2011 års lagtings och kommunalval på Åland är över. Det var mitt första val på Åland och jag fick lov att rösta i kommunvalet. Så är det när man är en ännu inte integrerad medborgare i det land där man ändå lever, bor och betalar skatt. Det blir kanske en annan ordning till nästa val.
Men hur som helst. Yran över att mitt parti återtog de mandat man förra valet förlorade är påtaglig och vittnar lika mycket om glädjen att återvinna förtroende för antydd politik som över att det låsta läget i den sittande regeringen nu i alla händelser är brutet.
Men eftertankens kranka blekhet säger ändå detta: verkliga vinnare kan inget parti kalla sig. Ingen har fått mandat för sin politik av majoriteten av väljarna. Vad mera är: ca 30% av de röstberättigade valet sofflocket! 6 eller sju mandat av 30 är mindre värt om bara 66% alls röstade.
Men politik handlar inte först och främst om de röstandes väl utan om alla innevånarnas väl. Av de drygt 27.000 innevånarna röstade alltså mindre än hälften dvs ca 12000, en % färre än förra valet.
I yran skall vi alltså se det faktum i vitögat att mer än hälften av Ålands befolkning inte har kunnat sagt sitt, eller iddats säga sitt om hela det partipolitiska spektaklet. Ålänningens allmäna motto: 'Iss inga jåla'.
Förlorar vi detta ur sikte laddar vi för en fortsatt tillbakagång för demokratins spelregler och ignorerar merparten av befolkningen. Vad vet vi, det officiella partifolket, egentligen om den enorma medborgarkroppen om drygt 14.000 innevånare som alltså tigit sig igenom hela valkampanjen och förblir tyst även på valdagen?
Det ger två uppdrag åt den nya regeringen utöver allt det pressande arbete som redan måste göras: 1) inventera skälen till 30% av väljarnas ovilja/oförmåga att rösta och åtgärda dem! 2) Förankra alla beslut som rör även dem som inte röstade hos dem innan de tas.
Parlamentarismen är på ett sätt förledande: bara de som genom den synliga partiverksamehten kommer till tals är värda att lyssna på. Det är en arrogans som ett socialdemokratisk parti inte kan unna sig om det vill ha trovärdighet i nästa val. Arbetet med att vinna medborgarnas, alla medborgares förtroende börjar NU..
Maskineriet kommer att kräva resurserna som de nu invalda har till 100 procent, naturen , även den politiska, hatar vakuum. Men det som behöver göras för att säkra valframgången kräver 150% av alla partimedlemmar. Nästa val hänger faktiskt en hel del på de som slår sig till ro nu och lägger hela politiken på hyllan i tacksamhet över att andra nu jobbar åt dem.
Det är nu alla måste upp från sofflocket, både de som gick till val och de som av olika skäl inte gjorde det. Annars vänder vindarna igen och det är vi som sitter med böjda huvuden nästa gång.
För övrigt anser jag att centern borde tvingas vara oppositionsparti under denna mandatperiod..
(s) plus (M) plus ObS kan funka.. om inte annat skulle det snabbt rensa upp ObS vinglighet..
måndag 17 oktober 2011
lördag 15 oktober 2011
dagen före valet
Så har då den sista packen flygblad för de hundratals kandidaterna gått till återvinning via väljarnas händer. Hur många ansikten har fastnat mellan fingrarna och sitter kvar när röstsedeln skall läggas i kuvert? Tja bara en sak är säker, bara ett fåtal av alla som känt sig kallade kommer att tillhöra de utvalda.
Hur många som ännu idag lördag inte bestämt sig för ens vilket parti de skall rösta på än mindre vilken kandidat har det lite brydsamt. Det blir en del 'hit och dit' i morgon dårå..
Hur ska man rösta? Bortsett då från det uppenbara 'RÖSTA PÅ OSS' lägg till valfri partibeteckning, så handlar ju det om hur tydliga alternativen varit, och det har de nog inte i alla delar, det beror på vilka som kandiderar, och där är nog en del namn förbrukade i förtid. De som suttit och visat vad de kan åstadkomma med retorikens hjälp har lite grann oddsen emot sig å ena sidan, å andra sidan har de ju rutin..
