Hur läser du?

Med anledning av ett nyvaknat intresse för att läsa bibeln från pärm till pärm kan det vara aktuellt att lägga en liten baskunskap i skålen. För att läsningen av det som vi allmänt kallar "det gamla förbundet" skall vara mindre mödosamt bör man kanske först läsa de nyckeltexter som finns i det förnyade förbundets texter. Eller för att säga det så många känner igen sig bättre: läs vad NT säger om GT innan du läser GT.

'Allt det som skrevs i den förra tiden skrevs för att fungera som en varning för dem som levde då, men nedskrevs för oss som lever nu, så att vi inte har begär till det som ledde till deras olycka'

'All skrift är utandad av Gud och nyttig till lärdom, tillrättavisning, förmaning och bestraffning'

'Med början i Lagen, Profeterna och skrifterna, förklarade Jesus för dem vad som var skrivet om Honom själv i dem alla.'

Fram till dess att Jesu död och uppståndelse har inträffat befinner sig samtliga bibelns författare i den värld som ännu ser livet som i alla väsentliga avseenden något inom tiden och rummet. Evighetsfönstret är ännu inte öppet. Allt vad som hänger samman med liv och leverne finns i sinnevärlden och är av jordisk karaktär. Det har sin början och sitt avslut i det fysiska livet. Syndens lön är den fysiska döden..

Hoppet om ett liv efter detta, ett evigt liv som tar sin början här i världen men inte avgränsas av denna värld eller till den börjar först med Uppståndelsen. Den antyds i några små glimtar i några texter i förra förbundet, men bara som genom ett svärtat glas. Nu ser vi till fullo.

Förra förbundets texter beskriver det förbund som slöts under de villkor som gäller för en värld där Gudsrelationen är markbunden, tidsbestämd och ofullkomlig. Medan det var omsatt i reell utövning av en gemensam tro i lära och ritual var det ändå inte bara det: det pekade i all sin jordiska bristfällighet framåt mot sin fullbordan. Denna fullbordan kommer oss till del genom det förnyade förbundets skrifter. 'Lagen kom genom Moses, men nåd och sanning genom Jesus Kristus.' Moses förutsåg Jesus, och allt det som fastställdes genom det Moses fick se var förebilder om det som skulle komma.

Läser man nu förebilderna som om de var föreskrifter för oss läser man alltså in en gammal ordning i ett nytt förbund. Det kallar Paulus för att åter falla i träldom. Därför att det nya förbundet har en andlig dynamik och verklighet som det förra aldrig kunde åstadkomma. Bara antyda. 'Låt inget nytt ok läggas på er! För att vi skall vara fria har Kristus frigjort oss!"
Israels folk var det i kraft av sin fysiska födelse under det förra förbundets villkor. I det nya kommer ingen in genom något kötts vilja utan enbart genom att bli född på nytt. Det förra förbundets natur var baserat på "hör och gör", Gud säger er vad som är rätt. gör det och det skall ske er som välsignelserna lovar, gör det inte och ni förlorar dessa, rubb och stubb.

Det nya förbundet tillhör inte dem som tror sig bli räddade genom att göra utan till dem som genom att 'tro liksom Abraham gjorde' blir delaktiga i ett nytt liv där Gud i oss vill göra det som är rätt. "Kristi kärlek nödgar oss till det" Utan pånyttfödelse kan ingen se Guds rike.

Guds kärlek kan inte förtjänas, den är enbart av nåd.  Utan egen förtjänst. Och denna nåd är sammanhängande med de många offer som finns uppräknade i Mose lag på följande vis: "bockars och kalvars blod kunde inte för evigt utplåna syndens konsekvenser, därför gav Guds Son sig själv till ett slutgiltigt offer, ett lamm slaktat från före världens begynnelse."

Vi läser det som förr var skrivet därför att det är en del av förklaringen till det som nu råder. Den nåd som bygger på ett fullkomligt offer en gång för alla, avslutat i och med att Guds Lamm har givit sig till lösen för många. Att fira nattvard som om det var ett upprepningsbart offer är att både negligera Gudsordet, nattvardens verkliga innebörd och det korsfäster Kristus om och om igen.

Bokstaven som dödar är inte texten i sig, utan tillämpningen av texten så att förebilderna omvandlas till föreskrifter. Det är en av kristendomens många synder mot Kristus.