En bibeltroendes syn på 'folkens rätt till jord'.

Internationell lagstiftning har väldigt lite att göra med vad som är rätt ur ägarperspektivet.
Ägarperspektiv? Ja just det. Vem äger jorden och rätten att tilldela den till dem denne vill?

Gudlösheten innebär nämligen också att mänskligheten som i stort valt sig andra gudar än den ende Sanne Guden är att betrakta som en invasionsmakt och jordockupation som låtsas att den har rätt att förfoga över jorden som den finner för gott. Ur den synvinkeln är "folkrätten" tjuvarnas anspråk på det som de har stulet.

Som troende bibelläsare finner jag en sammanhängande serie propåer och utsagor som inte bara ifrågasätter folkrätten utan direkt avfärdar den som varande en av många lögnmyter som vidmakthålls i den brist på visdom som kommer av att människorna tror sig om att veta bättre än Skaparen. Det ingår i den beskrivning av det mänskliga tillståndet som Paulus beskriver i Romarbrevet:

 Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycka sanningen. Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbart bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.

 Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt.

 Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.

 När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar.

I den dårskapen ingår även föreställningen att vi kan göra vad vi vill med jorden utan att för ett ögonblick reflektera över detta: Det är förelagt människan att en gång dö och därefter dömas. Ett tema som den moderna och avfälliga kristenheten numera helt förtiger. "Guds kärleksväsen" lär numera  vara sådant att ingen nånsin gör något så illa att det inte överslätas i kärlekens namn. Hur det är möjligt att läsa Johannes 3:16 utan att läsa vers 18 är dock ett mysterium vars enda förklaring är den brist på visdom som Paulus antyder.

Ofta upprepas i skrifterna insikten: "Hela jorden är Herrens och allt vad på den är, och ännu mer explicit säger 3 Moseboken 25:23  När I säljen jord, skolen I icke sälja den för evärdlig tid, ty landet är mitt; I ären ju främlingar och gäster hos mig.

Efter vilka kriterier ger Gud jord åt ett folk eller en familj och stam? När Abraham befann sig i Kaldeén utsåg Gud det land som då kallades Kaanans land, och som nu är Israel, men som världslögnen vill kalla Palestina, till den arvedel som Abrahams avkomma skulle ha rätt till under vissa förutsättningar. Alltså inte villkorslöst!

1 Mosebok 15:13f

Och han sade till Abram: »Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år.»

Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar.

Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder. Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått.»

Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan styckena.

På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat:kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas,hetiternas, perisséernas, rafaéernas,amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land.» 

Ett folks rätt till jord är villkorad och alltid bara tillfällig. Dess tillåtelse att förbli i landet hänger intimt samman med hur de förvaltar jorden och hur de håller sig inom de råmärken som är Ägarens råmärken och lagar. När de som bor där hemfaller åt avgudadyrkan i alla dess former dras det ett streck för hur långt den urartningen får gå. Amoreerna skulle få chansen att göra bättring i fyrahundra år, innan Israel fick lämna träldomen i Egypten. Amoreerna hade alltså gott om tid att göra omvändelse och bättring!

När Israel kommer in i Kaanans land är det för att vara ett bättre förvaltarskap än de folk som fanns där tidigare. Och att märka noga är detta: Om de gjorde så som folken före dem hade gjort skulle landet utspy dem också.

Det är det entydiga vittnesbördet i tredje Mosebok: Om ni gör så som de folk gjorde som bodde där före er, så skall landet också utspy er.(Kap 18:25-28) Notera att det förutom Herren finns en annan egenmäktig intressent i sammanhanget: själva Jorden agerar. Paulus sätter sin touch på samma insikt: Hela jorden våndas som en kvinna i barnsnöd. Dess längtan är att kasta av sig dem som håller den i träldom: folken i sin orättfärdighet! (Rom 8:18-22)

Hur man kan vara miljömedveten utan gudsmedvetenhet är för mig en evig gåta!

Så vad sker med Israel? Ja det svarar 1 Konungaboken 21:26 på. Kung Ahab, därtill uppeggad av sin kvinna Jezebel begår alla de synder som amoréerna hade gjort och som var skälet till att kanaanerna förlorade rätten till sin plats på jorden. "Mycken styggelse förövade han, i det han följde efter de eländiga avgudarna, alldeles som amoréerna hade gjort, vilka Herren fördrev för Israels barn."

Och vad sker med Israel? Landet ödeläggs genom fångenskapen i Babylon, Jerusalem brandskattas, folket hänger sina harpor i pilträden. Och landet får sin sabbatsvila i deras frånvaro. De återsamlas under Esra och Nehemja. Bygger upp så gott de kan det som en gång var. De förbli under omvärldens förtryck tills Messias kommer. Å om de då hade förstått vad som hör till deras Frid! Men de ville inte låta sig samlas under sin Frälsare. Så de förskringrades år 70 till alla jordens länder. Men hela tiden med profeternas löften ringande i öronen 'Nästa år i Jerusalem'. 