Skall man fortsätta att satsa på ett sittande lag och inte välta skutan? Eller skall man inse att skutan håller på att sjunka och därför bör den gamla skutan överges?
Grundläggande borde det vara att man skall rösta så att man som enskild individ under de närmaste fyra åren kan se alla sina medmänniskor i ögonen och säga: jag informerade mig så gott jag kunde, och nu står jag för mitt val. Sen är det de valdas sak att motsvara mina förväntningar, och dina.
Val handlar om förtroende. Har vi inte vunnit det skall du inte rösta på oss bara för att du inte hittar något bättre alternativ. Förtroende får man inte av att läsa partietiketterna, det får man genom att aktivt välja att lära känna kandidaterna. Har du gjort det så kan du rösta med gott samvete, Annars är det lite tombola..med en massa nitlotter för varje vinst!
Gott val i morgon då..
Hur många som ännu idag lördag inte bestämt sig för ens vilket parti de skall rösta på än mindre vilken kandidat har det lite brydsamt. Det blir en del 'hit och dit' i morgon dårå..
Hur ska man rösta? Bortsett då från det uppenbara 'RÖSTA PÅ OSS' lägg till valfri partibeteckning, så handlar ju det om hur tydliga alternativen varit, och det har de nog inte i alla delar, det beror på vilka som kandiderar, och där är nog en del namn förbrukade i förtid. De som suttit och visat vad de kan åstadkomma med retorikens hjälp har lite grann oddsen emot sig å ena sidan, å andra sidan har de ju rutin..
Skall man fortsätta att satsa på ett sittande lag och inte välta skutan? Eller skall man inse att skutan håller på att sjunka och därför bör den gamla skutan överges?
Grundläggande borde det vara att man skall rösta så att man som enskild individ under de närmaste fyra åren kan se alla sina medmänniskor i ögonen och säga: jag informerade mig så gott jag kunde, och nu står jag för mitt val. Sen är det de valdas sak att motsvara mina förväntningar, och dina.
Val handlar om förtroende. Har vi inte vunnit det skall du inte rösta på oss bara för att du inte hittar något bättre alternativ. Förtroende får man inte av att läsa partietiketterna, det får man genom att aktivt välja att lära känna kandidaterna. Har du gjort det så kan du rösta med gott samvete, Annars är det lite tombola..med en massa nitlotter för varje vinst!
Gott val i morgon då..
måndag 10 oktober 2011
om trovärdiga politiker
Så har en av social demokratins ledande namn i Norden hamnat i ett rejält blåsväder. Håkan Juholt står mer eller mindre hudflängd och försvarar sig med en troskyldig min emot anklagelserna om att han lyft 160.000 sek orättmätigt för sin och sedermera sambons övernattningslägenhet. Han hade ingen kunskap om att villkoren för detta bostadsbidrag som landsortens ledamöter har bara är för den del av bostaden som han ensamt förfogar över.
Regelverket verkar vara otydligt skrivet kan man läsa sig till. Det står inte explicit: att om du delar lägenheten med en 'kul särbo som när hon hos dig också är en sambo' så skall det anses att ni solidariskt delar på hyran och då minskas till bidrag till hälften.' Men andemeningen i villkorstexten kan inte missförstås OM MAN BYR SIG OM ATT SKÄNKA DEN ETT ÖGONBLICKS EFTERTANKE.
Nå, i augusti fick Juholt enligt revisionens handläggare en fråga om hur han skall ha det. Frågan väcks alltså, i september lämnar han in förnyad ansökan.. Görs det varje år? Tydligen.. Och i sin ansökan fortsätter han som alla tidigare år sedan 1994 att äska hela hyran som bidrag. Omedveten om att det finns ett regelverk, ovetandes om att han har fått en specifik fråga om saken så sent som i somras.
