Det brutna ljuset, bågen som syns.

"Vid ditt kors, vid ditt kors, där jag ljuset först såg"

Nutidens mentala och teologiska klimat är sådant att ett bloginlägg likt det om den kapade regnbågen från den 23 november måste räkna med att drabbas av det jag kallar 'invektivteologin'. Eftersom Pridefolket numera kräver tolkningsföreträde i allt som rör moraliska frågor i bibeltexerna så blir man lätt avfärdad som 'homofob'. Ungefär det värsta man kan vara bredvid islamofob, fundamentalist och pedofil.

Bland annat därför, men inte främst av det skälet kommer här del två.

Det jag skriver är inte en främst en litania över HBTQ fenomenet. Dess framväxt som alltmer dominerande inslag i kulturlivet är förväntad och förutsagd sedan flera tusen år. I en värld där alla Guds ursprungliga ordningar gradvis vittrar sönder är de bara en av många företeelser som bidrar till den kommande undergången.

Nej  det handlar inte om det. däremot handlar det om den symbol de valt, det brutna ljuset. Min sång gäller den konung vars ära och härlighet dras i den lägsta smutsen och vars gudomliga utstrålning och återsken förnekas och förvanskas på det grövsta. När detta dessutom har fått positivt gensvar av kyrkoherdar, biskopar och hela kyrkoriktningar utan egentlig diskussion då är det ingen marginell fråga. En kristenhet utan Kristus är i sig själv ett bedrägeri.

Enda skingrare av mörker är ljus. Således handlar detta om ljuset. Vad vet vi om vad ljus är? Beroende på under vilka omständigheter man studerar ljuset uppför det sig som vågrörelser eller som partikelvandringar, fotoner bär/är ljus.  Men ljus är komposit. Det normala vita ljuset som vi lever under består av hela färgspektrat. När detta ljus faller in i ett prisma eller ett medium som bryter detta ljus och återspeglar det så ser vi att det vita är en summa av alla färger. Ögat uppfattar sju distinkta men i själva verket är det tusentals.
 
Det ärligaste man kan säga om ljus är att det har stora likheter med personlig utstrålning, dvs charisma.

När Jorden ännu är öde och tom talar Skaparen 'låt ljuset vara'. Kan tolkas som 'slå på det ljus som finns. Eller att ljuset just då anpassas till den värld som är. Då Skriften vet att meddela att "Gud bor i ett ljus dit ingen kan nå" så är det av nöd att det ljus som kommer världen till godo är anpassat till de villkor som gäller för livet här. Allt från fotosyntes till laser förutsätter att ljuset är av konstant kvalitet. Skriften vet att förklara att i Kristus har allting sin sammanhållning och att allt som finns finns till tack vare honom. (Kolosserbrevet)

Hans främsta verk är hans död på korset. Under hela tiden från Guds räddningsoperations begynnelse fram till Golgata beskriver Guds ord relationen mellan Honom och hans folk i färger. I Tabernaklet, i templet, i prästernas kläder återspeglas olika delar av spektrum. Fägerna är bara tillgängliga genom att ljuset bryts upp.  Korset är det prisma som bryter och reflekterar Guds barmhärtighet, Guds nåd och Guds kärlek och visar oss sambandet mellan  Skaparen och försonaren.

"Jag lade märke till att från det som såg ut att vara hans höfter och uppåt  det som glödande metal med en brinnade eld inuti, och neråt från höfterna glödde det som av eld, och den omgavs av en utstrålning. Det såg ut som den strålglans som syns mot molnen på  en regnig dag, som regnbågens spektrum såg det ut som omgav honom.  Sådan är den utstrålning som återger Herrens härlighet. När jag såg det föll jag på mitt ansikte och då hörde jag en röst som talade."  Hesekiel 1:27-28

Guds samlade härlighet återges i regnbågens spektrum, och det omger en som har en människas form och sitter på en tron. En som profeten instinktivt nerfaller och tillber. Vilket bara sker inför Gud. Som har en människas form. Den som har sett mig, säger Jehoshua av Nasaret, har sett Fadern.

"Fordom talade Gud genom profeterna men har nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son, denne som är Guds uttryckliga härlighets återsken och den precisa återspeglingen av Guds natur," Heb 1:1-3

Ljusets brutenhet är essentiellt Guds härlighet synlig i regnbågens spektrum. Att annektera renbågen för det direkta trotset mot Gud måste vara en av samtidens mest flagranta majestätsbrott. Hur länge skall Gud ha tålamod? Varför låter Gud det ske? Han är inte villig att någon skall gå förlorad, han ger oss tid till omvändelse, det är enda skälet till att domen inte har hastat över oss ännu.

I Johannes mottagna uppenbarelse får vi veta att  det Hesekiel ser i sin syn är en kontinuerlig kvalitet tillhörig Guds tron.

"Efter detta såg jag en dörr öppen in i himmelen och en trumpetliknande röst bjöd mig komma nära för att visa mig vad som skulle komma att ske härefter. Omedelbart befann jag mig i Anden och jag såg en tron  där någon satt, en som liknade jaspis och sardius och en regnbåge omgav honom och hans tron, i klarhet som en smaragd." Upp 4:1-3
"Och en väldig maktängel steg ner från himmelen, klädd i molnskyar, med en regnbåge på sitt huvud, med ett ansikte som solens klarhe och ben som eldpelare..." Upp 10:1 kapitlet handlar om domen som kommer över hela jorden.

Jesus Kristus är världens ljus, men människorna hatar ljuset därför att det avslöjar deras handlingar och ställer dem mot väggen. De som har stulit regnbågen  förnekar att det skulle finnas något som heter dom över otukt, utlevd homosexualitet och all annan orättfärdighet. De paraderar under högmodets och stoltheten över sin uratade frihets utagerande och kallar rätten till den egna sexuella valfriheten för kärlek.

Den förkrosselses brutenhet som kännetecknar mötet mellan syndare och heligheten, det möte med Hans renhet som ofelbart leder till att syndaren är överbevisad om syndens orenhet existerar inte i 'den kapade regnbågens kultur.'

Den är allt annat än den bibliska regnbågens mening och innebörd. Den är dess raka motsats.

Den som vill komma till  ljuset kan inte fortsätta i mänsklig förhävdelse. Att älska Gud av allt sitt hjärta och allt sitt förstånd innebär bland annat att inte längre tro om sig att man kan trotsa Guds eviga ordning och och ändå låtsas vara Guds barn.

När bågen som syns i skyn fyller vår vision så är det Guds klädnad vi ser, i Priderörelsens kapade regnbåde ser vi samma nakenhet som Adam upptäckte när han gjort uppror mot sin skapare, Fortfarande kallar Gud Adam: var är du? Varför gömmer du dig för mig, inlindad i din stulna och förvanskade regnbågsfana? Du stjäl min härlighets emblem.

"Jag delar inte min ära med någon"