Solförmörkelsen tolkad

Den 21 mars 2015 inträffar en hel solförmörkelse över oss.  Mitt på dagen tystnar fåglarna. Alla djur smyger sig undan. Skymning lägger sig för de minuter då månen passerar framför solen och nästan helt utplånar dess strålkraft. En corona av utslungad solhetta syns genom de svärtade brillorna. Men den gigantiska solen är dold för världen.

Solen är 1,392,530 kilometer i diameter.

Månen är 3,476 kilometer i diameter

Solen är över 400 gånger större än månen.

Det är bara på grund av de exakta avstånden mellan Jorden, månen och solen som den lilla plutten förmår att 'skymma solen'. Det är som att se på en elefant och föra upp sin egen hand framför det egna ansiktet till det läge där elefanten inte syns. Då förstår man hur det kan komma sig att solen kan förmörkas av en sådan dvärg.

Vår jord är den enda himlakropp vi känner till med ett sådant märkligt fenomen.
När jag för många decennier sedan studerade Bibelns första bok slogs jag av denna märklighet att vi hade en värld där det fanns ett 'direkt' ljus om dagen och ett 'lånat' ljus om natten. Så småningom hade jag studerat igenom hela bibeln och fann undan för undan att det för varje fysiskt fenomen fanns en andlig motsvarighet. Jag kom till sist att förstå att 'allt man kan veta om Gud är uppenbarat i hans skapelse, men genom att tillbe skapelsen istället för skaparen' blir människan fördummad.

Så jag började se efter om det fanns paralleller mellan jord-måne-sol. Andliga företeelser  som i ljuset av den fysiska verkligheten kunde förstås bättre.
Snubblade förstås på kopplingen mellan jorden-världen, månen (det lånade nattljuset)- församlingen, och Kristus-Solen.

Lyssna bara: 'Ni är satta som himlaljus i världen för att upplysa mörkret, bland dessa mörkrets fångar lyser ni som himlaljus i natten'
'Vi alla som med avhöljda ansikten ser Honom lyser....'
'Sådan Han är så är vi i världen'
'Hans ansikte var såsom solens i sitt starkaste sken'
'Verka tills dagen kommer' (det är natt nu... ifall ni inte märkt det. Månen är satt att vara det mindre  ljuset som lyser om natten.)
'Ljuset kom och mörkret hade ingen makt däröver'
'Ha inte sådan omsorg om det jordiska att ni förlorar sältan. Sätt inte ljuset under sädmåttet'

Kristus har för oss samma position som solen har till jorden.
Vi har samma position till Kristus som månen till Solen. Vi belyses av Honom och blir honom lika så som ett derivat liknar sitt ursprung. Vi lyser som ljus bara så länge vi inte tillåter månförmörkelsen som kommer av att vi låter världens vishet och görande, tankar och villfarelser skymma Kristus.
Om vi låter världen komma mellan oss och Kristus ökar den kristna församlingen på världens mörker med sin egen förmörkelse. Och ute i det mörkret är mycket tandagnissslan, gråt och förtvivlan.
Om församlingen växer sig så stor att den skymmer Kristus blir Han som är Alfa och Omega skymd för den värld som törstar efter ljus samtidigt som den skyr det.

Att solen skymmer månen händer ju aldrig.. För den kärlek Kristus har till sin församling är sådan att den 'sitter tillsammans med Honom i himlarymderna'.

Kyrkohistorien är en enda lång serie Kristusförmörkelser. Tillståndet i den nutida kristenheten skymmer Kristus till förmån för en ändlös rad småpåvar, storpåvar och andra tillfälliga fixstjärnor som snart nog sveps ner av himlavinden ner till den redan förödda jorden.

'Hur är du fallen du strålande morgonstjärna'

Solförmörkelsen i morgon är en livs levande predikan. Undrar hur många kyrkor som kommer att ge plats för den?

Hur läser du?

Med anledning av ett nyvaknat intresse för att läsa bibeln från pärm till pärm kan det vara aktuellt att lägga en liten baskunskap i skålen. För att läsningen av det som vi allmänt kallar "det gamla förbundet" skall vara mindre mödosamt bör man kanske först läsa de nyckeltexter som finns i det förnyade förbundets texter. Eller för att säga det så många känner igen sig bättre: läs vad NT säger om GT innan du läser GT.

'Allt det som skrevs i den förra tiden skrevs för att fungera som en varning för dem som levde då, men nedskrevs för oss som lever nu, så att vi inte har begär till det som ledde till deras olycka'

'All skrift är utandad av Gud och nyttig till lärdom, tillrättavisning, förmaning och bestraffning'

'Med början i Lagen, Profeterna och skrifterna, förklarade Jesus för dem vad som var skrivet om Honom själv i dem alla.'

