Människan och livsmiljöns gradvisa sönderfall.

Ett av samtidens mest infekterade ämnen har gett upphov till en ny religion. Miljörörelsen har sedan lång tid övergått från att vara förankrad i faktiska förhållanden till en serie försanthållanden med bräcklig eller rent av obefintlig grund. Motstridiga uppgifter baserade på samma datamängd gör det svårt för vanliga medborgare att ha en klar blick på vad saken gäller.

Men vi skall tro att klimathotet är verkligt, och att det är människans påverkan på 'naturen' som är orsaken, den största, viktigaste och enda väsentliga område att ägna sig åt. Och vi skall betala för utsläppsrätter och minska CO2 avtrycket och sluta flyga och sluta utvinna kol och olja och allt det som hör till den nya 'rättfärdigheten'.

Så här ser det ut: människan förefaller sakna insikt om att det är hon som orsakar det mesta av miljöns problem, alltså måste en politiskt tillsatt och vald kommission, till råga på allt utsedd av FN fostra oss alla till att svälja dess minsta rapport som varande sanningen med stort S.

Vad som dock aldrig med ett ord berörs är hur det kommer sig att just människan så kapitalt har blivit så onaturlig att hon kackar sönder sitt eget bo. Alla andra levande organismer finns inneslutna i sina ekosystem där de med mycket små variationer lever som livsutrymmet tillåter. Men människan, denna hybriserade självöverskattade "homo sapiens", denna 'medvetandemaskin' , demonstrerar sin totala oförmåga att förstå sin plats i det egna ekosystemet.  I sin brist på kunskap saboterar hon det på ett otal olika sätt. Effekterna drabbar henne själv och hela den sammantagna 'skapelsen'. Så formulerar hon sig genom miljörelsen till ett slags 'pseudosyndamedvetande' som ser ut som insiktsfull bekännelse men i själva verket missar den verkliga kärnan.

Man kan likna det vid barnet som har slagit sönder en glasruta värd en miljon men bara bekänner att hon har tappat bort den boll som hennes mamma sa åt henne att vara aktsam om, för den har du fått av "din snälla farfar som är död". Den nya syndabekännelsen är 'jag lämnar ett för stort koldioxidfotspår', ve mig! Ve mig!  Bollen är borta, jag skall skämmas. Vem krossade rutan?

Insikten om människans urledvridning från sitt ursprung, sig själv, sin medmänniska och sin livsmiljö är borttappad. Det verkliga skälet till den nyväckta 'syndamedvetenheten' är att det passar utmärkt som 'placebo' för den djupare insikten att det är människans inre miljöförstörelse som är orsaken till att världen ser ut som den gör. CO2 är en försvinnande liten del av dess effekt.

Som de vet som har följt denna blogg så anser jag att det faktiskt inte finns något nytt under solen. Därför har jag en benägenhet att hellre lyssna på 'urberättelsen' sådan den är gestaltad i bibeln än till vare sig alarmisters eller överslätares brösttoner. Vad säger urberättelsen?

Människan är skapad för ett visst syfte. Att se på en förebild och göra enligt det mönstret i sin uppgift att förvalta hela 'naturen', att förvandla, bruka och bevara sin livsmiljö enligt ägarens intentioner och enligt de kunskaper och insikter som är inneboende i naturens egen ordning. Men förutsättningen är att människan inte övergår från att leva med naturen  till att tillbe naturen i sig. Bara om människan inte vänder sig bort från Gud kan hon förbli jordbrukare enligt skaparens ordning. Tappar människan bort sin gudsrelation fördummas hon på den viktigaste punkten. Hon övergår från att vara förvaltare åt någon till att bli självsvåldig utnyttjare.

Fördumningen leder till beteenden som skaparen skakar på huvudet åt och oroas över: "Ingenting som människorna beslutar sig för att göra kommer att misslyckas för dem". Det erkännadet har vi redan fått. Men det är kopplat till en annan insikt: "Överallt är människornas tankar upptagna med det onda." Kombinationen ondska i hjärteroten och en brilliant intelligens är det primära skälet till människans elände. Så säger den heliga skrift.

Konsekvenserna är hur många som helst. Detta sammanvägda elände hos människan är anledningen till krig och hungerssnöd, Det är anledningen och grunden till torka och missväxt. Det är skälet till att halva världen har mer än den behöver medan den andra halvan svälter och dör. Det är den inre miljöförstöringen hos individen som är orsaken till den yttre miljöförstörelsen.

"Detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta. De har vänt sig bort och gått sin egen väg. De säger inte i sina hjärtan: "Låt oss frukta Herren vår Gud, som ger regn i rätt tid, både höst och vår och som skänker oss de bestämda skördeveckorna." Era missgärningar har nu bringat detta i olag, era synder håller det goda borta ifrån er, för ibland mitt folk finns ogudaktiga människor."  Jeremia 5:24-26

Vi skulle kunna citera sida upp och sida ner.  Anledningen till jordens tillstånd är moraliskt förfall.
Det förfall som började med avfall från skaparen,  himmelens och jordens Gud. Sedan dess är människan självsvåldig miljöterrorist i en annans vingård. Och skörden är vredens druvor.  Men  istället för att göra bättring och böja knä inför Skaparen medan tid är ägnar hon sig åt sin förstörande genialitet och sin moraliska uppstudsighet samtidigt. Men för att undslippa sig självinsikten om sin inre förstörelse letar hon i världen efter an attraktiv avledare från den individuella skulden och väljer ett relativt oskyldigt tema att innesluta alla under. 'Eftersom vi alla är medskydiga till CO2 utsläppen så kan vi alla känna oss lite skyldiga och göra bot inför naturen med att minska dessa utsläpp'. Att det inte är i nörheten av att vara det verkliga problemet undandrar sig den uppmärksamhet som det borde ha.

Kan miljörörelsen 'rädda' världen? På intet vis. Undergången, förfallet och skapelsen slutliga termiska död kan inte ens uppskjutas. De kommer oavsett. Skapelsen är nämligen underlagd den s k värmedödens ofrånkomlighet.  Bibeln igen: "Hela skapelsen längtar och trängar efter befrielse. Den längtar efter att Guds barn skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet."

Tills människorna på nytt böjer sina knän inför Gud skaparen och omvänder sig och blir som barn kommer miljöförstöringens inre pågående att öka på miljöns undergång.

Klimathotet lovar oss ett scenario där stora delar av de mänskliga bosättningarna kommer att läggas under vatten. Vi kommer att drunkna i den nedsmälta isen heter det.  Men den prognosen är i alla delar falsk. Gud dränkte nämligen jorden med vatten en gång för att bli av med de människr som före syndafloden fyllt jorden med sin orättfärdighet. Och Gud gav regnbågens tecken som ett löfte om att någon nya syndaflod inte skall drabba jorden.  Betyder det att någon nya universiell dom inte kan komma? Nej det betyder bara att klimathotarnas scenario är vilseledande. Nästa dom kommer att uppplösa alla element i eld. Om det är genom värmedöden där all tillgänglig energi slutar vara tillgänglig eller om det sker genom den ondhjärtade människans geniala infångande av atomfissionens eller atomfusionens resultat: atombomben, får stå öppet. Men vad miljörörelsen än säger blir det ingen ny global översvämning.

Vad borde den så ofta upprepade hotbilden om miljöns förstörelse leda till? Att hela mänskligheten gör bot och bättring i säck och aska. Det kan ni vara säkra på att IPCC aldrig kommer fram till.

"Om himlen stängs och regnet uteblir för att de har syndat emot dig.. om det blir svält i landet, om det blir pest, om det blir sot eller rost, om det kommer gräshoppor eller gräsmaskar, om fienden tränger in i deras land och deras städer eller någon annan plåga eller sjukdom drabbar...om de syndar emot Dig- och det finns ingen människa som inte syndar..om de då kommer till besinning och vänder om och ropar till dig om nåd.. om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ... hör då och förlåt ditt folk som har syndat emot dig.."  1 Konungaboken 8:35ff

Det ni kan vara säkra på är att så långt kommer miljörörelsen aldrig att nå i självinsikt och ödmjukhet.  Genom att tillbe naturen  men strunta i skaparen omintetgör de varje förutsättning för det viktigaste miljöarbetet: att förnyas och pånyttfödas till den inre människan. Att omvända sig bort ifrån den självvalda vägen till en bättre och högre väg.

