Sedan början av 2017 försöker jag att regelbundet hålla ett online bibelstudium. Låter det trist?
Finns väl inget som håller så liten attraktionsnivå som just detta ord. Försvinnande få som går på sådana anakronismer, såna antediluviana möten. Hör till förgången tid ju.
Det är bara det att den som tror att Jesus Kristus kommer tillbaka har en viss motivation att göra just detta: att rannsaka skrifterna för att förstå de tecken som föregår Hans återkomst och att rusta sig för de skeenden som kommer att involvera hela mänskligheten i tidens ände. Medan hela världen itutas alla möjliga nedtonande försäkringar om 'fred, fred' trots att ingen fred finns, så har de troende en upprymd förväntan på att det som skrifterna omtalat sedan 2000 år slutligen kommer att mynna ut i just de händelser som alla borde vara ivriga att både tillskynda och att förbereda sig för.
Det tema som vi inledde för två veckor sedan heter 'Om vi inte ens tror på det som bibeln internt säger om sig själv, varför skall vi då inbilla oss att vi kan tro något annat som den säger?
Vi började hos sanningsvittnet Lukas från hans 24 kapitel. Där berättas det hur några av den andra kretsen lärjungar, den utanför de ursprungliga 12, är på väg hem från Jerusalem och påskens dramatiska händelser. Den uppståndne går plötsligt med dem på vägen hem, eller bort. Han frågar efter deras ledsna ansiktens ursprung och de berättar vad de hade fattat. Vilket inte var mycket, trots att de som judar vuxit upp med bibeltexterna som nu hade uppfyllts, ändå inte hade fattat att det som hände verkligen hände och faktiskt var förutsagt i hela den Bibel de ägde= Gamla Testamentet. Skälet? Tröghjärtade till att tro.. Läste men fattade inte. Saknade nyckel. Fast de haft med Honom att göra som ideligen refererade till skrifternas uppfyllelse i det som dessa varit vittnen till.
"Med början hos Moses, Profeterna och Skrifterna förklarade Han vad som i alla dessa var sagt om Honom." Jesus Kristus anser, tvärtemot merparten av alla svenska kristna, att Gamla Testamentet är fullt av Kristusvittnesbörd... Vad borde det betyda för vår längtan att lära känna Honom? "Särskilt som: "Detta är evigt liv att de känna Dig och den som du har sänt." (Joh 14:3) Tala inte om för mig att du vill lära känna Herren i samma andetag som du säger dig inte ha vare sig tid för eller verktyg för att läsa Guds ord. Du har tid för mycket annat betydligt mindre viktigt. Det viktigaste verktyget för att förstå bibeln? En relation till Jesus Kristus. "Åt alla som tog emot Honom gav han makt och auktoritet att kallas Guds barn."
Tanken med att göra detta i ett online sammanhang är att det inte skulle vara en monolog som det så ofta varit i det traditionella bibelstudiet. Här vet alla på förhand vad som skall dryftas, och alla har haft en vecka på sig att läsa texterna, be över och genom dem och att reflektera över vad de säger. Så när de kommer till den slagna timman så möts vi och ordet är fritt.
Alla får ge vad de burit med sig. Där har vi mycket ännu att lära. Att våga tala, att lita på kärlek som orkar lyssna, att ta in information som delas och att hålla sig till den aktuella texten. Inget av det är lätt. Inget av det är invant om man tillhört en vanlig frikyrkoförsamling. Här tystas ingenting ner. Här talar vi med frimodighet för vi är säkra på att vi alla lider av en och samma begänsning: Vi ser bara endels. Det är först tillsammans som vi ser mer.
Det andra studiet handlade om hur Jesus själv började sin offentliga tid som Världens frälsare. Han döps, han får faderns högtudliga faderskapsbekännelse och den Helige Ande sänker sig ner över Honom i form av en duva.
Han förs till en öken. En avsiktlig prövning förestår. Han förs av Anden för att prövas. "Inga andra prövningar har kommit er till del än de som vanligen drabbar alla människor."" Han blev frestad i alla stycken, så som vi, dock utan synd." Prövas vi som läser och deltar på samma punkter som de Han fick utstå? 'Den som lämnas utan korrektion är inte äkta son'..
Gud prövar alla de sina. Vad har de att använda i sina prövningar? Hur kan de värja sig mot den Ondes alla listiga angrepp? Nå, det var det som beskrevs här i den texten från Matteus 4:1-11. Tre frestelser med sins emellan olika angreppspunkter möts alla på samma sätt. Med det levande gudsordet som är skarpare än något tveeggat svärd.
Den första frestelsen? Fokusera på att du efter fyrtio dagar är hungrig. Hur kan Gud lämna dig i ett bristtillstånd? Om du är Guds son så har du ju alla resurser att tala till stenar och göra dem till bröd. Varför gör du inget under, du som är Guds son. Eller det är du väl inte när du befinner dig i detta tillstånd? Om ni hör ett eko av den s k Prosperityrörelsen så hör ni rätt. Att mäta andlighet utifrån materiella tillgångar, att ifrågasätta sitt andliga barnaskap för att man lever på marginalen? Händer ju.
Och svaret? "Människan lever inte bara av fysisk föda, människan lever av varje ord som utgår ur Guds mun." Åklagaren gav med sig och bytte taktik. För sig själv mumlade han kanske: "det ordet kan jag inte flytta på. Men det kanske finns andra ord..." Frestelse 2: Tog Jesus till högsta punkten i Jerusalem och från tinnarnas topp lät han veta att enligt psalm 91 finns det löfte om beskydd om 'du hoppar och väcker uppmärksamhet'. Folk kommer att se dig som kändis, du kommer att få hyllning och allt. Vad allt gör vi inte för en bit rampljus?
Bekräftelsesyndrom kallas det. När nu dessutom "Guds ord" så tydligt lockar till denna galenskap då skall man väl ta chansen? Jesu svar är fenomenalt. Attacken: "Det står skrivet!" Mottattacken: "Det står också skrivet!" Anden och Ordet samverkar alltid. Ord utan Ande är bara ord. Människorord allena har ingen uppbackning hos Guds Ande. Bara Guds ordet och Anden samverkar. Den Helige Ande illustreras genom bilden av en duva. Den är känd för en rad egenskaper. En av de första fåglar som Noa släppte ut från Arken efter syndafloden. Ett av de fattigastes offerdjur. En fågel som lever i livslångt partnerskap, så som Guds ande bor hos den som är född på nytt.
Jonah är "duva". Flyr undan, fångas in, flyger rätt. Jonah som är den profet med vilken Jesus identifierar sig. Tre dagar... Duvan med sina två vingar. Den ena vingen: "det står skrivet", den andra "det står också skrivet". Envingade duvor flyger inte, men rör upp en väldig massa damm från jorden. Kyrkohistorien är full av envingade haverier. Skrift skulle med skrift förklaras menade reformatorerna. När ensidig skrifthävdelse rådde splittrades gemenskaper, då blev bröder osams, bröts reformationer sönder i småstycken. Alla villfarelser börjar med envingeflyktförsök. ALLA..
"Det står skrivet, men det står också skrivet..
Den tredje frestelsen: Ockupatorn, den Onde i vars hand hela världen för närvarande är fångad, har fräckheten att ta med sig Ägaren till allt på ett högt berg och i ett ögonblick visar han hela världen. Och erbjuder Ägaren stöldgodset i utbyte mot ett erkännade av terroristens maktanspråk. " Tillbe mig, och allt detta är ditt." Underförstått: du slipper att ge ditt liv till lösen för många, du slipper Getsemane, du slipper döden på korset. Du slipper allt. Bara knäböj inför mig."
Svaret: " Du skall inte tillbedja någon annan än YHWH. Inte jag heller..Så no deal."
Ser ni fräckheten i att erbjuda oss det vi redan har hos Adam och Eva? "Gud vet att om ni bryter mot budet så blir ni Gudalika och kommer att veta skillnaden mellan gott och ont?" En tjuv och mördare från början, Joh 8:44
Alla tre svaren som Jesus ger den Onde är effektiva och avväpnande. Och alla tre är direkta citat från 5 Mosebok som få kan sägas ens ha läst, och som kyrkornas nuvarande teologiska institut ifrågasätter i stor omfattning." Sentida dokument, falsarium etc etc". Jesus verifierar den genom sitt citerande av den som varande Guds ord. Och den Onde, som verkligen borde veta att använda alla argument som funnes emot texten accepterar dem som auktoritativa eftersom han ger med sig på punkt efter punkt utan vidare argument. Han kan vår bibel, det visade han när han citerade psalm 91.. Han vet bättre än de flesta församlingsmedlemmar vilket maktmedel Ordet är. Det är därför han gör allt för att hålla oss borta från bibelstudiet. Och kan han inte hålla oss borta så påverkar han på andra sätt, ett av de mest effektiva: ägna er bara år fragment undvik att studera helheter.
Femte Moseboken är en vapenarsenal för oss som är utsatta av stor motsägelse överallt i världen. Den är maktspråk, den är skydd mot den Ondes brinnande pilar. Få har läst den med den insikten.
Hur läser du? Förstår du vad du läser? Hur ska jag det om ingen lär mig. Välkommen med på resan.
Teddy den 27 januari
fredag 27 januari 2017
onsdag 11 januari 2017
"Baby shower" i Bethlehem
"We three kings of Orient are..."
Heliga Tre Konungars kyrkliga fest är över och gåvorna de hade med sig är lika nerpackade som hela julen efter tjugonde dag Knut. Bort allt barr och bort den nästan knoppande granen. Oron för att katterna skall riva ner alla kulorna är över för den här gången och knäcken är väl uppäten medan nån skinkrumpa ligger kvar och väntar på slutgiltig förbrukning. Receptböckerna öppnas för att se vad man kan göra med resterna. Pasta med skinksås..
Men det var de där gåvorna som hängde kvar i mina tankar. "Baby shower" är en typisk amerikansk företeelse där alla vänner och bekanta kommer till den nyförlösta modern och det nyfödda barnet med en pletora av gåvor för barnets bästa och föräldrarnas fröjd. Allt från första skeden till "Baby's Book med plats för alla fotografier på allt från den lilla torra navelsträngsstumpen till den första locken som behövde klippas. Fest och cupcakes, skratt och framtidstro.