Fram till dess att Jesu död och uppståndelse har inträffat befinner sig samtliga bibelns författare i den värld som ännu ser livet som i alla väsentliga avseenden något inom tiden och rummet. Evighetsfönstret är ännu inte öppet. Allt vad som hänger samman med liv och leverne finns i sinnevärlden och är av jordisk karaktär. Det har sin början och sitt avslut i det fysiska livet. Syndens lön är den fysiska döden..

Hoppet om ett liv efter detta, ett evigt liv som tar sin början här i världen men inte avgränsas av denna värld eller till den börjar först med Uppståndelsen. Den antyds i några små glimtar i några texter i förra förbundet, men bara som genom ett svärtat glas. Nu ser vi till fullo.

Förra förbundets texter beskriver det förbund som slöts under de villkor som gäller för en värld där Gudsrelationen är markbunden, tidsbestämd och ofullkomlig. Medan det var omsatt i reell utövning av en gemensam tro i lära och ritual var det ändå inte bara det: det pekade i all sin jordiska bristfällighet framåt mot sin fullbordan. Denna fullbordan kommer oss till del genom det förnyade förbundets skrifter. 'Lagen kom genom Moses, men nåd och sanning genom Jesus Kristus.' Moses förutsåg Jesus, och allt det som fastställdes genom det Moses fick se var förebilder om det som skulle komma.

Läser man nu förebilderna som om de var föreskrifter för oss läser man alltså in en gammal ordning i ett nytt förbund. Det kallar Paulus för att åter falla i träldom. Därför att det nya förbundet har en andlig dynamik och verklighet som det förra aldrig kunde åstadkomma. Bara antyda. 'Låt inget nytt ok läggas på er! För att vi skall vara fria har Kristus frigjort oss!"
Israels folk var det i kraft av sin fysiska födelse under det förra förbundets villkor. I det nya kommer ingen in genom något kötts vilja utan enbart genom att bli född på nytt. Det förra förbundets natur var baserat på "hör och gör", Gud säger er vad som är rätt. gör det och det skall ske er som välsignelserna lovar, gör det inte och ni förlorar dessa, rubb och stubb.

Det nya förbundet tillhör inte dem som tror sig bli räddade genom att göra utan till dem som genom att 'tro liksom Abraham gjorde' blir delaktiga i ett nytt liv där Gud i oss vill göra det som är rätt. "Kristi kärlek nödgar oss till det" Utan pånyttfödelse kan ingen se Guds rike.

Guds kärlek kan inte förtjänas, den är enbart av nåd.  Utan egen förtjänst. Och denna nåd är sammanhängande med de många offer som finns uppräknade i Mose lag på följande vis: "bockars och kalvars blod kunde inte för evigt utplåna syndens konsekvenser, därför gav Guds Son sig själv till ett slutgiltigt offer, ett lamm slaktat från före världens begynnelse."

Vi läser det som förr var skrivet därför att det är en del av förklaringen till det som nu råder. Den nåd som bygger på ett fullkomligt offer en gång för alla, avslutat i och med att Guds Lamm har givit sig till lösen för många. Att fira nattvard som om det var ett upprepningsbart offer är att både negligera Gudsordet, nattvardens verkliga innebörd och det korsfäster Kristus om och om igen.

Bokstaven som dödar är inte texten i sig, utan tillämpningen av texten så att förebilderna omvandlas till föreskrifter. Det är en av kristendomens många synder mot Kristus.

"Vems är landet.."

Det är märkvärdigt att alla som har åsikter om vem som har rätten att bebo den omstridda landremsa som ömsom kallas Palestina ömsom Israel ömsom Kaanans land, tar sats  i någon historisk referenspunkt, men oavsett vid vilken tidpunkt de öppnat ögat och godtyckligt fastlagt att just denna punkt är basen så har de att ta ställning till det egentligt väsentliga.

Inget land tillhör någonsin någon av oss. Inget folk har bestående rätt till jorden, inga landsgränser är någonsin annat än godtyckliga om än aldrig så militärt försvarade chimärer. Folkrätt är inget som är skrivet i sten. Utan försvarare av en rätt existerar rätten bara som en dröm om någonting. Med alla rättigheter följer skyldigheter. Uppfylls inte skyldigheterna förloras rättigheter per automatik.

Den som saknar förmåga att försvara sitt land, förvalta sin jord, värna om själva förutsättningarna för människans borätt på jorden blir med tiden utspydd av själva jorden. Det faktum att människan värre än Afrikas gräshoppssvärmar uppfyller jorden ger sken av att jorden tillhör människan när den i själva verket bara är gäst hos verkligheten, och om gästen missköter sig slänger ägaren ut den.

Det borde alla som någonsin läst Bibeln och framför allt de som i någon mening "tror på Gud" vara fullt medvetna om. Men är uppenbarligen inte det. I debatterna om landsrätter och folkrätter hörs aldrig ett minsta knyst om dessa fundamentala premisser:

1 Äganderätten till jorden tillhör dess skapare. 'Himmelen och jorden tillhör Herren, jorden är hans fotapall.'

