onsdag 22 februari 2017
Kvinnor skall tiga i församlingen... eller?
"Den där Paulus, han var ju inte riktigt avnavlad.
Nä,den kan jag inte med. Jesus lyfte fram kvinnorna, men Paulus, han förtryckte dem. Paulus förstörde Jesu budskap."
Se där axplock ur floran av mer eller mindre vanliga påståenden från både kyrkfolk och utomstående. Vet de ingenting om bibeln så vet de åtminstonde allt om dess tillåtande av slaveriet och påstådda kvinnoförtryck.
Det olustiga i det är påtagligt. Det är som om en människa skulle slita handbromsspaken ur en bil, springa ut i folkmassan och hävda att denna losslitna spak är hela bilen. Skulle någon människa ta sig före att behandla någon annan litteratur på det sättet skulle kritiker snart påpeka det otillbörliga i den sortens tolkning. Men med bibeln har det aldrig funnits några gränser. Fragmentering, sönderstyckande och godtyckliga val av vad som passar är snarast standard. Mycket starkt underblåst av kyrkan själv genom att reducera helheten till 'dagens text'.
Så hur kvinnofientlig är Paulus då, om man nu låter hela bilden framträda? Höra på allt han har att både säga och göra i möten med kvinnor?
Först ett ord om Paulus plats i sammanhanget: han räknas bland apostlarna, dvs de sändebud till hela världen vars mission är att göra Jesus känd, förstådd och mottagen. Han ser sig som en senkommen och 'minsting' i skaran. Men han vet att hans kallelse till uppdraget är lika fast som någon av de andras. Han har till och med ett personligt tilltal att falla tillbaka på. Han är betrodd att var Jesu egen vittnesbärare och kan säga: "Jag har från Herren mottagit vad jag förmedlar." Att han som inför den uppståndne Herren legat på sitt ansikte i tillbedjan och ödmjukhet skulle avsiktligt ha förvrängt samme Herres budskap saknar all trovärdighet. Dessutom är han den 'lärare' som först har blivit uppfylld av just den Ande som Jesus hade utlovat och vars uppgift det är att 'ta allt det som jag har sagt och förklara det för er'. Den som påstår att Jesu ord slutade i och med evangelietexterna vet helt enkelt inte vad han pratar om och kan inte ens läsa.
Paulus kommer in i den nya tidsålder där ett fundamentalt profetiskt skeende ägde rum: "Det skall ske härefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött, och era söner och döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, och ynglingar skall se syner... Och det skall ske att var och en som på den dagen åkallar Herren skall bli frälst."
Mera inklusivt kan det inte bli. Samma Ande över människor oavsett kön, ålder eller annan status än ett behov av att bli frälst från det tillstånd av främlingsskap från Gud som i alldaglig mening kallas 'synd'. De som åkallar Gud om räddning får del av Guds ande. Det är det som först sker på pingstdagen och sedan varhelst en människa omvänder sig till Gud.
Utan urskiljning eller hänsyn till kön, ras, social status är Guds gåva given till de som vill ta emot den och leva i konsekvensen av den förvandling som det medför. Och helt följdriktigt vet Paulus att förklara att när det gäller tillhörigheten i den nya kroppen så är det här inte längre fråga om något annat än att vara 'ett med Kristus'. Det finns alltså inte olika villkor för män och kvinnor vad det gäller delaktighet i Herrens gemenskap.
Men församlingen har ett uppdrag på jorden. Att göra Kristus trovärdig och känd överallt. Det gör den genom att Kristus utrustar den men gåvor. 'Vi har alla olika gåvor allt efter den nåd som har blivit given'. Dessa gåvor skall sedan utövas i enlighet med den tro som brukaren har. Paulus avslutar Romarbrevet med en rad hälsningar:'Hälsa Prisca och Akvila mina medarbetare i Kristus' (maka-make team) som tillsammans undervisade den alexandrinske lärde Appollos, 'Febe, er syster som är församlingstjänare i församlingen i Kenkrea', hälsa 'Maria som arbetat så mycket för er'. 'Hälsa Tryfena och Tryfosa som arbeta i Herren','Hälsa Persis, den älskade systern som har arbetat så mycket i Herren. Hälsa 'Rufus och hans Mor som också har varit som en moder för mig.'
Under sina resor mötte han kvinnor i olika 'andliga tjänster'. Lydia, en väl beställd kvinna som lyssnade till Paulus och öppnade sitt hjärta för budskapet och lät döpa sig med hela sitt husfolk och erbjöd (med visst tjat) Paulus att bo där under sin vistelse. På plats efter plats anslöt sig 'många av de främsta kvinnorna' till Paulus. Mer kvinnoförakt än så hade han inte.
På sin resa mot Jerusalem och tillfångatagandet stannade han till hemma hos den forne diakonen från Jerusalemförsamlingen som sedan sitt äventyr med den etiopiska hovmannen blivit en stadgad och gift man och som var far till fyra döttrar som alla 'profeterade', men knappast med stängd mun!
Att Paulus hade en negativ kvinnosyn kan då knappast utläsas av hur han både handlade och talade. Men så är det ju detta med vad han säger i sina brev till Timoteus och till Korintförsamlingen. Dessa brev innehåller specifika svar på eller inlägg i samtal om de faktiska situationer som där råder. Korintförsamlingen har ett antal egenskaper som alla sammantaget kan beskrivas som 'vildvuxna'. Det är då inte ett bra förvaltande av Guds ord att göra undantagen och de specifika missförhållandena till en generalplan som i och med detta gör alla till måltavla.
På snart sagt alla områden rådde kaos i dess inre ordning. Sexuella beteenden av ett slag som Guds lag inte tillåter, vanhelgandet av nattvarden, interna stridigheter som ledde till att syskon drog varandra inför världslig domstol, underligheter som att folk trodde sig kunna påverka de redan döda genom att döpas i deras ställe etc etc.. gudstjänsterna saknade den ordning som kommer av frid och kärlek. I det sammanhanget undervisar han dem om vad församlingen är. Eller borde vara. Alla kan delta, alla får bidraga till allas uppbyggelse. ALLA. "Ni kan alla profetera, men profeterna skall vara innebördes ansvariga för sina gåvors utövande." ( Hur profeterar man med stängd mun? Om ordet profemi betyder 'utsäga, uttala.) Men det fanns ganska specifika problem. Några använde gudstjänsttiden till meningslöst pladder som borde höra hemma någon annanstans.
'Jag tillåter inte kvinnor att tala, om de har något att fråga om, skall de hemma fråga sina män.' Detta sagt i svepet där han först har sagt att ' om någon kvinna profeterar eller ber ' så skall hon också uppträda värdigt och med dekorum. Den tiden var det utan tvekan att ha huvudet täckt. (Kravet på huvudbonad under den svenska frikyrklighetens storhetstid ledde till varianter som var raka motsatsen till täcka, de var ofta vedervärdigt otäcka) Tror ni att han led av schizofreni och bipolär sjukdom när han i samma brev kan säga desa två saker i samma sammanhang?
Således mest sannolikt att det handlar om kvinnor som i församlingen under den heliga sammankomsten dryftar ärenden av 'hemma hos' karaktär som inte har uppbyggande funktion när de kommer samman till gudstjänst. I övrigt gäller att 'var och en har en nådegåva' som är till för allas väl. Där är det ingen skillnad på kön. För den som är i Kristus är en 'Ande' med Honom oavsett kön.
"Jag tillåter inte att kvinnor har auktoritet över män' . Den kristna församlingen har ett ledarskap av människor som lever i gemenskap. Inga ensamhärskare utan gåvor givna till församlingen för att den skall vara försedd med 'herdar, lärare, evangelister, profeter och apostlar'. Herren kallade män, det behövdes, kvinnor följde utan att behöva kallas. Kallelse till tjänst baserades inte på deras kön utan på deras relation till sanningen själv. Varför var det männen som kallades att bära ansvaret. Obs inte ha makten utan ta på sig tjänandet!
Genom vem kom synden in i världen? Genom Eva är standardsvaret efter två millenia av felaktig undervisning från ett patriarkat utan Fader. Guds ord är entydigt: "genom en enda, genom Adam kom synden in i världen'. Eva blev bedragen, inte Adam. Han valde att mot bättre vetande ta det förbjudna, och det är honom Gud frågar efter ända sen dess. Och Adam fortsätter att smita undanansvar men har gärna makt. 'Jag sökte efter en man att stå i bräschen, men jag fann ingen, då kom min egen arm mig till hjälp'.
Eftersom Guds gåvor inte är könsbundna finns således inga hinder för att Gud utrustar kvinnor på samma sätt som män. Vilket ideligen sker, inte minst för att männen sviker kallelsen och håller sig undan på travbanan, hockeyföreningens årsmöte eller pubrundan med polarna. Våra kyrkor är utarmade på män som tar ansvar. Att en del av dessa sedan sitter i ett hörn och ifrågasätter om kvinnor skall predika är bara för mycket. 'Om lärjungarna tiger skall till och med stenarna tala"
Om kvinnor skall leda skall de precis som i fallet med män, vara Kristi lärjungar, vara väl hemma i Skriften, bära andlig frukt, vara ansvariga tillsammans i ett kollektivt ledarskap och leda fåren dit Herden pekar. Gör de inte det är de lika värdelösa som de män som inte heller gör det. Att koppla 'tjänstduglighet' till kön är lika begåvat som att tro att den som föds i ett garage är en bil. Det enda som är avgörande är om Kristus har anförtrott sig åt den människan. Har Han det syns det på den personens livsföring och helighållandet av Kristus i allt den företar sig. Om Kristus inte blir synlig i den människan är det egalt vad utbildning, kön, prästvigning, universitetpoäng den har.
Det är inte en fråga om vad kön den har som håller fram ett glas vatten till en som dör av törst. Bibeln är full av exempel på där kvinnor utrustas till att göra det som män vägrar göra.
Allt ifrån Deborah som i sin andliga klarsyn kallar den unge mannen Barak till tjänst till de som först besöker den tomma graven, till de som samlas till bön inför pingstdagens under, till tjänst i alla guds församlingar. Den är också full av exempel på både män och kvinnor som gjort sig själva viktigare än Gud och hans ord, och som på grund av sin ovilja att själva leva rättfärdigt förleder människor. Ahab har sin Jezebel. Och mannen Diotrefes är lika stor usling som den kvinnan Jesebel som en av församlingarna i början av Uppenbarelseboken är drabbad av.
Så länge män är män enligt de specifikationer som ges av Paulus så är en viss ordning fastslagen. Om de älskar sina kvinnor så som Kristus har älskat församlingen och utgivit sig för henne så kommer de att underorda sig sina män därför att det är rätt i Herren. Underordnande kan aldrig krävas, det måste förtjänas. När män som uppträder som härskare, som tyranner, som 'besserwisser' utan faktisk insyn och kunskap i det varom de talar har de varken män eller kvinnors respekt. Vår stora historiska tragedi är att vi accepterat kyrkligt ämbete som garant för andlig status. Det har kostat Kristi församling oerhört elände.
Där män inte böjer sig för Kristus kan de inte begära något företräde för någonting eller någon. Inte heller kan kvinnor som tror att ' halva himmelen är vår', dvs att den skulle vara könskvoterad, ha minsta anspråk på Guds rike. Det riket består inte i ord utan i rättfärdighet.
Blir kvinnan frälst genom att föda barn? Man kan få det intrycket av Paulus när han säger så här: (1917) 'Dock skall kvinnan under det att föder sin barn vinna frälsning om hon förblir i tro och kärlek och helgelse med ett tuktigt väsende' Hm? Har alltså den gode brodern plötsligt tagit avsteg från sin insikt om att vi är frälsta genom tron och den oförtjänta nåden och faktiskt hävdar att det för kvinnors del är frälsning genom gärningar? Och vad med alla barnlösa? Se där, vi förstår hur Petrus kunde säga "att vår broder Paulus säger ett och annat som är svårt att förstå, och som obefästa människor vränger till och missförstår sig själva till fördärv."
Nå nej, frälsning genom gärningar är det inte fråga om, inte ens den enskilda kvinnans barmafödande. Barn är Gudgåvor, kvinnors höga delansvar i tillvaron är just barnen och deras vård och uppväxt. Timoteus saknade som så många andra andligt närvarande far, det var hans mor Lois och mormor Eunice som var befästa i en tro som Timoteus också tillgodogjort sig. En tro som helt och enbart baserades på det budskap som Paulus förklarade med de helga skrifterna. "Ett barn blir oss fött, en son blir oss given."
Så hur hänger det ihop med frälsningen och barnafödande? Den gängse översättningen är kanske tokot? Paulus använder 'teknogonia' , 'barnfödandet' bara här. Ingen annan använder det heller i nya testamentet. Här är en utbroderad expansion av en annan och fullt sannolik tolkning av grundtexten.
"Oaktat (barnafödandets välsignelse eller förbannelse efter syndafallet) finns inget hinder för kvinnors frälsning då de blir frälsta genom att fortfara i tro och kärlek och helgelse med den självkontroll som är Guds andes gåva till oss alla, ja verkligen räddade genom det barnafödande som gav oss den enfödde Jesus, gudabarnet."
Jaha, så Paulus är kvinnofientlig. Han förtrycker kvinnor. Han tvingar dem att tiga. Den värld han skriver i och för var kvinnofientlig, det Paulus gör är raka motsatsen, han tillkänner kvinnor status och jämlikhet inför Gud och Kristus som skiljer sig markant från allt i hans samtid. De 'krav' som ställs på kvinnor är varken högre eller lägre än de som ställs på män, men de är annorlunda. Och de relateras till Adam och Eva och det som skedde i begynnelsen. Bryr man sig inte om helheten i skriften kommer man aldrig att fatta det.