Så var det väl knappast i Betlehem. Någon större frid och ro var det knappast när halva staden var full of folk som visserlugen hade sina rötter där men inte hade bott där på kanske dussintals år. Bökigheten med att på en Kejsares befallning fotvandra eller åsnerida till Betlehem för att tillfredställa en skatthungrig potentat. Att utsätta sig för mönstring och registrering under en ockupationsmakts godtycke kan inte vara det en höggravid kvinna önskar sig. Att det sen är överfullt överallt gör ju inte så mycket positivt för moderns oro när vattnet går. Alltnog, hon hittar en mjuk höbädd i stallet och föder sitt barn under allt annat än sterila omständigheter. Men hon är ju en robust judinna, inte ett bortskämt och forklemat våp. Dessutom är det osedvanlig tåga i barnet med.
Så dräller ett knippe fåraherdar med lanolinblanka hosor in och gapar stort över att de i denna mindre sannolika BB avdelning finner ett barn, enligt tidens manér lindat i linnebindlar. Inte heller vet de annat än att inför detta barn öppnade sig himmelen och en del av en eljest osynlig armé hade placerat in babyn i tidernas mest väsentliga fokus. Guds ära och jordens frid hänger på den kärleksgåva som detta barn är. "Han är Messias, Herren". Att det är fåraherdar som är första besökare är lika egendomligt naturligt som att de kommer till Betlehem. Det barn de ser visar sig vara 'Livets Bröd' och 'Herden för fåren'. Var annars än i Beit Lehem= brödhuset, kunde väl livets bröd födas? Vilka kunde bättre än Israeliska herdar känna sig hemma vid vaggan hos 'överherden för fåren'?
I Jerusalem har ungefär samtidigt några minst sagt udda "turister" dykt upp hos Herodes. Känd som den maktgalne despoten som hänsynslöst konsoliderade sitt rike genom att bokstavligen gå över alla deras lik som hans 'Säpo' snokade reda på. Alla som på minsta sätt kunde konkurrera med honom om makten gick en snabb förtida död till mötes. Vid audiens hos den regerande kungen fick resenärerna veta "att också han vill ta chansen få bära fram sin tillbörliga tillbedjan". Men det klingade falskt nog för att dessa 'magier' skulle bli avrådda från att ge feedback om var den nyfödde befann sig. De skorrande signalerna översattes i den dröm som anvisade dem en annan väg tillbaka till sina hem i fjärran östern.
Men innan de alltså hemligen återanträdde hemfärden slutförde det historiens mest praktfulla 'baby shower'. Ur sina skattkistor tog de fram den överraskande tribut till gossebarnet som de fört med sig från sitt hemland. Gåvor vars värde de antagligen väl kände till och just därför förvarade i 'kassaskåp' under resan. Guld, rökelse och myrrha.
Guld. Ett högt aktat grundämne kallat "au" av latinets aurum=guld, med plats IB i det periodiska systemet, vars egenskaper gjort det till ett hett eftertraktat material för allt från guldkalvar för religiös tillbedjan till plätering av finkänsligaste strömledare. Det finns i ytterst fragmentariskt skick fördelat i enorma mängder berg och kräver gigantiska arbetsinsatser för att komma till ytan, utvinnas och smältas till tackor. Cyanid, ett av världens giftigaste medel krävs vid utvinningen. Det finns i slammet i stridande bäckar och floddeltans slamlager. Det oxiderar inte, det behåller sin lyster, det kan inte reagera med andra material, det är stabilt och tillika mjukt. Kan bara lösas upp i det som kallas 'kungsvatten'. Det är konungars och makthavares främsta symbol och utsmyckning. Det är Kungars kungs egentliga egendom: "Du tog dina smycken av mitt guld och mitt silver och gjorde av dem mansbilder som du bedrev hor med. Du tog dina brokigt vävda kläder och klädde dem i dessa, och min olja och min rökelse satte du framför dem." Hes16:17
"Mitt är silvret och mitt är guldet säger Herren Sebaot." Haggai 2:8
Guldet är tempelinredningens ytskikt. Det är till tillbedjans lockelse, både när det förleder folket till falsk tillbedjan och när det leder blicken från kungens egendom till Konungen själv. Det är dess dubbla budskap. Inte är allt guld som glimmar, inte är allt gudomligt som förgylls. "Som en guldring i ett svintryne är en vacker kvinna utan vett" vet Ordspråksboken att förmedla. Och frigivna slavar som valde att ingå livskontrakt fick sina öronsnibbar genomborrade mot en dörrkarm och en guldring sattes i snibben till tecken på livslång trohet. Inte det första man kommer att tänka på när man ser guldringar i ansiktena idag. Kungar satte guldringar på gunstligars hand som tecken på sin aktning för dem. Guldkalven som Aaron gjorde "på begäran" gjordes av kvinnornas öronringar.
Guldet som frambars var hyllningsgåva till en konung, en nyfödd, men inte mindre konungslig för det. Gåvan stadfäste det faktum att en av de minsta, mest namnlöst okända gossar världen sett, hade konungslig härstamning i direkt nedstigande led från kung David, och i sinom tid bli den Konungars konung för vilken en dag varenda knä skall böja sig. Han som som efter sin triumf över alla mörkrets makter säger farväl till de som han valt att förkunna Guds rikes hemlighet med orden: "Mig är given all makt i himmelen och på jorden, gå och gör därför alla människor till lärjungar"
Magierna såg i barnet den strålglans som Sonen har från Fadern. De såg att vad som i ringa början lagts på ströbädd i ett stall inte definieras av sin födelseort utan av sin härstamning. Den stjärnglans som ledde dem dit fastnade inte i beundran över stjärnevärldens kosmiska dans utan såg förbi skapelsens under till Skaparen. De var i sanning visare än många.
Rökelse. Nu pratar vi smörjelse. Rökelsepinnar som vi kan köpa i orientaliskt influerade butiker är sammansättningar av harts eller kåda tillsammans med bindemedel av olika slag från ett antal olika växter som lever i ganska extrema klimatförhållanden. Växlingar i temperaturen mellan dag och natt på hög höjd i länderna runt Afrikas horn, från Sinaiöknen till Yemens bergstrakter till Somalia och Etiopien utsätter buskliknande växter av släktena Boswellia sacra, B. serrata etc för sprickor i barken. Växterna utsöndrar en "värksam" substans som skyddar den mot uttorkning. Rökelse är en smärta omsatt i väldoft. Plantornas växtplatser är extrema. De gror i sprickor i klippan, de ansätter en rot med svällande egenskaper som obönhörligen kilar sig fast och sedan lever på den lilla näring och fukt som avsätter sig. De lever bokstavligen på 'Klippa du som brast för mig'. Deras tillväxt är så långsam att de först vid tio års ålder levererar första kådan. Idag är detta en stor kommers, inte minst för att katolska kyrkan, som är storkonsument nr 1 köper upp enorma kvantiteter.
En besynnerlig effekt av den systematiska sargningen av barken för att tvinga fram utsöndringen är att groddbarheten hos fröna minskar avsevärt ju oftare de utnyttjas. Hårt utnyttjade plantors frön har runt 16% groddbarhet medan naturligt växande har 80% groddbarhet. Här ligger en pedagogisk hemlighet förborgad.
"Han var en smärtornas man och med sorger var han väl förtrogen. Alla våra börder lade han på sig."
Rökelsens betydelse blir ännu tydligare när man förstår att det var brukligt på Jesu tid att blanda pulvriserad rökelse med olja som en första smörjelse för de nyfödda. Rökelsens medicinska innehåll har kartlagts och kopplas till aktiva ingredienser som bland annat bidrar till behandling av cancer.
Men framför allt är rökelsen en symbol för förbönerna. På rökelsealtaret skall elden brinna dagligen, från morgon till kväll, på samma sätt stiger de heligas förböner dag och natt mot Gud. (2 Mos 30, Mal 1:11, Upp 5:8, 8:3) Ur människornas hjärtans djup uppstiger jorden runt och dygnet runt den välbehagliga väldoft som kommer ur ödmjuka och förkrossade hjärtan. Ja, han som föddes där är värd all tillbedjan. Det är tyvärr rätt lite väldoft från nordiska altaren för närvarande.
Myrrha. Den tredje gåvan kan i förstone tyckas den mest bisarra. Kommer också den från växtriket. Commiphora myrrha på latin heter plantan. Det är man utvinner är enklast uttryckt en parfym. Den förekommer i 'beautyboxen' hos den sköna bruden i Höga Visan. Den används i den mix av kryddor som används vid balsamering av lik, så även vid Jesu död. Den är också anestetiserande, dvs bedövande, varför den gavs blandad med vin eller ättika till de döende. Den fanns i oljan som en kvinna smorde Jesu fötter med. Dyrbar olja som ansågs ha ett sådant värde att den kunde utöka 'församlingskassan'. I alla fall enligt skattmästare Judas Iscariot, som dessvärre regelbundet försnillade gemensamma medel.
Jesus själv identifierade den händelsen som en förebådande handling med fingret pekande mot hans egen död. Det liv Jesus levde kvalificerade honom för den död som bestods honom för att det liv som han genom segern över döden skulle kvalificera oss till att få det liv som han levde. Om vi låter oss inlemmas i den död som han dog!
Dessa så visa män visste att ett liv definieras av sin helhet. Så kan författaren till Hebreerbrevet skriva: "Se på era lärare, hur deras liv avslutades!" Det är hur de går ur tiden som skall till för att förstå vilken betydelse de har haft i tiden. Ett annat amerikanskt slagord har sedan länge varit: " it aint over until the fat lady sings".. ropa inte hej förrän du är över bäcken känns mera igen från våra breddgrader. Det är inte vad en människa säger under livets gång enbart som värdesätter henne, utan även och just hennes sätt att dö. "Fader i dina händer anbefaller jag min ande." Att leva så att den överlåtelsen är det naturliga sättet att 'mätt på dagar' sluta sitt liv är en begäran som likt rökelsen stiger mot Guds famn.