2 Ägaren har rätt att ge jorden till vem denne vill: 'När ni säljer jord kan ni inte sälja den för evigt, ni är bara främlingar och gäster hos mig, all jord som säljs skall åtföljas av återköpsrätt!'

3 Med jordägandet följer en moralisk skyldighet gentemot den egentliga jordägaren. Om dessa skyldigheter försummas upphör nyttjanderätten.

4 Jorden är i sig en egen kännande och agerande enhet som utan glipor samverkar med skaparen. "Om ni beter er vedervärdigt och vidrigt kommer själva jorden att spy ut er. Hela skapelsen våndas och rister som en kvinna i barnsbörd i väntan på sin befrielse från det förtryck den lider under.'

5 Gud, skaparen och ägaren förbehåller sig rätten att "tillsätta och avsätta folk och konungar, att ge landet åt vem Gud vill". Det kan vi ifrågasätta eller glömma, bete oss som om den var vår egendom, men det ändrar inget i sakförhållandet. 

6 Människan sattes att förvalta en skapelse som hon aldrig äger utan bara har till låns. För detta förvaltarskap människan skall avlägga räkenskap. 'Det är förelagt människan att en gång dö och sedan dömas.' Om vi förlorar insikten om vårt förvaltarskap blir vi självsvåldiga jordockupanter som förr eller senare slängs ut.
Detta är en del av 'teologin'. Den har ingen framträdande plats i kyrkolivet.

Teologi som tappar markkontakt är bara svärmeri.

Åter då till frågan om vem som kan ställa anspråk på det omstridda landet.

Landet mellan Dan (Laish) och Beer-Sheba, mellan Gaza och bergen på andra sidan Jordanfloden är platsen där hela den historia utspelar sig och ännu kommer att utspela sig som utgör jordankaret för det som är den tro som idag förkastas och undanskuffas till det historiska arkivet. Detta är landet Kaanan långt innan det blev landet Israel eller landet som plötsligt kallas för Palestina. Och tusentals år innan dessa politiska begrepp såg sitt tillfälliga ljus gavs detta land åt Abraham och hans avkomma. 

När Abram, som han då hette, uppmanades att lämna Ur i Kaldeen och resa till Kaanan befolkades landet av 11 olika stammar som sammantaget kallade 'Kaanans folk'. Dessa folk hade förverkat sin rätt att leva vidare i landet och det var Abrahams och sedermera Moses och Josuas uppdrag att sköta själva utrensningen. Det var detta land som Gud YHWH för evig tid gav åt sitt folk. 

"Ditt folk skall vara i Egypten i fyrahundra år, ty ännu har amoreerna (en pars pro tota beskrivning av de kanaaneiska stammarna) inte uppfyllt sina missgärningars mått."1 Mos 15:16, 2 Mos 3:8,17 

Men inte utan betydande moraliska förpliktelser och konsekvenser om de hos Gud inneboende missköter sig, så som de folk gjorde vilka levde där först. Om ingen skillnad längre finns mellan Israels folk och de folk som genom sitt liv förverkat rätten att bebo jorden så kommer även Israel att lämna landet för att i fångenskap och diaspora få tid och lägenhet att vända om till sin Herre och Gud. Som då återkallar sitt folk till det land han en gång för alla givit åt Abraham och Isaac och Jacob och alla dess avkomma. De återvänder inte för att de genom godhet och rättfärdighet har förtjänat det, uta för att det är där som Gud har för avsikt att möta dem till en slutlig omvändelse: "De skall se honom som de har stungit".

Det är detta skeende, denna återsamling som nu pågår, påskyndat av den antisemitism som judarna drabbas av i hela den s k civiliserade världen. 
Inget folk har rätt att äga något. Israel har inte 'rätt' till landet, de har bara rätt att hörsamma ägarens kallelse: kom hem, gör om och gör rätt! Det var för att de förtryckte änkan och främlingen och dödade profeterna som varnade dem som de hamnade ute i kylan.
Det kan de inte fortsätta med..

Den kallelsen rättfärdigar inte för ett ögonblick brott mot deras medmänniskor, det är ingen ursäkt för att förakta främlingarna ibland dem, men det ger dem borätten att bebo landet i sin helhet. Det är inte de gränser som fanns före 1967 eller före 1948 eller efter 70 eller efter 587 f Kr som gäller, utan de demarkationer som är givna i löftet. Till Abraham! Givet då och upprepat gång efter gång i tusentals år. Och den nerv som finns i uttrycket: nästa år i Jerusalem. Kommer alla judar att erkänna Messias? Det är inte av avgörande intresse för Guds löfte till hela världen genom det utvalda folket. Vad Gud har beslutat och utlovat och förutsagt kommer Gud att uppfylla. Det är kristen tro.

