer, Doncaster
