Det brutna ljuset, bågen som syns.

"Vid ditt kors, vid ditt kors, där jag ljuset först såg"

Nutidens mentala och teologiska klimat är sådant att ett bloginlägg likt det om den kapade regnbågen från den 23 november måste räkna med att drabbas av det jag kallar 'invektivteologin'. Eftersom Pridefolket numera kräver tolkningsföreträde i allt som rör moraliska frågor i bibeltexerna så blir man lätt avfärdad som 'homofob'. Ungefär det värsta man kan vara bredvid islamofob, fundamentalist och pedofil.

Bland annat därför, men inte främst av det skälet kommer här del två.

Det jag skriver är inte en främst en litania över HBTQ fenomenet. Dess framväxt som alltmer dominerande inslag i kulturlivet är förväntad och förutsagd sedan flera tusen år. I en värld där alla Guds ursprungliga ordningar gradvis vittrar sönder är de bara en av många företeelser som bidrar till den kommande undergången.

Nej  det handlar inte om det. däremot handlar det om den symbol de valt, det brutna ljuset. Min sång gäller den konung vars ära och härlighet dras i den lägsta smutsen och vars gudomliga utstrålning och återsken förnekas och förvanskas på det grövsta. När detta dessutom har fått positivt gensvar av kyrkoherdar, biskopar och hela kyrkoriktningar utan egentlig diskussion då är det ingen marginell fråga. En kristenhet utan Kristus är i sig själv ett bedrägeri.

Enda skingrare av mörker är ljus. Således handlar detta om ljuset. Vad vet vi om vad ljus är? Beroende på under vilka omständigheter man studerar ljuset uppför det sig som vågrörelser eller som partikelvandringar, fotoner bär/är ljus.  Men ljus är komposit. Det normala vita ljuset som vi lever under består av hela färgspektrat. När detta ljus faller in i ett prisma eller ett medium som bryter detta ljus och återspeglar det så ser vi att det vita är en summa av alla färger. Ögat uppfattar sju distinkta men i själva verket är det tusentals.
 
Det ärligaste man kan säga om ljus är att det har stora likheter med personlig utstrålning, dvs charisma.

När Jorden ännu är öde och tom talar Skaparen 'låt ljuset vara'. Kan tolkas som 'slå på det ljus som finns. Eller att ljuset just då anpassas till den värld som är. Då Skriften vet att meddela att "Gud bor i ett ljus dit ingen kan nå" så är det av nöd att det ljus som kommer världen till godo är anpassat till de villkor som gäller för livet här. Allt från fotosyntes till laser förutsätter att ljuset är av konstant kvalitet. Skriften vet att förklara att i Kristus har allting sin sammanhållning och att allt som finns finns till tack vare honom. (Kolosserbrevet)

Hans främsta verk är hans död på korset. Under hela tiden från Guds räddningsoperations begynnelse fram till Golgata beskriver Guds ord relationen mellan Honom och hans folk i färger. I Tabernaklet, i templet, i prästernas kläder återspeglas olika delar av spektrum. Fägerna är bara tillgängliga genom att ljuset bryts upp.  Korset är det prisma som bryter och reflekterar Guds barmhärtighet, Guds nåd och Guds kärlek och visar oss sambandet mellan  Skaparen och försonaren.

"Jag lade märke till att från det som såg ut att vara hans höfter och uppåt  det som glödande metal med en brinnade eld inuti, och neråt från höfterna glödde det som av eld, och den omgavs av en utstrålning. Det såg ut som den strålglans som syns mot molnen på  en regnig dag, som regnbågens spektrum såg det ut som omgav honom.  Sådan är den utstrålning som återger Herrens härlighet. När jag såg det föll jag på mitt ansikte och då hörde jag en röst som talade."  Hesekiel 1:27-28

Guds samlade härlighet återges i regnbågens spektrum, och det omger en som har en människas form och sitter på en tron. En som profeten instinktivt nerfaller och tillber. Vilket bara sker inför Gud. Som har en människas form. Den som har sett mig, säger Jehoshua av Nasaret, har sett Fadern.