Säg bara inte att du tror på Gud om din Gud inte har minsta likheter med den Gud som är. Det första budet gäller nämligen: "Du skall inga andra gudar ha." Vilket namn du än valt för 'din' gud så finns i detta universum bara ett namn : "Jag Är den Jag Är."  Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Och Denne kommer att använda sig av Trump och Abbas för att nå målet: Israels folk återsamlat i hela landet och där skall Messias komma, ställa sig på Olivberget öster om Jerusalem och berget skall rämna och Guds härlighet skall synas över hela jorden.

I scenariot ingår en ny och slutlig förödelse för Jerusalem och ett världskrig där alla nationer vänder sig gemensamt emot Israel. Läs Sakarjas 14 kapitel. Deras elände blir en sista 'rening', ett skiljande av slagg från silvret. Med valkares såpa och guldsmeds eld kommer Israel att sållas som vete. Men när den saken är avklarat skall det äntligen vara slut på alla kananéer i Herren Sebaots hus.

Bjud frid över landet och folket. Framför allt inse att den som med egna uppsåt och människotankar angriper Israel rör vid Guds eget öga. Rätten och straffen står  Gud för. Det gäller alla olika slags folk som nu slarvigt klumpas ihop som 'palestinier' och det gäller den judiska nationen.

Nej och åter nej: Landet Israel i sinhelhet tillhör Gud, som ger det åt vem han vill, och det vet vi för löftet om detta är en grundnot i hela Skriften, och historien kan inte låta bli att uppfylla exakt vad Gud har sagt.

Och hör sedan..

Björn Donobauer, Doncaster

"För vem är judarna ett problem?"

Kardinal Richelieu blev en gång tillfrågad av Napoleon I om det fanns ett enda bevis för att Gud fanns. Hans svar: Les Juifs! Judarna!

Månne Napoleon häpnade och kliade sig lika mycket i skallen som vår samtid måste göra när den aldrig blir färdig med 'judeproblemet'? När den förhåller sig så ambivalent till både det judiska folket i all sin mångfald och världsvida spridning som till staten Israel, en produkt av en mängd omständigheter och beslut på högsta jordisk såväl som högsta himmelsk nivå. Det är inte för att de vill äta koshermat eller ha skäcktning av djur eller idkar manlig omskärelse som de hatas, inte heller för att majoriteten av världens mest framstående vetenskapsmän och musiker har judisk börd och att stora delar av finansmarknaden styrs av judiska intressen. Alla dessa 'skäl' är bara svepskäl.

Det verkliga skälet är att de en gång valdes framför alla andra folk att vara Guds instrument och synnerliga egendom. Och att deras existens är en nagel i ögat på just den värld som 'dyrkar andra Gudar'. Där juden, oavsett av vilka skäl, håller fast vid Gud har resten av världen avvikit till att tillbe allt mellan himmel och jord utom YHWH, det namn som är för heligt att ens uttalas. Oavsett hur många reformerta, sekulariserade eller orthodoxa judar världen än ser så är deras existens ett gudsbevis: Richelieu hade rätt. De har en sammanhängande livsberättelse  fullständigt sammanvävd med land och folk, historia såväl som framtid.

Alldeles oaktat staten Israels agerande i strävan att skydda sitt folk mot "intifada" och en värld i djup misstro mot judarnas demokratiska system, oaktat det faktum att den politiska enheten Israel inte är det samma som Gudsfolket Israel så är det som sker i Israel ett skeende som hela världen ideligen och i omedelbar framtid ofelbarligen kommer att upptas av. Deras skrifter är genomsyrade av förskingringen ut i världen och återsamlandet från den. Antisemitismen är en av motorerna bakom båda rörelserna. Dels den avsky för den judiska egensinnigheten som drev Rom att förinta Jerusalem efter det att andra gjort liknande manövrar 700 och mer år tidigare, dels den nationalsocialistiska tyska genociden och den illa dolda antijudiska stämning som uppehålls i nutidens förhållningssätt till Israel, Palestina och den övriga världens judar. Oavsett var judar finns undgår de inte drevet tillbaka mot det land som Gud en gång tog ifrån de gudlösa folkslagen som höll till där och som Gud för alltid, bokstavligen all tid, har lovat sitt folk.

Men deras vistelse i landet har alltid varit villkorad: "Om ni gör som de gjorde som bodde där före er.. då går det er likadant.. UT." Deras återsamling till Israel, deras lockrop till varandra "nästa år i Jerusalem" är till för att de där skall "se honom som de har genomborrat". Det är där i landet mellan Dan och Beer Sheba, mellan havet och bergen i Trans-Jordanien som de skall "lära känna Honom som de en gång förkastade."  De kallas och eller drivs samman, med eller mot sin vilja, till det land som är Herrens lott. För att där ta emot sin Messias, Honom som vi Kristustroende redan har lärt känna, kommer de att se med egna ögon, lika tydligt som ljungelden syns på himlen från öster till väster.

