En fördel med att vara rebell är att man får vända upp och ner på alla föreställningar, särskilt de som är politiskt korrekta i den egna samtiden. Ju fler stenar man vänder på ju fler ljusskyggheter kryper fram för en stund i dagsljuset, men de har en tendens att snart fly in i 'osynskyddet' igen.
Eftersom mitt liv i stor grad, rentav tillväxande sådan, fylls med bibeln och dess politiskt inkorrekta världsbild så växer motviljan mot samtidens tolkningsmodeller undan för undan. En av de viktigaste och svåraste och största 'feltolkningarna' rör "män och manlighet". I den frågans omedelbara närhet snurrar enorma samhällsfrågor om allt från den urartade sexualiseringen, abortdilemmat till feminism i alla dess former.
Adam har abdikerat. "The king has left the building." Fäderna är borta, kvar finns spermadonatorer, pojkvänner, de homosexuella som sin livsstil till trots kräver rätten att bli föräldrar, och de patriarkala maktvarelser som i sin tilltagande alienation från kvinnor och barn skapar allt enfaldigare machomiljöer med allt större våldsutövande mot just kvinnor och barn.
Allt går tillbaka till sitt ursprung. "Adam, var är du?" Det vet inte Adam. Han visste det inte då, och än mindre nu. Det enda han vet är att han har anledning att gömma sig undan sitt ursprung, sin skapare, sin uppdragsgivare, sin livgivare och den som definierar vad människan är. Märk väl: ateisten har löpt denna lina hela vägen ut. Lik den blinde som hävdar att solen inte finns gör han en religion av sin vilsenhet.
"Till man och kvinna skapade han dem och kallade dem människa den dag då de skapades.." Kurragömmaleken undan Gud är vad som förenar alla manliga verksamheter. Frestelsen att 'bli lik gud' var vad Adam föll för. Eva föll för den förbjudna fruktens skönhet och löftena om att bli vis, bara hon åt. Hon lockades av det hon såg och delade frikostigt med sig, under de falska förespeglingar som 'ormen' gav henne. Det samlade betyget om detta är "Eva blev bedragen". Ingenstans i hela bibelns samlade textmassa anklagas kvinnan för syndens inträde i världen. Ingenstans!
Adam tog mot bättre vetande emot frukten ur hennes hand och visst blev båda två seende: de såg att de var utan allt skydd, utan all täckning för sina liv i det ögonblick de tog steget att emancipera sig från sin bestämmelse. Visst drabbades de båda av detta gigantiska steg ut ur gudsgemenskapen på Guds villkor, men det är endast Adam som är vållande. "Jag dolde inte min synd, så som Adam gjorde","Genom en man kom döden, på samma sätt kom uppståndelsen genom en man. Som vi alla dog i Adam, så skall alla bli levandegjorda i Kristus." "Liksom Adam överträdde de förbundet, så bröt de trohetslöftet." " Döden regerade från Adam till Moses, även över dem som inte själva hade syndat så som han." "
Sedan den undanflykten från Gud, då Adam med hast fjärmade sig från "den i vilken vi lever, rör oss och andas och är till" har nakenheten behövt döljas. De tråcklar snabbt ihop sina förkläden av fikonlöv, dessa fort vissnande löv, och försvinner in i lustgårdens lövverk. Där kallar Gud på mannen. Kvinnans överträdelse sker på den bedragnes goda tro att hon gör rätt. Adam har ingen sådan ursäkt. Aldrig. Den totalt förbluffande upptäckten som bibelläsaren gör som inte redan fått texterna tillrättalagda är alltså att det i motsats till allmän uppfattning och teologisk förvillelse inte är kvinnan som är syndens dörrvakt och insläppare utan Adam. Bara Adam. Vars första och återkommande förklaring till sina handlingar är att skylla på Eva. 'Kvinnan som Du gav mig till att vara med mig, det var hon!!'
Känns det igen?