"Fordom talade Gud genom profeterna men har nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son, denne som är Guds uttryckliga härlighets återsken och den precisa återspeglingen av Guds natur," Heb 1:1-3

Ljusets brutenhet är essentiellt Guds härlighet synlig i regnbågens spektrum. Att annektera renbågen för det direkta trotset mot Gud måste vara en av samtidens mest flagranta majestätsbrott. Hur länge skall Gud ha tålamod? Varför låter Gud det ske? Han är inte villig att någon skall gå förlorad, han ger oss tid till omvändelse, det är enda skälet till att domen inte har hastat över oss ännu.

I Johannes mottagna uppenbarelse får vi veta att  det Hesekiel ser i sin syn är en kontinuerlig kvalitet tillhörig Guds tron.

"Efter detta såg jag en dörr öppen in i himmelen och en trumpetliknande röst bjöd mig komma nära för att visa mig vad som skulle komma att ske härefter. Omedelbart befann jag mig i Anden och jag såg en tron  där någon satt, en som liknade jaspis och sardius och en regnbåge omgav honom och hans tron, i klarhet som en smaragd." Upp 4:1-3
"Och en väldig maktängel steg ner från himmelen, klädd i molnskyar, med en regnbåge på sitt huvud, med ett ansikte som solens klarhe och ben som eldpelare..." Upp 10:1 kapitlet handlar om domen som kommer över hela jorden.

Jesus Kristus är världens ljus, men människorna hatar ljuset därför att det avslöjar deras handlingar och ställer dem mot väggen. De som har stulit regnbågen  förnekar att det skulle finnas något som heter dom över otukt, utlevd homosexualitet och all annan orättfärdighet. De paraderar under högmodets och stoltheten över sin uratade frihets utagerande och kallar rätten till den egna sexuella valfriheten för kärlek.

Den förkrosselses brutenhet som kännetecknar mötet mellan syndare och heligheten, det möte med Hans renhet som ofelbart leder till att syndaren är överbevisad om syndens orenhet existerar inte i 'den kapade regnbågens kultur.'

Den är allt annat än den bibliska regnbågens mening och innebörd. Den är dess raka motsats.

Den som vill komma till  ljuset kan inte fortsätta i mänsklig förhävdelse. Att älska Gud av allt sitt hjärta och allt sitt förstånd innebär bland annat att inte längre tro om sig att man kan trotsa Guds eviga ordning och och ändå låtsas vara Guds barn.

När bågen som syns i skyn fyller vår vision så är det Guds klädnad vi ser, i Priderörelsens kapade regnbåde ser vi samma nakenhet som Adam upptäckte när han gjort uppror mot sin skapare, Fortfarande kallar Gud Adam: var är du? Varför gömmer du dig för mig, inlindad i din stulna och förvanskade regnbågsfana? Du stjäl min härlighets emblem.

"Jag delar inte min ära med någon"

Män nu va?

Det finns en slags vedervärdig helgedom, ett tabubelagt område som är mer än dynamit, mer än tusen konstgödselbomber, mer än apterade handgranater instoppade under kragen.

Det är mannens rätt att ha sex  på sina villkor. Jodå  kvinnor idag har i ökande grad samma 'rätt'.
Men i det stora perspektivet är det männen som är i fokus. Det måste vara mitt fokus eftersom jag är man.  Andra får tala för kvinnorna.

Den med det fysiska våldet underbyggda föreställningen att män måste få tillfredställa sina basbehov 'any which way' är vår kulturskymmnings mörkaste skugga. Den kostar oss oerhörda sorger och plågor. Den drar ner mänskligheten till en nivå som ingen babianstam åstadkommer på tusen millioner försök.
Det som skiljer svin och människor fascinerade George Orwell i 'Djurfarmen'. Slutscenen i boken är ett av världslitteraturens mest plågsamma insikter. Svinen har tagit över demokratin i den från människor befriade enklaven och i lönndom, bak djurens rygg har svinen ingått ett samarbete med människorna, som undan för undan kidnappar djur efter djur från farmen i utbyte mot 'fringebenefits̈́ som sprit och andra nöjen. De kvarvarande djuren står utanför och ser på fylleslaget genom fönstret. De ser från människa till gris och tillbaka. Och de kan inte längre se någon skillnad.