Miljöpartier är nog bra, men rosor odlade på en dynghög är otillräckliga för att dölja doften av dyngan. Lite skenbart moraliskt oantastlig jakt på CO2 utsläpp är en ros på ett berg av dynga, skapad av rosenodlaren själv.

Om miljömedvetandet inte når in till miljöförstöraren själv är den tyvärr mest kosmetika. Dynga lär vara kosmet...

Teddy Donobauer, f d medlem i MP.

Sken och återsken, regnbågens hemlighet.

'Shekina, Guds härlighet, ser ut som regnbågen som syns i skyn när det regnar."

Vill man få ett djupt grepp om vad som är Bibelns sammanhängande och enhetliga berättelse måste man förutom bibelns texter även läsa den skapelse som vi är en del av. Den skapelse som många kallar 'naturen' och som man måste tilldela gudomliga egenskaper om man inte vill acceptera Gud, som skapare och rättmätig ägare till allt som finns.

Naturen är full av företeelser som alla återkommer i de bibliska  berättelserna.  Paulus gör som bekant gällande att 'det man kan lära känna om Gud är uppenbarat i skapelsen' Men när människorna gör naturen till gud då blir de oförståndiga och har brutit mot det första budet: Du skall inga andra gudar ha vid sidan om mig. Förhållandet till naturen är då en markör för hur man förhåller sig till Gud. Vi läser skapelsen bok parallellt med bibeltexterna för att förstå hur det som är andliga insikter understöds av den faktiska fysiska världen .

I 1 Mos 2 får vi veta att Gud inte hade låtit det regna på jorden, inga buskar eller träd fanns, och ännu fanns ingen människa som kunde bruka och leva på jorden, en dimma steg upp och vattnade jorden. Vatten ovanför ett 'fäste' skymde solen helt, jämnade ut jordens klimat så att stenkolsgruvor finns på Spetsbergen där det en gång växte ormbunksskogar i ett varmt och fuktigt klimat. Polartrakterna kommer först till efter syndafloden.

Varför kom den?För att människorna fort vände sig bort ifrån gud och guds ordning och ingick i oheliga allianser som hade en lössläppt sexualitet som grund. 'Deras hjärtan är från ungdomen endast onda,'låter skriften oss veta. Syndafloden svämmar bort och dränker en värld som i allt väsentligt liknar vår samtid. 'Såsom det var i Noahs dagar, så kommer sista tiden att vara. "Under dagarna före floden åt de och drack de, de gifte sig och blev bortgifta till den dag då Noah gick in i arken, och de visste ingenting tills floden ryckte dem bort.  Så ska det bli när Människosonen kommer."   Matt 24:37 ff.

Ursprungsmänskligheten försvann och ur Noah och hans familj härstammar alla nuvarande människor och folk och stammar. Regnbågen som först efter det att skyarna tömts på de tidigare 'blöjvindlingarna' runt den unga jorden är Guds löfte om en bestående värld, där årstider och säsonger skall bestå och inte en gång till dränkas av 'vatten från ovanför fästet'. Men en annan dom är lika säker, och den sker genom en eldstorm. Mångas tankar går till hotet från kärnvapen, och det är ju en möjlighet. Men eld kommer i vilken form det än är.

Varför kommer nästa dom oundvikligen? Paulus vet berätta:  

Romarbrevet 1:26-32

26" Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. 27  På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.

28 Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. 29  De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det."

Alltså är det likadant i tidensslut som i början. "Härefter skall jag inte mer förbanna marken för människans skull, för hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort."  1 Mos 8:21, jfr med  1 Mos 6: 1-7

Regnbågen är det brutna ljuset. Solens strålar faller in i regndroppar där de först bryts och sedan återsänds till mig som står med ryggen mot solen och ser regnbågen framför mig mot en bakgrund av fallande regn. I millioner sfäriska vattendroppar bryts ljuset och hela spektrat av alla de många färgerna blir synligt för vårt öga. Ingen människa ser samma regnbåge, alla ser ljuset brytas i sin egen uppsättning regndroppar. Som vi sagt i tidigare inlägg är grundfärgerna 7.  De går från infrarött till ultraviolett. Den sista färgen är purpurns motsvarighet . Purpur tillverkas ur en sällsynt mussla från Medelhavet och är en ytterst dyrbar råvara varför det enbart är kungar som bär purpur som i Domarboken, Esthers bok och inte minst i Markus evangeliet där vår Herre ikläds en purpurmantel i vilken han hånas och smädas. Den slits av honom, hans egna kläder ges honom innan han förs till avrättning.