Balfourdeklarationen och den storinternationella makten ger dem åter rätt att vara ett folk i en egen stat i det land som nu slits mellan vanvett och strävan efter fred. Det moderna Israel innefattar allt från extrem konservativ judaism av det mest inkrökta slaget till vänsterradikala sekularister utan minsta tanke på att det är Herren som ger landet till vem han vill. Också Israel av idag är under uppsikt och har att avstå från att uppfylla sin missgärnngs mått. Eller också... just så i den gudlösa världens ögon är Israel en nagel i ögat och enligt profeternas samfällda vittnesbörd kommer hela världen att samlas emot Jerusalem för att slutgiltigt lösa judefrågan. Genom att helt enkelt utplåna dem en gång för alla. Den nöden kommer. Men i deras nöd kommer hela Jordens Herre att ställa sig på olivberget och skipa rätt över folken med sin järnspira.

Landet mellan Egyptens flod och Eufrat är inte filisteérnas eller judarnas, inte beduinernas eller arabernas, inte engelsmännens eller EUs. Det har alltid och endast varit Herrens att ge till vem Han vill.

'Folkrätten' bygger skenbart på någon slags föreställning om någons 'rättigheter' men i grunden dock på gudlöshetens förakt för Skaparens äganderätt. Han tillsätter och avsätter folk och konungar som Han vill. Och ingenting annat än en folkväckelse med bot och bättring kan ändra eller för en tid mildra det. Ninevehs ondska kom som en stank upp inför Herrens näsborrar så Han sände Jonah att varna dem. De hörsammade och omvände sig och gav landet en frist på 150 år till innan den nationens undergång inträffade..

Det vore till vår fördel om vi vande oss..att vi av all vår historia drog den lärdomen: När ett folk fyllt sin missgärnings mått sopas det bort. Adjö Babylon, adjö Persien,  adjö Rom, adjö Sverige, adjö USA, adjö lilla Storbritannien.. adjö EU, adjö 'Palestina', Saudiarabien och adjö Israel.. om ni inte gör bättring!

Välkommen Guds rike..

Falska profeter behöver ingen förhistoria för att vara falska..

Ärkebiskopen Jackelén har i en intervju avfärdat tanken att Mohammed skulle vara en falsk profet med hänvisning till att då denne inte står i den gammaltestamentliga profetiska traditionen så kan han inte värderas efter någon biblisk mall.

Vilka mallar skall då användas för att finna ut om någon är falsk profet?

Det är nämligen alldeles säkert att falska profeter skulle komma: "Många kommer som gör gällande att de är 'Den smorde' och kommer att förleda många...många falska profeter kommer att föra många vilse.'
'Även om vi själva eller en ängel från himmelen kommer med ett annat evangelium än det vi har givit er vare denne fördömd.'
'Vem är lögnaren annan än den som förnekar att Jesus  är 'den smorde' Kristus? Detta är antikrist, den som förnekar Fadern och Sonen,... den som bekänner Sonen bekänner Fadern, den som har Sonen har också Fadern, den som förnekar Sonen har inte heller Fadern.'

Att som ärkebiskopen gör blanda bort korten om vad saken gäller är direkt villfarelse och/eller uppsåtlig vilseförande av den hjord som hon är satt att leda rätt.

När hon förnekar att Jesus ensam skulle vara 'Vägen Sanningen och Livet' har hon tagit ett avgörande steg bort ifrån det heliga evangelium som kyrkan påstår sig stå för.  Den enda logiska utgången av det är att alla vars hjärta är hos Herren lämnar kyrkan, eller att ärkebiskopen avsätts. Kyrkan som social/kulturell tummelplats för köttslighetens religiositet fortsätter så länge skatteunderlag och statsbidrag tillåter, men under sådant ledarskap krymper livsutrymmet för den tro som övervinner världen. Men då får denna tro återgå till att leva och verka där den började: utanför stadens murar.

Mohammeds efterföljare erkänner Jesus som profet, men förnekar fullständigt att Fader och Son skulle vara ett, och de förnekar  att  frälsning  endast finns i detta namn: Jeshua/Jesus/Issa..

Därmed är det oväsentligt om Mohammed står i en gammaltestamentlig profettradition, han står nämligen fullständigt klart upplyst i den nytestamentliga söklampans avslöjande sken. Han förnekar det som evangelium i sig innerst inne innebär, därtill uppmuntrad av även Ärkebiskopen av den svenska lutherska kyrkan.

'Skall Människonen när han kommer finna tro på jorden?' Inte den tro som en gång för alla är given till alla de heliga. Det har också Ärkebiskopen gett sig den på.


Teddy Donobauer