Vi missar alla på en eller annan punkt. Enklast kan man hävda att varje nation egentligen består av idel brottslingar, de upptäckta och ertappade, och de som ännu klarat sig undan ertappandets skam.
Frågan är dock en helt annan: Vilken trovärdighet har en politiker som varken kan läsa och förstå ett regelverk, som inte kan tolka en fråga om fortsatta bidrag som ett memento till vaksamhet, och som sedan när han ertappas hävdar att han ingenting vet.
Hans politik kräver nämligen av hans väljare att dessa skall känna till alla lagar. För de av oss som ingen immunitet har inför lagarna och som inte har en bråkdel av de förmåner som politikerkadern skaffat sig på våra skattemedel är Juholts valfläsk en svårtuggad och mycket seg biff.
Man skäms som socialdemokrat över den påtagliga nonchalansen inför regelverk och inför väljarna. Och detta av en man som vill styra hela nationen..
Det kan gå riktigt åt helvete det.. Tur att detta inte händer på Åland..
Regelverket verkar vara otydligt skrivet kan man läsa sig till. Det står inte explicit: att om du delar lägenheten med en 'kul särbo som när hon hos dig också är en sambo' så skall det anses att ni solidariskt delar på hyran och då minskas till bidrag till hälften.' Men andemeningen i villkorstexten kan inte missförstås OM MAN BYR SIG OM ATT SKÄNKA DEN ETT ÖGONBLICKS EFTERTANKE.
Nå, i augusti fick Juholt enligt revisionens handläggare en fråga om hur han skall ha det. Frågan väcks alltså, i september lämnar han in förnyad ansökan.. Görs det varje år? Tydligen.. Och i sin ansökan fortsätter han som alla tidigare år sedan 1994 att äska hela hyran som bidrag. Omedveten om att det finns ett regelverk, ovetandes om att han har fått en specifik fråga om saken så sent som i somras.
Vi missar alla på en eller annan punkt. Enklast kan man hävda att varje nation egentligen består av idel brottslingar, de upptäckta och ertappade, och de som ännu klarat sig undan ertappandets skam.
Frågan är dock en helt annan: Vilken trovärdighet har en politiker som varken kan läsa och förstå ett regelverk, som inte kan tolka en fråga om fortsatta bidrag som ett memento till vaksamhet, och som sedan när han ertappas hävdar att han ingenting vet.
Hans politik kräver nämligen av hans väljare att dessa skall känna till alla lagar. För de av oss som ingen immunitet har inför lagarna och som inte har en bråkdel av de förmåner som politikerkadern skaffat sig på våra skattemedel är Juholts valfläsk en svårtuggad och mycket seg biff.
Man skäms som socialdemokrat över den påtagliga nonchalansen inför regelverk och inför väljarna. Och detta av en man som vill styra hela nationen..
Det kan gå riktigt åt helvete det.. Tur att detta inte händer på Åland..
lördag 8 oktober 2011
Lite om något besynnerligt
Vid olika tillfällen har jag kommit att röra vid problemet som sammanhänger med att alltför många sätter barn till världen utan att ha ens den mest elementära kunskap om konsekvenserna. Nå, inte om det faktum att barn kräver mycket, men uppenbarligen ändå en okunnighet om hur föräldrarollen stämmer med samhällets åtaganden.
Många blir föräldrar men sedan tar barnet över relationen mer eller mindre och det går ofta ut över relationen och många blir ensamföräldrar. Det är då som det plötsligt visar sig att de inte hade en aning om hur ensamma de är som ensamstående föräldrar.
Vad samhället faktiskt ställer upp på, och vad föräldrarna väntar sig är vitt skilda ting. Och när 'barnfällan' väl slagit igen så är det en himmelsvid skillnad mellan vad många uppfattar som sina rättigheter och vad samhället anser sig ha för skyldigheter.