Även myrrha är medicinskt användbart. Som muntvätt, före Colgate och Sensodyne måhända, och dess effekt är också cancercellsdödande. Inte minst vid behandling av bröstcancer.
Lustigt nog används myrrha också vid behandling av hästar.
"Din död, Herre firar vi, din uppståndelse..."
Nog visste de vise männen vad som är lämpligt vid den 'Baby shower" som tillhör världens viktigaste barn. Den visheten är dock ingalunda särdeles väl känd av dem som känner sig manade att tala över texten år efter år. Inte för att det är särskilt svårt att ta reda på vad de vise männen gjorde eller medförde, utan mest för att deras visdom inte smittat av sig på vår tids predikanter i någon noterbar omfattning. Vilket undanhåller de troende viktig kunskap om deras egna liv.
Teddy Donobauer
Heliga Tre Konungars kyrkliga fest är över och gåvorna de hade med sig är lika nerpackade som hela julen efter tjugonde dag Knut. Bort allt barr och bort den nästan knoppande granen. Oron för att katterna skall riva ner alla kulorna är över för den här gången och knäcken är väl uppäten medan nån skinkrumpa ligger kvar och väntar på slutgiltig förbrukning. Receptböckerna öppnas för att se vad man kan göra med resterna. Pasta med skinksås..
Men det var de där gåvorna som hängde kvar i mina tankar. "Baby shower" är en typisk amerikansk företeelse där alla vänner och bekanta kommer till den nyförlösta modern och det nyfödda barnet med en pletora av gåvor för barnets bästa och föräldrarnas fröjd. Allt från första skeden till "Baby's Book med plats för alla fotografier på allt från den lilla torra navelsträngsstumpen till den första locken som behövde klippas. Fest och cupcakes, skratt och framtidstro.
Så var det väl knappast i Betlehem. Någon större frid och ro var det knappast när halva staden var full of folk som visserlugen hade sina rötter där men inte hade bott där på kanske dussintals år. Bökigheten med att på en Kejsares befallning fotvandra eller åsnerida till Betlehem för att tillfredställa en skatthungrig potentat. Att utsätta sig för mönstring och registrering under en ockupationsmakts godtycke kan inte vara det en höggravid kvinna önskar sig. Att det sen är överfullt överallt gör ju inte så mycket positivt för moderns oro när vattnet går. Alltnog, hon hittar en mjuk höbädd i stallet och föder sitt barn under allt annat än sterila omständigheter. Men hon är ju en robust judinna, inte ett bortskämt och forklemat våp. Dessutom är det osedvanlig tåga i barnet med.
Så dräller ett knippe fåraherdar med lanolinblanka hosor in och gapar stort över att de i denna mindre sannolika BB avdelning finner ett barn, enligt tidens manér lindat i linnebindlar. Inte heller vet de annat än att inför detta barn öppnade sig himmelen och en del av en eljest osynlig armé hade placerat in babyn i tidernas mest väsentliga fokus. Guds ära och jordens frid hänger på den kärleksgåva som detta barn är. "Han är Messias, Herren". Att det är fåraherdar som är första besökare är lika egendomligt naturligt som att de kommer till Betlehem. Det barn de ser visar sig vara 'Livets Bröd' och 'Herden för fåren'. Var annars än i Beit Lehem= brödhuset, kunde väl livets bröd födas? Vilka kunde bättre än Israeliska herdar känna sig hemma vid vaggan hos 'överherden för fåren'?
I Jerusalem har ungefär samtidigt några minst sagt udda "turister" dykt upp hos Herodes. Känd som den maktgalne despoten som hänsynslöst konsoliderade sitt rike genom att bokstavligen gå över alla deras lik som hans 'Säpo' snokade reda på. Alla som på minsta sätt kunde konkurrera med honom om makten gick en snabb förtida död till mötes. Vid audiens hos den regerande kungen fick resenärerna veta "att också han vill ta chansen få bära fram sin tillbörliga tillbedjan". Men det klingade falskt nog för att dessa 'magier' skulle bli avrådda från att ge feedback om var den nyfödde befann sig. De skorrande signalerna översattes i den dröm som anvisade dem en annan väg tillbaka till sina hem i fjärran östern.
Men innan de alltså hemligen återanträdde hemfärden slutförde det historiens mest praktfulla 'baby shower'. Ur sina skattkistor tog de fram den överraskande tribut till gossebarnet som de fört med sig från sitt hemland. Gåvor vars värde de antagligen väl kände till och just därför förvarade i 'kassaskåp' under resan. Guld, rökelse och myrrha.
Guld. Ett högt aktat grundämne kallat "au" av latinets aurum=guld, med plats IB i det periodiska systemet, vars egenskaper gjort det till ett hett eftertraktat material för allt från guldkalvar för religiös tillbedjan till plätering av finkänsligaste strömledare. Det finns i ytterst fragmentariskt skick fördelat i enorma mängder berg och kräver gigantiska arbetsinsatser för att komma till ytan, utvinnas och smältas till tackor. Cyanid, ett av världens giftigaste medel krävs vid utvinningen. Det finns i slammet i stridande bäckar och floddeltans slamlager. Det oxiderar inte, det behåller sin lyster, det kan inte reagera med andra material, det är stabilt och tillika mjukt. Kan bara lösas upp i det som kallas 'kungsvatten'. Det är konungars och makthavares främsta symbol och utsmyckning. Det är Kungars kungs egentliga egendom: "Du tog dina smycken av mitt guld och mitt silver och gjorde av dem mansbilder som du bedrev hor med. Du tog dina brokigt vävda kläder och klädde dem i dessa, och min olja och min rökelse satte du framför dem." Hes16:17
"Mitt är silvret och mitt är guldet säger Herren Sebaot." Haggai 2:8
Guldet är tempelinredningens ytskikt. Det är till tillbedjans lockelse, både när det förleder folket till falsk tillbedjan och när det leder blicken från kungens egendom till Konungen själv. Det är dess dubbla budskap. Inte är allt guld som glimmar, inte är allt gudomligt som förgylls. "Som en guldring i ett svintryne är en vacker kvinna utan vett" vet Ordspråksboken att förmedla. Och frigivna slavar som valde att ingå livskontrakt fick sina öronsnibbar genomborrade mot en dörrkarm och en guldring sattes i snibben till tecken på livslång trohet. Inte det första man kommer att tänka på när man ser guldringar i ansiktena idag. Kungar satte guldringar på gunstligars hand som tecken på sin aktning för dem. Guldkalven som Aaron gjorde "på begäran" gjordes av kvinnornas öronringar.
Guldet som frambars var hyllningsgåva till en konung, en nyfödd, men inte mindre konungslig för det. Gåvan stadfäste det faktum att en av de minsta, mest namnlöst okända gossar världen sett, hade konungslig härstamning i direkt nedstigande led från kung David, och i sinom tid bli den Konungars konung för vilken en dag varenda knä skall böja sig. Han som som efter sin triumf över alla mörkrets makter säger farväl till de som han valt att förkunna Guds rikes hemlighet med orden: "Mig är given all makt i himmelen och på jorden, gå och gör därför alla människor till lärjungar"
Magierna såg i barnet den strålglans som Sonen har från Fadern. De såg att vad som i ringa början lagts på ströbädd i ett stall inte definieras av sin födelseort utan av sin härstamning. Den stjärnglans som ledde dem dit fastnade inte i beundran över stjärnevärldens kosmiska dans utan såg förbi skapelsens under till Skaparen. De var i sanning visare än många.
Rökelse. Nu pratar vi smörjelse. Rökelsepinnar som vi kan köpa i orientaliskt influerade butiker är sammansättningar av harts eller kåda tillsammans med bindemedel av olika slag från ett antal olika växter som lever i ganska extrema klimatförhållanden. Växlingar i temperaturen mellan dag och natt på hög höjd i länderna runt Afrikas horn, från Sinaiöknen till Yemens bergstrakter till Somalia och Etiopien utsätter buskliknande växter av släktena Boswellia sacra, B. serrata etc för sprickor i barken. Växterna utsöndrar en "värksam" substans som skyddar den mot uttorkning. Rökelse är en smärta omsatt i väldoft. Plantornas växtplatser är extrema. De gror i sprickor i klippan, de ansätter en rot med svällande egenskaper som obönhörligen kilar sig fast och sedan lever på den lilla näring och fukt som avsätter sig. De lever bokstavligen på 'Klippa du som brast för mig'. Deras tillväxt är så långsam att de först vid tio års ålder levererar första kådan. Idag är detta en stor kommers, inte minst för att katolska kyrkan, som är storkonsument nr 1 köper upp enorma kvantiteter.
En besynnerlig effekt av den systematiska sargningen av barken för att tvinga fram utsöndringen är att groddbarheten hos fröna minskar avsevärt ju oftare de utnyttjas. Hårt utnyttjade plantors frön har runt 16% groddbarhet medan naturligt växande har 80% groddbarhet. Här ligger en pedagogisk hemlighet förborgad.
"Han var en smärtornas man och med sorger var han väl förtrogen. Alla våra börder lade han på sig."
Rökelsens betydelse blir ännu tydligare när man förstår att det var brukligt på Jesu tid att blanda pulvriserad rökelse med olja som en första smörjelse för de nyfödda. Rökelsens medicinska innehåll har kartlagts och kopplas till aktiva ingredienser som bland annat bidrar till behandling av cancer.
Men framför allt är rökelsen en symbol för förbönerna. På rökelsealtaret skall elden brinna dagligen, från morgon till kväll, på samma sätt stiger de heligas förböner dag och natt mot Gud. (2 Mos 30, Mal 1:11, Upp 5:8, 8:3) Ur människornas hjärtans djup uppstiger jorden runt och dygnet runt den välbehagliga väldoft som kommer ur ödmjuka och förkrossade hjärtan. Ja, han som föddes där är värd all tillbedjan. Det är tyvärr rätt lite väldoft från nordiska altaren för närvarande.