Detta kan man ha vilka synpunkter på som man vill, det ändrar inget i den plan som ingen av världens visa vare sig vill förstå eller kan ändra det minsta på.

Mina bröder och systrar i Abraham har svåra tider att vänta. Vi som stöder dem kommer att avskys för det stödet vi vill ge dem också. Vi kommer att hatas för att vi bekänner honom som de ser fram emot med orubblig judisk envishet. Detta är inget nytt. Det har varit nedskrivet i över 2000 år. Bibelkunskapens förkastande i folken och kyrkorna är en av faktorerna bakom förvillelsen i "judefrågan". För den som håller fast vid Ordet är det ingen som helst förvillelse.

Israel kämpar ännu med Gud. Israel haltar betänkligt ända tills den dagen då "Immanuel", han som är "Gud med oss", står på Olivberget och får marken att rämna och med sin muns svärd näpser all världens gudlöshet så som den kommer till uttryck i alla de nationer där Guds namn bara är använt som svordom eller täckmantel för sin egen form av självförgudligande.

Det är  mitt i denna, den sista, återsamlingen av folket Israel till landet  Gud gav dem, som vi rör oss, och det är mot denna oavvisliga process som antisemitismen inom både den sekulära världen och inom den avfallande kyrkans egna led skall förstås.

'Be att den dagen inte skall komma?' Lönlöst.. ' Samuel, det är inte dig de har förkastat i denna strävan att ha sin egen kung, det är mig YHWH  som de har förkastat. men också: "Han skall samla sin hjord som en Herde."

Och det kan ingen göra något åt. Men de som välsignar Israel välsignas av Israels Gud.

I vilken mening är bibeln 'sann'?

En av de största måltavlorna för löjet och angreppen på den kristna tron riktas mot Bibeln som varande 'sanningen'. Hävdandet att hela bibeln är Guds ord och att hela bibeln skall tas bokstavligen som den står har förmodligen varit en av de största anledningarna till att både kyrka och bibel kommit i totalt vanrykte. Bildstormarna har haft rena frispelet i att slå straffar i ett tomt mål. Inställningen att 'Hela Bibeln enbart är Guds ord och skall åtlydas' är inget annat än ett brott mot det första budet i Mose lag: du skall inga andra gudar ha vid sidan om mig. Förhållningssättet kan bara kallas vid sitt rätta namn: 'Bibliolatri', dvs tillbedjan av bibeln  istället för Gud.

Bibeln själv, dvs 40 olika skrivare av det som gavs dem att säga och skriva, hävdar ingenstans att Bibeln är sanningen. De är däremot i fullständig enhet om att sanningen är en person: 'gränssnittet' mellan Gud och människa, Yeshua Meschiach, Jesus Christos.. eller hur ni nu vill stava det. Han säger det dessutom själv: 'Jag är Vägen, Sanningen och Livet.' den utsagan kan antingen förkastas eller accepteras, efter att den har förståtts. Inte förr. Och frågan är omedelbart självklar: om vad är 'Guds frälsare' (Yeshua) Sanningen?

Är han  'sanningen' om hur man bäst odlar ekologiskt? Är han sanningen om elektroniska kretsar? Sanningen om hydralikens lagar? Självfallet inte.. den kunskapen är inbyggd i den skapelse som är Hans och hans Faders, och den utrustning han givit till människan, skapad till Guds avbild, ger oss möjligheterna att upptäcka allt detta världsliga kunskapsflöde på (nästan) egen hand. Och för denna förmåga hyser han en orolig respekt: 'vad helst de företar sig kommer att lyckas dem'.

Vad är Han då sanningen om? 1) Sanningen om Gud: 'den som har sett mig har sett Fadern.' Den som vill veta något om Gud, något som inryms i de begränsningar som det är att vara skapad och inte själv skapare har i Honom den enda tillförlitliga källan. För den som vet sig vara begränsad och dödlig och i sig oförmögen att omfatta Gud annat än som viskningar och aningar har inget val: Guds skyltfönster är Guds Son, sann människa och sann Gud tillika. Det är ett entydigt besked som bibeln ger. Bibeln är sanningsvittne om den Gud som är Det är inte allt som kan sägas om Gud men det är allt människan kan fatta..

2) Han är också sanningen om människan. 'Sådan jag är sådana kan ni vara i världen'  Han är själv i sin person det lod som när det upphängs bredvid varje människa visar att varje människa är skev och vind i förhållande till det som en gång skapades. 'Alla är felviktade klot på livets bowlingbana och hur man än siktar rullar de ner i en eller annan sidoränna.'  Han är i sig själv väl förtrogen med den mänskliga verkligheten för han hann under sitt liv ibland oss bli prövad i alla avseenden så som vi, utan att falla under prövningen till att någonsin vara något mindre än sann Människa och heller aldrig mera. Det är sannolikt för att undkomma varje lodning som skulle visa människans sanna tillstånd som avståndstagandet från Bibeln och Vittnesbördet om Guds son är så allmänt utbrett idag. Kyrkan hjälper till det 'avfallet' genom att sätta sig själv i vägen för Kristus genom det grepp som den formella religionen utövar.