Men en författares text gör anspråk på att bli läst i sin helhet. Det var det längesedan kyrkan gjorde. Resultatet är att den räds, förminskar och bländar ut Paulus och låter förtalet av honom normera människors uppfattning om Bibeln.
Och hur kommer det sig att den vrångbilden av Pauli inställning blivit så djupt rotad? Det har använts som vapen av patriarkala bevakare av 'manlig' hegemoni. Alltså har det passat som hand i handske för partsintresset att bevara kyrkan som enbart mäns spelplan. Alltså har deras manlighet satts över ordets tydlighet. Och den andra anledningen är att det med tidens gång har blivit en lättvindig undanflykt från att ta det övriga innehållet i Guds ord på allvar. Man använder 'Kvinnan tige' som måltavla och dödar budbäraren för att slippa höra hela budskapet.
"Ve den skändliga"
Teddy Donobauer
Hur sann är bibeln, och hur?
Lägger upp en text från 2013
Den är alltid lika aktuell.
I vilken mening är bibeln 'sann'?
En av de största måltavlorna för löjet och angreppen på den kristna tron riktas mot Bibeln som varande 'sanningen'. Hävdandet att hela bibeln är Guds ord och att hela bibeln skall tas bokstavligen som den står har förmodligen varit en av de största anledningarna till att både kyrka och bibel kommit i totalt vanrykte. Bildstormarna har haft rena frispelet i att slå straffar i ett tomt mål. Inställningen att 'Hela Bibeln enbart är Guds ord och skall åtlydas' är inget annat än ett brott mot det första budet i Mose lag: du skall inga andra gudar ha vid sidan om mig. Förhållningssättet kan bara kallas vid sitt rätta namn: 'Bibliolatri', dvs tillbedjan av bibeln istället för Gud.
Bibeln själv, dvs 40 olika skrivare av det som gavs dem att säga och skriva, hävdar ingenstans att Bibeln är sanningen. De är däremot i fullständig enhet om att sanningen är en person: 'gränssnittet' mellan Gud och människa, Yeshua Meschiach, Jesus Christos.. eller hur ni nu vill stava det. Han säger det dessutom själv: 'Jag är Vägen, Sanningen och Livet.' den utsagan kan antingen förkastas eller accepteras, efter att den har förståtts. Inte förr. Och frågan är omedelbart självklar: om vad är 'Guds frälsare' (Yeshua) Sanningen?
Är han 'sanningen' om hur man bäst odlar ekologiskt? Är han sanningen om elektroniska kretsar? Sanningen om hydralikens lagar? Självfallet inte.. den kunskapen är inbyggd i den skapelse som är Hans och hans Faders, och den utrustning han givit till människan, skapad till Guds avbild, ger oss möjligheterna att upptäcka allt detta världsliga kunskapsflöde på (nästan) egen hand. Och för denna förmåga hyser han en orolig respekt: 'vad helst de företar sig kommer att lyckas dem'.
Vad är Han då sanningen om? 1) Sanningen om Gud: 'den som har sett mig har sett Fadern.' Den som vill veta något om Gud, något som inryms i de begränsningar som det är att vara skapad och inte själv skapare har i Honom den enda tillförlitliga källan. För den som vet sig vara begränsad och dödlig och i sig oförmögen att omfatta Gud annat än som viskningar och aningar har inget val: Guds skyltfönster är Guds Son, sann människa och sann Gud tillika. Det är ett entydigt besked som bibeln ger. Bibeln är sanningsvittne om den Gud som är Det är inte allt som kan sägas om Gud men det är allt människan kan fatta..
2) Han är också sanningen om människan. 'Sådan jag är sådana kan ni vara i världen' Han är själv i sin person det lod som när det upphängs bredvid varje människa visar att varje människa är skev och vind i förhållande till det som en gång skapades. 'Alla är felviktade klot på livets bowlingbana och hur man än siktar rullar de ner i en eller annan sidoränna.' Han är i sig själv väl förtrogen med den mänskliga verkligheten för han hann under sitt liv ibland oss bli prövad i alla avseenden så som vi, utan att falla under prövningen till att någonsin vara något mindre än sann Människa och heller aldrig mera. Det är sannolikt för att undkomma varje lodning som skulle visa människans sanna tillstånd som avståndstagandet från Bibeln och Vittnesbördet om Guds son är så allmänt utbrett idag. Kyrkan hjälper till det 'avfallet' genom att sätta sig själv i vägen för Kristus genom det grepp som den formella religionen utövar.
3) Han är också sanningen om hur hela skriften skall uttydas. 'Han utlade för dem vad som i lagen profeterna och skrifterna var sagt om honom.' (dvs 'förra förbundets skrift') Och det är Han som är huvudinnehållet i det nya testanmente som nu gäller. Dessutom är det hans Ande som är primus motor och anföraren för allt som är skrivet i det vi slarvigt kallar NT.
Jesus Kristus är sanningen.
Bibeln är sanningsvittnet till denna Sanningens tid på jorden och dess konsekvenser.
Teologierna är de urval som människor gör ur Bibeln och på basis av dessa teologier skapas psykosociala strukturer som kommit att kallas 'kyrkan'.
Kyrkan, teologierna, och bibeltexterna kan alla hanteras, förstås eller tolkas så att de för sökaren till Kristus, eller ersätter Kristus med sig själva.
Kristus är sanningen
Bibeln är sannngen om sanningen
Teologi är en sanning om sanningen om sanningen
Kyrkornas varande och görande är sanningen om sanningen om sanningen om sanningen.
Urvattningen och fördunklingen av Sanningen med stort S går fort igenom de efterföljande leden.
Bibeln skrevs för att vi skall orientera oss till Honom, och genom tron på honom ha det liv som från början var Guds erbjudande till människan. Det kallas evigt, men evigt har inte med tid att göra, utan med den kvalitet som bibeln kallar 'att vara Guds avbild'. När kyrkan gjort bibeln till ersättare för gud dödar den tron med ett sytematiskt missbruk av bibelordet.
När kyrkan gjort sig själv till sanningen är den bara en religion bland andra och har lika mycket med sanningen att göra som att en bild av en smörgås kan mätta en hungrig. När teologin utformar sig utan att göra rättvisa åt sanningsvittnet Bibeln så leder den ofelbart till en massa ord (logos) utan Gud (theos).
Dagens 'teologi' har inte 'Guds ord' som annat än ett slags fossilerat minne och är helt och hållet i sådana rövarhänder som varken känner Gud eller skrifterna. Sig själva och världen till oändlig skada.
Teddy Donobauer
Den är alltid lika aktuell.
I vilken mening är bibeln 'sann'?
En av de största måltavlorna för löjet och angreppen på den kristna tron riktas mot Bibeln som varande 'sanningen'. Hävdandet att hela bibeln är Guds ord och att hela bibeln skall tas bokstavligen som den står har förmodligen varit en av de största anledningarna till att både kyrka och bibel kommit i totalt vanrykte. Bildstormarna har haft rena frispelet i att slå straffar i ett tomt mål. Inställningen att 'Hela Bibeln enbart är Guds ord och skall åtlydas' är inget annat än ett brott mot det första budet i Mose lag: du skall inga andra gudar ha vid sidan om mig. Förhållningssättet kan bara kallas vid sitt rätta namn: 'Bibliolatri', dvs tillbedjan av bibeln istället för Gud.
Bibeln själv, dvs 40 olika skrivare av det som gavs dem att säga och skriva, hävdar ingenstans att Bibeln är sanningen. De är däremot i fullständig enhet om att sanningen är en person: 'gränssnittet' mellan Gud och människa, Yeshua Meschiach, Jesus Christos.. eller hur ni nu vill stava det. Han säger det dessutom själv: 'Jag är Vägen, Sanningen och Livet.' den utsagan kan antingen förkastas eller accepteras, efter att den har förståtts. Inte förr. Och frågan är omedelbart självklar: om vad är 'Guds frälsare' (Yeshua) Sanningen?
Är han 'sanningen' om hur man bäst odlar ekologiskt? Är han sanningen om elektroniska kretsar? Sanningen om hydralikens lagar? Självfallet inte.. den kunskapen är inbyggd i den skapelse som är Hans och hans Faders, och den utrustning han givit till människan, skapad till Guds avbild, ger oss möjligheterna att upptäcka allt detta världsliga kunskapsflöde på (nästan) egen hand. Och för denna förmåga hyser han en orolig respekt: 'vad helst de företar sig kommer att lyckas dem'.
Vad är Han då sanningen om? 1) Sanningen om Gud: 'den som har sett mig har sett Fadern.' Den som vill veta något om Gud, något som inryms i de begränsningar som det är att vara skapad och inte själv skapare har i Honom den enda tillförlitliga källan. För den som vet sig vara begränsad och dödlig och i sig oförmögen att omfatta Gud annat än som viskningar och aningar har inget val: Guds skyltfönster är Guds Son, sann människa och sann Gud tillika. Det är ett entydigt besked som bibeln ger. Bibeln är sanningsvittne om den Gud som är Det är inte allt som kan sägas om Gud men det är allt människan kan fatta..
2) Han är också sanningen om människan. 'Sådan jag är sådana kan ni vara i världen' Han är själv i sin person det lod som när det upphängs bredvid varje människa visar att varje människa är skev och vind i förhållande till det som en gång skapades. 'Alla är felviktade klot på livets bowlingbana och hur man än siktar rullar de ner i en eller annan sidoränna.' Han är i sig själv väl förtrogen med den mänskliga verkligheten för han hann under sitt liv ibland oss bli prövad i alla avseenden så som vi, utan att falla under prövningen till att någonsin vara något mindre än sann Människa och heller aldrig mera. Det är sannolikt för att undkomma varje lodning som skulle visa människans sanna tillstånd som avståndstagandet från Bibeln och Vittnesbördet om Guds son är så allmänt utbrett idag. Kyrkan hjälper till det 'avfallet' genom att sätta sig själv i vägen för Kristus genom det grepp som den formella religionen utövar.
3) Han är också sanningen om hur hela skriften skall uttydas. 'Han utlade för dem vad som i lagen profeterna och skrifterna var sagt om honom.' (dvs 'förra förbundets skrift') Och det är Han som är huvudinnehållet i det nya testanmente som nu gäller. Dessutom är det hans Ande som är primus motor och anföraren för allt som är skrivet i det vi slarvigt kallar NT.
Jesus Kristus är sanningen.
Bibeln är sanningsvittnet till denna Sanningens tid på jorden och dess konsekvenser.
Teologierna är de urval som människor gör ur Bibeln och på basis av dessa teologier skapas psykosociala strukturer som kommit att kallas 'kyrkan'.
Kyrkan, teologierna, och bibeltexterna kan alla hanteras, förstås eller tolkas så att de för sökaren till Kristus, eller ersätter Kristus med sig själva.
Kristus är sanningen
Bibeln är sannngen om sanningen
Teologi är en sanning om sanningen om sanningen
Kyrkornas varande och görande är sanningen om sanningen om sanningen om sanningen.
Urvattningen och fördunklingen av Sanningen med stort S går fort igenom de efterföljande leden.
Bibeln skrevs för att vi skall orientera oss till Honom, och genom tron på honom ha det liv som från början var Guds erbjudande till människan. Det kallas evigt, men evigt har inte med tid att göra, utan med den kvalitet som bibeln kallar 'att vara Guds avbild'. När kyrkan gjort bibeln till ersättare för gud dödar den tron med ett sytematiskt missbruk av bibelordet.
När kyrkan gjort sig själv till sanningen är den bara en religion bland andra och har lika mycket med sanningen att göra som att en bild av en smörgås kan mätta en hungrig. När teologin utformar sig utan att göra rättvisa åt sanningsvittnet Bibeln så leder den ofelbart till en massa ord (logos) utan Gud (theos).
Dagens 'teologi' har inte 'Guds ord' som annat än ett slags fossilerat minne och är helt och hållet i sådana rövarhänder som varken känner Gud eller skrifterna. Sig själva och världen till oändlig skada.
Teddy Donobauer
måndag 13 februari 2017
"Jag finner inte det eviga livet på Facebok"
"Jag hittade ingenting om hur man får evigt liv på Facebook."
I det dagliga flödet av en fullständigt absurd blandning av olika informationer kom detta från en av mina vänner på nätet. Sen lade jag mig att vila min vanliga power-nap. Vaknade till och såg neonskylten: "Ingenting på Facebook har evighetsvärde", nå det var ju ingen direkt nyhet.
Facebook är designat och framtagit för att vi skall leva i illusionen om allt det pågåendes egenvärde. Vi ska inte ha tid att fråga några stora frågor, vi ska upptas av en makthavares frisyr, vi ska reta oss på att det som den ene gör får den andre inte göra. Vi ska upptas av vad som är ögonblickligt och hastigt övergående. Vi ska inte leta efter guld utan nöja oss med att svämmas med i gyttjan av mänsklig banalitet. Vi ska inte fråga efter mening., vi ska nöja oss med att mediet ger sken av betydelse.
Vi ska helt enkelt avledas från att tänka, och reduceras till att "reagera" alltefter den algoritm som bestämmer vad vi ens får se i vår inbox. Eftersom vi för ofta bara intresserar oss för det tillfälliga så får vi aldrig det riktigt väsentliga för ögonen, och om vi får det är det inbäddat i så mycket skräp att själva flödesförloppet hindrar oss från att hinna stanna upp och reflektera. Nyckelordet är 'nästa och nästa och nästa', var så god och svälj.