Myrrha. Den tredje gåvan kan i förstone tyckas den mest bisarra. Kommer också den från växtriket. Commiphora myrrha på latin heter plantan. Det är man utvinner är enklast uttryckt en parfym. Den förekommer i 'beautyboxen' hos den sköna bruden i Höga Visan. Den används i den mix av kryddor som används vid balsamering av lik, så även vid Jesu död. Den är också anestetiserande, dvs bedövande, varför den gavs blandad med vin eller ättika till de döende. Den fanns i oljan som en kvinna smorde Jesu fötter med. Dyrbar olja som ansågs ha ett sådant värde att den kunde utöka 'församlingskassan'. I alla fall enligt skattmästare Judas Iscariot, som dessvärre regelbundet försnillade gemensamma medel.
Jesus själv identifierade den händelsen som en förebådande handling med fingret pekande mot hans egen död. Det liv Jesus levde kvalificerade honom för den död som bestods honom för att det liv som han genom segern över döden skulle kvalificera oss till att få det liv som han levde. Om vi låter oss inlemmas i den död som han dog!
Dessa så visa män visste att ett liv definieras av sin helhet. Så kan författaren till Hebreerbrevet skriva: "Se på era lärare, hur deras liv avslutades!" Det är hur de går ur tiden som skall till för att förstå vilken betydelse de har haft i tiden. Ett annat amerikanskt slagord har sedan länge varit: " it aint over until the fat lady sings".. ropa inte hej förrän du är över bäcken känns mera igen från våra breddgrader. Det är inte vad en människa säger under livets gång enbart som värdesätter henne, utan även och just hennes sätt att dö. "Fader i dina händer anbefaller jag min ande." Att leva så att den överlåtelsen är det naturliga sättet att 'mätt på dagar' sluta sitt liv är en begäran som likt rökelsen stiger mot Guds famn.
Även myrrha är medicinskt användbart. Som muntvätt, före Colgate och Sensodyne måhända, och dess effekt är också cancercellsdödande. Inte minst vid behandling av bröstcancer.
Lustigt nog används myrrha också vid behandling av hästar.
"Din död, Herre firar vi, din uppståndelse..."
Nog visste de vise männen vad som är lämpligt vid den 'Baby shower" som tillhör världens viktigaste barn. Den visheten är dock ingalunda särdeles väl känd av dem som känner sig manade att tala över texten år efter år. Inte för att det är särskilt svårt att ta reda på vad de vise männen gjorde eller medförde, utan mest för att deras visdom inte smittat av sig på vår tids predikanter i någon noterbar omfattning. Vilket undanhåller de troende viktig kunskap om deras egna liv.
Teddy Donobauer
tisdag 10 januari 2017
På tapeten, Adam och Eva
Ett tydligt tecken på att vi närmar oss tidens slut är de allt intensivare anfallen mot det vi kallar "Den heliga skrift". För att försvara all samtidens ohelighet och perversion måste det heliga med nödvändighet dras ner i dyn och dess helighet besudlas med helighetens motsats. Det som är människans vekaste punkt: hennes högmod och vägran att vara just bara människa skapad till Guds avbild, måste omvandlas till högmod, stolhet och 'pride' över att vara just den från rättfärdigheten befriade avarten. Den ursprungligaste synden är den som vill göra människan själv till guds ersättare.
"Skulle Gud ha sagt ...Nej, Gud vet att om ni bryter mot förbudet så blir ni själva som Gud och kan skilja på rätt och fel utifrån ert eget gottfinnande." Som göteborgare kan man spetsigt fråga: "gick ni på den lätte?" Jo det gjorde de, med dunder och brak. Där är vi nu. Bara ett aber. Vi vet skillnaden, men kan inte hejda oss från att göra fel. Det sa han inget om! Eftersom alla gör fel så löser vi oss från skulden genom att kalla fel rätt och rätt fel. Simsalabim!! Gör alla fel gör ingen fel, för vad som är det är rätt.
Men så är ju också spädbarnets första medvetenhet uttryckt i egendefinitionens identitetssökande och det därmed sammanhängande 'kan själv'. När den urartade människan, den från sitt ursprung lössläppta människan, upphöjer sig själv över sin Skapare blir hon fröet till sin egen undergång.
Det är sin undergång hon 'kan själv'. Inte sin räddning.
Med rättfärdighet menar jag då den färdighet till att vara rätt sorts människa som utgår ifrån förebilden. Om människan kan sägas vara skapad till Guds avbild föreligger sannolikt en förebild mot vilken avbildens äkthet kan kontrolleras. En äkta sedel känns igen på vissa inslag i bilden. Hur den än solkas i sin vandring genom människors händer och bankers sedelräknare så har den osvikliga äkthetsbevis inbyggda. Saknas de vid granskning bränns sedeln omedelbart upp.
Frågan om Adam och Evas faktiska individuella exsistens är nu en återkommande het potatis.
Skäligen sekundära diskussioner uppstår som virvlar runt en sten slängd i vattnet. Kärnan förblir i stort ignorerad. Vidlyftiga slutsatser dras: "Om Adam och Eva skall förstås bokstavligt då sopar det undan hela den evolutionära biologins insikter och kunskaper om hur världen är." (Christer Sturmark) Det gör det inte alls. Världen är en helt annan sak än den evolutionära tolkningen av den.
Den är dessutom i mångt helt annorlunda än den historiskt kristendomsbaserade tolkningen också.
Alldeles oavsett hur människans tillblivelse skedde så är det några saker som är fullständigt oemotsägbara. Det första är att människan till sin biologiska och organiska form består av element och mineral, av oorganiska material som via en organisk syntes skapat den form som på ett eller annat sätt givits biologiskt liv. Dessa material är de samma som finns i jordskorpan. Vanlig matjord har till sin sammansättning och proportionerna mellan de ingående elementen frapperande likheter med människokroppen. Människan är alltså 'av jorden'. Det är dessutom sannolikt just den röda jorden som utgör en så stor del av världens odlingsbara mark. Röd och jord är hebreiskans edom och adam. Adam är då inte ett egennamn utan en produktbeskrivning. Människan är 'adam'. Av jord.
Av jord du är, till jord skall du åter bli. Vilka vetenskapliga argument finns det mot detta? Vilka teologiska argument ifrågasätter denna biologiska riktighet? Frågor på det? Vad har ni emot 'adam' som sann beskrivning av människan? Bara ren okunnighet. Den hebreiska termen täcker hela den organiska verklighet som människan essentiellt är. Det är inte allt hon är, men det är den jordiskt betingade ramen för allt mänskligt liv.
Men även om jorden i sig kan vara full av organiskt liv i form av allt från svampar till bakterier så är det inte någonsin jorden enbart som kan 'leva'. För det krävs det en 'livgivade ande' eller en 'animerande princip', eller den biokemiska funktionalitet som aldrig existerar utanför ett redan levande system och som bara förs vidare genom dessa systems förökningsförmåga.
Eftersom det oorganiska saknar förmåga att göra sig till organisk funktion måste någon tillföra 'jorden' något. Bibeln hävdar att denna någon är den skapare som först formar matjorden och sedan blåser in livsande i leran. Att livsanden finns är det ingen annan än hjärndöda som ifrågasätter. Evolutionsförespråkarna påstår att övergången från oorganisk form till organiskt liv är en produkt av tid plus slumpartade processer. Detta postulat saknar bara en sak: bevis för att det sker. Det existerar inga oorganiska kompositer som har programvaran inbyggd för att vara ens en enda levande cell. Programmet för liv finns nämligen bara i redan existerande liv. Allting som alla levande varelser har sett av hur den faktiska världen fungerar bevisar ideligen bara ett: art föder art, aldrig annan art aldrig ny art utan bara sin egenart.
Liv som skall bestå måste antingen ha tidlöshet och evighetsmotor, eller reproduktionsförmåga. Att tillvaron är stadd i ett förlopp som i slutändan är vad man kallar för "den termiska döden," det tillstånd där ingen energi längre finns tillgänglig för något slags arbete, är heller ingen nyhet. "Världen är lagd under förgänglighet av Honom som har lagt den därunder" vet bibeln att meddela. Ingenting tyder på motsatsen. Vi lever i skenet av en strålande kärnreaktion som gradvis bränner ut sig själv, förr eller senare. Reproduktionen är därför biologisk bas för människan. Det sker från allra första början 'sexuellt'. Det som bestämmer avkomman är vad som kommer från föräldrarna: det genetiskt stabila mötet mellan x och y kromosomer. 'Föröka er och uppfyll jorden". Förutom budet att förvalta jorden är reproduktionen ett primärmandat!
Eva är det namn, den beskrivning av kvinnan som ger sig själv när hon fött fram den första levande människan efter föräldraparet, som ju själva inte bevittnat sin tillblivelse. Han av jorden kommen ser det första exemplet på däggdjurets egenartiga reproduktionsmetod: levande födare! "Chava" betyder "den som föder levande". Några frågor på det? Är människan däggdjur? Föder människan levande? Så vad har ni emot det hebreiska uttrycket 'Eva' som namn på urmodern? Bara ren och skär okunnighet.
Fanns adam och eva? Människan av idag är fortfarande adam och eva och de två är tillsammans 'människan skapad till Guds avbild'. Att alla världens makter intensivt eftersträvar att slå sönder länken mellan dem, deras skapare, och den förebild efter vilken de skulle vara avbildade är det som fyller alla media dagligen. Det är bara att koppla samman det s k syndafallet med samtidens faktiska beteende så syns den raka progressionen från då till nu. Och det är heller inte svårt att förstå att Om ägaren och skaparen fortfarande bryr sig, ja då kommer denne att agera för eller senare för att rädda sin skapelse. Denne agerade förr (Golgata) och kommer agera i morgon: ny himmel och ny jord.
"Den förste adam var en levandegjord själ, den andre Adam är en livgivande ande.." Det är vad evangeliet handlar om. Man ser inte så mycket av det i kyrkornas massiva överlagring av sanningen med det till synes religiöst oumbärliga utanverket, och därför får man inte längre klart för sig att kyrkan som borde vara en räddningsflotte på ett stormigt hav numera alltmer liknar ett strandat vrak med mer museala ambitioner än klar insikt om sitt enda existensberättigande. Som en räddningsark inför en ny dom över den ondska som överallt och endast upptar mänsklighetens fantasier.