Efter en påstådd uppåtgående utvecklingskurva i några millioner år har den manliga sortens människor inte höjt sig särdeles mycket ur urslammet. Förmågan att styra sina drifter, insikten att sex är en oerhört allvarsam njutning som aldrig kan vara den resandes ensak är det klent beställt med. Det våldsunderbyggda manliga beteendet är en skamfläck för hela civilisationen.

Om världen skall kunna räddas måste vi män våga lyfta på locket till den hemskaste och falskaste  myten av alla: vår rätt till vår tillfredställelse 'UPA'.. Utan Personligt Ansvar.

Medan jag skriver detta begår tusentals män världen över våldtäkter på kvinnor och barn. Medan jag begrundar den verkligheten att 27.700 kvinnor under ett år utsätts för manligt våld enbart  i Sverige, använder män sin makt och sitt kön till att dominera, förnedra och styra världen. De har nog möjligheten att använda andra kvaliteter, men dessa blir alltmer undanträngda. Den mänskliga kostymen är för stor för de flesta män.

Man behöver inte vara feminist för att tycka att alltför många mäns sätt att se på sin omgivning utifrån det mest primitiva perspektivet, och dessa mäns uppenbara vilja att förvandla världen till en arena för ständig gladiatorkamp där den våldsammaste segrar på allas bekostnad, är en orubblig fläck som inga upprensingsaktioner kan utplåna.

Man behöver bara vara människa. Männens förmänskligande är av högsta prioritet.

Det krävs dock Gud till det. Mänskligheten uppvisar inga sådana egna färdigheter. Historien visar tydligt detta: När allting annat misslyckas, läs instruktionerna!

Den kapade regnbågen

Kan man kapa en regnbåge?

Slår man upp ordet 'kapa' i SAOL får man veta att det betyder skära, hugga av, roffa åt sig, som när man tar över något man inte äger på ett orättmätigt sätt.

Man kapar av överskott på växter, textilier, råämnen av olika slag för att få önskad och anpassad mängd. I de flesta fall påverkas inte råmaterialets egenskaper av en ytminskning. Men om man kapar en lem i en levande varelse ändras dess livsduglighet drastiskt. En trebent hund är det synd om, om den än kan leva lycklig i många år.

Den som kapar ett företags namn eller någons intellektuella egendom gör sig skyldig till lagbrott.
Den som dessutom förvanskar en ursprunglig symbol och använder den för syften som står i diametral motsats till upphovsmannens mening hålls för att ha gjort intrång i den immateriella rätten som den ursprunglige ägaren har. Kända fakta för alla som följt "pirate bay" historien och de miljontals olagliga nedladdningarna av musik och filmer som plågar mediavärlden.

Desto märkligare är det att en av de mest betydande symbolerna i den existerande världen har kunnat stjälas, förvanskas, trunkeras, kapas och användas i absolut motsats till ägarens syfte utan att mer än några få människa lyfter på ögonbrynet eller en hel kristenhet reagerar på en flagrant kränkning av Guds nåds 'trade mark'. Inte bara låter den bli att reagera, den höjer förvanskningen till skyarna och släpper in den i kyrkorna som om den vore i enlighet med Guds karaktär och uttryckliga vilja.

Låt mig ta det bit för bit och från början.

Jordens barndom är både enligt bibeln och forskningen bokstavligen ett barnstadium där jorden är omgiven av en hög luftfuktighets lindor. Vattenmängder fyller atmosfären, jämnar ut temperaturen och förhindrar att solstrålningens skadliga delar oxiderar livets mekanismer. 'Vatten ovanför fästet' hålls på plats tills någonting fundamentalt inträffar som i ett slag skall ändra allting. Människan, satt att vara Guds förvaltare av lustgården och omvandla den övriga världen till den förebild i vilken hon har sin hemvist, urartar. Faller ifrån lodlinan, förvränger gradvis sig själv och sin omvärld tills dess att Gud fnyser av harm.