Nu är detta inget nytt. Min blogg heter 'sub sola nihil novus', som är latin för 'inget nytt under solen'.
Allt som finns har funnits förr skulle visdomens röst ljuda. Det är inte alldeles sant för på ett sätt är allting nytt. Den informationsteknologi vi har tillgång till bjuder nivåer av informationsflöden som ingen gång i historien varit möjliga förut. Så hastigheten på det som ständigt strömmar emot oss är ny. Men innehållet är det inte.
'Nu förhöll det sig med folket i Aten, att de hela tiden inte ägnade sig åt något annat än att flänga efter något som hade nyhetens behag." En dåtida kultur beskrevs av en trons turist med en liknande förvåning som den vi upplever i dagens flöde. De hade tydligen inget bättre för sig än att hela tiden leta efter något uppseendeväckande. De var så uttråkade av vad de hade att de bara såg värde i vad de ännu inte kände till. De underskattade betydelsen av det som hade gjort dem till en framstående kultur till den grad att de föll sönder inifrån för att till sist uppslukas av just dem som utnyttjade deras förlust av kärna och därför kunde reducera dem till slavar och underlydande i en helt ny värld för vilken de saknade all motståndskraft.
Det var där Paulus av Tarsus noterade deras vilsenhet och deras tidsbundenhet och den fåfänga jakt på nyheter som bara serverade dem upphettade rester från gårdagens förhållningssätt och ideer. Där sa han: "Jag ser att ni har gjort religion av i princip allting, ja ni har till och med garderat er med både hängslen och livrem genom att till och med ha gjort ett altare åt 'divus incognitus' den okände guden. Det är synd att ni i all er jakt på de verkliga nyheterna ännu inte hört talas om den sanning som inte är ett irrbloss i flödet utan är den hemlighet som redan innan världens grund var lagd har varit i görningen. Den okände gud ni har projicerat är den Gud som inte är ett objekt utan är själva tillvarons grund, utan att ni vet om det är det i Honom som vi lever, andas och existerar. Med denna er okunnighet har Gud haft överseende ända tills nu, men nu har Gud bjudit människor överallt att omvända sig från detta fåfängliga förhållningssätt och göra bättring, för en dag är bestämd på vilken hela världen skall ställas till svars inför en rättfärdig man som genom sin uppståndelse från de döda har fått behörighet till att döma."
Uppror bland atenarna, de förnärmade till höger, de nyfikna till vänster, de filosofiskt skolade delade i två läger: naturalisterna som inte trodde annat än de kunde se, och supernaturalisterna som trodde att ideerna om tingen var självständiga från tingen och fanns i den osynliga världen. En del fattade omedelbart och slog följe med Paulus.
Vad fattade de? Att om någon hade uppstått ifrån de döda är livet inte tidsbestämt. Det ser ut att vara en del av tidens förgänglighet men har en inneboende vägran att acceptera att allt bara tar slut för att kroppen når sin maximala brukartid. När kroppens "bäst före" tid gått ut finns det för mycket kvar. Omgiven som människan är av en fullständigt gränslös strävan efter bestående och permanens i allt från litteratur till arkitektur, från tanke till text, från tillfällena till det bestående, har hon en naturlig motvilja mot att ingenting annat vara än sin förpackning. Världens samlade kultur visar strävandet efter "immortality". När människans praktverk Titannic sjunker i djupet sjunger Celine Dionne "Immortality" . We don't say goodbye, we don't say goodbye. In my journey to eternity... my soul will never end..
"Gud har lagt ner evigheten i våra hjärtan, dock så att vi inte någonsin kan begripa hur". Men evighetsvarelser är vi hur vi än intalar oss att det är över när kroppen viker ner sig för det gemensamma och slutliga öde vi alla kommer att få möta. Vår biologiska död.
Från världslitteraturens stora drama 'Hamlet' citeras ofta 'Att vara eller inte vara, det är frågan..att sova , sova! Kanske också drömma? Se däri ligger knuten! Ty i den döden- Vad drömmar i den månde komma, när stoftets tunga skrud vi kastat av, - Det tål att tänka på. Den tanken skapar hela vårt långa levernes elände! Vem skulle inte... om det inte vore för fasan i det oupptäckta landet från vars gränser ingen kommer åter."
Men för Paulus och för oss som har förstått vad Mannen från Nasareth har gjort för oss är det inte fasan i livet bortom kroppen utan glädjen som kallar. För det eviga livet har två möjligheter. I det ena heter det 'ske dig efter din vilja' i det andra heter det 'ske mig efter Din vilja'. Beslutet om vilketdera som väntar tas här. Det var därför Paulus och så många med honom var beredda att vända upp och ner på all samhällsordning, ta gigantiska riskere för sitt eget liv, ifrågasätta alla invanda föreställningar, genom att predika Kristus, hans död och uppståndelse. Om Kristus har uppstått eller inte är en absolut nyckelfråga. Att tro sig om att kunna göra anspråk på att vara troende fastän man vägrar bekänna uppståndelsen är att göra både Gud och miljoner vittnen till lögnare.
"Detta är evigt liv: att de tror på dig, den ende Sanne Gud och den som Du har sänt, hans Son.. Den som har Sonen har livet. Den som inte har Sonen har det inte"
Herre jag tror, hjälp min otro!
Det eviga livet är inte en tidsutdräkt av det liv som bjuds här utan det är den kvalitet av liv som finns i Kristus själv och som vi blir delaktiga i genom att omvända oss från dödens väg till den väg som är Hans och genom att bli som barn och ta emot Honom som själv är livets ord. Den första människan, Adam var en levande själ, den andra människan, den andre Adam, dvs Kristus av Nasareth är en levandegörande ande. De som tar emot Honom har det eviga Livet. Svårare än så är det inte.
Det är inget nytt budskap. Det är bara bortglömt, undanskymt, ifrågasatt och ignorerat.
Till vilket pris?
Teddy Donobauer 13 Februari
I det dagliga flödet av en fullständigt absurd blandning av olika informationer kom detta från en av mina vänner på nätet. Sen lade jag mig att vila min vanliga power-nap. Vaknade till och såg neonskylten: "Ingenting på Facebook har evighetsvärde", nå det var ju ingen direkt nyhet.
Facebook är designat och framtagit för att vi skall leva i illusionen om allt det pågåendes egenvärde. Vi ska inte ha tid att fråga några stora frågor, vi ska upptas av en makthavares frisyr, vi ska reta oss på att det som den ene gör får den andre inte göra. Vi ska upptas av vad som är ögonblickligt och hastigt övergående. Vi ska inte leta efter guld utan nöja oss med att svämmas med i gyttjan av mänsklig banalitet. Vi ska inte fråga efter mening., vi ska nöja oss med att mediet ger sken av betydelse.
Vi ska helt enkelt avledas från att tänka, och reduceras till att "reagera" alltefter den algoritm som bestämmer vad vi ens får se i vår inbox. Eftersom vi för ofta bara intresserar oss för det tillfälliga så får vi aldrig det riktigt väsentliga för ögonen, och om vi får det är det inbäddat i så mycket skräp att själva flödesförloppet hindrar oss från att hinna stanna upp och reflektera. Nyckelordet är 'nästa och nästa och nästa', var så god och svälj.
Nu är detta inget nytt. Min blogg heter 'sub sola nihil novus', som är latin för 'inget nytt under solen'.
Allt som finns har funnits förr skulle visdomens röst ljuda. Det är inte alldeles sant för på ett sätt är allting nytt. Den informationsteknologi vi har tillgång till bjuder nivåer av informationsflöden som ingen gång i historien varit möjliga förut. Så hastigheten på det som ständigt strömmar emot oss är ny. Men innehållet är det inte.
'Nu förhöll det sig med folket i Aten, att de hela tiden inte ägnade sig åt något annat än att flänga efter något som hade nyhetens behag." En dåtida kultur beskrevs av en trons turist med en liknande förvåning som den vi upplever i dagens flöde. De hade tydligen inget bättre för sig än att hela tiden leta efter något uppseendeväckande. De var så uttråkade av vad de hade att de bara såg värde i vad de ännu inte kände till. De underskattade betydelsen av det som hade gjort dem till en framstående kultur till den grad att de föll sönder inifrån för att till sist uppslukas av just dem som utnyttjade deras förlust av kärna och därför kunde reducera dem till slavar och underlydande i en helt ny värld för vilken de saknade all motståndskraft.
Det var där Paulus av Tarsus noterade deras vilsenhet och deras tidsbundenhet och den fåfänga jakt på nyheter som bara serverade dem upphettade rester från gårdagens förhållningssätt och ideer. Där sa han: "Jag ser att ni har gjort religion av i princip allting, ja ni har till och med garderat er med både hängslen och livrem genom att till och med ha gjort ett altare åt 'divus incognitus' den okände guden. Det är synd att ni i all er jakt på de verkliga nyheterna ännu inte hört talas om den sanning som inte är ett irrbloss i flödet utan är den hemlighet som redan innan världens grund var lagd har varit i görningen. Den okände gud ni har projicerat är den Gud som inte är ett objekt utan är själva tillvarons grund, utan att ni vet om det är det i Honom som vi lever, andas och existerar. Med denna er okunnighet har Gud haft överseende ända tills nu, men nu har Gud bjudit människor överallt att omvända sig från detta fåfängliga förhållningssätt och göra bättring, för en dag är bestämd på vilken hela världen skall ställas till svars inför en rättfärdig man som genom sin uppståndelse från de döda har fått behörighet till att döma."
Uppror bland atenarna, de förnärmade till höger, de nyfikna till vänster, de filosofiskt skolade delade i två läger: naturalisterna som inte trodde annat än de kunde se, och supernaturalisterna som trodde att ideerna om tingen var självständiga från tingen och fanns i den osynliga världen. En del fattade omedelbart och slog följe med Paulus.
Vad fattade de? Att om någon hade uppstått ifrån de döda är livet inte tidsbestämt. Det ser ut att vara en del av tidens förgänglighet men har en inneboende vägran att acceptera att allt bara tar slut för att kroppen når sin maximala brukartid. När kroppens "bäst före" tid gått ut finns det för mycket kvar. Omgiven som människan är av en fullständigt gränslös strävan efter bestående och permanens i allt från litteratur till arkitektur, från tanke till text, från tillfällena till det bestående, har hon en naturlig motvilja mot att ingenting annat vara än sin förpackning. Världens samlade kultur visar strävandet efter "immortality". När människans praktverk Titannic sjunker i djupet sjunger Celine Dionne "Immortality" . We don't say goodbye, we don't say goodbye. In my journey to eternity... my soul will never end..
"Gud har lagt ner evigheten i våra hjärtan, dock så att vi inte någonsin kan begripa hur". Men evighetsvarelser är vi hur vi än intalar oss att det är över när kroppen viker ner sig för det gemensamma och slutliga öde vi alla kommer att få möta. Vår biologiska död.
Från världslitteraturens stora drama 'Hamlet' citeras ofta 'Att vara eller inte vara, det är frågan..att sova , sova! Kanske också drömma? Se däri ligger knuten! Ty i den döden- Vad drömmar i den månde komma, när stoftets tunga skrud vi kastat av, - Det tål att tänka på. Den tanken skapar hela vårt långa levernes elände! Vem skulle inte... om det inte vore för fasan i det oupptäckta landet från vars gränser ingen kommer åter."
Men för Paulus och för oss som har förstått vad Mannen från Nasareth har gjort för oss är det inte fasan i livet bortom kroppen utan glädjen som kallar. För det eviga livet har två möjligheter. I det ena heter det 'ske dig efter din vilja' i det andra heter det 'ske mig efter Din vilja'. Beslutet om vilketdera som väntar tas här. Det var därför Paulus och så många med honom var beredda att vända upp och ner på all samhällsordning, ta gigantiska riskere för sitt eget liv, ifrågasätta alla invanda föreställningar, genom att predika Kristus, hans död och uppståndelse. Om Kristus har uppstått eller inte är en absolut nyckelfråga. Att tro sig om att kunna göra anspråk på att vara troende fastän man vägrar bekänna uppståndelsen är att göra både Gud och miljoner vittnen till lögnare.
"Detta är evigt liv: att de tror på dig, den ende Sanne Gud och den som Du har sänt, hans Son.. Den som har Sonen har livet. Den som inte har Sonen har det inte"
Herre jag tror, hjälp min otro!
Det eviga livet är inte en tidsutdräkt av det liv som bjuds här utan det är den kvalitet av liv som finns i Kristus själv och som vi blir delaktiga i genom att omvända oss från dödens väg till den väg som är Hans och genom att bli som barn och ta emot Honom som själv är livets ord. Den första människan, Adam var en levande själ, den andra människan, den andre Adam, dvs Kristus av Nasareth är en levandegörande ande. De som tar emot Honom har det eviga Livet. Svårare än så är det inte.
Det är inget nytt budskap. Det är bara bortglömt, undanskymt, ifrågasatt och ignorerat.
Till vilket pris?
Teddy Donobauer 13 Februari
söndag 12 februari 2017
Vems Fader om inte vår?
En torsdag kväll, en typisk Glasgwegian gråblöt, kol-os-dimmig afton där de blekaste gatskenet spökar till hela tillvaron. Genom betongkasernrnas fönster strålar tvapparaterna med sitt förljugna löfte om lättnad från slitet för överlevnaden, lättnad eller åtminstonde en stunds nirvana ifrån det.
