Människan och livsmiljöns gradvisa sönderfall.

Ett av samtidens mest infekterade ämnen har gett upphov till en ny religion. Miljörörelsen har sedan lång tid övergått från att vara förankrad i faktiska förhållanden till en serie försanthållanden med bräcklig eller rent av obefintlig grund. Motstridiga uppgifter baserade på samma datamängd gör det svårt för vanliga medborgare att ha en klar blick på vad saken gäller.

Men vi skall tro att klimathotet är verkligt, och att det är människans påverkan på 'naturen' som är orsaken, den största, viktigaste och enda väsentliga område att ägna sig åt. Och vi skall betala för utsläppsrätter och minska CO2 avtrycket och sluta flyga och sluta utvinna kol och olja och allt det som hör till den nya 'rättfärdigheten'.

Så här ser det ut: människan förefaller sakna insikt om att det är hon som orsakar det mesta av miljöns problem, alltså måste en politiskt tillsatt och vald kommission, till råga på allt utsedd av FN fostra oss alla till att svälja dess minsta rapport som varande sanningen med stort S.

Vad som dock aldrig med ett ord berörs är hur det kommer sig att just människan så kapitalt har blivit så onaturlig att hon kackar sönder sitt eget bo. Alla andra levande organismer finns inneslutna i sina ekosystem där de med mycket små variationer lever som livsutrymmet tillåter. Men människan, denna hybriserade självöverskattade "homo sapiens", denna 'medvetandemaskin' , demonstrerar sin totala oförmåga att förstå sin plats i det egna ekosystemet.  I sin brist på kunskap saboterar hon det på ett otal olika sätt. Effekterna drabbar henne själv och hela den sammantagna 'skapelsen'. Så formulerar hon sig genom miljörelsen till ett slags 'pseudosyndamedvetande' som ser ut som insiktsfull bekännelse men i själva verket missar den verkliga kärnan.

Man kan likna det vid barnet som har slagit sönder en glasruta värd en miljon men bara bekänner att hon har tappat bort den boll som hennes mamma sa åt henne att vara aktsam om, för den har du fått av "din snälla farfar som är död". Den nya syndabekännelsen är 'jag lämnar ett för stort koldioxidfotspår', ve mig! Ve mig!  Bollen är borta, jag skall skämmas. Vem krossade rutan?

Insikten om människans urledvridning från sitt ursprung, sig själv, sin medmänniska och sin livsmiljö är borttappad. Det verkliga skälet till den nyväckta 'syndamedvetenheten' är att det passar utmärkt som 'placebo' för den djupare insikten att det är människans inre miljöförstörelse som är orsaken till att världen ser ut som den gör. CO2 är en försvinnande liten del av dess effekt.

Som de vet som har följt denna blogg så anser jag att det faktiskt inte finns något nytt under solen. Därför har jag en benägenhet att hellre lyssna på 'urberättelsen' sådan den är gestaltad i bibeln än till vare sig alarmisters eller överslätares brösttoner. Vad säger urberättelsen?

Människan är skapad för ett visst syfte. Att se på en förebild och göra enligt det mönstret i sin uppgift att förvalta hela 'naturen', att förvandla, bruka och bevara sin livsmiljö enligt ägarens intentioner och enligt de kunskaper och insikter som är inneboende i naturens egen ordning. Men förutsättningen är att människan inte övergår från att leva med naturen  till att tillbe naturen i sig. Bara om människan inte vänder sig bort från Gud kan hon förbli jordbrukare enligt skaparens ordning. Tappar människan bort sin gudsrelation fördummas hon på den viktigaste punkten. Hon övergår från att vara förvaltare åt någon till att bli självsvåldig utnyttjare.

Fördumningen leder till beteenden som skaparen skakar på huvudet åt och oroas över: "Ingenting som människorna beslutar sig för att göra kommer att misslyckas för dem". Det erkännadet har vi redan fått. Men det är kopplat till en annan insikt: "Överallt är människornas tankar upptagna med det onda." Kombinationen ondska i hjärteroten och en brilliant intelligens är det primära skälet till människans elände. Så säger den heliga skrift.

Konsekvenserna är hur många som helst. Detta sammanvägda elände hos människan är anledningen till krig och hungerssnöd, Det är anledningen och grunden till torka och missväxt. Det är skälet till att halva världen har mer än den behöver medan den andra halvan svälter och dör. Det är den inre miljöförstöringen hos individen som är orsaken till den yttre miljöförstörelsen.

"Detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta. De har vänt sig bort och gått sin egen väg. De säger inte i sina hjärtan: "Låt oss frukta Herren vår Gud, som ger regn i rätt tid, både höst och vår och som skänker oss de bestämda skördeveckorna." Era missgärningar har nu bringat detta i olag, era synder håller det goda borta ifrån er, för ibland mitt folk finns ogudaktiga människor."  Jeremia 5:24-26

Vi skulle kunna citera sida upp och sida ner.  Anledningen till jordens tillstånd är moraliskt förfall.
Det förfall som började med avfall från skaparen,  himmelens och jordens Gud. Sedan dess är människan självsvåldig miljöterrorist i en annans vingård. Och skörden är vredens druvor.  Men  istället för att göra bättring och böja knä inför Skaparen medan tid är ägnar hon sig åt sin förstörande genialitet och sin moraliska uppstudsighet samtidigt. Men för att undslippa sig självinsikten om sin inre förstörelse letar hon i världen efter an attraktiv avledare från den individuella skulden och väljer ett relativt oskyldigt tema att innesluta alla under. 'Eftersom vi alla är medskydiga till CO2 utsläppen så kan vi alla känna oss lite skyldiga och göra bot inför naturen med att minska dessa utsläpp'. Att det inte är i nörheten av att vara det verkliga problemet undandrar sig den uppmärksamhet som det borde ha.

Kan miljörörelsen 'rädda' världen? På intet vis. Undergången, förfallet och skapelsen slutliga termiska död kan inte ens uppskjutas. De kommer oavsett. Skapelsen är nämligen underlagd den s k värmedödens ofrånkomlighet.  Bibeln igen: "Hela skapelsen längtar och trängar efter befrielse. Den längtar efter att Guds barn skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet."

Tills människorna på nytt böjer sina knän inför Gud skaparen och omvänder sig och blir som barn kommer miljöförstöringens inre pågående att öka på miljöns undergång.

Klimathotet lovar oss ett scenario där stora delar av de mänskliga bosättningarna kommer att läggas under vatten. Vi kommer att drunkna i den nedsmälta isen heter det.  Men den prognosen är i alla delar falsk. Gud dränkte nämligen jorden med vatten en gång för att bli av med de människr som före syndafloden fyllt jorden med sin orättfärdighet. Och Gud gav regnbågens tecken som ett löfte om att någon nya syndaflod inte skall drabba jorden.  Betyder det att någon nya universiell dom inte kan komma? Nej det betyder bara att klimathotarnas scenario är vilseledande. Nästa dom kommer att uppplösa alla element i eld. Om det är genom värmedöden där all tillgänglig energi slutar vara tillgänglig eller om det sker genom den ondhjärtade människans geniala infångande av atomfissionens eller atomfusionens resultat: atombomben, får stå öppet. Men vad miljörörelsen än säger blir det ingen ny global översvämning.

Vad borde den så ofta upprepade hotbilden om miljöns förstörelse leda till? Att hela mänskligheten gör bot och bättring i säck och aska. Det kan ni vara säkra på att IPCC aldrig kommer fram till.

"Om himlen stängs och regnet uteblir för att de har syndat emot dig.. om det blir svält i landet, om det blir pest, om det blir sot eller rost, om det kommer gräshoppor eller gräsmaskar, om fienden tränger in i deras land och deras städer eller någon annan plåga eller sjukdom drabbar...om de syndar emot Dig- och det finns ingen människa som inte syndar..om de då kommer till besinning och vänder om och ropar till dig om nåd.. om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ... hör då och förlåt ditt folk som har syndat emot dig.."  1 Konungaboken 8:35ff

Det ni kan vara säkra på är att så långt kommer miljörörelsen aldrig att nå i självinsikt och ödmjukhet.  Genom att tillbe naturen  men strunta i skaparen omintetgör de varje förutsättning för det viktigaste miljöarbetet: att förnyas och pånyttfödas till den inre människan. Att omvända sig bort ifrån den självvalda vägen till en bättre och högre väg.

Miljöpartier är nog bra, men rosor odlade på en dynghög är otillräckliga för att dölja doften av dyngan. Lite skenbart moraliskt oantastlig jakt på CO2 utsläpp är en ros på ett berg av dynga, skapad av rosenodlaren själv.

Om miljömedvetandet inte når in till miljöförstöraren själv är den tyvärr mest kosmetika. Dynga lär vara kosmet...

Teddy Donobauer, f d medlem i MP.