Hur hade världen sett ut om mäns ansvar och delaktighet i sin stamfars förbrytelse hade varit skälet till deras uppdrag i kyrkans liv? Att det alltså handlar om att axla ett ansvar för att genom den personliga tjänsten åtgärda, gottgöra och motverka det som Adams handling skapade? Främlingsskapet skall bemötas med försoningen. Försoningen ämbete är det primära i varje prästerlig tjänst. Män kallas till denna uppgift, men snabbt förvandlar de själva den till maktutövning. Där de kallas till beskydd av kvinnor och barn förvandlar de sig själva till egenmäktiga förfarare över dem. I det ögonblicket de tappar Fadern ur sikte blir de en kader av bröder vars fallenhet för broderskap utmynnar i en myckenhet av oheliga allianser ur vilka alla dessa kommer: anarkism, nihilism, socialism, kommunism, klerikalism, liberalism, etc i all oändlighet.
I kraft av könet är det som de tar makten från Fadern och gör sig till fäder innan de blivit människor. Detta fadermord har så universiell betydelse att det blivit en standard i försöken att förstå vuxenblivandet. 'Oidipuskomplexet'. (Kort: för att bli verklig man måste sonen döda fadern och ligga med sin mor.) När sönerna betraktar det som sin rätt att göra allt vad som lyster dem utan att ta minsta hänsyn till vad Fadern vill så skapar detta den förfärande alienation som idag är fullt utvecklad. Vad handlar abortfrågan innerst inne om? Män som befruktar kvinnor utan personligt ansvar. Varken mer eller mindre. Kvinnans rätt till att bestämma över sin kropp skulle överhuvudtaget aldrig kommit på den mänskliga dagordningen om det inte var för att männen vägrar bestämma över sina kroppar. Och istället för att leva förståndigt med sig själva och kvinnorna valt att leva alltmer egocentriskt och njutningsbaserat.
Därför omskärelsen. Den uteslutande till männen riktade handlingen som resulterar i den kroniska påminnelsen till varje man vid varje tillfälle som han avser att sätta sin lem i bruk: 'helgad, avskild, till tjänst inom förbundet med Gud.' När är det som denna 'nödvändighet' introduceras i den mänskliga historien? Guds löfte kommer till Abram att han som är en barnlös man, men ändå har ett namn som dagligen pikar honom med en hittills utebliven möjlighet: 'Upphöjd fader', skall få den son han längtar till och genom vilken hans avkomma skall bli talrik som sandkornen på havsstränderna.
Men löftet dröjer varpå Sarai och Abram tänker ut den plan som skall 'fixa' Guds löfte efter mänskligt vis. Slavinnan Hagar kallas in till surrogatmodertjänst och föder en son, Ismael. Som i kraft av Guds löfte till Abraham skall bli ett stort folk och alltid förbli fiende till den äkta sonen Isak och hans avkomma. Läs: konflikten mellan islam och Israel, och världen för övrigt.
Då sätter Gud sitt särskilda bomärke på männen genom att begära, ja kräva, omskärelsen. Så att ingen man ibland Guds folk nånsin skall glömma att sex utan ansvar är ett direkt majestätsbrott. Gåvan till denna besynnerliga reproduktionsmetod som är avsedd att både ge avkomma åt framtiden och njutning i nutiden får inte bli en frikopplad egenskap eller maktutövning, för då för den med sig allt det som världen nu är full av. Alla de eländiga verkligheter som idag drabbar mänskligheten börjar när Adam springer undan Gud med fladdrande fikonlöv. Och tilläggas skall att alla de förfärande avslöjanden om sexuella övergrepp inom allt ifrån små polygama sekter till leastadianer till katolska kyrkan till pingstkyrkor har alla också sin rot i denna faderslöshet.
"Adam ditt fikonlöv glipar"
Den kristna kyrkan är till för att Adam skall ta ansvar för sin avvikelse från den levande gud.
Det får man inte direkt intrycket av att den har förstått.