Mellan huskropparna sprang eller släntrade grupper av barn i olika åldrar, en del redan kriminellt belastade gäng som de så kallade 'Tiny Tots' som rusade in i butiker beväpnade med avbrutna och spetsade bilradioantenner och stal allt inom räckhåll. De yngsta var runt fem år.
Jag tillhörde dem som gjorde en blygsam insats för att försöka nå åtminstone några av dem med något annat. Vi bjöd in de ungdomar som vi mötte på gatan till bibelsamtal i en skolsal som vi disponerade. Ungdomar kom. Deras värld och vår värld möttes på väldigt ojämna villkor. Vi hade ingen aning om de liv de levde. En kväll hade vi 7-8 barn i salen och försökte förklara att Gud hade sänt sin Son för att uppsöka och rädda det som var förlorat. Ett av barnen var ett lysande undantag från de andra i det att han var propert klädd, skjorta slips och kavaj och faktiskt pressade byxor. Resten var rena lumpboden vid jämförelse. Han satt också som den ende av dem som satt tyst genom hela vår lilla "predikan" . Eftertänksamt hade han lyssnat på "Faderns omsorg om hela världen."
Sen dräpte han oss. "If dat Fadda is enythink loike mine Oi wont have nuffink te de wif ham." (Om den där fadern har minsta likhet med min farsa så vill jag inte ha något att göra med honom.)
Ibland slutar saliven att rinna till i mun. Då var det så.. det är nog inte ofta jag blir mållös. Men då var det så. Blotta tanken att människan, 13 år gammal, hade en sådan djupt rotad misstänksamhet mot allt vad Fader heter var som ett dråpslag mot hela min dåvarande teologi.
Det ledde till att jag blev tvungen att gå på djupet. Hur var min egen resa till att kunna följa med i s k 'Fader Vår'? Läsa och upprepa går ju lätt, det kan man lära varenda papegoja. Men att förstå och faktiskt bekänna en relation? Då måste man ju veta vem Fadern är och vad denne kan och vill.
Jag växte upp utan en far. En biologisk bidragare till min fysiska härvaro fanns det förstås. En spermadonator som det heter i nutida feministjargong. Men som far hade han inga förutsättningar om man menar något annat än just avlare. Han hade i sin tur vuxit upp faderslös, dumpad på en bondgård hos släktingar till de ovilliga föräldrarna som under ett virrigt rus blivit ett barnaskaps ovilliga trälar. En träldom de blixtsnabbt skakade av sig vid första bästa tillfälle. Han växte upp som 'lösnummer' med i bästa fall drängstatus i sikte. Och lärde sig ingenting om att vara far från de som satte honom på plats i hierarkin på den stora bondgården. Han var vild och vacker. Vacker är ett gammalt ord som också betyder oförvägen, vårdslös och risktagande. Hans liv ändades i en fallolycka, krossad till döds mot vass kalksten i Silberkarklamm i Ramsau i Österrike, Kvar lämnade han en ung mor med tre små barn.
Jag växte upp och fick en andra 'pappa'. Styvfar som det heter. Men han var i sin tur son till en sjöman som var borta hemifrån 6 månader i sträck och hade heller ingen fader att tala om, bara en exotisk "då och då-are. Mera bananer än vägledning om man säger. Styvfar hade under militärtjänstgöring ådragit sig en reumatisk hjärtsvikt och när han sprang till morgonbussen den 20 januari 1960 hann han bara ombord och började leta efter nitroglycerintabletterna i bröstfickan när hjärtinfarkten för gott släckte hans liv. Han lämnade en änka med fem barn, det äldsta, jag, fjorton år gammal.
Förväntades nu ta ansvar och ta hand om min mor och mina syskon.. Lyckades inget vidare.
Fader blir man inte. Fäder fostras till det av en Fader. Fader blir man inte för att man kan befrukta en kvinnas ägg. Fader blir man inte för att man har läst Bill Cosby eller Robert Bly. Eller Björn Ranelid för den delen. Fader blir man inte på imitation av Tom Cruise i Top Gun eller Arnold Schwarzenegger. Rambo alldeles att förtiga. Tv rutan fylls år efter år av män som berättar om sina politiskt eller kulturellt framstående pappor, men i fråga om faderskap misslyckade fäder. Och så vitt jag kan se har ingen enda av alla de medialt framtonande homosexuella männen haft en far värd namnet.
Jag mötte i övre tonåren samma förkunnelse: "Gud är vår käre himmelske far." Jag vet att jag under en av många kristider slängde honom detta i ansiktet: " Om du nu är en sådan god far, varför har du då gjort mig faderslös två gånger om innan jag ens var kommen till mandom? Skall det föreställa en god far det? ( Sedermera har jag lärt mig att Gud har mycket tåliga skenben, man får sparka hårt.)
Det tog många år innan det sakta gick upp för mig att saker inte är som de ser ut för den som fastnnat i sin sorg och gjort sorgen till måttstock för vad som är möjligt för det gudomliga. Någonstans ifrån kom en dag en visshet: "Om jag hade låtit dina fäder leva hade du aldrig funnit vägen till mig".
Stilla, stilla nu mitt hjärta. Tig och lyssna. (Många kan säga motsatsen: min levande far har gjort min väg till Gud oändligt svår, och jag kan inte med det där om Gud Fader..)
Jag blev ingen bra far jag heller. Men detta har min själ tvingat mig till ett sökande efter förståelse för vad som kunde ha blivit om jag hade haft en far värd namnet. Hela Bibeln levererar hållpunkter för att rekonstruera vad som har gått förlorat, ja till och med sådant som ännu aldrig funnits! Men det finns där som "oxpikar" som skulle kunna fösa oss ovilliga till att äntligen göra det som sedan 50-talet efter Kr har stått i lysande klartext: "För den sakens skull är det som jag böjer mina knän inför honom från vilken allt vad som kallas far (egentligen allt som kallas patria=faderskap/familj) på jorden har sitt namn. " Efesierbrevet 3:14-19
Kyrkan av idag över hela fältet, från lågkyrkligaste frikyrka till högkyrkligaste liturgiförvaltare har alla det gemensamt att de bara ger läppars service till Fader Vår. De känner inte längre vare sig Sonen eller Fadern. Den som har sett Sonen i aktion har sett Fadern. Sonen gjorde alls ingenting som han inte sett Fadern göra. Sonen ger vidare allt det han fått av sin fader. Och förvaltar allt det som Fadern har anförtrott åt honom.
Var är den ära som tillkommer fadern? Den som inte ärar Sonen ärar heller inte fadern. Den som inte har sonen har heller inte fadern. Den faderslösa kyrkan har ingenting. De som lämnats faderslösa är barnhusbarn på vift, övergivna som skriker ut sin övergivenhet och ensamhet i mun på varandra.
När söner inte längre har någon fader bildar de rövarband som våldtar kvinnor och barn. Om inte bokstavligt fysiskt så i varje fall intellektuellt och mentalt och moraliskt. Hela Bibeln vittnar om Faderns försök att hålla sönerna i schack. Frälsningsdramat är Faderns yppersta och yttersta uppoffring för att äntligen förvandla pojkar till män. Det är inte för att män är män som de står för en betydande del av vansinnet i världen, utan för att de vägrar låta Fadern vara Fader och vägrar lydnad.
Kvinnor söker män som är män innan de blir biologiska fäder. Men vilka förebilder till manlighet finns det i samtiden? Kvinnor som tror sig om att kunna uppfostra män utan en fader lyckas ofta med att bevara sönerna i ett beroende till dem själva där det oförlösta barnet är kvar fast i manlig gestalt, men utan dess egentliga inre resning. Det fanns en man... värd att möta.
Allt börjar alltså med att vi orienterar oss tillbaka till den evige Gud som är vår himmelske Fader. Detta i sin tur förutsätter att vi först ser på våra fördomar om Fadern. Den som håller sina negativa erfarenheter från fallerade fäder emot Gud kommer aldrig att vare sig böja knä för Fadern eller ta emot den enda Son som ger barnaskap hos Gud. Där, i en profetiskt förutsagd väckelse i de sista raderna av gamla förbundets skrifter finner vi det som föregår "Herrens stora dag": " Se jag skall sända er Elia innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda. Han skall vända födernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och viger landet åt förintelse" Malaki 4:6
Om kyrkan i någon som helst form skall överleva så måste vi börja med att enskilt och gemensamt böja knä för Honom från vilket allt som är Gudsfamilj har sitt namn. Nej, det är aldrig en mariakyrka, det är och förblir den kyrka som är född genom Fadern, Sonen och den Helige Ande. Någon annan familjebildning finns inte i Guds rike. Inget annat ger Gud Fadern sitt namn åt.
Men kvinnor då? Skall de inte ha en likaberättigad Moderskyrka? Kyrkan, Kristi jordiska kropp är inte Faderskyrka i någon som helst könslig mening. Den är alla deras kyrka och arvsberättigande som genom pånyttfödelsen blivit Guds söner, oavsett jordiskt kön. "Här gäller inte längre jude eller grek, träl eller fri, barbar eller scyt, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus. .. Här gäller en enda sak: Om någon är i Kristus är denne en Ande med Honom." Gal 3:26, Kol 3:11
Vi har ett gemensamt behov av att förbehållslöst be Fadern om förlåtelse för att vi inte känner honom tros att Sonen kom för att göra honom känd. Där börjar vår vandring till full förståndsvisshets fulla rikedom.
Då, när vi inte längre bortser från Fadern för att vi tror om oss att "ha" nog med Sonen, utan inser att ingen kan ha Sonen utan att också ha Fadern då börjar hjärtats massiva försvarsmur emot Gud i all sin härlighet luckras upp.
Då kan den sargade kyrkan vara försoningsplats för kvinnor och män, för familjer och gemenskaper. En gemenskap som inte konserverar avstånden emellan människorna utan en som förbinder barnen med varandra i Faderns nya förbund genom Sonen. Men först då..
En dag skall alla knän ovillkorligen böjas inför honom som sitter på Tronen. Det kan vara en klok handling att göra det frivilligt redan nu.
Teddy Donobauer 12 februari 2017
fredag 27 januari 2017
I prövningens hetta..
Sedan början av 2017 försöker jag att regelbundet hålla ett online bibelstudium. Låter det trist?
Finns väl inget som håller så liten attraktionsnivå som just detta ord. Försvinnande få som går på sådana anakronismer, såna antediluviana möten. Hör till förgången tid ju.
Det är bara det att den som tror att Jesus Kristus kommer tillbaka har en viss motivation att göra just detta: att rannsaka skrifterna för att förstå de tecken som föregår Hans återkomst och att rusta sig för de skeenden som kommer att involvera hela mänskligheten i tidens ände. Medan hela världen itutas alla möjliga nedtonande försäkringar om 'fred, fred' trots att ingen fred finns, så har de troende en upprymd förväntan på att det som skrifterna omtalat sedan 2000 år slutligen kommer att mynna ut i just de händelser som alla borde vara ivriga att både tillskynda och att förbereda sig för.
Det tema som vi inledde för två veckor sedan heter 'Om vi inte ens tror på det som bibeln internt säger om sig själv, varför skall vi då inbilla oss att vi kan tro något annat som den säger?
Vi började hos sanningsvittnet Lukas från hans 24 kapitel. Där berättas det hur några av den andra kretsen lärjungar, den utanför de ursprungliga 12, är på väg hem från Jerusalem och påskens dramatiska händelser. Den uppståndne går plötsligt med dem på vägen hem, eller bort. Han frågar efter deras ledsna ansiktens ursprung och de berättar vad de hade fattat. Vilket inte var mycket, trots att de som judar vuxit upp med bibeltexterna som nu hade uppfyllts, ändå inte hade fattat att det som hände verkligen hände och faktiskt var förutsagt i hela den Bibel de ägde= Gamla Testamentet. Skälet? Tröghjärtade till att tro.. Läste men fattade inte. Saknade nyckel. Fast de haft med Honom att göra som ideligen refererade till skrifternas uppfyllelse i det som dessa varit vittnen till.
"Med början hos Moses, Profeterna och Skrifterna förklarade Han vad som i alla dessa var sagt om Honom." Jesus Kristus anser, tvärtemot merparten av alla svenska kristna, att Gamla Testamentet är fullt av Kristusvittnesbörd... Vad borde det betyda för vår längtan att lära känna Honom? "Särskilt som: "Detta är evigt liv att de känna Dig och den som du har sänt." (Joh 14:3) Tala inte om för mig att du vill lära känna Herren i samma andetag som du säger dig inte ha vare sig tid för eller verktyg för att läsa Guds ord. Du har tid för mycket annat betydligt mindre viktigt. Det viktigaste verktyget för att förstå bibeln? En relation till Jesus Kristus. "Åt alla som tog emot Honom gav han makt och auktoritet att kallas Guds barn."
Tanken med att göra detta i ett online sammanhang är att det inte skulle vara en monolog som det så ofta varit i det traditionella bibelstudiet. Här vet alla på förhand vad som skall dryftas, och alla har haft en vecka på sig att läsa texterna, be över och genom dem och att reflektera över vad de säger. Så när de kommer till den slagna timman så möts vi och ordet är fritt.
Alla får ge vad de burit med sig. Där har vi mycket ännu att lära. Att våga tala, att lita på kärlek som orkar lyssna, att ta in information som delas och att hålla sig till den aktuella texten. Inget av det är lätt. Inget av det är invant om man tillhört en vanlig frikyrkoförsamling. Här tystas ingenting ner. Här talar vi med frimodighet för vi är säkra på att vi alla lider av en och samma begänsning: Vi ser bara endels. Det är först tillsammans som vi ser mer.