I ett ryck dras den skyddande hinnan bort och tiotusentals kubikmeter vatten översvämmar hela jorden och utplånar detta släkte som 'enbart och ideligen tänker ut endast vad ont är'. Räddade de som förstod att gå in i den räddningsflotte som Noah byggde. Job vet att berätta: "Blott han andades blev himlen klar, med sin hand genomborrade han den snabba ormen." (Job 26:13) Himlen rensades från molnen som dolt den för allt som föll från rymden, både stjärnstoft och radioaktivt nedfall. Först i och med detta, som är en specifik domshandling över all orättfärdighet, klarnar himlen så att annorlunda moln och vädersystem kan växla av mot de solskenstinna dagarnas härlighet. Där det fram till dess varit så att det var kondensation och avdunstning som stod för bevattning är det nu dagg och regn som vattnar jorden. Ett system som i sin tur är beroende av att människan inte ånyo sabbar allt. (Ex vis 5 Mos 11:13-17)

Den klarnade himlen är förutsättningen för regnbågen. Regnbågens definitiva betydelse ges i klartext.

1 Mos 9:11ff
"Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke mer ske att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och fördärva jorden.»
Och Gud sade: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag gör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder, för eviga tider:
min båge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet till förbundet mellan mig och jorden.
Och när jag härefter låter skyar stiga upp över jorden och bågen då synes i skyn,
skall jag tänka på det förbund som har blivit slutet mellan mig och eder, jämte alla levande varelser, vad slags kött det vara må; och vattnet skall då icke mer bliva en flod som fördärvar allt kött.
När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags kött det vara må på jorden.»

Ingen vattendom skall alltså mera dränka allt kött. Det är regnbågen ett insegel på.
Betyder det att det alltså nu är fritt fram för samma orättfärdighet som var anledningen till syndafloden? Betyder det att fräckheten kan ta sig alla de uttryck den vill utan att det skall sticka skaparen, ägaren i ögonen? Den Gud i vars hand var människas själ ligger skulle alltså ha givit regnbågen som ett carte blanche för allt vadhelst människorna vill göra?

Inte alls.

2 Pet 3:7 Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.

Rom 2:5
" Genom din hårdhet och ditt hjärtas obotfärdighet samlar du ju över dig vrede, som skall drabba dig på vredens dag, då när det bliver uppenbart att Gud är en rättvis domare."

Den vattensjuka domen var kollektiv och universell. Löftet om att den inte skall upprepas är i motsats till den individuell. Regnbågen som syns i skyn är en extremt personlig upplevelse, Förutsättningen är att människan står med ryggen mot solen och har solstrålar infallande i vattendroppar framför sig.  Varaje individ ser regnbågen i sin egen uppsättning vattendroppar. Och hennes huvud är regnbågens centrum. Omstrålad av nåden och förbundet, som är villkorat. "Du skall inte..."

Solens strålar faller alltså in i miljoner och åter miljoner vattendroppar och bryts inne i droppen och återges till betraktarens öga enligt de olika ljuskomponenteras våglängder. (mellan 40 och 42 garders vinkel)  Det vita naturljuset från solen visar sig innehålla 7 'färger', dvs sju våglängder som ögat uppfattar enligt den färgskalan. En dubbel fraktion kan inräffa och då syns dubbla regnbågar, dock så att den andra har färgerna i omvänd ordning. Ordningen i primärbågen är alltid 'röd, orange, gul, grön, blå, indigo, violett'. Sju tydliga färger. (I själva verket en glidande skala av tusentals färger men det är dessa ögat uppfattar)

Mot det skall ställas att Priderörelsens flagga bara har 6 färger. Regnbågen är alltså reducerad med en sjundedel. Det trunkerade tillståndet för denna nya regnbåge är signifikativt. Det har inte undgått någon att det i svenska språket råkar vara så att siffran sex sammanfaller med det som är priderörelsens paradnummer: sex i alla sina former och utlevelser. Det är det som är kvar när den sjunde delen kapats bort.