3) Han är också sanningen om hur hela skriften skall uttydas. 'Han utlade för dem vad som i lagen profeterna och skrifterna var sagt om honom.'  (dvs 'förra förbundets skrift') Och det är Han som är huvudinnehållet i det nya testanmente som nu gäller. Dessutom är det hans Ande som är primus motor och anföraren för allt som är skrivet i det vi slarvigt kallar NT.

Jesus Kristus är sanningen.
Bibeln är sanningsvittnet till denna Sanningens tid på jorden och dess konsekvenser.
Teologierna är de urval som människor gör ur Bibeln och på basis av dessa teologier skapas psykosociala strukturer som kommit att kallas 'kyrkan'.

Kyrkan, teologierna, och bibeltexterna kan alla hanteras, förstås eller tolkas så att de för sökaren till Kristus, eller ersätter Kristus med sig själva.

Kristus är sanningen
Bibeln är sannngen om sanningen
Teologi är en sanning om sanningen om sanningen
Kyrkornas varande och görande är sanningen om sanningen om sanningen om sanningen.

Urvattningen och fördunklingen av Sanningen med stort S går fort  igenom de efterföljande leden.
Bibeln skrevs  för att vi skall orientera oss till Honom, och genom tron på honom ha det liv som från början var Guds erbjudande till människan. Det kallas evigt, men evigt har inte med tid att göra, utan med den kvalitet som bibeln kallar 'att vara Guds avbild'. När kyrkan gjort bibeln till ersättare för gud dödar den tron med ett systematiskt missbruk av bibelordet.

När kyrkan gjort sig själv till sanningen är den bara en religion bland andra och har lika mycket med sanningen att göra som att en bild av en smörgås kan mätta en hungrig. När teologin utformar sig utan att göra rättvisa åt sanningsvittnet Bibeln så leder den ofelbart till en massa ord (logos) utan  Gud (theos).

Dagens 'teologi' har inte 'Guds ord' som annat än ett slags fossilerat minne och är helt och hållet i sådana rövarhänder som varken känner Gud eller skrifterna. Sig själva och världen till oändlig skada.


Teddy Donobauer

'Får jag sälja min dotter'

’Får jag sälja min dotter till slav’

Sedan några år tillbaka gör en insändare succe’ på twittrar, bloggar och inlägg på FB. Den startade enligt författaren som en humoristisk satir över ett förhållningssätt i väsentliga livsfrågor som med fog kan ifrågasättas. ’Det som står i bibeln är sant och gäller för oss i alla tider överallt.’

Förstår man inte satiriska texter så förleds man dels att tro att författaren bokstavligen menar vad han säger och att han kan försvara sina ståndpunkter genomtänkt och helhjärtat. Det var knappast RS avsikt. Frågan som inleder insändaren var riktad till någon präst som med något bibelord som utgångspunkt tagit ställning mot samkönade parförhållanden eller partnerskap. I kommentarerna till insändaren på bland annat Facebook ställs frågan om ’någon präst vågar besvara insändaren’. Frågan är fel ställd. RS  ställer en serie retoriska frågor som han inte väntar sig svar på. Han är nämligen i förd med att med satirens hjälp löjliggöra alla motståndare redan i utgångsläget. Med en sådan attityd som utgångspunkt kan man inte ens börja argumentera.

Men låt mig anta att han menar allvar med sina frågor. Insändaren omfattar så många citat ur texterna i så många enskilda frågor att ett svar skulle gå 500x utöver de 1500 tecken som en insändare får ha som genmäle. Det vet RS naturligtvis. Han sitter således säker: ingen kan besvara hans utfall mot bibeln. Inte på hans villkor. Således har han valt arena, valt vapen och bestämt utgången: de som säger emot honom försvarar allt det han ifrågasätter. Snyggt jobbat. Men det skapar inget samtalsklimat. Han har redan bestämt sig för sin hållning. Hans credo finns på hans egen sida på nätet. 

http://rickardsoderberg.se/wp/bloggen/insandaren/#comment-23758

Jag har ingen prästtjänst men jag är sedan snart sextio år ganska väl hemma i bibeln. Har till och med ett förflutet som bibellärare. Och skulle jag antyda en riktning för något slags genmäle så vore det att  ifrågasätta hans sätt att använda bibeln. Det är nämligen så att man bara genuint kan kritisera och ifrågasätta vad man faktiskt kan visa att man har förstått. Satirikerns sätt att citera bibeln kan närmast liknas vid en sparvs landning i en hög med hästskit, ångande och varm, hittar ett osmält havrekorn, pickar i sig det, flaxar upp på en gren och hävda ’Jag har dödat en häst!’