Det andra studiet handlade om hur Jesus själv började sin offentliga tid som Världens frälsare. Han döps, han får faderns högtudliga faderskapsbekännelse och den Helige Ande sänker sig ner över Honom i form av en duva.
Han förs till en öken. En avsiktlig prövning förestår. Han förs av Anden för att prövas. "Inga andra prövningar har kommit er till del än de som vanligen drabbar alla människor."" Han blev frestad i alla stycken, så som vi, dock utan synd." Prövas vi som läser och deltar på samma punkter som de Han fick utstå? 'Den som lämnas utan korrektion är inte äkta son'..
Gud prövar alla de sina. Vad har de att använda i sina prövningar? Hur kan de värja sig mot den Ondes alla listiga angrepp? Nå, det var det som beskrevs här i den texten från Matteus 4:1-11. Tre frestelser med sins emellan olika angreppspunkter möts alla på samma sätt. Med det levande gudsordet som är skarpare än något tveeggat svärd.
Den första frestelsen? Fokusera på att du efter fyrtio dagar är hungrig. Hur kan Gud lämna dig i ett bristtillstånd? Om du är Guds son så har du ju alla resurser att tala till stenar och göra dem till bröd. Varför gör du inget under, du som är Guds son. Eller det är du väl inte när du befinner dig i detta tillstånd? Om ni hör ett eko av den s k Prosperityrörelsen så hör ni rätt. Att mäta andlighet utifrån materiella tillgångar, att ifrågasätta sitt andliga barnaskap för att man lever på marginalen? Händer ju.
Och svaret? "Människan lever inte bara av fysisk föda, människan lever av varje ord som utgår ur Guds mun." Åklagaren gav med sig och bytte taktik. För sig själv mumlade han kanske: "det ordet kan jag inte flytta på. Men det kanske finns andra ord..." Frestelse 2: Tog Jesus till högsta punkten i Jerusalem och från tinnarnas topp lät han veta att enligt psalm 91 finns det löfte om beskydd om 'du hoppar och väcker uppmärksamhet'. Folk kommer att se dig som kändis, du kommer att få hyllning och allt. Vad allt gör vi inte för en bit rampljus?
Bekräftelsesyndrom kallas det. När nu dessutom "Guds ord" så tydligt lockar till denna galenskap då skall man väl ta chansen? Jesu svar är fenomenalt. Attacken: "Det står skrivet!" Mottattacken: "Det står också skrivet!" Anden och Ordet samverkar alltid. Ord utan Ande är bara ord. Människorord allena har ingen uppbackning hos Guds Ande. Bara Guds ordet och Anden samverkar. Den Helige Ande illustreras genom bilden av en duva. Den är känd för en rad egenskaper. En av de första fåglar som Noa släppte ut från Arken efter syndafloden. Ett av de fattigastes offerdjur. En fågel som lever i livslångt partnerskap, så som Guds ande bor hos den som är född på nytt.
Jonah är "duva". Flyr undan, fångas in, flyger rätt. Jonah som är den profet med vilken Jesus identifierar sig. Tre dagar... Duvan med sina två vingar. Den ena vingen: "det står skrivet", den andra "det står också skrivet". Envingade duvor flyger inte, men rör upp en väldig massa damm från jorden. Kyrkohistorien är full av envingade haverier. Skrift skulle med skrift förklaras menade reformatorerna. När ensidig skrifthävdelse rådde splittrades gemenskaper, då blev bröder osams, bröts reformationer sönder i småstycken. Alla villfarelser börjar med envingeflyktförsök. ALLA..
"Det står skrivet, men det står också skrivet..
Den tredje frestelsen: Ockupatorn, den Onde i vars hand hela världen för närvarande är fångad, har fräckheten att ta med sig Ägaren till allt på ett högt berg och i ett ögonblick visar han hela världen. Och erbjuder Ägaren stöldgodset i utbyte mot ett erkännade av terroristens maktanspråk. " Tillbe mig, och allt detta är ditt." Underförstått: du slipper att ge ditt liv till lösen för många, du slipper Getsemane, du slipper döden på korset. Du slipper allt. Bara knäböj inför mig."
Svaret: " Du skall inte tillbedja någon annan än YHWH. Inte jag heller..Så no deal."
Ser ni fräckheten i att erbjuda oss det vi redan har hos Adam och Eva? "Gud vet att om ni bryter mot budet så blir ni Gudalika och kommer att veta skillnaden mellan gott och ont?" En tjuv och mördare från början, Joh 8:44
Alla tre svaren som Jesus ger den Onde är effektiva och avväpnande. Och alla tre är direkta citat från 5 Mosebok som få kan sägas ens ha läst, och som kyrkornas nuvarande teologiska institut ifrågasätter i stor omfattning." Sentida dokument, falsarium etc etc". Jesus verifierar den genom sitt citerande av den som varande Guds ord. Och den Onde, som verkligen borde veta att använda alla argument som funnes emot texten accepterar dem som auktoritativa eftersom han ger med sig på punkt efter punkt utan vidare argument. Han kan vår bibel, det visade han när han citerade psalm 91.. Han vet bättre än de flesta församlingsmedlemmar vilket maktmedel Ordet är. Det är därför han gör allt för att hålla oss borta från bibelstudiet. Och kan han inte hålla oss borta så påverkar han på andra sätt, ett av de mest effektiva: ägna er bara år fragment undvik att studera helheter.
Femte Moseboken är en vapenarsenal för oss som är utsatta av stor motsägelse överallt i världen. Den är maktspråk, den är skydd mot den Ondes brinnande pilar. Få har läst den med den insikten.
Hur läser du? Förstår du vad du läser? Hur ska jag det om ingen lär mig. Välkommen med på resan.
Teddy den 27 januari
Finns väl inget som håller så liten attraktionsnivå som just detta ord. Försvinnande få som går på sådana anakronismer, såna antediluviana möten. Hör till förgången tid ju.
Det är bara det att den som tror att Jesus Kristus kommer tillbaka har en viss motivation att göra just detta: att rannsaka skrifterna för att förstå de tecken som föregår Hans återkomst och att rusta sig för de skeenden som kommer att involvera hela mänskligheten i tidens ände. Medan hela världen itutas alla möjliga nedtonande försäkringar om 'fred, fred' trots att ingen fred finns, så har de troende en upprymd förväntan på att det som skrifterna omtalat sedan 2000 år slutligen kommer att mynna ut i just de händelser som alla borde vara ivriga att både tillskynda och att förbereda sig för.
Det tema som vi inledde för två veckor sedan heter 'Om vi inte ens tror på det som bibeln internt säger om sig själv, varför skall vi då inbilla oss att vi kan tro något annat som den säger?
Vi började hos sanningsvittnet Lukas från hans 24 kapitel. Där berättas det hur några av den andra kretsen lärjungar, den utanför de ursprungliga 12, är på väg hem från Jerusalem och påskens dramatiska händelser. Den uppståndne går plötsligt med dem på vägen hem, eller bort. Han frågar efter deras ledsna ansiktens ursprung och de berättar vad de hade fattat. Vilket inte var mycket, trots att de som judar vuxit upp med bibeltexterna som nu hade uppfyllts, ändå inte hade fattat att det som hände verkligen hände och faktiskt var förutsagt i hela den Bibel de ägde= Gamla Testamentet. Skälet? Tröghjärtade till att tro.. Läste men fattade inte. Saknade nyckel. Fast de haft med Honom att göra som ideligen refererade till skrifternas uppfyllelse i det som dessa varit vittnen till.
"Med början hos Moses, Profeterna och Skrifterna förklarade Han vad som i alla dessa var sagt om Honom." Jesus Kristus anser, tvärtemot merparten av alla svenska kristna, att Gamla Testamentet är fullt av Kristusvittnesbörd... Vad borde det betyda för vår längtan att lära känna Honom? "Särskilt som: "Detta är evigt liv att de känna Dig och den som du har sänt." (Joh 14:3) Tala inte om för mig att du vill lära känna Herren i samma andetag som du säger dig inte ha vare sig tid för eller verktyg för att läsa Guds ord. Du har tid för mycket annat betydligt mindre viktigt. Det viktigaste verktyget för att förstå bibeln? En relation till Jesus Kristus. "Åt alla som tog emot Honom gav han makt och auktoritet att kallas Guds barn."
Tanken med att göra detta i ett online sammanhang är att det inte skulle vara en monolog som det så ofta varit i det traditionella bibelstudiet. Här vet alla på förhand vad som skall dryftas, och alla har haft en vecka på sig att läsa texterna, be över och genom dem och att reflektera över vad de säger. Så när de kommer till den slagna timman så möts vi och ordet är fritt.
Alla får ge vad de burit med sig. Där har vi mycket ännu att lära. Att våga tala, att lita på kärlek som orkar lyssna, att ta in information som delas och att hålla sig till den aktuella texten. Inget av det är lätt. Inget av det är invant om man tillhört en vanlig frikyrkoförsamling. Här tystas ingenting ner. Här talar vi med frimodighet för vi är säkra på att vi alla lider av en och samma begänsning: Vi ser bara endels. Det är först tillsammans som vi ser mer.
Det andra studiet handlade om hur Jesus själv började sin offentliga tid som Världens frälsare. Han döps, han får faderns högtudliga faderskapsbekännelse och den Helige Ande sänker sig ner över Honom i form av en duva.
Han förs till en öken. En avsiktlig prövning förestår. Han förs av Anden för att prövas. "Inga andra prövningar har kommit er till del än de som vanligen drabbar alla människor."" Han blev frestad i alla stycken, så som vi, dock utan synd." Prövas vi som läser och deltar på samma punkter som de Han fick utstå? 'Den som lämnas utan korrektion är inte äkta son'..
Gud prövar alla de sina. Vad har de att använda i sina prövningar? Hur kan de värja sig mot den Ondes alla listiga angrepp? Nå, det var det som beskrevs här i den texten från Matteus 4:1-11. Tre frestelser med sins emellan olika angreppspunkter möts alla på samma sätt. Med det levande gudsordet som är skarpare än något tveeggat svärd.
Den första frestelsen? Fokusera på att du efter fyrtio dagar är hungrig. Hur kan Gud lämna dig i ett bristtillstånd? Om du är Guds son så har du ju alla resurser att tala till stenar och göra dem till bröd. Varför gör du inget under, du som är Guds son. Eller det är du väl inte när du befinner dig i detta tillstånd? Om ni hör ett eko av den s k Prosperityrörelsen så hör ni rätt. Att mäta andlighet utifrån materiella tillgångar, att ifrågasätta sitt andliga barnaskap för att man lever på marginalen? Händer ju.
Och svaret? "Människan lever inte bara av fysisk föda, människan lever av varje ord som utgår ur Guds mun." Åklagaren gav med sig och bytte taktik. För sig själv mumlade han kanske: "det ordet kan jag inte flytta på. Men det kanske finns andra ord..." Frestelse 2: Tog Jesus till högsta punkten i Jerusalem och från tinnarnas topp lät han veta att enligt psalm 91 finns det löfte om beskydd om 'du hoppar och väcker uppmärksamhet'. Folk kommer att se dig som kändis, du kommer att få hyllning och allt. Vad allt gör vi inte för en bit rampljus?
Bekräftelsesyndrom kallas det. När nu dessutom "Guds ord" så tydligt lockar till denna galenskap då skall man väl ta chansen? Jesu svar är fenomenalt. Attacken: "Det står skrivet!" Mottattacken: "Det står också skrivet!" Anden och Ordet samverkar alltid. Ord utan Ande är bara ord. Människorord allena har ingen uppbackning hos Guds Ande. Bara Guds ordet och Anden samverkar. Den Helige Ande illustreras genom bilden av en duva. Den är känd för en rad egenskaper. En av de första fåglar som Noa släppte ut från Arken efter syndafloden. Ett av de fattigastes offerdjur. En fågel som lever i livslångt partnerskap, så som Guds ande bor hos den som är född på nytt.
Jonah är "duva". Flyr undan, fångas in, flyger rätt. Jonah som är den profet med vilken Jesus identifierar sig. Tre dagar... Duvan med sina två vingar. Den ena vingen: "det står skrivet", den andra "det står också skrivet". Envingade duvor flyger inte, men rör upp en väldig massa damm från jorden. Kyrkohistorien är full av envingade haverier. Skrift skulle med skrift förklaras menade reformatorerna. När ensidig skrifthävdelse rådde splittrades gemenskaper, då blev bröder osams, bröts reformationer sönder i småstycken. Alla villfarelser börjar med envingeflyktförsök. ALLA..
"Det står skrivet, men det står också skrivet..
Den tredje frestelsen: Ockupatorn, den Onde i vars hand hela världen för närvarande är fångad, har fräckheten att ta med sig Ägaren till allt på ett högt berg och i ett ögonblick visar han hela världen. Och erbjuder Ägaren stöldgodset i utbyte mot ett erkännade av terroristens maktanspråk. " Tillbe mig, och allt detta är ditt." Underförstått: du slipper att ge ditt liv till lösen för många, du slipper Getsemane, du slipper döden på korset. Du slipper allt. Bara knäböj inför mig."
Svaret: " Du skall inte tillbedja någon annan än YHWH. Inte jag heller..Så no deal."