Båda talen är höggradigt laddade med innehåll. Sex är alltid människans tal, och då främst den gudlösa människans. Sju är fullkomlighetens, gudomlighetens tal. Priderörelsen har i sitt val av symbol valt att ta avstånd från skaparen, livgivaren och livsuppehållaren. Om den har gjort detta medvetet eller inte är egentligen oväsentligt. Dess agerande är nog för att stadfästa att den i allt väsentligt tagit avstånd från allt det som är den ursprungliga skapelseordningen och upphöjer allt det till norm som i hela Guds ord, från begynnelsen till slutet, över 1500 års perspektiv, anses vara normlöshet, avartigt och direkt förbjudet.

När på sin tid den tyske teologen Bultman hade demytologiserat bibeln blev det 13 kapitel kvar. När 'Pridekyrkorna' har deletat allt som ifrågasätter deras nya normlösa norm, återstår ingenting av vare sig rättfärdighet, helighet, kärlek eller omvändelse och pånyttfödelse. Det som Jesus uttrycker vara människans verkliga elände, det har av 'pridekyrkorna' omtolkats till bevis på vidsynthet, utveckling, förnyelse och frihet.

" Men han tilltalade dem och frågade dem om de också alldeles saknade förstånd. Begriper ni inte att det som människan inmundigar förtärs och evakueras ur kroppen. Det kan inte orena människan att äta kött eller grönsaker eller vad det nu må vara. Inget av det går nämligen till människans hjärta, utan passerar genom magen ut igen. Det är vad som emanerar, kommer ut ur, människan som gör henne oren. Det är inifrån henne själv som allt det kommer som gör henne oren, besudlad och fläckad. Från människans hjärta kommer onda tankar, diverse sexuella avarter, stöld och habegärets tjyvnad, mordiska anslag, otrohetssynder, ägandelustens manier, perversioner av ursprungsordningen, så väl som bedrägeri, sensualism, avundsjuka, förtal, högmod och dårskap. Det är dessa som kommer ut ur människan och orenar henne." Markus 7:18-2 3

"Älska inte världen i den meningen att ni gör dess nuvarande ideal till era. Älska inte de ting som den värdesätter. Gör ni det har ni ingen kärlek till Fadern och har heller inte hans kärlek i er. Det som är i världen är ju detta: köttets lust att tillfredställa alla sina begär, ögonens lust att äta all den frukt som är förbjuden, och den högmodiga skrytsamheten över era livsmål, inget av detta är från Fadern utan renodlat det som menas med ordet världen. Och den världen kommer att försvinna (genom eld) och alla som lever för dessa begär, men den som gör Guds vilja förblir för evigt" 1 Joh 2:15-17


Människans önskan att själv vara Gud och att inte längre underordna sig Gud har naturligtvis konsekvenser. På annat håll i bloggen redovisar jag J D Unwins forskningsresultat om vad som händer i ett samhällssystem när sexualiteten släpps lös. När 'Gud' kastas ut och okontrollerat sex släpps in har det samhället påbörjat sin undergång. Alltid. Precis som Johannes visste meddela.

Regnbågen bevittnar att Gud dömer all orättfärdighet, inte utifrån tidsbundna parametrar utan efter sin egen orubbliga karaktär och helighet. Att använda en stympad regnbåge där Gud osynliggjorts genom att bara ha sex färger av de sju är att reducera den till ett trots mot domen som kommer över all orättfärdighet. Istället för att peka på regnbågen som ett varnande tecken och som påminnelse om att förbundet med Gud sker på guds villkor hånskrattar människorna och säger bokstavligen 'fuck you' till Gud, Guds ord och till den kyrka som visserligen finns till för syndare, men inte för att hjälpa dem att höja synden till höjden av frihet utan till att befria dem från syndens makt över dem.

Regnbågen är kapad. Domen som den följde ignorerad, 'Såsom det var i Noahs dagar kommer det att vara innan Människosonen kommer igen" och domen som kommer döljs i fanornas förblindelse för tron att människan, den urartade människan, är alltings mått. Gud har hängt dit en lodlina. Muren är sned, den rasar snart.

Stölden av regnbågen medför också att Människosonen kidnappas och förvrängs till att också han ha varit en av pridefolket. När Pilatus pekade på Jesus och sa 'Ecce Homo', "se mannen" , skrider regnbågstjuvarna till verket och avporträtterar honom diametralt motsatt till vem han är. Istället för att läsa: "den som har sett mig har sett Fadern", så vill de ha det till att "den som har sett mig har sett byhövdingen i Sodom." Nå månne int...