Det är denna konungsliga och dyrbara färg som saknas i Priderörelsens avart av regnbågen.

Konungen, den i vars händer Gud överlåtit rätten att döma över levande och döda är bortplockad och osynliggjord i detta 'nya folk'. De kyrkor som välkomnar denna utveckling har alltså i sin iver att visa förståelse och det de själva uppfattar som 'allas lika värde' oavsett hur de förhåller sig till Guds helighet och rättfärdighet, detroniserat Kyrkans  Huvud från sin konungsliga position.

Hesekiel ser i en syn en lik en människa sitta på en tron. Tronen omges av eldsken och runt eldskenet syns regnbågen.   "26  Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. 27 Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som liknade eld omgiven av ett sken. 28  Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag.

Sådan var synen som tycktes vara Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade."

Faller pridefolket och kyrkan HBTQ människor ner i tillbedjan för Honom som är Guds härlighets återspegling och Guds väsens exakta avbild?

I Uppenbarelseboken återkommer regnbågen återigen i både kapitel 4 och kapitel 10. Johannes ser en tron i himmelen. På den sitter en strålglansomgiven 'någon'. Till honom sjunger de varelser som beskrivits  följande sång: "Helig Helig helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som skall komma." och de får svar från andra "Värdig är du, vår Herre och Gud att ta emot lov och ära och makt för du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat."

Och vad är skapelseordningen? "Till man och kvinna skapade han dem och kallade dem människa den dag de skapades. Fördenskull skall en man överge sina föräldrar och hålla sig till sin hustru och de skall vara ett kött." Allt annat än det tillhör det som ledde till den första domen och det som leder till den andra som skall ännu skall komma.

Konungen upphöjd på sin tron omges av regnbågens skönhet, den fulla och hela. Purpurfärgen som den kloka hustrun har hushållat sig till och klätt sitt husfolk i enligt Ordspråksboken  kläder inte bara de redbara utan även den värsta och mest diametrala motsatsen.  Och nu är vi framme vid sista delen av Johannes uppenbarelse, strax innan synerna om ändens tid avslutas med det nya Jerusalem.

Upp 17:3-6  "I anden förde han mig bort till en öken. Och jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn. Kvinnan var klädd i purpur och sharlakan och smyckad med guld och ädelstenar och pärlor. På hennes panna stod skrivet ett namn, en hemlighet:  "Det stora Babylon, mor till jordens skökor och skändligheter." 

Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnes blod. Och när jag såg henne blev jag djupt förundrad."

Klädd i kungafärgen avslöjar hon sig, som en tronpretendent, ett beläte vars verk är på väg att nå sin sista logiska punkt. Hon ligger bakom vildjuret och har till sitt förfogande jordiska härskare och konungar och deras mål är att utplåna Guds folk från jorden. "De skall strida mot Lammet och Lammet skall besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är Herrarnas Herre och Konungarnas konung"

 Är den stora skökan detsamma som Påvekyrkan?  Antagligen inte, men väl en världsmakt som ännu opererar bakom kulisserna för att förföra alla nationer, vilseleda alla troende och locka alla till att överge Gud. Hon ligger i alla fall bakom den synd som så hårt omsnärjer folken. 

Och utan minsta tvekan är det genom sexualiteten som den värsta förförelsen i världen har skördat nationer och individer, förstört folk och civilisationer. Gudagåvan har besudlats och förstörts och den har resulterat i allt från våldtäkter som politiska instrument till att lika många ofödda barn dör varje år som det dog under hela senaste världskriget.  Mäns övergrepp på kvinnor och kvinnors flykt från all gudgiven ordning är alla del av samma ondska, som alltsedan syndens inträde fortfar i oförminskad styrka.

Människan har ingen rätt att göra någonting om rätten inte är Herrens rätt.

Människans likavärdesprincip är bara denna: "Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda." Rom 3:10-18

"Helig Helig Helig är Herren Sebaot.
Hela jorden är full av hans härlighet."
Ve mig, jag förgås!
För jag är en man med orena läpparoch jag bor ibland ett folk
med orena läppar,
och mina ögon har sett
Herren Sebaot!

Teddy Donobauer