Ser ni fräckheten i att erbjuda oss det vi redan har hos Adam och Eva? "Gud vet att om ni bryter mot budet så blir ni Gudalika och kommer att veta skillnaden mellan gott och ont?" En tjuv och mördare från början, Joh 8:44
Alla tre svaren som Jesus ger den Onde är effektiva och avväpnande. Och alla tre är direkta citat från 5 Mosebok som få kan sägas ens ha läst, och som kyrkornas nuvarande teologiska institut ifrågasätter i stor omfattning." Sentida dokument, falsarium etc etc". Jesus verifierar den genom sitt citerande av den som varande Guds ord. Och den Onde, som verkligen borde veta att använda alla argument som funnes emot texten accepterar dem som auktoritativa eftersom han ger med sig på punkt efter punkt utan vidare argument. Han kan vår bibel, det visade han när han citerade psalm 91.. Han vet bättre än de flesta församlingsmedlemmar vilket maktmedel Ordet är. Det är därför han gör allt för att hålla oss borta från bibelstudiet. Och kan han inte hålla oss borta så påverkar han på andra sätt, ett av de mest effektiva: ägna er bara år fragment undvik att studera helheter.
Femte Moseboken är en vapenarsenal för oss som är utsatta av stor motsägelse överallt i världen. Den är maktspråk, den är skydd mot den Ondes brinnande pilar. Få har läst den med den insikten.
Hur läser du? Förstår du vad du läser? Hur ska jag det om ingen lär mig. Välkommen med på resan.
Teddy den 27 januari
onsdag 11 januari 2017
"Baby shower" i Bethlehem
"We three kings of Orient are..."
Heliga Tre Konungars kyrkliga fest är över och gåvorna de hade med sig är lika nerpackade som hela julen efter tjugonde dag Knut. Bort allt barr och bort den nästan knoppande granen. Oron för att katterna skall riva ner alla kulorna är över för den här gången och knäcken är väl uppäten medan nån skinkrumpa ligger kvar och väntar på slutgiltig förbrukning. Receptböckerna öppnas för att se vad man kan göra med resterna. Pasta med skinksås..
Men det var de där gåvorna som hängde kvar i mina tankar. "Baby shower" är en typisk amerikansk företeelse där alla vänner och bekanta kommer till den nyförlösta modern och det nyfödda barnet med en pletora av gåvor för barnets bästa och föräldrarnas fröjd. Allt från första skeden till "Baby's Book med plats för alla fotografier på allt från den lilla torra navelsträngsstumpen till den första locken som behövde klippas. Fest och cupcakes, skratt och framtidstro.
Så var det väl knappast i Betlehem. Någon större frid och ro var det knappast när halva staden var full of folk som visserlugen hade sina rötter där men inte hade bott där på kanske dussintals år. Bökigheten med att på en Kejsares befallning fotvandra eller åsnerida till Betlehem för att tillfredställa en skatthungrig potentat. Att utsätta sig för mönstring och registrering under en ockupationsmakts godtycke kan inte vara det en höggravid kvinna önskar sig. Att det sen är överfullt överallt gör ju inte så mycket positivt för moderns oro när vattnet går. Alltnog, hon hittar en mjuk höbädd i stallet och föder sitt barn under allt annat än sterila omständigheter. Men hon är ju en robust judinna, inte ett bortskämt och forklemat våp. Dessutom är det osedvanlig tåga i barnet med.
Så dräller ett knippe fåraherdar med lanolinblanka hosor in och gapar stort över att de i denna mindre sannolika BB avdelning finner ett barn, enligt tidens manér lindat i linnebindlar. Inte heller vet de annat än att inför detta barn öppnade sig himmelen och en del av en eljest osynlig armé hade placerat in babyn i tidernas mest väsentliga fokus. Guds ära och jordens frid hänger på den kärleksgåva som detta barn är. "Han är Messias, Herren". Att det är fåraherdar som är första besökare är lika egendomligt naturligt som att de kommer till Betlehem. Det barn de ser visar sig vara 'Livets Bröd' och 'Herden för fåren'. Var annars än i Beit Lehem= brödhuset, kunde väl livets bröd födas? Vilka kunde bättre än Israeliska herdar känna sig hemma vid vaggan hos 'överherden för fåren'?
I Jerusalem har ungefär samtidigt några minst sagt udda "turister" dykt upp hos Herodes. Känd som den maktgalne despoten som hänsynslöst konsoliderade sitt rike genom att bokstavligen gå över alla deras lik som hans 'Säpo' snokade reda på. Alla som på minsta sätt kunde konkurrera med honom om makten gick en snabb förtida död till mötes. Vid audiens hos den regerande kungen fick resenärerna veta "att också han vill ta chansen få bära fram sin tillbörliga tillbedjan". Men det klingade falskt nog för att dessa 'magier' skulle bli avrådda från att ge feedback om var den nyfödde befann sig. De skorrande signalerna översattes i den dröm som anvisade dem en annan väg tillbaka till sina hem i fjärran östern.
Men innan de alltså hemligen återanträdde hemfärden slutförde det historiens mest praktfulla 'baby shower'. Ur sina skattkistor tog de fram den överraskande tribut till gossebarnet som de fört med sig från sitt hemland. Gåvor vars värde de antagligen väl kände till och just därför förvarade i 'kassaskåp' under resan. Guld, rökelse och myrrha.
Guld. Ett högt aktat grundämne kallat "au" av latinets aurum=guld, med plats IB i det periodiska systemet, vars egenskaper gjort det till ett hett eftertraktat material för allt från guldkalvar för religiös tillbedjan till plätering av finkänsligaste strömledare. Det finns i ytterst fragmentariskt skick fördelat i enorma mängder berg och kräver gigantiska arbetsinsatser för att komma till ytan, utvinnas och smältas till tackor. Cyanid, ett av världens giftigaste medel krävs vid utvinningen. Det finns i slammet i stridande bäckar och floddeltans slamlager. Det oxiderar inte, det behåller sin lyster, det kan inte reagera med andra material, det är stabilt och tillika mjukt. Kan bara lösas upp i det som kallas 'kungsvatten'. Det är konungars och makthavares främsta symbol och utsmyckning. Det är Kungars kungs egentliga egendom: "Du tog dina smycken av mitt guld och mitt silver och gjorde av dem mansbilder som du bedrev hor med. Du tog dina brokigt vävda kläder och klädde dem i dessa, och min olja och min rökelse satte du framför dem." Hes16:17
"Mitt är silvret och mitt är guldet säger Herren Sebaot." Haggai 2:8
Guldet är tempelinredningens ytskikt. Det är till tillbedjans lockelse, både när det förleder folket till falsk tillbedjan och när det leder blicken från kungens egendom till Konungen själv. Det är dess dubbla budskap. Inte är allt guld som glimmar, inte är allt gudomligt som förgylls. "Som en guldring i ett svintryne är en vacker kvinna utan vett" vet Ordspråksboken att förmedla. Och frigivna slavar som valde att ingå livskontrakt fick sina öronsnibbar genomborrade mot en dörrkarm och en guldring sattes i snibben till tecken på livslång trohet. Inte det första man kommer att tänka på när man ser guldringar i ansiktena idag. Kungar satte guldringar på gunstligars hand som tecken på sin aktning för dem. Guldkalven som Aaron gjorde "på begäran" gjordes av kvinnornas öronringar.
Guldet som frambars var hyllningsgåva till en konung, en nyfödd, men inte mindre konungslig för det. Gåvan stadfäste det faktum att en av de minsta, mest namnlöst okända gossar världen sett, hade konungslig härstamning i direkt nedstigande led från kung David, och i sinom tid bli den Konungars konung för vilken en dag varenda knä skall böja sig. Han som som efter sin triumf över alla mörkrets makter säger farväl till de som han valt att förkunna Guds rikes hemlighet med orden: "Mig är given all makt i himmelen och på jorden, gå och gör därför alla människor till lärjungar"
Magierna såg i barnet den strålglans som Sonen har från Fadern. De såg att vad som i ringa början lagts på ströbädd i ett stall inte definieras av sin födelseort utan av sin härstamning. Den stjärnglans som ledde dem dit fastnade inte i beundran över stjärnevärldens kosmiska dans utan såg förbi skapelsens under till Skaparen. De var i sanning visare än många.
Rökelse. Nu pratar vi smörjelse. Rökelsepinnar som vi kan köpa i orientaliskt influerade butiker är sammansättningar av harts eller kåda tillsammans med bindemedel av olika slag från ett antal olika växter som lever i ganska extrema klimatförhållanden. Växlingar i temperaturen mellan dag och natt på hög höjd i länderna runt Afrikas horn, från Sinaiöknen till Yemens bergstrakter till Somalia och Etiopien utsätter buskliknande växter av släktena Boswellia sacra, B. serrata etc för sprickor i barken. Växterna utsöndrar en "värksam" substans som skyddar den mot uttorkning. Rökelse är en smärta omsatt i väldoft. Plantornas växtplatser är extrema. De gror i sprickor i klippan, de ansätter en rot med svällande egenskaper som obönhörligen kilar sig fast och sedan lever på den lilla näring och fukt som avsätter sig. De lever bokstavligen på 'Klippa du som brast för mig'. Deras tillväxt är så långsam att de först vid tio års ålder levererar första kådan. Idag är detta en stor kommers, inte minst för att katolska kyrkan, som är storkonsument nr 1 köper upp enorma kvantiteter.
En besynnerlig effekt av den systematiska sargningen av barken för att tvinga fram utsöndringen är att groddbarheten hos fröna minskar avsevärt ju oftare de utnyttjas. Hårt utnyttjade plantors frön har runt 16% groddbarhet medan naturligt växande har 80% groddbarhet. Här ligger en pedagogisk hemlighet förborgad.
"Han var en smärtornas man och med sorger var han väl förtrogen. Alla våra börder lade han på sig."
Rökelsens betydelse blir ännu tydligare när man förstår att det var brukligt på Jesu tid att blanda pulvriserad rökelse med olja som en första smörjelse för de nyfödda. Rökelsens medicinska innehåll har kartlagts och kopplas till aktiva ingredienser som bland annat bidrar till behandling av cancer.
Men framför allt är rökelsen en symbol för förbönerna. På rökelsealtaret skall elden brinna dagligen, från morgon till kväll, på samma sätt stiger de heligas förböner dag och natt mot Gud. (2 Mos 30, Mal 1:11, Upp 5:8, 8:3) Ur människornas hjärtans djup uppstiger jorden runt och dygnet runt den välbehagliga väldoft som kommer ur ödmjuka och förkrossade hjärtan. Ja, han som föddes där är värd all tillbedjan. Det är tyvärr rätt lite väldoft från nordiska altaren för närvarande.
Myrrha. Den tredje gåvan kan i förstone tyckas den mest bisarra. Kommer också den från växtriket. Commiphora myrrha på latin heter plantan. Det är man utvinner är enklast uttryckt en parfym. Den förekommer i 'beautyboxen' hos den sköna bruden i Höga Visan. Den används i den mix av kryddor som används vid balsamering av lik, så även vid Jesu död. Den är också anestetiserande, dvs bedövande, varför den gavs blandad med vin eller ättika till de döende. Den fanns i oljan som en kvinna smorde Jesu fötter med. Dyrbar olja som ansågs ha ett sådant värde att den kunde utöka 'församlingskassan'. I alla fall enligt skattmästare Judas Iscariot, som dessvärre regelbundet försnillade gemensamma medel.
Jesus själv identifierade den händelsen som en förebådande handling med fingret pekande mot hans egen död. Det liv Jesus levde kvalificerade honom för den död som bestods honom för att det liv som han genom segern över döden skulle kvalificera oss till att få det liv som han levde. Om vi låter oss inlemmas i den död som han dog!
Dessa så visa män visste att ett liv definieras av sin helhet. Så kan författaren till Hebreerbrevet skriva: "Se på era lärare, hur deras liv avslutades!" Det är hur de går ur tiden som skall till för att förstå vilken betydelse de har haft i tiden. Ett annat amerikanskt slagord har sedan länge varit: " it aint over until the fat lady sings".. ropa inte hej förrän du är över bäcken känns mera igen från våra breddgrader. Det är inte vad en människa säger under livets gång enbart som värdesätter henne, utan även och just hennes sätt att dö. "Fader i dina händer anbefaller jag min ande." Att leva så att den överlåtelsen är det naturliga sättet att 'mätt på dagar' sluta sitt liv är en begäran som likt rökelsen stiger mot Guds famn.
Även myrrha är medicinskt användbart. Som muntvätt, före Colgate och Sensodyne måhända, och dess effekt är också cancercellsdödande. Inte minst vid behandling av bröstcancer.
Lustigt nog används myrrha också vid behandling av hästar.
"Din död, Herre firar vi, din uppståndelse..."
Nog visste de vise männen vad som är lämpligt vid den 'Baby shower" som tillhör världens viktigaste barn. Den visheten är dock ingalunda särdeles väl känd av dem som känner sig manade att tala över texten år efter år. Inte för att det är särskilt svårt att ta reda på vad de vise männen gjorde eller medförde, utan mest för att deras visdom inte smittat av sig på vår tids predikanter i någon noterbar omfattning. Vilket undanhåller de troende viktig kunskap om deras egna liv.
Teddy Donobauer
Heliga Tre Konungars kyrkliga fest är över och gåvorna de hade med sig är lika nerpackade som hela julen efter tjugonde dag Knut. Bort allt barr och bort den nästan knoppande granen. Oron för att katterna skall riva ner alla kulorna är över för den här gången och knäcken är väl uppäten medan nån skinkrumpa ligger kvar och väntar på slutgiltig förbrukning. Receptböckerna öppnas för att se vad man kan göra med resterna. Pasta med skinksås..
Men det var de där gåvorna som hängde kvar i mina tankar. "Baby shower" är en typisk amerikansk företeelse där alla vänner och bekanta kommer till den nyförlösta modern och det nyfödda barnet med en pletora av gåvor för barnets bästa och föräldrarnas fröjd. Allt från första skeden till "Baby's Book med plats för alla fotografier på allt från den lilla torra navelsträngsstumpen till den första locken som behövde klippas. Fest och cupcakes, skratt och framtidstro.