För att dessa fantasier inte skall kollapsa måste bibeln tystas ner. Adam, ditt fikonlöv glipar, och Eva, den levandefödande har den totala rätten att vägra föda det liv som Adam sår. Han saknar självkontroll och ansvarstagande för sin sådd, och hon tar inget ansvar för den biologiska ram som gör hennes bestämning som 'levandefödare' ofrånkomlig. Eftersom hon inte vill knipa före akten har hon tillkämpat sig rätten att förneka sin biologiska bestämning. Hon förnekar sitt namn. Namnet är programet, alltid.
Adam och Eva..fanns de? De fanns, de var och de finns, men urartade. Det är den andre Adam som visar vad de kunde ha varit, men inte är.
Teddy Donobauer
"Skulle Gud ha sagt ...Nej, Gud vet att om ni bryter mot förbudet så blir ni själva som Gud och kan skilja på rätt och fel utifrån ert eget gottfinnande." Som göteborgare kan man spetsigt fråga: "gick ni på den lätte?" Jo det gjorde de, med dunder och brak. Där är vi nu. Bara ett aber. Vi vet skillnaden, men kan inte hejda oss från att göra fel. Det sa han inget om! Eftersom alla gör fel så löser vi oss från skulden genom att kalla fel rätt och rätt fel. Simsalabim!! Gör alla fel gör ingen fel, för vad som är det är rätt.
Men så är ju också spädbarnets första medvetenhet uttryckt i egendefinitionens identitetssökande och det därmed sammanhängande 'kan själv'. När den urartade människan, den från sitt ursprung lössläppta människan, upphöjer sig själv över sin Skapare blir hon fröet till sin egen undergång.
Det är sin undergång hon 'kan själv'. Inte sin räddning.
Med rättfärdighet menar jag då den färdighet till att vara rätt sorts människa som utgår ifrån förebilden. Om människan kan sägas vara skapad till Guds avbild föreligger sannolikt en förebild mot vilken avbildens äkthet kan kontrolleras. En äkta sedel känns igen på vissa inslag i bilden. Hur den än solkas i sin vandring genom människors händer och bankers sedelräknare så har den osvikliga äkthetsbevis inbyggda. Saknas de vid granskning bränns sedeln omedelbart upp.
Frågan om Adam och Evas faktiska individuella exsistens är nu en återkommande het potatis.
Skäligen sekundära diskussioner uppstår som virvlar runt en sten slängd i vattnet. Kärnan förblir i stort ignorerad. Vidlyftiga slutsatser dras: "Om Adam och Eva skall förstås bokstavligt då sopar det undan hela den evolutionära biologins insikter och kunskaper om hur världen är." (Christer Sturmark) Det gör det inte alls. Världen är en helt annan sak än den evolutionära tolkningen av den.
Den är dessutom i mångt helt annorlunda än den historiskt kristendomsbaserade tolkningen också.
Alldeles oavsett hur människans tillblivelse skedde så är det några saker som är fullständigt oemotsägbara. Det första är att människan till sin biologiska och organiska form består av element och mineral, av oorganiska material som via en organisk syntes skapat den form som på ett eller annat sätt givits biologiskt liv. Dessa material är de samma som finns i jordskorpan. Vanlig matjord har till sin sammansättning och proportionerna mellan de ingående elementen frapperande likheter med människokroppen. Människan är alltså 'av jorden'. Det är dessutom sannolikt just den röda jorden som utgör en så stor del av världens odlingsbara mark. Röd och jord är hebreiskans edom och adam. Adam är då inte ett egennamn utan en produktbeskrivning. Människan är 'adam'. Av jord.
Av jord du är, till jord skall du åter bli. Vilka vetenskapliga argument finns det mot detta? Vilka teologiska argument ifrågasätter denna biologiska riktighet? Frågor på det? Vad har ni emot 'adam' som sann beskrivning av människan? Bara ren okunnighet. Den hebreiska termen täcker hela den organiska verklighet som människan essentiellt är. Det är inte allt hon är, men det är den jordiskt betingade ramen för allt mänskligt liv.
Men även om jorden i sig kan vara full av organiskt liv i form av allt från svampar till bakterier så är det inte någonsin jorden enbart som kan 'leva'. För det krävs det en 'livgivade ande' eller en 'animerande princip', eller den biokemiska funktionalitet som aldrig existerar utanför ett redan levande system och som bara förs vidare genom dessa systems förökningsförmåga.
Eftersom det oorganiska saknar förmåga att göra sig till organisk funktion måste någon tillföra 'jorden' något. Bibeln hävdar att denna någon är den skapare som först formar matjorden och sedan blåser in livsande i leran. Att livsanden finns är det ingen annan än hjärndöda som ifrågasätter. Evolutionsförespråkarna påstår att övergången från oorganisk form till organiskt liv är en produkt av tid plus slumpartade processer. Detta postulat saknar bara en sak: bevis för att det sker. Det existerar inga oorganiska kompositer som har programvaran inbyggd för att vara ens en enda levande cell. Programmet för liv finns nämligen bara i redan existerande liv. Allting som alla levande varelser har sett av hur den faktiska världen fungerar bevisar ideligen bara ett: art föder art, aldrig annan art aldrig ny art utan bara sin egenart.
Liv som skall bestå måste antingen ha tidlöshet och evighetsmotor, eller reproduktionsförmåga. Att tillvaron är stadd i ett förlopp som i slutändan är vad man kallar för "den termiska döden," det tillstånd där ingen energi längre finns tillgänglig för något slags arbete, är heller ingen nyhet. "Världen är lagd under förgänglighet av Honom som har lagt den därunder" vet bibeln att meddela. Ingenting tyder på motsatsen. Vi lever i skenet av en strålande kärnreaktion som gradvis bränner ut sig själv, förr eller senare. Reproduktionen är därför biologisk bas för människan. Det sker från allra första början 'sexuellt'. Det som bestämmer avkomman är vad som kommer från föräldrarna: det genetiskt stabila mötet mellan x och y kromosomer. 'Föröka er och uppfyll jorden". Förutom budet att förvalta jorden är reproduktionen ett primärmandat!
Eva är det namn, den beskrivning av kvinnan som ger sig själv när hon fött fram den första levande människan efter föräldraparet, som ju själva inte bevittnat sin tillblivelse. Han av jorden kommen ser det första exemplet på däggdjurets egenartiga reproduktionsmetod: levande födare! "Chava" betyder "den som föder levande". Några frågor på det? Är människan däggdjur? Föder människan levande? Så vad har ni emot det hebreiska uttrycket 'Eva' som namn på urmodern? Bara ren och skär okunnighet.
Fanns adam och eva? Människan av idag är fortfarande adam och eva och de två är tillsammans 'människan skapad till Guds avbild'. Att alla världens makter intensivt eftersträvar att slå sönder länken mellan dem, deras skapare, och den förebild efter vilken de skulle vara avbildade är det som fyller alla media dagligen. Det är bara att koppla samman det s k syndafallet med samtidens faktiska beteende så syns den raka progressionen från då till nu. Och det är heller inte svårt att förstå att Om ägaren och skaparen fortfarande bryr sig, ja då kommer denne att agera för eller senare för att rädda sin skapelse. Denne agerade förr (Golgata) och kommer agera i morgon: ny himmel och ny jord.
"Den förste adam var en levandegjord själ, den andre Adam är en livgivande ande.." Det är vad evangeliet handlar om. Man ser inte så mycket av det i kyrkornas massiva överlagring av sanningen med det till synes religiöst oumbärliga utanverket, och därför får man inte längre klart för sig att kyrkan som borde vara en räddningsflotte på ett stormigt hav numera alltmer liknar ett strandat vrak med mer museala ambitioner än klar insikt om sitt enda existensberättigande. Som en räddningsark inför en ny dom över den ondska som överallt och endast upptar mänsklighetens fantasier.
För att dessa fantasier inte skall kollapsa måste bibeln tystas ner. Adam, ditt fikonlöv glipar, och Eva, den levandefödande har den totala rätten att vägra föda det liv som Adam sår. Han saknar självkontroll och ansvarstagande för sin sådd, och hon tar inget ansvar för den biologiska ram som gör hennes bestämning som 'levandefödare' ofrånkomlig. Eftersom hon inte vill knipa före akten har hon tillkämpat sig rätten att förneka sin biologiska bestämning. Hon förnekar sitt namn. Namnet är programet, alltid.
Adam och Eva..fanns de? De fanns, de var och de finns, men urartade. Det är den andre Adam som visar vad de kunde ha varit, men inte är.
Teddy Donobauer
torsdag 15 december 2016
Människan och livsmiljöns gradvisa sönderfall.
Ett av samtidens mest infekterade ämnen har gett upphov till en ny religion. Miljörörelsen har sedan lång tid övergått från att vara förankrad i faktiska förhållanden till en serie försanthållanden med bräcklig eller rent av obefintlig grund. Motstridiga uppgifter baserade på samma datamängd gör det svårt för vanliga medborgare att ha en klar blick på vad saken gäller.
Men vi skall tro att klimathotet är verkligt, och att det är människans påverkan på 'naturen' som är orsaken, den största, viktigaste och enda väsentliga område att ägna sig åt. Och vi skall betala för utsläppsrätter och minska CO2 avtrycket och sluta flyga och sluta utvinna kol och olja och allt det som hör till den nya 'rättfärdigheten'.
Så här ser det ut: människan förefaller sakna insikt om att det är hon som orsakar det mesta av miljöns problem, alltså måste en politiskt tillsatt och vald kommission, till råga på allt utsedd av FN fostra oss alla till att svälja dess minsta rapport som varande sanningen med stort S.