Om jag skulle tackla varje enskild lustifikation över de texter som RS slängde sig med i sin dräpande drapa skulle det som sagt bli en bok. En tjock och kanske nödvändig bok.

Jag skall begränsa mig till att göra några anteckningar som kanske kan få hans insändare att ses i ett något annat ljus än det han själv vill få den att framträda som. För trots att hans humoristiska satir är just bara det så försvarar han med den sin livshållning. Satiren är tillika en del av hans credo.

Att i bibeln hitta försvar för sin egen världsbild och göra andras tolkning till åtlöje är en urgammal sport. Den har i alla tider funnits på agendan för de troende. Det är den fallgrop som alla förr eller senare faller i. Och det första offret i alla sådana krig är sanningen. Vad är sanningen om bibeltexterna? ’Det står skrivet, men det står också skrivet.’

Bibeln består av ord sammanfogade på ett visst sätt till en hel och omfattande helhet. Varje enskild mening kan bara förstås utifrån de hänvisningar som texten i sig själv har. Det finns en ’kontext’ i vilken det man läses måste förstås. Alla citat från Moseböckerna har så att säga en hemvist i ett visst landskap. Ta dem ur landskapet och de är lika förbryllande som havrekornet taget ur hästlorten. Känner man inte till hästen fattar man inte dyngan, vet man inte att hästar äter havre är förekomsten av havre i dyngan obegriplig. RS känner i den meningen varken hästen eller havren, men tror sig vara expert på dynga.

Så: får jag sälja min dotter till slav? Moseböckerna beskriver ett folk som sedan fyrahundra år varit ett underordnat tjänstesläkte och på de senaste deceenierna ett rent slavfolk under Egypten. Slaveriets avvarter och förödande pogromliknande hänsynslöhet från härskarna över slavarna är i fyrahundrårigt folkminne. Slaveriet är en av det sociala systemets mest utpräglade faktorer i hela omvärlden. Lagstiftningen om slaveri och därmed sammanhängande problem är till för att humanisera en verklighet som redan finns. 

Det är bara genom att avstå från RS.s lösryckande av citat som man ens kan ana helheten. Man måste läsa, inte bara vad man vill utan vad som också står. Att sälja någon som slav å ena sidan, eller städsla någon för en viss tidsperiod till tjänst å andra sidan, att göra avtal om ett arbetes omfattning och utsträckning i tid är alltså roten till begreppet. Antingen är man fri att arbeta för sig själv, eller ofri och måste arbeta åt någon annan. Det enda man inte slipper är att arbeta. För den som inte vill arbeta skall heller inte äta. 

Slavar skulle alltså kunna finnas därhelst någon saknar förutsättning för självförsörjning. Oavsett skäl blir den som saknar egen jord tvingad att arbeta för någon som har jord. Den som tar jobb på Malmöteatern är en slav under samma betingelse. Man kan välja att sälja sig själv till denna träldom, man kan bli tvungen att sälja sina barn till det, man kan köpa någon annans tjänst för en tid. (max 6 år enligt samma text) Villkoren för denna slavtjänst är utmärkt väl beskrivna: human behanding, okränkt heder, skäliga livsvillkor etc. Allt det framgår av texten men det hoppas RS över för hans syfte är inte att förstå slaveriet utan det är att smäda bibeln och den som tror på bibeln i någon som helst mening.

Får jag sälja min dotter som slav under de villkor som 2 Mos 21 anvisar?

Svar: Ja, under följande förutsättningar: Om du är jude, bor i Israel under århundradena  mellan 1800 och 400 före Kristi födelse och om du är på obestånd och saknar både  egen försörjning och mat åt dina barn, men bara för en begränsad tid och under förutsättning att slaveriets oönskade konsekvenser noga kontrolleras.

Lustigt: hur kände man igen en livstidslav? Den som efter avtjänade sex år tyckte att han hade det bättre som löntagare åt en jordägare än att återvända till det land han kom ifrån, han sa att han ville förbli i tjänst hos denne markägare,då fördes han till dörrposten, en syl stacks genom örsnibben och en guldring träddes genom örat. Man kände igen de permanent städslade genom ring i örat.

Det är inte alldeles omöjligt att dagens ringbärande är uttryck för ett mera subtilt slaveri.

Innan något alls sägs om slavar eller börjar det med ett upprop: ’Hör Israel, du skall älska Heren din Gud av allt din kraft och allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv’. Den texten gjorde sig RS inte lustig över.. varför inte det? Om han så lättvindigt kastar ut hela bibeln som varande en skröna av maktgalna präster så visar han att han verkligen inte har förstått något om vare sig den verklighet som är hela bibelns eller den funktion och roll som lagtexterna har.  Och framför allt, han har inte förstått att den Gud som gav lagstiftningen fortfarande avser att föra hela mänskligheten till svars för hur den har levt och burit sig åt. Slavägare som slav. Även om kriterierna för den lagföringen är radikalt annorlunda under det nya testamentet.