Alla tänkbara intrång i det heliga har dessa krämare redan utfört.
Vad återstår? Förödelsens styggelse i templet. Sedan: ridå.

Inser just att jag har trampat på tusentals tår.  Inom och utom kyrkans hank och stör.
Jag är en sten som talar när de flesta vill tysta ner all kritik av 'det moderna avfallet'.

So be it..   Björn Teddy Donobauer

Om regnbågen http://eo.ucar.edu/rainbows/

Är det okristligt att kalla ateister för dårar?

Med startpunkten i, den för igenkänningens skull oftast så kallade, bergspredikan i Matteus, får den troende människan veta att hon aldrig får kalla en medmänniska för dåre, enär den människa som gör sådant per automatik är färdig för helvetets eld.

Står det verkligen så? Undrar hur många som just nickade jakande?  Det gör faktiskt inte det.

Fritt efter Amplified Bible: "Men jag säger er att var och en som kontinuerligt förblir arg på sin broder, eller när ont uppsåt, hjärtats fiendskap, mot en sådan tornar en ofrånkomlig dom upp sig, en dom som domstolen oundvikligen måste utmäta, och var och en som talar nedsättande och missfirmande påståenden mot sin broder kan inte undgå Sanhedrins straffpåföljd, och var och en som säger till sin broder, du 'förbannade dåre', du innehållslösa dumskalle! är hemfallen åt och kan inte undkomma helvetets eld." Matt 5:22

Nå innan vi dyker in i detaljerna måste vi då låta Guds andra ord komma till tals:  exempelvis  Psalm 14:1 f  "Den i huvudet tomma dåren har sagt i sitt hjärta, 'någon gud finns det verkligen inte'. Dessa som så talar är urledvridna och avartiga, de har begått helt fruktansvärda synder,(Du skall inga andra gudar ha) ingen av dem gör vad som är gott eller rätt."

Hm.. Ja men det är ju förra förbundet det. Det kan vi väl se som den tidens för-mänskliga brist på förståelse om 'allas lika värde'? Jaså..

Paulus brev till församlingen i Rom kapitel ett tacklar frågan om dårskap med klinisk precision: v 19-23
"Det man kan veta om Gud är nämligen blottlagt och nedlagt i deras samveten, det har Gud själv sett till att visa dem. För ända sedan världens skapelse har hans osynliga (metafysiska) natur och egenskaper, dvs Guds eviga kraft och onåbara gudaväsen, gjorts begriplig och urskiljningsbar i och genom, med hjälp av, de ting som hans hantverk har åstadkommit.

Av den anledningen är  då människorna helt utan varje ursäkt eller möjlighet till att rättfärdiga sig. För trots att de alltså visste vem Gud var vägrade de att visa respekt, vördnad och tillbörlig tillbedjan eller ge tack åt Gud. Istället skedde en värdeglidning i deras huvuden som mynnade i gudlösheten och en föreställningsvärld full av alla upptänkliga dårskaper, spekulationer och cirkelresonemang och därigenom fördunklades deras förstånd.

Just för att de gjorde anspråk på att vara visa blev de dårar, hänvisande till sin egen smarthet blottställde de sig som dumskallar. De bytte bort den evige Gudens ära, härlighet och majestät och ersatte denne med fysiska, inomvärldsliga och till människans förstånd anpassade företeelser som de upphöjde till den högsta auktoriteten. Djur, fåglar och reptiler blev deras intellektuella referenspunkter för förståelsen av världen. (Dvs det enda som finns, enligt deras förståelse, är den fysiska världen sådan de förstår den.)

Vem talar? Den helige Ande genom Kristi utvalde tjänare Paulus. Och kallar dem dårar, dvs på sanning tomma huvuden, som tror sig kunna urskilja ormbunkssporer  och bortförklara Gud, men klarar inte av att se en elefant på tio meters håll mitt på ljusa dagen (Fritt efter C S Lewis)

I bergspredikan handlade det om relationen mellan dem som är bröder.  Bröder därför att de alla är barn av Abraham. Av samma släktskap och med samma  väg till rättfärdighet som Abraham: genom tron. Guds rike, som varken är av denna världen eller begränsad till någon struktur inom denna värld har ett regelverk av etiska förhållningssätt där aktsamheten om min broder är den samma som den om mig själv. "Du skall älska din nästa så som dig själv" och det vill ju alla mena sig veta (!) är det nya förbundets unika bidrag.