Så var det väl knappast i Betlehem. Någon större frid och ro var det knappast när halva staden var full of folk som visserlugen hade sina rötter där men inte hade bott där på kanske dussintals år. Bökigheten med att på en Kejsares befallning fotvandra eller åsnerida till Betlehem för att tillfredställa en skatthungrig potentat. Att utsätta sig för mönstring och registrering under en ockupationsmakts godtycke kan inte vara det en höggravid kvinna önskar sig. Att det sen är överfullt överallt gör ju inte så mycket positivt för moderns oro när vattnet går. Alltnog, hon hittar en mjuk höbädd i stallet och föder sitt barn under allt annat än sterila omständigheter. Men hon är ju en robust judinna, inte ett bortskämt och forklemat våp. Dessutom är det osedvanlig tåga i barnet med.
Så dräller ett knippe fåraherdar med lanolinblanka hosor in och gapar stort över att de i denna mindre sannolika BB avdelning finner ett barn, enligt tidens manér lindat i linnebindlar. Inte heller vet de annat än att inför detta barn öppnade sig himmelen och en del av en eljest osynlig armé hade placerat in babyn i tidernas mest väsentliga fokus. Guds ära och jordens frid hänger på den kärleksgåva som detta barn är. "Han är Messias, Herren". Att det är fåraherdar som är första besökare är lika egendomligt naturligt som att de kommer till Betlehem. Det barn de ser visar sig vara 'Livets Bröd' och 'Herden för fåren'. Var annars än i Beit Lehem= brödhuset, kunde väl livets bröd födas? Vilka kunde bättre än Israeliska herdar känna sig hemma vid vaggan hos 'överherden för fåren'?
I Jerusalem har ungefär samtidigt några minst sagt udda "turister" dykt upp hos Herodes. Känd som den maktgalne despoten som hänsynslöst konsoliderade sitt rike genom att bokstavligen gå över alla deras lik som hans 'Säpo' snokade reda på. Alla som på minsta sätt kunde konkurrera med honom om makten gick en snabb förtida död till mötes. Vid audiens hos den regerande kungen fick resenärerna veta "att också han vill ta chansen få bära fram sin tillbörliga tillbedjan". Men det klingade falskt nog för att dessa 'magier' skulle bli avrådda från att ge feedback om var den nyfödde befann sig. De skorrande signalerna översattes i den dröm som anvisade dem en annan väg tillbaka till sina hem i fjärran östern.
Men innan de alltså hemligen återanträdde hemfärden slutförde det historiens mest praktfulla 'baby shower'. Ur sina skattkistor tog de fram den överraskande tribut till gossebarnet som de fört med sig från sitt hemland. Gåvor vars värde de antagligen väl kände till och just därför förvarade i 'kassaskåp' under resan. Guld, rökelse och myrrha.
Guld. Ett högt aktat grundämne kallat "au" av latinets aurum=guld, med plats IB i det periodiska systemet, vars egenskaper gjort det till ett hett eftertraktat material för allt från guldkalvar för religiös tillbedjan till plätering av finkänsligaste strömledare. Det finns i ytterst fragmentariskt skick fördelat i enorma mängder berg och kräver gigantiska arbetsinsatser för att komma till ytan, utvinnas och smältas till tackor. Cyanid, ett av världens giftigaste medel krävs vid utvinningen. Det finns i slammet i stridande bäckar och floddeltans slamlager. Det oxiderar inte, det behåller sin lyster, det kan inte reagera med andra material, det är stabilt och tillika mjukt. Kan bara lösas upp i det som kallas 'kungsvatten'. Det är konungars och makthavares främsta symbol och utsmyckning. Det är Kungars kungs egentliga egendom: "Du tog dina smycken av mitt guld och mitt silver och gjorde av dem mansbilder som du bedrev hor med. Du tog dina brokigt vävda kläder och klädde dem i dessa, och min olja och min rökelse satte du framför dem." Hes16:17
"Mitt är silvret och mitt är guldet säger Herren Sebaot." Haggai 2:8
Guldet är tempelinredningens ytskikt. Det är till tillbedjans lockelse, både när det förleder folket till falsk tillbedjan och när det leder blicken från kungens egendom till Konungen själv. Det är dess dubbla budskap. Inte är allt guld som glimmar, inte är allt gudomligt som förgylls. "Som en guldring i ett svintryne är en vacker kvinna utan vett" vet Ordspråksboken att förmedla. Och frigivna slavar som valde att ingå livskontrakt fick sina öronsnibbar genomborrade mot en dörrkarm och en guldring sattes i snibben till tecken på livslång trohet. Inte det första man kommer att tänka på när man ser guldringar i ansiktena idag. Kungar satte guldringar på gunstligars hand som tecken på sin aktning för dem. Guldkalven som Aaron gjorde "på begäran" gjordes av kvinnornas öronringar.
Guldet som frambars var hyllningsgåva till en konung, en nyfödd, men inte mindre konungslig för det. Gåvan stadfäste det faktum att en av de minsta, mest namnlöst okända gossar världen sett, hade konungslig härstamning i direkt nedstigande led från kung David, och i sinom tid bli den Konungars konung för vilken en dag varenda knä skall böja sig. Han som som efter sin triumf över alla mörkrets makter säger farväl till de som han valt att förkunna Guds rikes hemlighet med orden: "Mig är given all makt i himmelen och på jorden, gå och gör därför alla människor till lärjungar"
Magierna såg i barnet den strålglans som Sonen har från Fadern. De såg att vad som i ringa början lagts på ströbädd i ett stall inte definieras av sin födelseort utan av sin härstamning. Den stjärnglans som ledde dem dit fastnade inte i beundran över stjärnevärldens kosmiska dans utan såg förbi skapelsens under till Skaparen. De var i sanning visare än många.
Rökelse. Nu pratar vi smörjelse. Rökelsepinnar som vi kan köpa i orientaliskt influerade butiker är sammansättningar av harts eller kåda tillsammans med bindemedel av olika slag från ett antal olika växter som lever i ganska extrema klimatförhållanden. Växlingar i temperaturen mellan dag och natt på hög höjd i länderna runt Afrikas horn, från Sinaiöknen till Yemens bergstrakter till Somalia och Etiopien utsätter buskliknande växter av släktena Boswellia sacra, B. serrata etc för sprickor i barken. Växterna utsöndrar en "värksam" substans som skyddar den mot uttorkning. Rökelse är en smärta omsatt i väldoft. Plantornas växtplatser är extrema. De gror i sprickor i klippan, de ansätter en rot med svällande egenskaper som obönhörligen kilar sig fast och sedan lever på den lilla näring och fukt som avsätter sig. De lever bokstavligen på 'Klippa du som brast för mig'. Deras tillväxt är så långsam att de först vid tio års ålder levererar första kådan. Idag är detta en stor kommers, inte minst för att katolska kyrkan, som är storkonsument nr 1 köper upp enorma kvantiteter.
En besynnerlig effekt av den systematiska sargningen av barken för att tvinga fram utsöndringen är att groddbarheten hos fröna minskar avsevärt ju oftare de utnyttjas. Hårt utnyttjade plantors frön har runt 16% groddbarhet medan naturligt växande har 80% groddbarhet. Här ligger en pedagogisk hemlighet förborgad.
"Han var en smärtornas man och med sorger var han väl förtrogen. Alla våra börder lade han på sig."
Rökelsens betydelse blir ännu tydligare när man förstår att det var brukligt på Jesu tid att blanda pulvriserad rökelse med olja som en första smörjelse för de nyfödda. Rökelsens medicinska innehåll har kartlagts och kopplas till aktiva ingredienser som bland annat bidrar till behandling av cancer.
Men framför allt är rökelsen en symbol för förbönerna. På rökelsealtaret skall elden brinna dagligen, från morgon till kväll, på samma sätt stiger de heligas förböner dag och natt mot Gud. (2 Mos 30, Mal 1:11, Upp 5:8, 8:3) Ur människornas hjärtans djup uppstiger jorden runt och dygnet runt den välbehagliga väldoft som kommer ur ödmjuka och förkrossade hjärtan. Ja, han som föddes där är värd all tillbedjan. Det är tyvärr rätt lite väldoft från nordiska altaren för närvarande.
Myrrha. Den tredje gåvan kan i förstone tyckas den mest bisarra. Kommer också den från växtriket. Commiphora myrrha på latin heter plantan. Det är man utvinner är enklast uttryckt en parfym. Den förekommer i 'beautyboxen' hos den sköna bruden i Höga Visan. Den används i den mix av kryddor som används vid balsamering av lik, så även vid Jesu död. Den är också anestetiserande, dvs bedövande, varför den gavs blandad med vin eller ättika till de döende. Den fanns i oljan som en kvinna smorde Jesu fötter med. Dyrbar olja som ansågs ha ett sådant värde att den kunde utöka 'församlingskassan'. I alla fall enligt skattmästare Judas Iscariot, som dessvärre regelbundet försnillade gemensamma medel.
Jesus själv identifierade den händelsen som en förebådande handling med fingret pekande mot hans egen död. Det liv Jesus levde kvalificerade honom för den död som bestods honom för att det liv som han genom segern över döden skulle kvalificera oss till att få det liv som han levde. Om vi låter oss inlemmas i den död som han dog!
Dessa så visa män visste att ett liv definieras av sin helhet. Så kan författaren till Hebreerbrevet skriva: "Se på era lärare, hur deras liv avslutades!" Det är hur de går ur tiden som skall till för att förstå vilken betydelse de har haft i tiden. Ett annat amerikanskt slagord har sedan länge varit: " it aint over until the fat lady sings".. ropa inte hej förrän du är över bäcken känns mera igen från våra breddgrader. Det är inte vad en människa säger under livets gång enbart som värdesätter henne, utan även och just hennes sätt att dö. "Fader i dina händer anbefaller jag min ande." Att leva så att den överlåtelsen är det naturliga sättet att 'mätt på dagar' sluta sitt liv är en begäran som likt rökelsen stiger mot Guds famn.
Även myrrha är medicinskt användbart. Som muntvätt, före Colgate och Sensodyne måhända, och dess effekt är också cancercellsdödande. Inte minst vid behandling av bröstcancer.
Lustigt nog används myrrha också vid behandling av hästar.
"Din död, Herre firar vi, din uppståndelse..."
Nog visste de vise männen vad som är lämpligt vid den 'Baby shower" som tillhör världens viktigaste barn. Den visheten är dock ingalunda särdeles väl känd av dem som känner sig manade att tala över texten år efter år. Inte för att det är särskilt svårt att ta reda på vad de vise männen gjorde eller medförde, utan mest för att deras visdom inte smittat av sig på vår tids predikanter i någon noterbar omfattning. Vilket undanhåller de troende viktig kunskap om deras egna liv.
Teddy Donobauer
tisdag 10 januari 2017
På tapeten, Adam och Eva
Ett tydligt tecken på att vi närmar oss tidens slut är de allt intensivare anfallen mot det vi kallar "Den heliga skrift". För att försvara all samtidens ohelighet och perversion måste det heliga med nödvändighet dras ner i dyn och dess helighet besudlas med helighetens motsats. Det som är människans vekaste punkt: hennes högmod och vägran att vara just bara människa skapad till Guds avbild, måste omvandlas till högmod, stolhet och 'pride' över att vara just den från rättfärdigheten befriade avarten. Den ursprungligaste synden är den som vill göra människan själv till guds ersättare.
"Skulle Gud ha sagt ...Nej, Gud vet att om ni bryter mot förbudet så blir ni själva som Gud och kan skilja på rätt och fel utifrån ert eget gottfinnande." Som göteborgare kan man spetsigt fråga: "gick ni på den lätte?" Jo det gjorde de, med dunder och brak. Där är vi nu. Bara ett aber. Vi vet skillnaden, men kan inte hejda oss från att göra fel. Det sa han inget om! Eftersom alla gör fel så löser vi oss från skulden genom att kalla fel rätt och rätt fel. Simsalabim!! Gör alla fel gör ingen fel, för vad som är det är rätt.
Men så är ju också spädbarnets första medvetenhet uttryckt i egendefinitionens identitetssökande och det därmed sammanhängande 'kan själv'. När den urartade människan, den från sitt ursprung lössläppta människan, upphöjer sig själv över sin Skapare blir hon fröet till sin egen undergång.
Det är sin undergång hon 'kan själv'. Inte sin räddning.
Med rättfärdighet menar jag då den färdighet till att vara rätt sorts människa som utgår ifrån förebilden. Om människan kan sägas vara skapad till Guds avbild föreligger sannolikt en förebild mot vilken avbildens äkthet kan kontrolleras. En äkta sedel känns igen på vissa inslag i bilden. Hur den än solkas i sin vandring genom människors händer och bankers sedelräknare så har den osvikliga äkthetsbevis inbyggda. Saknas de vid granskning bränns sedeln omedelbart upp.
Frågan om Adam och Evas faktiska individuella exsistens är nu en återkommande het potatis.
Skäligen sekundära diskussioner uppstår som virvlar runt en sten slängd i vattnet. Kärnan förblir i stort ignorerad. Vidlyftiga slutsatser dras: "Om Adam och Eva skall förstås bokstavligt då sopar det undan hela den evolutionära biologins insikter och kunskaper om hur världen är." (Christer Sturmark) Det gör det inte alls. Världen är en helt annan sak än den evolutionära tolkningen av den.