Vad som dock aldrig med ett ord berörs är hur det kommer sig att just människan så kapitalt har blivit så onaturlig att hon kackar sönder sitt eget bo. Alla andra levande organismer finns inneslutna i sina ekosystem där de med mycket små variationer lever som livsutrymmet tillåter. Men människan, denna hybriserade självöverskattade "homo sapiens", denna 'medvetandemaskin' , demonstrerar sin totala oförmåga att förstå sin plats i det egna ekosystemet. I sin brist på kunskap saboterar hon det på ett otal olika sätt. Effekterna drabbar henne själv och hela den sammantagna 'skapelsen'. Så formulerar hon sig genom miljörelsen till ett slags 'pseudosyndamedvetande' som ser ut som insiktsfull bekännelse men i själva verket missar den verkliga kärnan.
Man kan likna det vid barnet som har slagit sönder en glasruta värd en miljon men bara bekänner att hon har tappat bort den boll som hennes mamma sa åt henne att vara aktsam om, för den har du fått av "din snälla farfar som är död". Den nya syndabekännelsen är 'jag lämnar ett för stort koldioxidfotspår', ve mig! Ve mig! Bollen är borta, jag skall skämmas. Vem krossade rutan?
Insikten om människans urledvridning från sitt ursprung, sig själv, sin medmänniska och sin livsmiljö är borttappad. Det verkliga skälet till den nyväckta 'syndamedvetenheten' är att det passar utmärkt som 'placebo' för den djupare insikten att det är människans inre miljöförstörelse som är orsaken till att världen ser ut som den gör. CO2 är en försvinnande liten del av dess effekt.
Som de vet som har följt denna blogg så anser jag att det faktiskt inte finns något nytt under solen. Därför har jag en benägenhet att hellre lyssna på 'urberättelsen' sådan den är gestaltad i bibeln än till vare sig alarmisters eller överslätares brösttoner. Vad säger urberättelsen?
Människan är skapad för ett visst syfte. Att se på en förebild och göra enligt det mönstret i sin uppgift att förvalta hela 'naturen', att förvandla, bruka och bevara sin livsmiljö enligt ägarens intentioner och enligt de kunskaper och insikter som är inneboende i naturens egen ordning. Men förutsättningen är att människan inte övergår från att leva med naturen till att tillbe naturen i sig. Bara om människan inte vänder sig bort från Gud kan hon förbli jordbrukare enligt skaparens ordning. Tappar människan bort sin gudsrelation fördummas hon på den viktigaste punkten. Hon övergår från att vara förvaltare åt någon till att bli självsvåldig utnyttjare.
Fördumningen leder till beteenden som skaparen skakar på huvudet åt och oroas över: "Ingenting som människorna beslutar sig för att göra kommer att misslyckas för dem". Det erkännadet har vi redan fått. Men det är kopplat till en annan insikt: "Överallt är människornas tankar upptagna med det onda." Kombinationen ondska i hjärteroten och en brilliant intelligens är det primära skälet till människans elände. Så säger den heliga skrift.
Konsekvenserna är hur många som helst. Detta sammanvägda elände hos människan är anledningen till krig och hungerssnöd, Det är anledningen och grunden till torka och missväxt. Det är skälet till att halva världen har mer än den behöver medan den andra halvan svälter och dör. Det är den inre miljöförstöringen hos individen som är orsaken till den yttre miljöförstörelsen.
"Detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta. De har vänt sig bort och gått sin egen väg. De säger inte i sina hjärtan: "Låt oss frukta Herren vår Gud, som ger regn i rätt tid, både höst och vår och som skänker oss de bestämda skördeveckorna." Era missgärningar har nu bringat detta i olag, era synder håller det goda borta ifrån er, för ibland mitt folk finns ogudaktiga människor." Jeremia 5:24-26
Vi skulle kunna citera sida upp och sida ner. Anledningen till jordens tillstånd är moraliskt förfall.
Det förfall som började med avfall från skaparen, himmelens och jordens Gud. Sedan dess är människan självsvåldig miljöterrorist i en annans vingård. Och skörden är vredens druvor. Men istället för att göra bättring och böja knä inför Skaparen medan tid är ägnar hon sig åt sin förstörande genialitet och sin moraliska uppstudsighet samtidigt. Men för att undslippa sig självinsikten om sin inre förstörelse letar hon i världen efter an attraktiv avledare från den individuella skulden och väljer ett relativt oskyldigt tema att innesluta alla under. 'Eftersom vi alla är medskydiga till CO2 utsläppen så kan vi alla känna oss lite skyldiga och göra bot inför naturen med att minska dessa utsläpp'. Att det inte är i nörheten av att vara det verkliga problemet undandrar sig den uppmärksamhet som det borde ha.
Kan miljörörelsen 'rädda' världen? På intet vis. Undergången, förfallet och skapelsen slutliga termiska död kan inte ens uppskjutas. De kommer oavsett. Skapelsen är nämligen underlagd den s k värmedödens ofrånkomlighet. Bibeln igen: "Hela skapelsen längtar och trängar efter befrielse. Den längtar efter att Guds barn skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet."
Tills människorna på nytt böjer sina knän inför Gud skaparen och omvänder sig och blir som barn kommer miljöförstöringens inre pågående att öka på miljöns undergång.
Klimathotet lovar oss ett scenario där stora delar av de mänskliga bosättningarna kommer att läggas under vatten. Vi kommer att drunkna i den nedsmälta isen heter det. Men den prognosen är i alla delar falsk. Gud dränkte nämligen jorden med vatten en gång för att bli av med de människr som före syndafloden fyllt jorden med sin orättfärdighet. Och Gud gav regnbågens tecken som ett löfte om att någon nya syndaflod inte skall drabba jorden. Betyder det att någon nya universiell dom inte kan komma? Nej det betyder bara att klimathotarnas scenario är vilseledande. Nästa dom kommer att uppplösa alla element i eld. Om det är genom värmedöden där all tillgänglig energi slutar vara tillgänglig eller om det sker genom den ondhjärtade människans geniala infångande av atomfissionens eller atomfusionens resultat: atombomben, får stå öppet. Men vad miljörörelsen än säger blir det ingen ny global översvämning.
Vad borde den så ofta upprepade hotbilden om miljöns förstörelse leda till? Att hela mänskligheten gör bot och bättring i säck och aska. Det kan ni vara säkra på att IPCC aldrig kommer fram till.
"Om himlen stängs och regnet uteblir för att de har syndat emot dig.. om det blir svält i landet, om det blir pest, om det blir sot eller rost, om det kommer gräshoppor eller gräsmaskar, om fienden tränger in i deras land och deras städer eller någon annan plåga eller sjukdom drabbar...om de syndar emot Dig- och det finns ingen människa som inte syndar..om de då kommer till besinning och vänder om och ropar till dig om nåd.. om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ... hör då och förlåt ditt folk som har syndat emot dig.." 1 Konungaboken 8:35ff
Det ni kan vara säkra på är att så långt kommer miljörörelsen aldrig att nå i självinsikt och ödmjukhet. Genom att tillbe naturen men strunta i skaparen omintetgör de varje förutsättning för det viktigaste miljöarbetet: att förnyas och pånyttfödas till den inre människan. Att omvända sig bort ifrån den självvalda vägen till en bättre och högre väg.
Miljöpartier är nog bra, men rosor odlade på en dynghög är otillräckliga för att dölja doften av dyngan. Lite skenbart moraliskt oantastlig jakt på CO2 utsläpp är en ros på ett berg av dynga, skapad av rosenodlaren själv.
Om miljömedvetandet inte når in till miljöförstöraren själv är den tyvärr mest kosmetika. Dynga lär vara kosmet...
Teddy Donobauer, f d medlem i MP.
torsdag 1 december 2016
Sken och återsken, regnbågens hemlighet.
'Shekina, Guds härlighet, ser ut som regnbågen som syns i skyn när det regnar."
Vill man få ett djupt grepp om vad som är Bibelns sammanhängande och enhetliga berättelse måste man förutom bibelns texter även läsa den skapelse som vi är en del av. Den skapelse som många kallar 'naturen' och som man måste tilldela gudomliga egenskaper om man inte vill acceptera Gud, som skapare och rättmätig ägare till allt som finns.
Naturen är full av företeelser som alla återkommer i de bibliska berättelserna. Paulus gör som bekant gällande att 'det man kan lära känna om Gud är uppenbarat i skapelsen' Men när människorna gör naturen till gud då blir de oförståndiga och har brutit mot det första budet: Du skall inga andra gudar ha vid sidan om mig. Förhållandet till naturen är då en markör för hur man förhåller sig till Gud. Vi läser skapelsen bok parallellt med bibeltexterna för att förstå hur det som är andliga insikter understöds av den faktiska fysiska världen .
I 1 Mos 2 får vi veta att Gud inte hade låtit det regna på jorden, inga buskar eller träd fanns, och ännu fanns ingen människa som kunde bruka och leva på jorden, en dimma steg upp och vattnade jorden. Vatten ovanför ett 'fäste' skymde solen helt, jämnade ut jordens klimat så att stenkolsgruvor finns på Spetsbergen där det en gång växte ormbunksskogar i ett varmt och fuktigt klimat. Polartrakterna kommer först till efter syndafloden.
Varför kom den?För att människorna fort vände sig bort ifrån gud och guds ordning och ingick i oheliga allianser som hade en lössläppt sexualitet som grund. 'Deras hjärtan är från ungdomen endast onda,'låter skriften oss veta. Syndafloden svämmar bort och dränker en värld som i allt väsentligt liknar vår samtid. 'Såsom det var i Noahs dagar, så kommer sista tiden att vara. "Under dagarna före floden åt de och drack de, de gifte sig och blev bortgifta till den dag då Noah gick in i arken, och de visste ingenting tills floden ryckte dem bort. Så ska det bli när Människosonen kommer." Matt 24:37 ff.
Varför kom den?För att människorna fort vände sig bort ifrån gud och guds ordning och ingick i oheliga allianser som hade en lössläppt sexualitet som grund. 'Deras hjärtan är från ungdomen endast onda,'låter skriften oss veta. Syndafloden svämmar bort och dränker en värld som i allt väsentligt liknar vår samtid. 'Såsom det var i Noahs dagar, så kommer sista tiden att vara. "Under dagarna före floden åt de och drack de, de gifte sig och blev bortgifta till den dag då Noah gick in i arken, och de visste ingenting tills floden ryckte dem bort. Så ska det bli när Människosonen kommer." Matt 24:37 ff.