Fel: läs 3 Mosebok 19:18

Skriften använder en rad ord för att beskriva det som vi generellt förstår som dårskap. De olika orden ger helt olika nyanser och innehåll åt begreppet, som i sitt svenska format alltså är alldeles för smalt. Så förhåller det sig ofta.

I hebreiskan används  "'iwwelet" som då innehåller tanken att det ligger en moralisk korruption bakom dårskapen. Ordsp 14:29 'Den som tar god tid på sig innan den blir arg har stort förstånd, men den som hastigt brusar upp blottlägger och exponerar sin dårskap.' Det pekar också på vad vi kallar "faktaresistens" idag, dvs oförmågan att lära sig något nytt p g a fördomar och förbehåll med ett inbyggt försvar för en egen synd bakom kulissen. (Synden är brott mot budet om att hedra dina föräldrar). Ordsp 15:5  'En dåre föraktar sin faders undervisning och tillrättavisning, medan den som går in under den lär och tillägnar sig livsvisdom.'

Ett annat begrepp är   "kesilut", som närmast är vårt 'tjockskallig', ogenomtränglig eller slösinnad, "jag fattar ingenting". Ordsp 10:23 "Att ställa till ofog och skapa kaos är för dåren en ren sport, medan det att försöka fatta och skaffa sig insikter är välbehag och avkoppling för den som har förstånd"

"Nebelah" är dårskap som övergått från ett latent stadium till en vanemässig galenskap. Den som utövar denna dårskap är en skamlös, gränsöverskridande (borderline) personlighet i vilkens släptåg bara misär och elände följer, även för denne själv. 1 Sam 25 beskriver en sådan man vid namn Nabal.  Hans fru Abigail vet att berätta att 'sådan hans namn är, nabal=dåre, sådan är han'

"Siklut" betyder närmast samma som svenska 'korkad' dvs stopp i vindlingarna, inga fungerande synapser, inga uppkopplingar i hjärnan. Pred 2:12-13 använder det ordet i betydelsen att den som följer på kungen måste gå i hans spår..

"Tohola" används i Job 4.18  om änglar. Dessa har gått vilse i pannkakan och man kan inte lita på dem.

"Tipla", betyder bokstavligen  smaklös som osaltad fisk. Dvs dårskapen är av det slaget att den aldrig ger något alls, den är likgiltighetens dårskap. Jer 23:13, Profterna har vägrat att se allvaret i situationen och sagt allt är frid allt är väl.  Dvs de har slätat över och berövat verkligheten dess allvarliga innehåll.

"Peti" betecknar den dårskap som de lättledda, de utan grund, de utan djupare förståelse visar som låter sig vilseledas av falska profeter och retoriker. Ordspr 1:22

I det senare förbundets utformning på grekiska finns det färre ord, men de täcker samma innehåll som de hebreiska orden.

"Anoia"  (roten till det engelska annoying) är en som saknar något, dvs förståndet. I Luk 6:11 "De var tömda på all insikt men istället fulla av vrede och rådslog med varandra om hur de skulle göra sig av med denne." (Där vreden går in går vettet ut. Jfr nutida hysteri i hur kränkta alla är.)

"Afrosune" Samtidigt moraliskt och intellektuellt bortkollrad. Förekommer ett antal gånger  se   'du dåre i natt skall ditt liv avkrävas dig.."Luk 12:20

"Moria" Det är roten till det engelska 'moron'.  Matt 5:22  (den texten hela denna fundering började med). Intellektuell ohederlighet som till exempel att påstå något vara bevisat som inte går att bevisa är bra exempel på den dårskapen. Motsvarar ganska exakt  "nebalah".