Den är dessutom i mångt helt annorlunda än den historiskt kristendomsbaserade tolkningen också.
Alldeles oavsett hur människans tillblivelse skedde så är det några saker som är fullständigt oemotsägbara. Det första är att människan till sin biologiska och organiska form består av element och mineral, av oorganiska material som via en organisk syntes skapat den form som på ett eller annat sätt givits biologiskt liv. Dessa material är de samma som finns i jordskorpan. Vanlig matjord har till sin sammansättning och proportionerna mellan de ingående elementen frapperande likheter med människokroppen. Människan är alltså 'av jorden'. Det är dessutom sannolikt just den röda jorden som utgör en så stor del av världens odlingsbara mark. Röd och jord är hebreiskans edom och adam. Adam är då inte ett egennamn utan en produktbeskrivning. Människan är 'adam'. Av jord.
Av jord du är, till jord skall du åter bli. Vilka vetenskapliga argument finns det mot detta? Vilka teologiska argument ifrågasätter denna biologiska riktighet? Frågor på det? Vad har ni emot 'adam' som sann beskrivning av människan? Bara ren okunnighet. Den hebreiska termen täcker hela den organiska verklighet som människan essentiellt är. Det är inte allt hon är, men det är den jordiskt betingade ramen för allt mänskligt liv.
Men även om jorden i sig kan vara full av organiskt liv i form av allt från svampar till bakterier så är det inte någonsin jorden enbart som kan 'leva'. För det krävs det en 'livgivade ande' eller en 'animerande princip', eller den biokemiska funktionalitet som aldrig existerar utanför ett redan levande system och som bara förs vidare genom dessa systems förökningsförmåga.
Eftersom det oorganiska saknar förmåga att göra sig till organisk funktion måste någon tillföra 'jorden' något. Bibeln hävdar att denna någon är den skapare som först formar matjorden och sedan blåser in livsande i leran. Att livsanden finns är det ingen annan än hjärndöda som ifrågasätter. Evolutionsförespråkarna påstår att övergången från oorganisk form till organiskt liv är en produkt av tid plus slumpartade processer. Detta postulat saknar bara en sak: bevis för att det sker. Det existerar inga oorganiska kompositer som har programvaran inbyggd för att vara ens en enda levande cell. Programmet för liv finns nämligen bara i redan existerande liv. Allting som alla levande varelser har sett av hur den faktiska världen fungerar bevisar ideligen bara ett: art föder art, aldrig annan art aldrig ny art utan bara sin egenart.
Liv som skall bestå måste antingen ha tidlöshet och evighetsmotor, eller reproduktionsförmåga. Att tillvaron är stadd i ett förlopp som i slutändan är vad man kallar för "den termiska döden," det tillstånd där ingen energi längre finns tillgänglig för något slags arbete, är heller ingen nyhet. "Världen är lagd under förgänglighet av Honom som har lagt den därunder" vet bibeln att meddela. Ingenting tyder på motsatsen. Vi lever i skenet av en strålande kärnreaktion som gradvis bränner ut sig själv, förr eller senare. Reproduktionen är därför biologisk bas för människan. Det sker från allra första början 'sexuellt'. Det som bestämmer avkomman är vad som kommer från föräldrarna: det genetiskt stabila mötet mellan x och y kromosomer. 'Föröka er och uppfyll jorden". Förutom budet att förvalta jorden är reproduktionen ett primärmandat!
Eva är det namn, den beskrivning av kvinnan som ger sig själv när hon fött fram den första levande människan efter föräldraparet, som ju själva inte bevittnat sin tillblivelse. Han av jorden kommen ser det första exemplet på däggdjurets egenartiga reproduktionsmetod: levande födare! "Chava" betyder "den som föder levande". Några frågor på det? Är människan däggdjur? Föder människan levande? Så vad har ni emot det hebreiska uttrycket 'Eva' som namn på urmodern? Bara ren och skär okunnighet.
Fanns adam och eva? Människan av idag är fortfarande adam och eva och de två är tillsammans 'människan skapad till Guds avbild'. Att alla världens makter intensivt eftersträvar att slå sönder länken mellan dem, deras skapare, och den förebild efter vilken de skulle vara avbildade är det som fyller alla media dagligen. Det är bara att koppla samman det s k syndafallet med samtidens faktiska beteende så syns den raka progressionen från då till nu. Och det är heller inte svårt att förstå att Om ägaren och skaparen fortfarande bryr sig, ja då kommer denne att agera för eller senare för att rädda sin skapelse. Denne agerade förr (Golgata) och kommer agera i morgon: ny himmel och ny jord.
"Den förste adam var en levandegjord själ, den andre Adam är en livgivande ande.." Det är vad evangeliet handlar om. Man ser inte så mycket av det i kyrkornas massiva överlagring av sanningen med det till synes religiöst oumbärliga utanverket, och därför får man inte längre klart för sig att kyrkan som borde vara en räddningsflotte på ett stormigt hav numera alltmer liknar ett strandat vrak med mer museala ambitioner än klar insikt om sitt enda existensberättigande. Som en räddningsark inför en ny dom över den ondska som överallt och endast upptar mänsklighetens fantasier.
För att dessa fantasier inte skall kollapsa måste bibeln tystas ner. Adam, ditt fikonlöv glipar, och Eva, den levandefödande har den totala rätten att vägra föda det liv som Adam sår. Han saknar självkontroll och ansvarstagande för sin sådd, och hon tar inget ansvar för den biologiska ram som gör hennes bestämning som 'levandefödare' ofrånkomlig. Eftersom hon inte vill knipa före akten har hon tillkämpat sig rätten att förneka sin biologiska bestämning. Hon förnekar sitt namn. Namnet är programet, alltid.
Adam och Eva..fanns de? De fanns, de var och de finns, men urartade. Det är den andre Adam som visar vad de kunde ha varit, men inte är.
Teddy Donobauer
"Skulle Gud ha sagt ...Nej, Gud vet att om ni bryter mot förbudet så blir ni själva som Gud och kan skilja på rätt och fel utifrån ert eget gottfinnande." Som göteborgare kan man spetsigt fråga: "gick ni på den lätte?" Jo det gjorde de, med dunder och brak. Där är vi nu. Bara ett aber. Vi vet skillnaden, men kan inte hejda oss från att göra fel. Det sa han inget om! Eftersom alla gör fel så löser vi oss från skulden genom att kalla fel rätt och rätt fel. Simsalabim!! Gör alla fel gör ingen fel, för vad som är det är rätt.
Men så är ju också spädbarnets första medvetenhet uttryckt i egendefinitionens identitetssökande och det därmed sammanhängande 'kan själv'. När den urartade människan, den från sitt ursprung lössläppta människan, upphöjer sig själv över sin Skapare blir hon fröet till sin egen undergång.
Det är sin undergång hon 'kan själv'. Inte sin räddning.
Med rättfärdighet menar jag då den färdighet till att vara rätt sorts människa som utgår ifrån förebilden. Om människan kan sägas vara skapad till Guds avbild föreligger sannolikt en förebild mot vilken avbildens äkthet kan kontrolleras. En äkta sedel känns igen på vissa inslag i bilden. Hur den än solkas i sin vandring genom människors händer och bankers sedelräknare så har den osvikliga äkthetsbevis inbyggda. Saknas de vid granskning bränns sedeln omedelbart upp.
Frågan om Adam och Evas faktiska individuella exsistens är nu en återkommande het potatis.
Skäligen sekundära diskussioner uppstår som virvlar runt en sten slängd i vattnet. Kärnan förblir i stort ignorerad. Vidlyftiga slutsatser dras: "Om Adam och Eva skall förstås bokstavligt då sopar det undan hela den evolutionära biologins insikter och kunskaper om hur världen är." (Christer Sturmark) Det gör det inte alls. Världen är en helt annan sak än den evolutionära tolkningen av den.
Den är dessutom i mångt helt annorlunda än den historiskt kristendomsbaserade tolkningen också.
Alldeles oavsett hur människans tillblivelse skedde så är det några saker som är fullständigt oemotsägbara. Det första är att människan till sin biologiska och organiska form består av element och mineral, av oorganiska material som via en organisk syntes skapat den form som på ett eller annat sätt givits biologiskt liv. Dessa material är de samma som finns i jordskorpan. Vanlig matjord har till sin sammansättning och proportionerna mellan de ingående elementen frapperande likheter med människokroppen. Människan är alltså 'av jorden'. Det är dessutom sannolikt just den röda jorden som utgör en så stor del av världens odlingsbara mark. Röd och jord är hebreiskans edom och adam. Adam är då inte ett egennamn utan en produktbeskrivning. Människan är 'adam'. Av jord.
Av jord du är, till jord skall du åter bli. Vilka vetenskapliga argument finns det mot detta? Vilka teologiska argument ifrågasätter denna biologiska riktighet? Frågor på det? Vad har ni emot 'adam' som sann beskrivning av människan? Bara ren okunnighet. Den hebreiska termen täcker hela den organiska verklighet som människan essentiellt är. Det är inte allt hon är, men det är den jordiskt betingade ramen för allt mänskligt liv.
Men även om jorden i sig kan vara full av organiskt liv i form av allt från svampar till bakterier så är det inte någonsin jorden enbart som kan 'leva'. För det krävs det en 'livgivade ande' eller en 'animerande princip', eller den biokemiska funktionalitet som aldrig existerar utanför ett redan levande system och som bara förs vidare genom dessa systems förökningsförmåga.
Eftersom det oorganiska saknar förmåga att göra sig till organisk funktion måste någon tillföra 'jorden' något. Bibeln hävdar att denna någon är den skapare som först formar matjorden och sedan blåser in livsande i leran. Att livsanden finns är det ingen annan än hjärndöda som ifrågasätter. Evolutionsförespråkarna påstår att övergången från oorganisk form till organiskt liv är en produkt av tid plus slumpartade processer. Detta postulat saknar bara en sak: bevis för att det sker. Det existerar inga oorganiska kompositer som har programvaran inbyggd för att vara ens en enda levande cell. Programmet för liv finns nämligen bara i redan existerande liv. Allting som alla levande varelser har sett av hur den faktiska världen fungerar bevisar ideligen bara ett: art föder art, aldrig annan art aldrig ny art utan bara sin egenart.
Liv som skall bestå måste antingen ha tidlöshet och evighetsmotor, eller reproduktionsförmåga. Att tillvaron är stadd i ett förlopp som i slutändan är vad man kallar för "den termiska döden," det tillstånd där ingen energi längre finns tillgänglig för något slags arbete, är heller ingen nyhet. "Världen är lagd under förgänglighet av Honom som har lagt den därunder" vet bibeln att meddela. Ingenting tyder på motsatsen. Vi lever i skenet av en strålande kärnreaktion som gradvis bränner ut sig själv, förr eller senare. Reproduktionen är därför biologisk bas för människan. Det sker från allra första början 'sexuellt'. Det som bestämmer avkomman är vad som kommer från föräldrarna: det genetiskt stabila mötet mellan x och y kromosomer. 'Föröka er och uppfyll jorden". Förutom budet att förvalta jorden är reproduktionen ett primärmandat!
Eva är det namn, den beskrivning av kvinnan som ger sig själv när hon fött fram den första levande människan efter föräldraparet, som ju själva inte bevittnat sin tillblivelse. Han av jorden kommen ser det första exemplet på däggdjurets egenartiga reproduktionsmetod: levande födare! "Chava" betyder "den som föder levande". Några frågor på det? Är människan däggdjur? Föder människan levande? Så vad har ni emot det hebreiska uttrycket 'Eva' som namn på urmodern? Bara ren och skär okunnighet.
Fanns adam och eva? Människan av idag är fortfarande adam och eva och de två är tillsammans 'människan skapad till Guds avbild'. Att alla världens makter intensivt eftersträvar att slå sönder länken mellan dem, deras skapare, och den förebild efter vilken de skulle vara avbildade är det som fyller alla media dagligen. Det är bara att koppla samman det s k syndafallet med samtidens faktiska beteende så syns den raka progressionen från då till nu. Och det är heller inte svårt att förstå att Om ägaren och skaparen fortfarande bryr sig, ja då kommer denne att agera för eller senare för att rädda sin skapelse. Denne agerade förr (Golgata) och kommer agera i morgon: ny himmel och ny jord.
"Den förste adam var en levandegjord själ, den andre Adam är en livgivande ande.." Det är vad evangeliet handlar om. Man ser inte så mycket av det i kyrkornas massiva överlagring av sanningen med det till synes religiöst oumbärliga utanverket, och därför får man inte längre klart för sig att kyrkan som borde vara en räddningsflotte på ett stormigt hav numera alltmer liknar ett strandat vrak med mer museala ambitioner än klar insikt om sitt enda existensberättigande. Som en räddningsark inför en ny dom över den ondska som överallt och endast upptar mänsklighetens fantasier.
För att dessa fantasier inte skall kollapsa måste bibeln tystas ner. Adam, ditt fikonlöv glipar, och Eva, den levandefödande har den totala rätten att vägra föda det liv som Adam sår. Han saknar självkontroll och ansvarstagande för sin sådd, och hon tar inget ansvar för den biologiska ram som gör hennes bestämning som 'levandefödare' ofrånkomlig. Eftersom hon inte vill knipa före akten har hon tillkämpat sig rätten att förneka sin biologiska bestämning. Hon förnekar sitt namn. Namnet är programet, alltid.
Adam och Eva..fanns de? De fanns, de var och de finns, men urartade. Det är den andre Adam som visar vad de kunde ha varit, men inte är.
Teddy Donobauer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)