Ursprungsmänskligheten försvann och ur Noah och hans familj härstammar alla nuvarande människor och folk och stammar. Regnbågen som först efter det att skyarna tömts på de tidigare 'blöjvindlingarna' runt den unga jorden är Guds löfte om en bestående värld, där årstider och säsonger skall bestå och inte en gång till dränkas av 'vatten från ovanför fästet'. Men en annan dom är lika säker, och den sker genom en eldstorm. Mångas tankar går till hotet från kärnvapen, och det är ju en möjlighet. Men eld kommer i vilken form det än är.
Varför kommer nästa dom oundvikligen? Paulus vet berätta:
Romarbrevet 1:26-32
26" Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. 27 På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.
28 Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. 29 De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det."
Alltså är det likadant i tidensslut som i början. "Härefter skall jag inte mer förbanna marken för människans skull, för hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort." 1 Mos 8:21, jfr med 1 Mos 6: 1-7
Regnbågen är det brutna ljuset. Solens strålar faller in i regndroppar där de först bryts och sedan återsänds till mig som står med ryggen mot solen och ser regnbågen framför mig mot en bakgrund av fallande regn. I millioner sfäriska vattendroppar bryts ljuset och hela spektrat av alla de många färgerna blir synligt för vårt öga. Ingen människa ser samma regnbåge, alla ser ljuset brytas i sin egen uppsättning regndroppar. Som vi sagt i tidigare inlägg är grundfärgerna 7. De går från infrarött till ultraviolett. Den sista färgen är purpurns motsvarighet . Purpur tillverkas ur en sällsynt mussla från Medelhavet och är en ytterst dyrbar råvara varför det enbart är kungar som bär purpur som i Domarboken, Esthers bok och inte minst i Markus evangeliet där vår Herre ikläds en purpurmantel i vilken han hånas och smädas. Den slits av honom, hans egna kläder ges honom innan han förs till avrättning.
Det är denna konungsliga och dyrbara färg som saknas i Priderörelsens avart av regnbågen.
Konungen, den i vars händer Gud överlåtit rätten att döma över levande och döda är bortplockad och osynliggjord i detta 'nya folk'. De kyrkor som välkomnar denna utveckling har alltså i sin iver att visa förståelse och det de själva uppfattar som 'allas lika värde' oavsett hur de förhåller sig till Guds helighet och rättfärdighet, detroniserat Kyrkans Huvud från sin konungsliga position.
Hesekiel ser i en syn en lik en människa sitta på en tron. Tronen omges av eldsken och runt eldskenet syns regnbågen. "26 Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. 27 Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som liknade eld omgiven av ett sken. 28 Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag.
Sådan var synen som tycktes vara Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade."
Faller pridefolket och kyrkan HBTQ människor ner i tillbedjan för Honom som är Guds härlighets återspegling och Guds väsens exakta avbild?
I Uppenbarelseboken återkommer regnbågen återigen i både kapitel 4 och kapitel 10. Johannes ser en tron i himmelen. På den sitter en strålglansomgiven 'någon'. Till honom sjunger de varelser som beskrivits följande sång: "Helig Helig helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som skall komma." och de får svar från andra "Värdig är du, vår Herre och Gud att ta emot lov och ära och makt för du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat."
I Uppenbarelseboken återkommer regnbågen återigen i både kapitel 4 och kapitel 10. Johannes ser en tron i himmelen. På den sitter en strålglansomgiven 'någon'. Till honom sjunger de varelser som beskrivits följande sång: "Helig Helig helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som skall komma." och de får svar från andra "Värdig är du, vår Herre och Gud att ta emot lov och ära och makt för du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat."
Och vad är skapelseordningen? "Till man och kvinna skapade han dem och kallade dem människa den dag de skapades. Fördenskull skall en man överge sina föräldrar och hålla sig till sin hustru och de skall vara ett kött." Allt annat än det tillhör det som ledde till den första domen och det som leder till den andra som skall ännu skall komma.
Konungen upphöjd på sin tron omges av regnbågens skönhet, den fulla och hela. Purpurfärgen som den kloka hustrun har hushållat sig till och klätt sitt husfolk i enligt Ordspråksboken kläder inte bara de redbara utan även den värsta och mest diametrala motsatsen. Och nu är vi framme vid sista delen av Johannes uppenbarelse, strax innan synerna om ändens tid avslutas med det nya Jerusalem.
Upp 17:3-6 "I anden förde han mig bort till en öken. Och jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn. Kvinnan var klädd i purpur och sharlakan och smyckad med guld och ädelstenar och pärlor. På hennes panna stod skrivet ett namn, en hemlighet: "Det stora Babylon, mor till jordens skökor och skändligheter."
Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnes blod. Och när jag såg henne blev jag djupt förundrad."
Konungen upphöjd på sin tron omges av regnbågens skönhet, den fulla och hela. Purpurfärgen som den kloka hustrun har hushållat sig till och klätt sitt husfolk i enligt Ordspråksboken kläder inte bara de redbara utan även den värsta och mest diametrala motsatsen. Och nu är vi framme vid sista delen av Johannes uppenbarelse, strax innan synerna om ändens tid avslutas med det nya Jerusalem.
Upp 17:3-6 "I anden förde han mig bort till en öken. Och jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn. Kvinnan var klädd i purpur och sharlakan och smyckad med guld och ädelstenar och pärlor. På hennes panna stod skrivet ett namn, en hemlighet: "Det stora Babylon, mor till jordens skökor och skändligheter."
Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnes blod. Och när jag såg henne blev jag djupt förundrad."
Klädd i kungafärgen avslöjar hon sig, som en tronpretendent, ett beläte vars verk är på väg att nå sin sista logiska punkt. Hon ligger bakom vildjuret och har till sitt förfogande jordiska härskare och konungar och deras mål är att utplåna Guds folk från jorden. "De skall strida mot Lammet och Lammet skall besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är Herrarnas Herre och Konungarnas konung"
Är den stora skökan detsamma som Påvekyrkan? Antagligen inte, men väl en världsmakt som ännu opererar bakom kulisserna för att förföra alla nationer, vilseleda alla troende och locka alla till att överge Gud. Hon ligger i alla fall bakom den synd som så hårt omsnärjer folken.
Och utan minsta tvekan är det genom sexualiteten som den värsta förförelsen i världen har skördat nationer och individer, förstört folk och civilisationer. Gudagåvan har besudlats och förstörts och den har resulterat i allt från våldtäkter som politiska instrument till att lika många ofödda barn dör varje år som det dog under hela senaste världskriget. Mäns övergrepp på kvinnor och kvinnors flykt från all gudgiven ordning är alla del av samma ondska, som alltsedan syndens inträde fortfar i oförminskad styrka.
Människan har ingen rätt att göra någonting om rätten inte är Herrens rätt.
Människan har ingen rätt att göra någonting om rätten inte är Herrens rätt.
Människans likavärdesprincip är bara denna: "Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda." Rom 3:10-18
"Helig Helig Helig är Herren Sebaot.
Hela jorden är full av hans härlighet."
Ve mig, jag förgås!
För jag är en man med orena läpparoch jag bor ibland ett folk
med orena läppar,
och mina ögon har sett
Herren Sebaot!
Hela jorden är full av hans härlighet."
Ve mig, jag förgås!
För jag är en man med orena läpparoch jag bor ibland ett folk
med orena läppar,
och mina ögon har sett
Herren Sebaot!
Teddy Donobauer
torsdag 24 november 2016
Det brutna ljuset, bågen som syns.
"Vid ditt kors, vid ditt kors, där jag ljuset först såg"
Nutidens mentala och teologiska klimat är sådant att ett bloginlägg likt det om den kapade regnbågen från den 23 november måste räkna med att drabbas av det jag kallar 'invektivteologin'. Eftersom Pridefolket numera kräver tolkningsföreträde i allt som rör moraliska frågor i bibeltexerna så blir man lätt avfärdad som 'homofob'. Ungefär det värsta man kan vara bredvid islamofob, fundamentalist och pedofil.
Bland annat därför, men inte främst av det skälet kommer här del två.
Det jag skriver är inte en främst en litania över HBTQ fenomenet. Dess framväxt som alltmer dominerande inslag i kulturlivet är förväntad och förutsagd sedan flera tusen år. I en värld där alla Guds ursprungliga ordningar gradvis vittrar sönder är de bara en av många företeelser som bidrar till den kommande undergången.
Nej det handlar inte om det. däremot handlar det om den symbol de valt, det brutna ljuset. Min sång gäller den konung vars ära och härlighet dras i den lägsta smutsen och vars gudomliga utstrålning och återsken förnekas och förvanskas på det grövsta. När detta dessutom har fått positivt gensvar av kyrkoherdar, biskopar och hela kyrkoriktningar utan egentlig diskussion då är det ingen marginell fråga. En kristenhet utan Kristus är i sig själv ett bedrägeri.
Enda skingrare av mörker är ljus. Således handlar detta om ljuset. Vad vet vi om vad ljus är? Beroende på under vilka omständigheter man studerar ljuset uppför det sig som vågrörelser eller som partikelvandringar, fotoner bär/är ljus. Men ljus är komposit. Det normala vita ljuset som vi lever under består av hela färgspektrat. När detta ljus faller in i ett prisma eller ett medium som bryter detta ljus och återspeglar det så ser vi att det vita är en summa av alla färger. Ögat uppfattar sju distinkta men i själva verket är det tusentals.
Det ärligaste man kan säga om ljus är att det har stora likheter med personlig utstrålning, dvs charisma.