Det är bland annat därför som jag anser att ett slags körkort för föräldraskap borde utfärdas efter en medvetet utformad och genomtänkt prövning av insikterna om vad det innebär att bli föräldrar.
Under samtal med andra politiska kandidater hör jag till min häpnad att man är orolig för att det skall smyga in 'rasbiologiska perspektiv' om man pratar allvar om dessa frågor. Som om det handlade om att sortera bland vilka som är lämpliga att få barn alls. Det handlar det inte om.
Det handlar om att samhället måste informera dom som inte tar ansvar för sin sexualitet vad konsekvenserna är. Och vad det kostar att så sin säd utan att ha en plan för produkten. Eftersom alla förväntar sig att någon annan än de själva skall stå för fiolerna så måste den som betalar kalaset ha rätt att säga i klartext vilka premisserna är.
En handlare som säljer en flaska läsk måste ha resurser att ta hand om tomflaskan. Hur kan det komma som en överraskning att den som genom att sätta barn till världen påtvingar samhället oerhörda kostnader i många många år framöver skall bevisa att de har kunskaper om var gränserna går mellan privat barnalstrande och samhällets skyldigheter? Det är närmast en samhällelig skyldighet att avkräva ett sådant ansvar.
Smakar det, så kostar det, och den som inte vill betala vad det kostar skall avstå från att smaka..
Det är inte politisk propaganda eller rasbiologiska övertoner, det är sund samhällsekonomi.
Varje enskild individ som vill att samhället skall ta hand om konsekvenserna av hans egen oansvarighet MÅSTE i förväg veta vad en sådan nonchalans kommer att kosta.
Det kan kanske stämma i en bäck istället för att försöka stoppa en tsunami.
Många blir föräldrar men sedan tar barnet över relationen mer eller mindre och det går ofta ut över relationen och många blir ensamföräldrar. Det är då som det plötsligt visar sig att de inte hade en aning om hur ensamma de är som ensamstående föräldrar.
Vad samhället faktiskt ställer upp på, och vad föräldrarna väntar sig är vitt skilda ting. Och när 'barnfällan' väl slagit igen så är det en himmelsvid skillnad mellan vad många uppfattar som sina rättigheter och vad samhället anser sig ha för skyldigheter.
Det är bland annat därför som jag anser att ett slags körkort för föräldraskap borde utfärdas efter en medvetet utformad och genomtänkt prövning av insikterna om vad det innebär att bli föräldrar.
Under samtal med andra politiska kandidater hör jag till min häpnad att man är orolig för att det skall smyga in 'rasbiologiska perspektiv' om man pratar allvar om dessa frågor. Som om det handlade om att sortera bland vilka som är lämpliga att få barn alls. Det handlar det inte om.
Det handlar om att samhället måste informera dom som inte tar ansvar för sin sexualitet vad konsekvenserna är. Och vad det kostar att så sin säd utan att ha en plan för produkten. Eftersom alla förväntar sig att någon annan än de själva skall stå för fiolerna så måste den som betalar kalaset ha rätt att säga i klartext vilka premisserna är.
En handlare som säljer en flaska läsk måste ha resurser att ta hand om tomflaskan. Hur kan det komma som en överraskning att den som genom att sätta barn till världen påtvingar samhället oerhörda kostnader i många många år framöver skall bevisa att de har kunskaper om var gränserna går mellan privat barnalstrande och samhällets skyldigheter? Det är närmast en samhällelig skyldighet att avkräva ett sådant ansvar.
Smakar det, så kostar det, och den som inte vill betala vad det kostar skall avstå från att smaka..
Det är inte politisk propaganda eller rasbiologiska övertoner, det är sund samhällsekonomi.
Varje enskild individ som vill att samhället skall ta hand om konsekvenserna av hans egen oansvarighet MÅSTE i förväg veta vad en sådan nonchalans kommer att kosta.
Det kan kanske stämma i en bäck istället för att försöka stoppa en tsunami.
fredag 7 oktober 2011
Svårt att välja?