RS:s skrev en satir. Men som BeeGees sjöng i en av sina mest gripande sånger: ’I started a joke and set the whole world laughing… but I didn’t see that the joke was on me.’

Rather sad, don’t you think..

Freud och Hitler, motsatser och paraleller,

Den oheligaste alliansen någonsin...om de nu bara hade mötts hade vi kanske sluppit hundra år av vanvett..

Sigmund och Adolf

Så vitt jag har kunnat fastlägga bodde Sigmund Freud och Adolf Hitler i Wien samtidigt under några år i början av förra århundradet. Så vitt jag vet träffades de aldrig.

Wien var vid denna tid en träffpunkt för intellektuella eliter, musikaliska genier, drömmare av pan-germanska drömmar om ett stortyskt rike. Wien var då inte bara operettsångarnas drömmars stad utan även hederliga människors mardömsstad.

Sigmund Schlomo Freud är en av de första förespråkarna för användande av Kokain. Vissa nervösa neuroser har sitt säte i näsan, kokain botar... Hoppla!

Juden Freud formulerar den märkliga tesen att sonens frigörelse från fadern innebär ett virtuellt dödande av fadern, och ett sexuellt övertagande av modern, ett ersättande av fadern helt sonika. Inte helt olikt hur lejonhanen dödar sin rivals barn för att säkerställa sin egen linjes framgång. Fast här handlar det om fratricid, dvs fader mord. Men bara som ett inre emotionellt drama i vuxenblivandets tjänst. Så möts grekisk mytologi och psykoanalytisk teoribildning.

Några kvarter bort kluddar Adolf Hitlar på linneduk. En gränslöst betuttad mor håller sin son för ett geni i vardande. En gränslöst totalitär fader förnims i bakgrunden. Som för övrigt hos Sigmund.

Men kluddandet övergår till social engenieering drömmar. Hur formar man en människotyp som är fri från defekter? Man idealiserar vissa rasegenskaper.

Man hittar ett ariskt ideal, trots att man själv i inget avseende är bärare av detta ideals egenskaper. Man identifierar fiender till detta ideal. Man inser någonstans längs vägen att det finns ett väldigt hinder till det ariska brödraskapet. Så länge Fadern regerar kan sönerna inte ta makten.

Det judiska folket och dess andliga avkomma, den kristna kyrkan, är de enda som i Gud finner en Fader, sin fader.

Sönerna kan inte bilda våldets brödralag om Fadern straffar deras pubertila tilltag. Infantiliseringens våldsamma spiral kan inte brinna om inte Fadern dör. Övergreppen mot kvinnorna och barnen kan inte ske i en kultur där Fadern lyfter sonen ur moderns famn och ger sonen manlig resning innan hans mandom reser sig mot kvinnans kön. Kvinnorna skulle lyftas ur mödrars famn för att bli starka självständiga kvinnor, innan de tvingas på rygg i barnafödande medan de ännu själva är ofullgångna flickebarn.

Hos Juden Freud: det virtuella fadermordet

Hos tysken Hitler: den reella utrotningsplanen av allt vad Fader heter.

Då Fadern inte är åtkomlig i sig är det bärarna av tron på denna Fader som måste utrotas. Det innebär att de som bär denna tro beseglar sin egen dödsdom för att de tillhör detta orena folk. Den som åberopar en Fader som dömer sönerna måste dö för brödraskapets hand. De vill nämligen inte lyssna.

Nationalsocialismen är därvidlag inget annat än alla andra slags brödraskap, vare sig det är socialism eller kommunism eller all sorts fascism.

Höger och vänster är bara skenbara motsättningar. I en rund värld flinar de i broderskap bakom ryggen på de vilseförda massorna.

Men tänk om de hade möts i verkliga livet?

Hade Freud fått Hitler som klient, som objekt för att studera urartade tendenser till storhetsvansinne, hade hans fadershat då botats?

Hade Hitlers ambitioner stäkts?

Och om någon utsatt Freud för hans egen psykoanalys, hade hans patologiska grävande i sjuka själar stoppats i sin linda? Hade förhärligandet av kokain som medicin för sjuka själar stoppats i sina tidigare faser? Hade besattheten att projicera sexualiteten ut över hela livet aldrig blivit kulturnorm?

Freud, juden, flyr Wien undan Hitlers utrensning av de oönskade, de mindre värda. De som ställdes inför ultimatum: livlös eller faderslös. Och i våldsberusningens kalla namn: utrota de skändliga som inte böjer sina knän för pöbelbröderna.

Det var Freud som formulerade fadermordet som psykologisk nödvändighet.

Som så ofta: vem orsakar vem? Vem skapar förutsättningen för den egna dödsdomen. vem sätter vapnet i bödelns hand?