Förtryckets semantik

    Ofta klagar kvinnor över allt som uppfattas som manliga hierarkier, förtryckarmekanismer och könsrollsförfördelning.
    Men själva roten till detta onda kommer alltför sällan på tal.
För om verkligheten är som det sägs så har den en orsak, den har rötter, den har ett språk. Den har sin egen semantik. Och den semantiken börjar i barnkammaren. Dess i alla avseenden dominerande exponenter är just kvinnorna, mödrarna..
    Det är mellan navelsträngen och körkortet som alla grundläggande värderingar grundläggs. Det vill säga under den tiden då de uppväxande, blivande förtryckarna  lever mer än 90% av sina liv i vuxenkontakt men nära nog enbart kvinnor.Förtryckarmekanismerna föds alltså på samma ställe som där barnen växer upp.

Hur ser grunderna i denna semantik ut?
1) lär barn tidigt att NÅN annan SEN tar hand om allt som blir över när de tillfredställt sina önskningar och behov. Vill de ha chips så låt dem släppa sina tomma påsar där de tömts, sophantering är en extremt viktig vuxenuppgift. Vill de hellre äta jordgubbar så låt den tomma asken med de gröna resterna ligga kvar efter att de gått sin väg. Det är så man kopplar njutning till ansvarslöshet och skapar förtryckarbeteenden.
2) lär dem framför allt inte något som skulle göra den vuxna mindre behövda. Odla myten om din egen absoluta oumbärlighet genom att aktivt förhindra  varje ansats till eget ansvarstagande.
3) acceptera infantiliseringen som ett bevis på din egen kärleksfullhet. Ställ inga krav och vänta dig ingen tacksamhet.

    Visserligen är NÅN SEN rent nonsens, men det smärtar mindre än DU NU. För då måste mamma våga vara vuxen. Då måste konsekventa rutiner införas som gör det självklart att om man är gammal nog att njuta så är man gammal nog att förväntas  ta hand om det 'avfall' som njutningen skapar.       Godtyckligheten och bristen på konsekvent hållning från den vuxnes sida skapar både osäkerhet och ansvarslöshet hos barnen. De lär sig att tolka 'mammas eller pappas'  humör och blir konditionerade att reagera om den vuxnes humör verkar vara ur lag, inte på det faktum att de själva lämnat ett berg av råddiga sopor efter sig. Att kräva ordning endast när man själv bearbetar inre kaos men inte annars är en ganska bra väg till neuroser.

      Förtryckare uppstår inte över en natt. De odlas systematiskt fram över de första decennierna av livet. Men istället för att hantera orsakerna kan man göra karriär på att skriva om konsekvenserna. Gå för all del INTE till roten. Rotfyllningar gör ju ont.

Kulturen och samhällsnyttan

   Det nyligen antydda kulturprogrammet för den nya regeringen väcker en del tankar om hur frånvarande en helhetssyn är när det gäller just kulturen plats i samhället. Marknadskrafterna saknar annan värdegrund än de kommersiella hänsynen. I slutändan handlar allt om pengar med andra ord. Den som har pengar kan köpa kulturyttringar som konst, musikupplevelser etc. Den som saknar pengar får gå utan alla kulturyttringar andra än de som hans egen inre estetik skapar. Konstutövare som inte har andra ekonomiska reserver kan inte skapa konst till försäljning.

   Men det är just här som marknadskulturen brakar igenom all logik.

Kultur i bred bemärkelse är det som står för alla etiska och moraliska fundament. Ideologierna är kultur, religionen, filosofin är kultur. Idéer formateras i konsterna, att växa upp i en idé och kulturlös värld skapar trångbodda själar men botar inte själens hunger efter mer än konsumtion för överlevnad. Och de trångbodda själarnas fängelse är den renodlade materialismens murar mot kulturen där den så kallade underhållningen är fångvaktarskrået.

Ta ifrån människorna kulturyttringarna och ödsligheten i den del av människan som är annan än djurets basala drifter att överleva och reproducera sig själv, blir det vakuum som sedan andra marknadskrafter fyller med s k njutningsmedel. Samhällets kostnader för de njutningarna överstiger med tusentals procent kostnaderna för kulturen. Det är först när man kopplar ihop missbruket och den därmed sammanhängande reduktionen av livskvalitet och dess kostnader som man kan börja diskutera kulturens rätt till del av samhällets finansiella resurser.

     Jag har upprepade gånger det senaste året frågat alla som engagerar sig i aktionerna mot drogmissbruket i samhället varför Jeppe super, det enda svar jag fått är en svamlig kombination av 'taskiga  hemförhållanden, trasig uppväxtmiljö, tillgängligheten till droger och alkohol.' Men sanningen är den att det är Jeppes själ som är tom på värdegivande kulturella företeelser. Jeppe super för att glömma att han skäms, han skäms för att han super, men förstår inte att han super för att han bara är Jeppe, en människa fullständigt renons på andra värden än maten för dagen och supen för att döva att hans själ kräver bättre och annan föda.

     En kulturpolitik som skall ske på marknadskrafternas villkor gynnar till största delen Alko, ÅHS, Ålands färjetrafik och droghandlens baroner.Den genererar visserligen också skattemedel, men inte ens i närheten av kostnaderna för samhället just på grund av marknadskrafternas produkter. Åländska Jeppar super för att deras själar är tomma på allt som skulle bilda motvärn mot den ödesdigra materialism som konsekvent översätter livsvärden enbart till det som kroppen kan konsumera. Att huvudet blir tämmeligen dumt av en ständigt överfylld mage och att hjärnan slutar ta kulturella intryck efter ett antal frivilliga men inte mindre avsiktliga försök att döda så många hjärnceller som möjligt är ställt utom allt tvivel. Det vittnar inte minst kulturministerns föreställningar om den åländska kulturens framtid de närmaste fyra åren ytterst belysande och tydligt om.