Kommunalvalet Finström Till Lagtinget
Björn 'Teddy' Donobauer 515 Katarina Gäddnäs 18
En röst på oss i valet betyder att du tycker som vi att mer måste göras för:
Arbete för en hållbar utveckling
Utvidgad och utvecklad närdemokrati
Utvidgad och utvecklad närdemokrati
Ett för alla tillgängligt kulturutbud
Utökad omsorg om de som ingen annan lyssnar på
Utökad omsorg om de som ingen annan lyssnar på
Samarbete över alla gränser
Vi ställer upp för Socialdemokraterna
Ställer du upp för oss?
Vi lovar inte guld och gröna skogar
Vi lovar att göra vårt bästa med våra gemensamma kunskaper för ett samhälle där alla som vill får del av allt som hör ett bra liv till.
Katarina Gäddnäs
Sprängstoff
Det finns en märkligt minerad mark under allas våra fötter. Ett tabu som sällan eller aldrig ens nämns vid namn.I allafall inte bland män.
Det handlar om oss män och vår sexualitet. Eller den till synes självklara rätten att 'kan man så ska man'.
Ingen annan egenskap hos männen än denna basdrift skapar så oerhörda sorger, plågor och skador i hela världen. Bara under ett år förgriper sig män med en eller många våldshandlingar sig mot 27.000 kvinnor över 18 år i Sverige. Det är som om hela Ålands befolkning skulle vara utsatt för våld.
Maktlösheten hos dessa våldsverkare uttrycker sig i de mest förnedrande och kränkande former. Och majoriteten av brotten innefattar en eller annan sexuell handling. Könet hos männen har urartat och blivit ett vapen mot människor som inte är som vi män.
Det är en tickande bomb, en näve apterade handgranatar innanför skjortan på oss alla. Vi män måste börja ifrågasätta hur vi definierar och agerar utifrån vårt kön. Det har kvinnorna sagt länge. Ända sedan Lysistrates sexstrejk i teaterpjäsens form, för att då ena stridande kombattanter i ett krig, har kvinnor försökt förmå oss män att lämna våldets och könsmaktens köttgrytor.
Men vi har inte orkat lyssna. Det är för plågsamt att vara man och läsa om mäns övergrepp. Det är pinsamt att räknas till fylleknullarnas sällskap, det är en plåga att kvinnor skräms av män som inte har vett att skämmas.
När George Orwell beskriver det mänskliga samhället i sin allegoriska berättelse så slutar hans bok med att den från grymma människor rensade djurfarmen tas över av de av djuren som är bättre än andra. I hans bok är det svinen. Dessa inleder en kampanj för att ta över makten och när de gjort det börjar de lägga sig till med människornas dryckesvanor. För att finansiera sitt missbruk säljer de av djur. Till de människor som de en gång drivit bort. Sina egna närmaste säljer de ut.
En afton står de ännu inte utsålda djuren, de som betraktas som nyttiga än, och ser på ett fylleslag mellan människor och grisar. Alliansen har bildats, fienden har blivit förhandlingspartner och tillhandahållare av varor som bara svin behöver. Djuren ser från den ene till den andre, och kan inte längre skilja dem åt.
Kombinationen alkohol och självsvåldig sexuell makt utan ansvar är en av mannens värsta fiender. Och därmed också alla andra levande varelsers.
Evolutionen har lyckats så gränslöst illa att vi idag har en teknologi som står skyhögt över oss, men en moralisk förpliktelse som ligger långt under alla andra levande varelser.
Det är vår olycka.
Det är få som vill kliva upp på den barrikaden och ta bladet från munnen. 'Numbers who wanna be heroes number practi'cly zero, but there are millions who want to be civilians.'
Men om det skall finnas en chans att nå en bättre framtid måste vi våga vara hjältar som ifrågasätter den manliga sexualitetens anspråk.
Det handlar om oss män och vår sexualitet. Eller den till synes självklara rätten att 'kan man så ska man'.