Sist : "asiphos" ofta använt av Paulus: Rom 2:20 Titus 3: 3-5 "den som saknar den vishet som kommer ovanifrån från Gud"


Att dårskapen då omfattar allt från  handlingar som görs i okunnighet, vilket bland annat Paulus anför till sitt försvar om det nit han visade i att jaga och fängsla och döda de kristna före sin omvändelse, till de uppsåtliga, trotsande självhävdelser som ex.vis Absalom gjorde mot sin fader David, med många olika mellanlägen låter oss förstå att Gudsfruktan är all visdoms begynnelse. Utan den är människan en eller annan slags dåre och kännetecknas av att den säger i sitt hjärta att det inte finns någon Gud. Eller vad nästan är värre: säger att det finns Gud, men tror på den gud som den människan har skapat i sin egen avbild.

Men minns ni vad jag frågade? Har vi en synnerlig rätt att kalla den gudlöse som hävdar att Gud inte finns för dåre? Vi tar spjärn emot att Guds ande i båda delarna av bibeln gör det.

Men vilka skulle vara synnerliga skäl?

För det första: när en människa hävdar att enbart det som finns i sinnevärlden är verkligt , att det genom studiet av det som finns inte går att hitta Gud, alltså finns 'den där inte', så talar den människan som om vi som själva är en del av det som är skulle vara kapabla att ifrågasätta förekomsten av en skapare då vi ju själv bevisligen existerar. Då uppträder man som ett dumhuvud. Det skapade kan inte veta något om skaparen, särskilt inte om det  utgår från att dess egen fattningsförmåga är lika stor som skaparens.  Det är ungefär lika dumt som den som i varje brödlimpa han skär upp letar efter bagaren.

Det andra skälet är detta: om allt som finns bara är natur och fysisk verklighet och ingen 'metafysisk' verklighet existerar, då har allt tal, allt tänkande, alla 'bevis' för det ena eller andra inget värde alls. För ofrånkomligen hör det vi säger om ett ting inte till det tinget utan är en värld bredvid den fysiska. Alltså, gurkan kan bara beskrivas i metafysiska termer. Ätas kan den rent fysiskt, men tala om den fysiskt kan man bara göra med metafysiska medel.

 När man finner fossil så säger dessa bara en enda sak. Detta djur fanns och dog. Så fort man gör gällande att detta djurs likheter med andra djur 'bevisar' att de hade en gemensam förfader, så ägnar man sig åt just den metafysisk man underkänner annars.
Då är man rätt dum. För man har inga fakta utan enbart bättre eller sämre teorier, men teorier flyter inte i oceanerna, de skapas inne i den rent fysika och naturlagsbundna människan som inte någonsin kan hävda att vad hon tänker sig har minsta sanningshalt.  Eftersom allting i hennes värld bara är summan av slumpmässiga skeenden utan högre mening, utan design och utan mål.. Alltså är även hennes tankar bara dödsryckningar i nervceller.

Man kan få nobelpris på detta slags metafysik utan att erkänna att man ägnar sig åt metafysik.


Så fort vi talar skapar vi en begreppsvärld som vi nog hoppas delas av några fler. Men det vi skapar med orden är inte tingen om vilka vi talar. Det är metafysiska symboler om det vi tror oss veta.

Att ignorera insikten att ingenting någonsin kommer ur ingenting leder till en tillbedjan av det orena förnuftet. Därför är det synd om de dårar som i sina hjärtan säger att det inte finns någon Gud som har gett dem förstånd att tänka och tala. Det gör nämligen att ingenting de själva säger har någon som helst mening annat än att de gör ljud frambringade av talorganen. Det är det enda som finns om det metafysiska inte finns. Tankarna är bara elektrokemiska signaler, inte vare sig sanning eller poesi. Men när dåren säger att Gud inte finns så dömer han sig själv ohjälpligt och deklarerar sig vara en i dårarnas skara.
Det kan denne dåre inte göra något åt. Utom att omvända sig.

Finns inte Gud, finns ingen rationellt sammanhängande möjlighet att ens förneka Guds existens. Man inte med förnuftet förneka förnuftet utan att bli sedd som oförnuftig.

Det är synd om människorna, och mest synd om de som inte vet varför de är människor. Och genom sitt ställningstagande emot Gud gör sig dummare än alla djur.