När Jorden ännu är öde och tom talar Skaparen 'låt ljuset vara'. Kan tolkas som 'slå på det ljus som finns. Eller att ljuset just då anpassas till den värld som är. Då Skriften vet att meddela att "Gud bor i ett ljus dit ingen kan nå" så är det av nöd att det ljus som kommer världen till godo är anpassat till de villkor som gäller för livet här. Allt från fotosyntes till laser förutsätter att ljuset är av konstant kvalitet. Skriften vet att förklara att i Kristus har allting sin sammanhållning och att allt som finns finns till tack vare honom. (Kolosserbrevet)
Hans främsta verk är hans död på korset. Under hela tiden från Guds räddningsoperations begynnelse fram till Golgata beskriver Guds ord relationen mellan Honom och hans folk i färger. I Tabernaklet, i templet, i prästernas kläder återspeglas olika delar av spektrum. Fägerna är bara tillgängliga genom att ljuset bryts upp. Korset är det prisma som bryter och reflekterar Guds barmhärtighet, Guds nåd och Guds kärlek och visar oss sambandet mellan Skaparen och försonaren.
"Jag lade märke till att från det som såg ut att vara hans höfter och uppåt det som glödande metal med en brinnade eld inuti, och neråt från höfterna glödde det som av eld, och den omgavs av en utstrålning. Det såg ut som den strålglans som syns mot molnen på en regnig dag, som regnbågens spektrum såg det ut som omgav honom. Sådan är den utstrålning som återger Herrens härlighet. När jag såg det föll jag på mitt ansikte och då hörde jag en röst som talade." Hesekiel 1:27-28
Guds samlade härlighet återges i regnbågens spektrum, och det omger en som har en människas form och sitter på en tron. En som profeten instinktivt nerfaller och tillber. Vilket bara sker inför Gud. Som har en människas form. Den som har sett mig, säger Jehoshua av Nasaret, har sett Fadern.
"Fordom talade Gud genom profeterna men har nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son, denne som är Guds uttryckliga härlighets återsken och den precisa återspeglingen av Guds natur," Heb 1:1-3
Ljusets brutenhet är essentiellt Guds härlighet synlig i regnbågens spektrum. Att annektera renbågen för det direkta trotset mot Gud måste vara en av samtidens mest flagranta majestätsbrott. Hur länge skall Gud ha tålamod? Varför låter Gud det ske? Han är inte villig att någon skall gå förlorad, han ger oss tid till omvändelse, det är enda skälet till att domen inte har hastat över oss ännu.
I Johannes mottagna uppenbarelse får vi veta att det Hesekiel ser i sin syn är en kontinuerlig kvalitet tillhörig Guds tron.
"Efter detta såg jag en dörr öppen in i himmelen och en trumpetliknande röst bjöd mig komma nära för att visa mig vad som skulle komma att ske härefter. Omedelbart befann jag mig i Anden och jag såg en tron där någon satt, en som liknade jaspis och sardius och en regnbåge omgav honom och hans tron, i klarhet som en smaragd." Upp 4:1-3
"Och en väldig maktängel steg ner från himmelen, klädd i molnskyar, med en regnbåge på sitt huvud, med ett ansikte som solens klarhe och ben som eldpelare..." Upp 10:1 kapitlet handlar om domen som kommer över hela jorden.
Jesus Kristus är världens ljus, men människorna hatar ljuset därför att det avslöjar deras handlingar och ställer dem mot väggen. De som har stulit regnbågen förnekar att det skulle finnas något som heter dom över otukt, utlevd homosexualitet och all annan orättfärdighet. De paraderar under högmodets och stoltheten över sin uratade frihets utagerande och kallar rätten till den egna sexuella valfriheten för kärlek.
Den förkrosselses brutenhet som kännetecknar mötet mellan syndare och heligheten, det möte med Hans renhet som ofelbart leder till att syndaren är överbevisad om syndens orenhet existerar inte i 'den kapade regnbågens kultur.'
Den är allt annat än den bibliska regnbågens mening och innebörd. Den är dess raka motsats.
Den som vill komma till ljuset kan inte fortsätta i mänsklig förhävdelse. Att älska Gud av allt sitt hjärta och allt sitt förstånd innebär bland annat att inte längre tro om sig att man kan trotsa Guds eviga ordning och och ändå låtsas vara Guds barn.
När bågen som syns i skyn fyller vår vision så är det Guds klädnad vi ser, i Priderörelsens kapade regnbåde ser vi samma nakenhet som Adam upptäckte när han gjort uppror mot sin skapare, Fortfarande kallar Gud Adam: var är du? Varför gömmer du dig för mig, inlindad i din stulna och förvanskade regnbågsfana? Du stjäl min härlighets emblem.
"Jag delar inte min ära med någon"
onsdag 23 november 2016
Män nu va?
Det finns en slags vedervärdig helgedom, ett tabubelagt område som är mer än dynamit, mer än tusen konstgödselbomber, mer än apterade handgranater instoppade under kragen.
Det är mannens rätt att ha sex på sina villkor. Jodå kvinnor idag har i ökande grad samma 'rätt'.
Men i det stora perspektivet är det männen som är i fokus. Det måste vara mitt fokus eftersom jag är man. Andra får tala för kvinnorna.
Den med det fysiska våldet underbyggda föreställningen att män måste få tillfredställa sina basbehov 'any which way' är vår kulturskymmnings mörkaste skugga. Den kostar oss oerhörda sorger och plågor. Den drar ner mänskligheten till en nivå som ingen babianstam åstadkommer på tusen millioner försök.
Det som skiljer svin och människor fascinerade George Orwell i 'Djurfarmen'. Slutscenen i boken är ett av världslitteraturens mest plågsamma insikter. Svinen har tagit över demokratin i den från människor befriade enklaven och i lönndom, bak djurens rygg har svinen ingått ett samarbete med människorna, som undan för undan kidnappar djur efter djur från farmen i utbyte mot 'fringebenefits̈́ som sprit och andra nöjen. De kvarvarande djuren står utanför och ser på fylleslaget genom fönstret. De ser från människa till gris och tillbaka. Och de kan inte längre se någon skillnad.
Efter en påstådd uppåtgående utvecklingskurva i några millioner år har den manliga sortens människor inte höjt sig särdeles mycket ur urslammet. Förmågan att styra sina drifter, insikten att sex är en oerhört allvarsam njutning som aldrig kan vara den resandes ensak är det klent beställt med. Det våldsunderbyggda manliga beteendet är en skamfläck för hela civilisationen.
Om världen skall kunna räddas måste vi män våga lyfta på locket till den hemskaste och falskaste myten av alla: vår rätt till vår tillfredställelse 'UPA'.. Utan Personligt Ansvar.
Medan jag skriver detta begår tusentals män världen över våldtäkter på kvinnor och barn. Medan jag begrundar den verkligheten att 27.700 kvinnor under ett år utsätts för manligt våld enbart i Sverige, använder män sin makt och sitt kön till att dominera, förnedra och styra världen. De har nog möjligheten att använda andra kvaliteter, men dessa blir alltmer undanträngda. Den mänskliga kostymen är för stor för de flesta män.
Man behöver inte vara feminist för att tycka att alltför många mäns sätt att se på sin omgivning utifrån det mest primitiva perspektivet, och dessa mäns uppenbara vilja att förvandla världen till en arena för ständig gladiatorkamp där den våldsammaste segrar på allas bekostnad, är en orubblig fläck som inga upprensingsaktioner kan utplåna.
Man behöver bara vara människa. Männens förmänskligande är av högsta prioritet.
Det krävs dock Gud till det. Mänskligheten uppvisar inga sådana egna färdigheter. Historien visar tydligt detta: När allting annat misslyckas, läs instruktionerna!
Det är mannens rätt att ha sex på sina villkor. Jodå kvinnor idag har i ökande grad samma 'rätt'.
Men i det stora perspektivet är det männen som är i fokus. Det måste vara mitt fokus eftersom jag är man. Andra får tala för kvinnorna.
Den med det fysiska våldet underbyggda föreställningen att män måste få tillfredställa sina basbehov 'any which way' är vår kulturskymmnings mörkaste skugga. Den kostar oss oerhörda sorger och plågor. Den drar ner mänskligheten till en nivå som ingen babianstam åstadkommer på tusen millioner försök.
Det som skiljer svin och människor fascinerade George Orwell i 'Djurfarmen'. Slutscenen i boken är ett av världslitteraturens mest plågsamma insikter. Svinen har tagit över demokratin i den från människor befriade enklaven och i lönndom, bak djurens rygg har svinen ingått ett samarbete med människorna, som undan för undan kidnappar djur efter djur från farmen i utbyte mot 'fringebenefits̈́ som sprit och andra nöjen. De kvarvarande djuren står utanför och ser på fylleslaget genom fönstret. De ser från människa till gris och tillbaka. Och de kan inte längre se någon skillnad.
Efter en påstådd uppåtgående utvecklingskurva i några millioner år har den manliga sortens människor inte höjt sig särdeles mycket ur urslammet. Förmågan att styra sina drifter, insikten att sex är en oerhört allvarsam njutning som aldrig kan vara den resandes ensak är det klent beställt med. Det våldsunderbyggda manliga beteendet är en skamfläck för hela civilisationen.
Om världen skall kunna räddas måste vi män våga lyfta på locket till den hemskaste och falskaste myten av alla: vår rätt till vår tillfredställelse 'UPA'.. Utan Personligt Ansvar.
Medan jag skriver detta begår tusentals män världen över våldtäkter på kvinnor och barn. Medan jag begrundar den verkligheten att 27.700 kvinnor under ett år utsätts för manligt våld enbart i Sverige, använder män sin makt och sitt kön till att dominera, förnedra och styra världen. De har nog möjligheten att använda andra kvaliteter, men dessa blir alltmer undanträngda. Den mänskliga kostymen är för stor för de flesta män.
Man behöver inte vara feminist för att tycka att alltför många mäns sätt att se på sin omgivning utifrån det mest primitiva perspektivet, och dessa mäns uppenbara vilja att förvandla världen till en arena för ständig gladiatorkamp där den våldsammaste segrar på allas bekostnad, är en orubblig fläck som inga upprensingsaktioner kan utplåna.
Man behöver bara vara människa. Männens förmänskligande är av högsta prioritet.
Det krävs dock Gud till det. Mänskligheten uppvisar inga sådana egna färdigheter. Historien visar tydligt detta: När allting annat misslyckas, läs instruktionerna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)