Ingen annan egenskap hos männen än denna basdrift skapar så oerhörda sorger, plågor och skador i hela världen. Bara under ett år förgriper sig män med en eller många våldshandlingar sig mot 27.000 kvinnor över 18 år i Sverige. Det är som om hela Ålands befolkning skulle vara utsatt för våld.
Maktlösheten hos dessa våldsverkare uttrycker sig i de mest förnedrande och kränkande former. Och majoriteten av brotten innefattar en eller annan sexuell handling. Könet hos männen har urartat och blivit ett vapen mot människor som inte är som vi män.
Det är en tickande bomb, en näve apterade handgranatar innanför skjortan på oss alla. Vi män måste börja ifrågasätta hur vi definierar och agerar utifrån vårt kön. Det har kvinnorna sagt länge. Ända sedan Lysistrates sexstrejk i teaterpjäsens form, för att då ena stridande kombattanter i ett krig, har kvinnor försökt förmå oss män att lämna våldets och könsmaktens köttgrytor.
Men vi har inte orkat lyssna. Det är för plågsamt att vara man och läsa om mäns övergrepp. Det är pinsamt att räknas till fylleknullarnas sällskap, det är en plåga att kvinnor skräms av män som inte har vett att skämmas.
När George Orwell beskriver det mänskliga samhället i sin allegoriska berättelse så slutar hans bok med att den från grymma människor rensade djurfarmen tas över av de av djuren som är bättre än andra. I hans bok är det svinen. Dessa inleder en kampanj för att ta över makten och när de gjort det börjar de lägga sig till med människornas dryckesvanor. För att finansiera sitt missbruk säljer de av djur. Till de människor som de en gång drivit bort. Sina egna närmaste säljer de ut.
En afton står de ännu inte utsålda djuren, de som betraktas som nyttiga än, och ser på ett fylleslag mellan människor och grisar. Alliansen har bildats, fienden har blivit förhandlingspartner och tillhandahållare av varor som bara svin behöver. Djuren ser från den ene till den andre, och kan inte längre skilja dem åt.
Kombinationen alkohol och självsvåldig sexuell makt utan ansvar är en av mannens värsta fiender. Och därmed också alla andra levande varelsers.
Evolutionen har lyckats så gränslöst illa att vi idag har en teknologi som står skyhögt över oss, men en moralisk förpliktelse som ligger långt under alla andra levande varelser.
Det är vår olycka.
Det är få som vill kliva upp på den barrikaden och ta bladet från munnen. 'Numbers who wanna be heroes number practi'cly zero, but there are millions who want to be civilians.'
Men om det skall finnas en chans att nå en bättre framtid måste vi våga vara hjältar som ifrågasätter den manliga sexualitetens anspråk.
onsdag 5 oktober 2011
Nummerlotteri
Så här 12 dagar före valet inser jag att valet nu har blivit en enda bingohall. Väljarna skall ropa upp sina favoritnummer i skriftlig form om bara 12 dagar. Och sen läggs raden och kanske blir det bingo.
Frågan är om det blir bingo på horisontalen eller vertikalen eller diagonalen.. Blir majoriteten c-lib-obs eller m-s-åf-lib eller c-s-m- eller blir det bara etta nolla etta nolla etta nolla, dvs dödläge.
I nummerlotterier drar bara en högsta vinsten, här hoppas alla på den och alla nuffrorna lovar: vid val av mitt nummer garanteras hel vinst..
De som ville ha vettiga personer med bred kunskap och förmåga att marknadsföra den samt fatta mäktiga och riktiga beslut i samklang med andra får finna sig i att det bästa de kan hoppas på är ett partipolitiskt nummer. Cirkusnummer?
Tombola känns det som..
Frågan är om det blir bingo på horisontalen eller vertikalen eller diagonalen.. Blir majoriteten c-lib-obs eller m-s-åf-lib eller c-s-m- eller blir det bara etta nolla etta nolla etta nolla, dvs dödläge.
I nummerlotterier drar bara en högsta vinsten, här hoppas alla på den och alla nuffrorna lovar: vid val av mitt nummer garanteras hel vinst..
