Den
oheligaste alliansen någonsin...om de nu bara hade mötts hade vi
kanske sluppit hundra år av vanvett..
Sigmund
och Adolf
Så
vitt jag har kunnat fastlägga bodde Sigmund Freud och Adolf Hitler i
Wien samtidigt under några år i början av förra århundradet. Så
vitt jag vet träffades de aldrig.
Wien
var vid denna tid en träffpunkt för intellektuella eliter,
musikaliska genier, drömmare av pan-germanska drömmar om ett
stortyskt rike. Wien var då inte bara operettsångarnas drömmars
stad utan även hederliga människors mardömsstad.
Sigmund
Schlomo Freud är en av de första förespråkarna för användande
av Kokain. Vissa nervösa neuroser har sitt säte i näsan, kokain
botar... Hoppla!
Juden
Freud formulerar den märkliga tesen att sonens frigörelse från
fadern innebär ett virtuellt dödande av fadern, och ett sexuellt
övertagande av modern, ett ersättande av fadern helt sonika. Inte
helt olikt hur lejonhanen dödar sin rivals barn för att säkerställa
sin egen linjes framgång. Fast här handlar det om fratricid, dvs
fader mord. Men bara som ett inre emotionellt drama i vuxenblivandets
tjänst. Så möts grekisk mytologi och psykoanalytisk teoribildning.
Några
kvarter bort kluddar Adolf Hitlar på linneduk. En gränslöst
betuttad mor håller sin son för ett geni i vardande. En gränslöst
totalitär fader förnims i bakgrunden. Som för övrigt hos Sigmund.
Men
kluddandet övergår till social engenieering drömmar. Hur formar
man en människotyp som är fri från defekter? Man idealiserar vissa
rasegenskaper.
Man
hittar ett ariskt ideal, trots att man själv i inget avseende är
bärare av detta ideals egenskaper. Man identifierar fiender till
detta ideal. Man inser någonstans längs vägen att det finns ett
väldigt hinder till det ariska brödraskapet. Så länge Fadern
regerar kan sönerna inte ta makten.
Det
judiska folket och dess andliga avkomma, den kristna kyrkan, är de
enda som i Gud finner en Fader, sin fader.
Sönerna
kan inte bilda våldets brödralag om Fadern straffar deras pubertila
tilltag. Infantiliseringens våldsamma spiral kan inte brinna om inte
Fadern dör. Övergreppen mot kvinnorna och barnen kan inte ske i en
kultur där Fadern lyfter sonen ur moderns famn och ger sonen manlig
resning innan hans mandom reser sig mot kvinnans kön. Kvinnorna
skulle lyftas ur mödrars famn för att bli starka självständiga
kvinnor, innan de tvingas på rygg i barnafödande medan de ännu
själva är ofullgångna flickebarn.
Hos
Juden Freud: det virtuella fadermordet
Hos
tysken Hitler: den reella utrotningsplanen av allt vad Fader heter.
Då
Fadern inte är åtkomlig i sig är det bärarna av tron på denna
Fader som måste utrotas. Det innebär att de som bär denna tro
beseglar sin egen dödsdom för att de tillhör detta orena folk. Den
som åberopar en Fader som dömer sönerna måste dö för
brödraskapets hand. De vill nämligen inte lyssna.
Nationalsocialismen
är därvidlag inget annat än alla andra slags brödraskap, vare
sig det är socialism eller kommunism eller all sorts fascism.
Höger
och vänster är bara skenbara motsättningar. I en rund värld
flinar de i broderskap bakom ryggen på de vilseförda massorna.
Men
tänk om de hade möts i verkliga livet?
Hade
Freud fått Hitler som klient, som objekt för att studera urartade
tendenser till storhetsvansinne, hade hans fadershat då botats?
Hade
Hitlers ambitioner stäkts?
Och
om någon utsatt Freud för hans egen psykoanalys, hade hans
patologiska grävande i sjuka själar stoppats i sin linda? Hade
förhärligandet av kokain som medicin för sjuka själar stoppats i
sina tidigare faser? Hade besattheten att projicera sexualiteten ut
över hela livet aldrig blivit kulturnorm?
Freud,
juden, flyr Wien undan Hitlers utrensning av de oönskade, de mindre
värda. De som ställdes inför ultimatum: livlös eller faderslös.
Och i våldsberusningens kalla namn: utrota de skändliga som inte
böjer sina knän för pöbelbröderna.
Det
var Freud som formulerade fadermordet som psykologisk nödvändighet.
Som
så ofta: vem orsakar vem? Vem skapar förutsättningen för den egna
dödsdomen. vem sätter vapnet i bödelns hand?