De som ville ha vettiga personer med bred kunskap och förmåga att marknadsföra den samt fatta mäktiga och riktiga beslut i samklang med andra får finna sig i att det bästa de kan hoppas på är ett partipolitiskt nummer. Cirkusnummer?
Tombola känns det som..
lördag 1 oktober 2011
TÄNK OM..
Gårdagens valkampanjande utanför Mattssons i Godby var nästan rörande mysigt. Moderaternas vita ballonger i början av parkeringen på fiskstugans kant. Till höger om entren till köptemplet står de lite lätt gräsgröna centerpartiet, till vänster om entrén, (var annars) den röda arméfraktionen Åland. Partiledare, landshövdingar, fotfolk, lagtingskandidater och på hoppet levande kandidater till kommunalvalet. Mängder av människor, ett flöde ut och in nonstop.. Borta i söderändan av parkeringen står fiskrensbussen och lovar sin röda färg till trots en grönare framtid. Martin Nilsons hyrbrid energy bil och den underbara Kharman Ghian med batteridrift vänslas med Gottbergs gamla Indian vid brevlådorna, som för att skicka en hälsning: ta till vara det som vi kan göra här.. lämna konsumtionssamhällets oansvar för en mera omtänksam politik i alla led.
Mysiga gubbar och tanter, trevliga ungdomar och vitala pensionärer.. Är detta valkamp? Nä det är en sinnebild för den samstämmighet som vi, den politiska retoriken till trots har här på Åland. Det är då tankesprånget föds: Går det verkligen inte att lägga ner ballongerna och samla alla dessa kloka människor och skapa en landskapsregering som mobiliserar alla de som har faktisk kunskap inom olika områden och satsa på en samförståndsregering med folkmandat tvärs över de dragna linjerna?
För att eka åländska sentimenter: 'Men härrigud, sku de va utopi?
Nåja nu är det söndag morgon och man vaknar till solsken och daggtungt nyklippt gräs, sommarmöbler på väg in i vinterförvar och fotbollar som snart rullar ner i sommarens leklåda. Rabarberblasten slokar över odlingsramen och de sista klasarna röda vinbär är under björktrastens attack.
Men nog vore det en fantastisk sak om kunskap, medmänsklighet och helhetsperspektiv var viktigare än färgen på ballongerna..Då skulle en del namn på nummerlapparna försvinna, och andra komma till, och valsamtalen vid stugan och utanför butikerna skulle handla om realia och inte bara gnällia på det som int' är bra..
För det som inte är bra, blir inte bättre om inte ALLA krafter samverkar.
Men för tusan, rösta rött!
Mysiga gubbar och tanter, trevliga ungdomar och vitala pensionärer.. Är detta valkamp? Nä det är en sinnebild för den samstämmighet som vi, den politiska retoriken till trots har här på Åland. Det är då tankesprånget föds: Går det verkligen inte att lägga ner ballongerna och samla alla dessa kloka människor och skapa en landskapsregering som mobiliserar alla de som har faktisk kunskap inom olika områden och satsa på en samförståndsregering med folkmandat tvärs över de dragna linjerna?
För att eka åländska sentimenter: 'Men härrigud, sku de va utopi?
Nåja nu är det söndag morgon och man vaknar till solsken och daggtungt nyklippt gräs, sommarmöbler på väg in i vinterförvar och fotbollar som snart rullar ner i sommarens leklåda. Rabarberblasten slokar över odlingsramen och de sista klasarna röda vinbär är under björktrastens attack.
Men nog vore det en fantastisk sak om kunskap, medmänsklighet och helhetsperspektiv var viktigare än färgen på ballongerna..Då skulle en del namn på nummerlapparna försvinna, och andra komma till, och valsamtalen vid stugan och utanför butikerna skulle handla om realia och inte bara gnällia på det som int' är bra..
För det som inte är bra, blir inte bättre om inte ALLA krafter samverkar.
